I'm going for a walk
Jag slutade gruva och tog mig i kragen och kastade mig själv ut genom dörren. Och det blev två varv runt området, som jag brukar kalla det. Runt alla kvarter som tillhör området på den här sidan ån. Det blev alltså en promenad på 6 km. I ganska måttlig takt. Jag gick och filosiferade, tänkte och tankarna spann iväg åt alla möjliga håll.
Det knastrade inne i skogsdungen där rådjuren brukar hålla till och jag ryckte till. Rådjur är söta, men på kvällen är alla djur hemska. Jag blir till och med rädd när jag ska plocka in katterna när jag är hemma hos mamma. Så fort något rör sig så dör jag lite grann. Även om jag borde veta att det bara är någon av kissemissarna.
I slutet, eller hela andra varvet kan man nog säga, tänkte jag på döden. Mh, vilket roligt tankeämne att promenera med, inte alls deprimerande eller så. Jag insåg att jag garanterat kommer att brya ihop, gå under, om någon av mina nära dör. Jag hoppas bara att det finns någon då som kan dämpa mitt fall.
Men, vi hoppas alla att det inte kommer att ske något sådant inom den närmsta framtiden. Gärna inte förrän på 10-15 år, om jag får säga det själv.
Mormor blir 75 på måndag. Hon är ett aprilskämt. Och hur mycket jag än skulle vilja det så kommer hon inte att leva föralltid, även fast hon är värsta stålkvinnan. Jag hoppas på minst 5 år till.
Det knastrade inne i skogsdungen där rådjuren brukar hålla till och jag ryckte till. Rådjur är söta, men på kvällen är alla djur hemska. Jag blir till och med rädd när jag ska plocka in katterna när jag är hemma hos mamma. Så fort något rör sig så dör jag lite grann. Även om jag borde veta att det bara är någon av kissemissarna.
I slutet, eller hela andra varvet kan man nog säga, tänkte jag på döden. Mh, vilket roligt tankeämne att promenera med, inte alls deprimerande eller så. Jag insåg att jag garanterat kommer att brya ihop, gå under, om någon av mina nära dör. Jag hoppas bara att det finns någon då som kan dämpa mitt fall.
Men, vi hoppas alla att det inte kommer att ske något sådant inom den närmsta framtiden. Gärna inte förrän på 10-15 år, om jag får säga det själv.
Mormor blir 75 på måndag. Hon är ett aprilskämt. Och hur mycket jag än skulle vilja det så kommer hon inte att leva föralltid, även fast hon är värsta stålkvinnan. Jag hoppas på minst 5 år till.
Gruvarbete pågår.
Jag sitter här och leker gruvarbetare.
Jag tänker gå ut och gå. Men jag vill inte riktigt. Dels för att det är jobbigt att byta kläder. Dels för att det är kallt och mörkt ute. Dels för att mina skor och jag inte riktigt kommer överens. Och dels för att jag bara är lat. Och trött. Jag vill hellre gå och lägga mig, eller bara ligga här i soffan och slötitta på en film. Eller serie.
Jag har några avsnitt av Bones jag "måste" se. Men jag vill inte riktigt, för jag vill veta vad som händer. Hur logiskt lät det där egentligen? I det senaste avsnittet (sorry om jag sabbar för nån här nu) så sköt dom Pilant i ansiktet, och han sydde ihop det själv hos en vetrinär (som han dödat). Och jag blev så illa till mods av det (av okänd anledning) att jag inte har velat se mer.
Och Roger vill att jag ska se Transformers 2 och 3, för att snart kommer det tydligen en fyra. Om jag inte minns helt fel. Vilket jag säkerligen gör. Och jag minns ju att när jag hade sett ettan så ville jag direkt se tvåan, men den fanns inte på Netflix. Men nu har jag köpt hela boxen (inte om det kommer en fyra då... ) så jag kan se alla filmer.
Men det blir aldrig av, precis som med allt annat i livet som jag planerat. Jag ska se alla filmer jag inte har sett här hemma än. Jag ska läsa alla böcker. Jag ska skriva min förbaskade bok. (En bra grej där då är väl att först komma på vad man ska skriva om.) (Och det har jag inte gjort än).
Jag ska jobba som fan. Spara pengar. Leva, sova, dö. Ungefär. Hur fasen hittar folk tid till annat? Slappnar folk aldrig av, eller slappnar jag av lite för mycket som kan ägna en hel eftermiddag i soffan. Förmiddag med för den delen. Jag kan ägna en hel dag åt att svarva navelludd i soffan. Så det kanske är jag som inte har motivation och driv nog att orka göra allt det där som jag vill men inte riktigt vill göra heller.
För när jag har gjort allt då... vad fan ska jag göra då?
Jag tänker gå ut och gå. Men jag vill inte riktigt. Dels för att det är jobbigt att byta kläder. Dels för att det är kallt och mörkt ute. Dels för att mina skor och jag inte riktigt kommer överens. Och dels för att jag bara är lat. Och trött. Jag vill hellre gå och lägga mig, eller bara ligga här i soffan och slötitta på en film. Eller serie.
Jag har några avsnitt av Bones jag "måste" se. Men jag vill inte riktigt, för jag vill veta vad som händer. Hur logiskt lät det där egentligen? I det senaste avsnittet (sorry om jag sabbar för nån här nu) så sköt dom Pilant i ansiktet, och han sydde ihop det själv hos en vetrinär (som han dödat). Och jag blev så illa till mods av det (av okänd anledning) att jag inte har velat se mer.
Och Roger vill att jag ska se Transformers 2 och 3, för att snart kommer det tydligen en fyra. Om jag inte minns helt fel. Vilket jag säkerligen gör. Och jag minns ju att när jag hade sett ettan så ville jag direkt se tvåan, men den fanns inte på Netflix. Men nu har jag köpt hela boxen (inte om det kommer en fyra då... ) så jag kan se alla filmer.
Men det blir aldrig av, precis som med allt annat i livet som jag planerat. Jag ska se alla filmer jag inte har sett här hemma än. Jag ska läsa alla böcker. Jag ska skriva min förbaskade bok. (En bra grej där då är väl att först komma på vad man ska skriva om.) (Och det har jag inte gjort än).
Jag ska jobba som fan. Spara pengar. Leva, sova, dö. Ungefär. Hur fasen hittar folk tid till annat? Slappnar folk aldrig av, eller slappnar jag av lite för mycket som kan ägna en hel eftermiddag i soffan. Förmiddag med för den delen. Jag kan ägna en hel dag åt att svarva navelludd i soffan. Så det kanske är jag som inte har motivation och driv nog att orka göra allt det där som jag vill men inte riktigt vill göra heller.
För när jag har gjort allt då... vad fan ska jag göra då?
En av livets stora frågor
Om man får en livskris medan man leker kurragömma...
förlorar man automatiskt då,
eftersom man inte kan hitta sig själv?
förlorar man automatiskt då,
eftersom man inte kan hitta sig själv?
Jag tror jag såg en elefant
Det var så oerhört grymt härligt med sovmorgon i morse. Men min kropp, eller hjärna, följde inte riktigt med och bestämde att det var dags att vakna 05.30. Blev lite halvskraj först, "shiiiet har jag försovit mig?!". Sen började jag tänka och insåg att det var fredag, och att jag bytt tid. Så jag somnade om, och det är ta mig tusan det bästa som har hänt mig på hela veckan!
Långfredag. Låååååångfredag. Ja. Själva arbetsdagen kändes lång. Eller både lång och inte lång. Jag har aldrig insett hur jobbigt det är att vara kvar på jobbet när nästan alla andra går hem. När man jobbar kväll är det inte samma sak. Men idag var det sjukt trögt sen när alla gick.
Sen har det inte hänt mer. Jag klev upp. Jag for till jobbet. Jag slet som ett djur (vilket djur vet jag dock inte ännu) och var på ganska bra humör. Jag åkte hem. Jag åt middag (ganska god middag. Ryggbiff av älg med klyftpotatis och rödvinssås). Kanske inte supernyttigt och i enlighet med vårt nyttiga liv, men man måste ju få unna sig nån gång, och jag tror dessutom att jag hade sparat så jag hade utrymme för det i min dag. (Vi kör som sagt viktväktarna och räknar poäng. Typ som att räkna kalorier). Och jag tror det fick plats. Annars får jag väl äta som en pippifågel och skita som en elefant imorgon.
Nu ska jag gå och sova, för att imorgon så är det dags för mer arbete. Ingen sovmorgon. Och jag har redan varit uppe alldeles för länge.
Långfredag. Låååååångfredag. Ja. Själva arbetsdagen kändes lång. Eller både lång och inte lång. Jag har aldrig insett hur jobbigt det är att vara kvar på jobbet när nästan alla andra går hem. När man jobbar kväll är det inte samma sak. Men idag var det sjukt trögt sen när alla gick.
Sen har det inte hänt mer. Jag klev upp. Jag for till jobbet. Jag slet som ett djur (vilket djur vet jag dock inte ännu) och var på ganska bra humör. Jag åkte hem. Jag åt middag (ganska god middag. Ryggbiff av älg med klyftpotatis och rödvinssås). Kanske inte supernyttigt och i enlighet med vårt nyttiga liv, men man måste ju få unna sig nån gång, och jag tror dessutom att jag hade sparat så jag hade utrymme för det i min dag. (Vi kör som sagt viktväktarna och räknar poäng. Typ som att räkna kalorier). Och jag tror det fick plats. Annars får jag väl äta som en pippifågel och skita som en elefant imorgon.
Nu ska jag gå och sova, för att imorgon så är det dags för mer arbete. Ingen sovmorgon. Och jag har redan varit uppe alldeles för länge.
End of the road
Oh, he's an artist. Paints with blood.
Det känns som att det är läge att gå och lägga sig när man börjar se suddigt och ögonen tåras. Men avsnittet av Criminal minds verkar så spännande. Nåt äckel tömmer folk på blod och skär av ögonlocken medan dom fortfarande lever. Och geniet har låst in sig i sin lägenhet eftersom hans "flickvän" blev skjuten och dog i ett tidigare avsnitt. .
Men det känns som att min kropp bara skriker efter den där sömnen. Och bara för att man har lite sovmorgon imorgon så betyder det inte att man kan sitta uppe och uggla hur länge som helst.
Ja jäklar, jag ska nog bara göra som min kropp vill.
Stäng av teven innan reklamen är över. Oh no, för sent.
Ja jäklar, jag ska nog bara göra som min kropp vill.
Stäng av teven innan reklamen är över. Oh no, för sent.
Den totala underbara tystnaden.
Mm. Då har man gjort bort att arbeta. Dag 4 av 9.
Det var oerhört tungt att stiga upp i morse. Men när jag väl kravlat mig ur sängen så gick det ganska bra. Jag såg dubbelt där ett tag, men det ordnade sig. Den här dagen har varit lite bättre än igår. Eller ganska mycket bättre. Tycker vi hade ett jädra flyt i morse.
Det blev lite ändringar för mig ändå. Jag fick hoppa över och leka lite på köttet. Och det gick bara alldeles, alldeles utmärkt. Och sen blev det ändringar imorgon. Istället för att börja 6, som jag skulle ha gjort, får jag sovmorgon och börjar 9.30. WonderfuUul!
Det var oerhört tungt att stiga upp i morse. Men när jag väl kravlat mig ur sängen så gick det ganska bra. Jag såg dubbelt där ett tag, men det ordnade sig. Den här dagen har varit lite bättre än igår. Eller ganska mycket bättre. Tycker vi hade ett jädra flyt i morse.
Det blev lite ändringar för mig ändå. Jag fick hoppa över och leka lite på köttet. Och det gick bara alldeles, alldeles utmärkt. Och sen blev det ändringar imorgon. Istället för att börja 6, som jag skulle ha gjort, får jag sovmorgon och börjar 9.30. WonderfuUul!
Men det kan nog bli en tidigkväll ikväll ändå. Jag känner mig ganska tärd, och ganska slut i huvudet av allt folk. Det blir så mycket ljud och vagnarna skramlar och diskarna surrar. När man sätter sig i bilen och får den totala tystnaden är förmodligen den bästa på hela dagen.
Till och med när man kommer hem så väsnas det från olika håll. Ventilationstjolahoppet inne på toan surrar dygnet runt. När vi precis flyttat hit hade jag svårt att sova på grund av att den väsnades så. Även om man inte har på något. Lägg då till ljuden från diskmaskinen, köksfläkten, tvättmaskinen och bådas datorer som surrar och surrar.
Men i bilen, efter jobbet. Där är tystnaden är total och underbar. Så underbar att jag ibland bara sitter i bilen en stund. Fyra-fem minuter och bara njuter. Bästa stunden på hela dagen, typ.
Till och med när man kommer hem så väsnas det från olika håll. Ventilationstjolahoppet inne på toan surrar dygnet runt. När vi precis flyttat hit hade jag svårt att sova på grund av att den väsnades så. Även om man inte har på något. Lägg då till ljuden från diskmaskinen, köksfläkten, tvättmaskinen och bådas datorer som surrar och surrar.
Men i bilen, efter jobbet. Där är tystnaden är total och underbar. Så underbar att jag ibland bara sitter i bilen en stund. Fyra-fem minuter och bara njuter. Bästa stunden på hela dagen, typ.
One more day makes nine in a row.
Jag gillar mitt jobb lite för mycket. Det blev två extra arbetsdagar.
Imorgon från 6 till 15. Får väl se om man får ångra sig. Knepet är att inte stanna upp och känna efter. Hahahaha. Så det blir 9 dagar i rad nu. Har jag tur så har folk vett att stanna hemma under påsk iallafall, så det inte blir kaos hela helgen.
Men.
Eftersom jag börjar tidigt imorgon också så kanske jag borde gå och lägga mig snart. Och sova som en klubbad säl. Och sovmorgon! (1 timme längre än idag, tjoho!). Men nu fastnade jag i masterchef. Och magen kurrar. Och jag blev lite sugen på godis när gott och blandat-reklamen gick. Jag behöver nog ta ett äpple eller så.
Och duscha.
Och sova.
För imorgon ska jag rocka loss på jobbet. Pigg och utvilad och inte det minsta sliten.
Jag ska tänka på pengarna. Lönechecken som kommer i april kommer att vara mumsig. Och det är den jag tänker på. För dom där pengarna kommer jag att behöva.Och en vacker dag kanske jag tar mig tid att berätta om det också. Men nu ska jag sluta skriva i min halvdvala, för det makar säkert ingen sense imorgon ändå.
Bara en jäkla massa svamel.
Imorgon från 6 till 15. Får väl se om man får ångra sig. Knepet är att inte stanna upp och känna efter. Hahahaha. Så det blir 9 dagar i rad nu. Har jag tur så har folk vett att stanna hemma under påsk iallafall, så det inte blir kaos hela helgen.
Men.
Eftersom jag börjar tidigt imorgon också så kanske jag borde gå och lägga mig snart. Och sova som en klubbad säl. Och sovmorgon! (1 timme längre än idag, tjoho!). Men nu fastnade jag i masterchef. Och magen kurrar. Och jag blev lite sugen på godis när gott och blandat-reklamen gick. Jag behöver nog ta ett äpple eller så.
Och duscha.
Och sova.
För imorgon ska jag rocka loss på jobbet. Pigg och utvilad och inte det minsta sliten.
Jag ska tänka på pengarna. Lönechecken som kommer i april kommer att vara mumsig. Och det är den jag tänker på. För dom där pengarna kommer jag att behöva.Och en vacker dag kanske jag tar mig tid att berätta om det också. Men nu ska jag sluta skriva i min halvdvala, för det makar säkert ingen sense imorgon ändå.
Bara en jäkla massa svamel.
Dum, elak eller gillar jag jobbet lite för mycket?
Hur knäpp är inte jag som sitter och kollar på arbetstider och funderar om jag inte ska ta på mig lite extra. Kan knappt sitta upprätt, men funderar ändå på att jobba lite mer.
Jag måste ju vara dum på nåt plan.
Elak mot min kropp.
Eller kanske så gillar jag bara mitt jobb lite för mycket.
Typ en ångvält.
Ja jävlar...
Det känns som att jag har blivit överkörd av något stort, tungt och jävligt långsamt. Jag känner mig så otroligt mörbultad. Jag vill lägga mig på golvet och bara sträcka ut mig, men jag är rädd att jag blir liggande då. Att jag inte tar mig upp.
Jag minns inte ens att jag klev upp i morse. Eller att jag körde bil till jobbet. Eller från jobbet för den delen. Det känns ju tryggt. Det är ett under att jag ens minns vem jag är, var jag är och varför jag är här.
Mhmm.. Borde nog avrunda innan jag skriver saker som jag inte är medveten om själv.
Det känns som att jag har blivit överkörd av något stort, tungt och jävligt långsamt. Jag känner mig så otroligt mörbultad. Jag vill lägga mig på golvet och bara sträcka ut mig, men jag är rädd att jag blir liggande då. Att jag inte tar mig upp.
Jag minns inte ens att jag klev upp i morse. Eller att jag körde bil till jobbet. Eller från jobbet för den delen. Det känns ju tryggt. Det är ett under att jag ens minns vem jag är, var jag är och varför jag är här.
Mhmm.. Borde nog avrunda innan jag skriver saker som jag inte är medveten om själv.
It's only make believe
Headache.
Åh jag känner mig så slö idag. I morse när väckaren ringde (en av fem) 4.20, så kände jag bara för att ligga kvar i sängen och vila ögonen. I några timmar till. Imorgon ska jag upp en timme tidigare, så jag undrar jag hur sliten jag kommer vara imorgon. Eller på torsdag, för den delen. Lär ju ska sova bort hela dagen.
Där kring fikatime (10 i mitt fall) så kom huvudvärken smygande. Den där förbannade huvudvärken. Jag måste ju dricka för lite, eller för dåliga saker. Mest troligt dåligt. Mer vatten och mindre cola - coffein - uttorkande. Mhm, ja det borde ju vara den första ledtråden.
Jag kanske borde överväga att ta ett glas med resorb, typ ett glas per dag? Det kan ju inte direkt skada. Tror jag.
Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag har en hjärblödning eller en tumör. Eller jag vet ju egentligen inte bättre, men jag gissar på att sånt inte går bort med några alvedon. Den värken måste ju vara ständig.
Så trots att det kändes som att nån borrade i min högra tinning just där efter lunch (13.50) så jobbade jag över en timme. Det har varit en ganska crazy dag. Men crazydagar kan vara ganska roliga dom också.
Och nu sitter jag och plågar mig själv. Jag borde gå och lägga mig, men jag vill hinna träffa älsk som kommer hem.. mellan halv nio och nio. Men jag är osäker på att jag kommer att orka. Jag kanske ska ge upp och gå och duscha och sen bara ge efter för begären. Begäret. Sömn.
Där kring fikatime (10 i mitt fall) så kom huvudvärken smygande. Den där förbannade huvudvärken. Jag måste ju dricka för lite, eller för dåliga saker. Mest troligt dåligt. Mer vatten och mindre cola - coffein - uttorkande. Mhm, ja det borde ju vara den första ledtråden.
Jag kanske borde överväga att ta ett glas med resorb, typ ett glas per dag? Det kan ju inte direkt skada. Tror jag.
Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag har en hjärblödning eller en tumör. Eller jag vet ju egentligen inte bättre, men jag gissar på att sånt inte går bort med några alvedon. Den värken måste ju vara ständig.
Så trots att det kändes som att nån borrade i min högra tinning just där efter lunch (13.50) så jobbade jag över en timme. Det har varit en ganska crazy dag. Men crazydagar kan vara ganska roliga dom också.
Och nu sitter jag och plågar mig själv. Jag borde gå och lägga mig, men jag vill hinna träffa älsk som kommer hem.. mellan halv nio och nio. Men jag är osäker på att jag kommer att orka. Jag kanske ska ge upp och gå och duscha och sen bara ge efter för begären. Begäret. Sömn.
Words are unnecessary
Längtar efter sommar. Sol. Värme.
Även om jag bara bränner mig.
Jämt. Och ständigt.
Ett snitt på 0,6 per dag.
Klockan 3.15 imorse ringde det första av mina fem alarm. Jag kan såhär i efterhand känna att jag kunde ha varit lite snällare mot mig själv ock kanske ställt första alarmet på 3.30. Och kanske bara ställa två eller tre alarm. Åhja, det gick ju bra ändå och jag var ovanligt pigg när jag gav mig av mot jobbet en timme senare.
Mhm. Det blev någon kvart med frisk luft i morgonkylan då det inte var upplåst.
Vägde mig i morse också. Vi har kört vår diet i två veckor. 14 dagar.
För den som inte är insatt så kom vi på att vi ska bli av med våra kilon för tre veckor sedan. Den första veckan gick inte superbra, och vi kickstartade och har kört stenhårt sedan den 11:e Mars. Och det har gett resultat. (Tack gode gud!) Det vore ju fruktansvärt tråkigt om det inte hade hänt något.
Men hänt grejer har det! 9,2 kg har jag tappat.
Det bästa av allt är att jag inte ens är sugen på godis. (Det där lär jag få ångra imorgon). Från att ha ätit i princip en chokladkaka på 200g varannan dag, till att bara .. nä nu får det fan vara bra. Det fascinerande är att det finns hemma, men vi rör det inte!
Mhm. Det blev någon kvart med frisk luft i morgonkylan då det inte var upplåst.
Vägde mig i morse också. Vi har kört vår diet i två veckor. 14 dagar.
För den som inte är insatt så kom vi på att vi ska bli av med våra kilon för tre veckor sedan. Den första veckan gick inte superbra, och vi kickstartade och har kört stenhårt sedan den 11:e Mars. Och det har gett resultat. (Tack gode gud!) Det vore ju fruktansvärt tråkigt om det inte hade hänt något.
Men hänt grejer har det! 9,2 kg har jag tappat.
Det bästa av allt är att jag inte ens är sugen på godis. (Det där lär jag få ångra imorgon). Från att ha ätit i princip en chokladkaka på 200g varannan dag, till att bara .. nä nu får det fan vara bra. Det fascinerande är att det finns hemma, men vi rör det inte!
Eller nä. Det bästa av allt är att man får äta god mat. I princip vad man vill. Men då får man tänka på mängden. Idag har jag legat lite risigt till, för det bjöds på våfflor på jobbet. Det är ju våffeldagen (eller vårfrudagen som den egentligen heter. (har jag för mig)).
Det går ruggigt bra. Så det kommer väl ett bakslag framöver. Nä! Bort med dom negativa tankarna, det här kommer att gå hur bra som helst och jag kommer att bli så sjukt mer välmående. Fint!
iShit snarare.
Ilskan bubblar inom mig. Itunes Iphone satans ifanskapshelvete. Men ja' ä inte bitter! Några enstaka ynka fjuttiputtiga låtar vill jag ha över. Några små låtar bara. Varför ska det vara så jääääääääääädra svårt?!
Och varenda jäkla gång så ska nånting uppdateras. 9 minuter kvar står det. Fem minuter senare står det 9 minuter kvar! Vad faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan! Det är så jädra komplicerat att man aldrig vill göra det, och då när man väl gör det så tar det 48 timmar. Jag har inte tid. Jag har inte tid! Jag har inte tid! Jag har inte tid! Jag har inte tid!
Män ja' ä ente bitter. 5 minuter kvar nu då, innan jag får försöka fortsätta lista ut hur jag kan få över mina stackars låtar på bajstelefonen.
Och varenda jäkla gång så ska nånting uppdateras. 9 minuter kvar står det. Fem minuter senare står det 9 minuter kvar! Vad faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan! Det är så jädra komplicerat att man aldrig vill göra det, och då när man väl gör det så tar det 48 timmar. Jag har inte tid. Jag har inte tid! Jag har inte tid! Jag har inte tid! Jag har inte tid!
Män ja' ä ente bitter. 5 minuter kvar nu då, innan jag får försöka fortsätta lista ut hur jag kan få över mina stackars låtar på bajstelefonen.
Therapy for my mind and soul
Jag känner att jag ältar ganska mycket. Jag fortsätter att dra upp saker som borde vara historia. Saker som hände för flera år sedan. Men jag känner att det hjälper mig, på nåt sätt. Jag förstår mig själv lite bättre varje gång. Det får mig att må bättre, att få gå igenom skiten lite nu och då. Som någon slags sen bearbetning. Terapi.
Högstadiet, var ingen solskenshistoria. Lärarna sög och jag hade inte mycket till övers för dom andra eleverna. Några få undantaget, givetvis.
Jag valde att söka mig till gymnasium utanför Skellefteå kommun. Luleå, och umeå. Givetvis som alla förstår så hamnade jag i umeå. Träffade nya människor, inte så många men några. Ingen Burträskare. (Tjoho!)
Träffade en kille. Blev olyckligt kär. Blev tillsammans med hans kompis istället (wtf elin?). Kräket, som jag nämnde i inlägget innan. Lurken från Flurken. Massa skitsnack och bara... bajs.
Kom ut på andra sidan som en bättre människa. Klokare. Äldre. Av någon oförklarlig anledning så lät jag honom ta del av mitt liv i lite mindre än ett år innan jag sa tack och hej leverpastej, jag vill inte se dig mer.
Och det är väl den tiden jag behöver terapi för. Högstadiet till 2008.
Sen träffade jag en bra karl. Fick ett jobb. Flyttade hem till Burträsk. Fick jobb på Maxi. Flyttade till Sävar. Har mina små mitt i livet kriser, men allt som allt är ju livet ganska jäkla fantastiskt!
Ja... jag vet inte riktigt.
Det är både roligt och inte roligt att kolla på bilder av sig själv sen några år tillbaka. Och man kan väl säga att jag inte har varit lite ego genom åren. Ganska många bilder på mig med andra ord. Men det är ju kul att man minns särskilda omständigheter och situationer kring bilder, även om det är flera år sedan.
13:e mars 2006. Tagen hemma hos Chrillos igen. Vildvuxet hår, vit skjorta - klassiskt 15årig elin. Bilden är röd eftersom vi satte en röd plastsak, typ filter, framför blixten. Fanns gult, grönt och blått också. Kan väl kanske tillägga att den där plastsaken hörde till baslådan. Som blinkade i olika färger. Svagt minne.
2:a April 2006. En av våra... "spöka ut elin och ta kort"-sessioner. Fast spöka ut är väl inte rätt ord, då vi faktiskt hade den stilen, men inte så extrem kanske. Jag gick med andra ord inte runt med jättesvartmålade ögon och hänglås kring halsen. Inte heller genomskinliga linnen kanske jag ska tillägga.
10:e Maj 2006. Bilden talar för sig själv. Men jag was indeed in need of some colour in the hair.
1:a juli 2006. I byastugan i Västanträsk. Vi gjorde mohawk på Chrillos med hjälp av sockervatten och/eller gelantin och vi tänkte att det skulle vara roligt att göra spikes på mig. Såhär blev det när jag kammade ut skiten. Troll.
26:e Juli. Hade hunnit färga håret lila. Kortet är taget av LosChrillos som står bakom mig och tar kortet.
3:e augusti 2006. Augustibuller, i väntan på Mimikry. Genuint lycklig.
14:e oktober 2006.
12:e Maj 2007. Tagen i mitt rum på Haga. Fingret som gör allt suddigt är såklart Chrillos.
8:e Juni 2007. Hade varit och firat att bror tog studenten. Därför är jag så tillfixad.
13:e juni 2007. Hade dumpat kräket som var otrogen och Chrill och Erica söp ner mig i Ericas lägenhet. (Ja, det var väl lite frivilligt också). Den kvällen fick Chrillos släpa med mig hem till sig, för hem kunde jag ju inte gå och vara full.
14;e augusti 2007. Här var jag också påverkad. I Holmsund, hos Johan. Tror det var den kvällen vi hånglade också. Av vilken anledning vet jag inte, för jag var rätt så borta. Förövrigt väldigt stylish med en knallorange tröja till mitt lila hår.
28:e augusti 2007. Bara några dagar efter att min morfar gått bort. I min "lägenhet" i källaren på grubbe. Som var till bredden fylld med äckliga långbenta spindlar.
24:e Mars 2008. En av våra fotosessioner. Jag fick dagen till ära rulla runt i snön i min fina antinazitröja. Som såhär i efterhand inte alls verkar vara en antinazi utan antisol... Den som gjorde tröjan hade inte koll på att en svastika i nazistbemärkelse är vriden lite till så att den pekar uppåt. If you know what I mean.
12:e april 2008. När man ser bilder där en större del av kroppen är med så inser man att man borde ha insett att det var påväg utför för länge, länge sen. Hårdbanting AB här hemma, jag ska bli smal igen.
20:e februari 2009. En obligatorisk "innan jag går till skolan bild". Finns endel av dom i min lilla egomapp. Tagen i min centrumlägenhet som låg ovanför Unionen. Saknar den ibland, det var en fin lägenhet.
23:e Maj 2009. Om jag inte minns helt galet så är den här tagen i samband med kulturnatta det året. Men jag minns förmodligen fel.
2:a december 2009. Vi hade en ute i snön fotosession, men tog mest bider på oss själva. Det slutade iallafall med att jag bifogade den här bilden med mitt cv och personliga brev som jag traskade in med till ica maxi.
6:e juni 2010. Jag och babe var i täfteå och fiskade. Eller babe var, jag ville inte fiska så jag tog med mig kameran och tog mest bilder på mig själv. Men jag verkar ju glad iallafall.
21:a september 2010. Bilden är tagen en av dom sista kvällarna på Rhodos.
18:e noveber 2011. Bilden är tagen i Fredriks kök i Göteborg, när vi flög ner för att flytta upp honom till Norrland. Dålig mat i dagarna tre resulterade i några kilos viktuppgång. Pizza tre dagar, indiskt och thai. Gott var det, och det är väl det som räknas ^
23:e november 2012. Efter att jag klippte mig senast.
Tagen förra veckan. Åhja, man kan väl inte säga att det har gått helt utför med utseendet. Bara med vikten. Och den har väl snarare gått uppför, än nerför, kan man väl säga.
Jag blir förövrigt lite sugen på att spara ut håret. Men samtidigt inte. Usch vilket dilemma när man vill äta kakan och ha kakan kvar...
Flugor kan bitas. Googla på det.
Jag försöker få någon ordning bland bilderna jag har på datorn. Hmmm.. Det går sådär va. Men jag hittar många bilder som jag hade glömt att jag hade. Typ där jag har tagit kort på mina fyra i rad bett som jag ådrog mig i ladugården. På nåt sätt. Jag raderade bilderna, men det var fyra bett, med exakt lika stora mellanrum, i rad. Precis under bröstet. På sidan. Alltså på sidan, fast just nedanför bröstet. Mh, bra beskrivet elin.
Sen har vi den här bilden.
Det är alltså ovansidan av min vänstra handled. De tre groparna är bett. Från flugor. Och ingen tror på mig när jag säger att flugor kan bitas. Blåmärket är från en ko, som sparkade mig, när jag skulle sätta fast mjökningssugkoppsaken på hennes spene. Det var inte populärt.
Och nu raderar jag bilden. För jag ser inte vitsen med att ha kvar den. ^ Jag ville väl visa hur brutala kossorna var med mig när jag tog bilden. Blåmärket var såklart bra nog mycket blåare också. Men vad spelar det för roll nu?
Sen kan ni ju tänka att jag har några mappar med bilder. Kan ni tänka hur många bilder som är heeelt ologiska att ha kvar jag har? 150 bilder med skit typ. Fler. Jag ska nog rensa papperskorgen och bara radera dom dit, och se hur många skitbilder jag får bort i min stora söndagsrensning. . .
Sen har vi den här bilden.
Det är alltså ovansidan av min vänstra handled. De tre groparna är bett. Från flugor. Och ingen tror på mig när jag säger att flugor kan bitas. Blåmärket är från en ko, som sparkade mig, när jag skulle sätta fast mjökningssugkoppsaken på hennes spene. Det var inte populärt.
Och nu raderar jag bilden. För jag ser inte vitsen med att ha kvar den. ^ Jag ville väl visa hur brutala kossorna var med mig när jag tog bilden. Blåmärket var såklart bra nog mycket blåare också. Men vad spelar det för roll nu?
Sen kan ni ju tänka att jag har några mappar med bilder. Kan ni tänka hur många bilder som är heeelt ologiska att ha kvar jag har? 150 bilder med skit typ. Fler. Jag ska nog rensa papperskorgen och bara radera dom dit, och se hur många skitbilder jag får bort i min stora söndagsrensning. . .
Elin discovers she doesn't like daimicecream.
Man hittar skumma bilder på datorn ibland. Den här bildserien till exempel har LosChrillos gjort. Den kallas "Dagen då Elin upptäcker att hon inte gillar daimglass". Vette fåglarna när den är tagen, men skulle tippa på .. 2007?
Dessutom är det felaktigt. I like daimglass. Lite för mycket kanske, till och med.
(På google translate blir "Elin upptäcker att hon inte gillar daimglass" - "electrical discovers that she does not like daimglass"). Bra där, google. (Jag ville vara säker på att rubriken blev rätt)
En sån där lördag.
Ingen kan ju komma och säga att jag inte vet hur man njuter av en ledig dag. Eller hur var det nu man gjorde det? När jag vaknade i morse hade jag inte (!) ont i huvudet, vilket jag haft praktiskt taget varenda jäkla dag hela veckan. Huuur ska jag fira detta, tänkte jag då. Huuur?
Jag städade litegrann. Sen tvättade jag litegrann. Sånt där som man verkligen vill göra på sina lediga lördagar. Också gick jag ut på en liten promenad. 7,5km blev det dagen till ära. 7,50 kr till hjärt-och kärlforskning på kvinnors hjärtan. Yeey. Många bäckar små, snart är Ica Maxi på topp 20. Vi måste bara promenera ungefär till Enköping enkel väg ^^ Det går bra om man är många!
Vi åt hjort och pommes till middag. Det var gott som tusan.
Och sen har vi myst framför en film under varsin filt. I varsit hörn av soffan. Mysigt. Men våran soffa är inte optimal för två tjockisar att mysa i. Det är alltid obekvämt för någon av oss. Filmen vi såg, via Netflix of course, var Dark Shadows. Ni vet, den som gick på reklam för bio för några månader sedan. Med Johnny Depp. Av Tim Burton. Han kommer tillbaka efter att ha fått tillbringa 200 år i en kista och funderar vad det är för häxkonster som får folket in i teven..
Den var faktiskt ganska bra. Till och med Roger gav den betyget bra. Och då är den iallafall inte dålig, som dom flesta filmer jag gillar är.
Nu ska jag gå och lägga mig, för mina ambitioner är att komma mig upp före 8.00 imorgon. För att jag ska kunna sova imorgonkväll. För på måndag så måste jag upp 3.30. För jag börjar tydligen 5. Pigga och glada!
Jag städade litegrann. Sen tvättade jag litegrann. Sånt där som man verkligen vill göra på sina lediga lördagar. Också gick jag ut på en liten promenad. 7,5km blev det dagen till ära. 7,50 kr till hjärt-och kärlforskning på kvinnors hjärtan. Yeey. Många bäckar små, snart är Ica Maxi på topp 20. Vi måste bara promenera ungefär till Enköping enkel väg ^^ Det går bra om man är många!
Vi åt hjort och pommes till middag. Det var gott som tusan.
Och sen har vi myst framför en film under varsin filt. I varsit hörn av soffan. Mysigt. Men våran soffa är inte optimal för två tjockisar att mysa i. Det är alltid obekvämt för någon av oss. Filmen vi såg, via Netflix of course, var Dark Shadows. Ni vet, den som gick på reklam för bio för några månader sedan. Med Johnny Depp. Av Tim Burton. Han kommer tillbaka efter att ha fått tillbringa 200 år i en kista och funderar vad det är för häxkonster som får folket in i teven..
Den var faktiskt ganska bra. Till och med Roger gav den betyget bra. Och då är den iallafall inte dålig, som dom flesta filmer jag gillar är.
Nu ska jag gå och lägga mig, för mina ambitioner är att komma mig upp före 8.00 imorgon. För att jag ska kunna sova imorgonkväll. För på måndag så måste jag upp 3.30. För jag börjar tydligen 5. Pigga och glada!
Vad jag vill
Jag vill skriva en bok.
Jag tycker väldigt mycket om att skriva, tänkte skriva älskar - men jag det är inte direkt rätt ord. Jag tycker väldigt mycket om att skriva passar bättre, eftersom det är sant.
När vi bara hade modem hemma, vilket resulterade i att vi bara fick sitta på internet typ 30 minuter per kväll (det var tider det, tänk om man kunde klara det idag också), så satt jag ändå mycket vid datorn. Och skrev. Och pysslade med exel. Mest skrev.
Jag skrev en bok. Eller det hade kunnat bli en bok. Det var en lååång historia om en flicka som rymde hemifrån, för att få vara med pojken hon tyckte om. Men inte ens när hon fick vara med honom var livet enkelt.
En ganska kass historia om jag får säga det själv. Men det var nog närmare 180 A4 jag knåpat ihop. Om absolut ingenting. Jag har aldrig varit särskilt bra på det här med att korta ner saker och ting, komma till poängen. Så efter 180 sidor hade flickan i princip lyckats komma till pojken hon tyckte om. Jaha. Sen då?
Jag raderade skiten och tänkte aldrig mer på den. Det kanske var dumt gjort.
Jag har försökt skriva sen också. Men jag har aldrig kommit längre än 2 A4 innan intresset svalnat. Jag har inte vetat hur jag ska fortsätta, hur jag ska skriva för att göra det intressant. Jag har några gånger försökt skriva en bok utifrån mitt eget liv, men det har inte funkat. Det har blivit för nära, och ganska trist. Man kan ju inte skriva nåt som kan såra någon i ens omgivning. Och folk är ganska lättstötta nu för tiden. ^
Jag och Chrill försökte skriva en bok, eller historia, tillsammans. Tror det var något i stil med en Punkare som hette Pierre som precis flyttat till Örebro och träffade en fräck tjej i glasskiosken. Eller nåt. Det var nåt sånt iallafall. Det är det jag minns. Punkare, Pierre, Örebro, Tjej, Glasskiosk. Nånting om en parkbänk också. Men det projektet falnade också, och raderades.
Men... En vacker dag ska jag skriva en bok.
Sen hur jag ska få den publicerad och hur jag ska kunna leva med det är en annan femma. Jag får skriva boken under annat namn. Vad det nu heter. Så ingen vet att det är jag som skrivit den.
En början är väl att faktiskt börja läsa böcker igen, och återfå inspirationen och hur man bygger meningar och sidor och historier.
För på den tiden läste jag ju typ en bok per dag. Alltså... En bok. 280 sidor. På 24 timmar. Det blev ganska sena kvällar och nätter.
Vad vill jag ha sagt?
Jag vill skriva en bok.
Jag tycker väldigt mycket om att skriva, tänkte skriva älskar - men jag det är inte direkt rätt ord. Jag tycker väldigt mycket om att skriva passar bättre, eftersom det är sant.
När vi bara hade modem hemma, vilket resulterade i att vi bara fick sitta på internet typ 30 minuter per kväll (det var tider det, tänk om man kunde klara det idag också), så satt jag ändå mycket vid datorn. Och skrev. Och pysslade med exel. Mest skrev.
Jag skrev en bok. Eller det hade kunnat bli en bok. Det var en lååång historia om en flicka som rymde hemifrån, för att få vara med pojken hon tyckte om. Men inte ens när hon fick vara med honom var livet enkelt.
En ganska kass historia om jag får säga det själv. Men det var nog närmare 180 A4 jag knåpat ihop. Om absolut ingenting. Jag har aldrig varit särskilt bra på det här med att korta ner saker och ting, komma till poängen. Så efter 180 sidor hade flickan i princip lyckats komma till pojken hon tyckte om. Jaha. Sen då?
Jag raderade skiten och tänkte aldrig mer på den. Det kanske var dumt gjort.
Jag har försökt skriva sen också. Men jag har aldrig kommit längre än 2 A4 innan intresset svalnat. Jag har inte vetat hur jag ska fortsätta, hur jag ska skriva för att göra det intressant. Jag har några gånger försökt skriva en bok utifrån mitt eget liv, men det har inte funkat. Det har blivit för nära, och ganska trist. Man kan ju inte skriva nåt som kan såra någon i ens omgivning. Och folk är ganska lättstötta nu för tiden. ^
Jag och Chrill försökte skriva en bok, eller historia, tillsammans. Tror det var något i stil med en Punkare som hette Pierre som precis flyttat till Örebro och träffade en fräck tjej i glasskiosken. Eller nåt. Det var nåt sånt iallafall. Det är det jag minns. Punkare, Pierre, Örebro, Tjej, Glasskiosk. Nånting om en parkbänk också. Men det projektet falnade också, och raderades.
Men... En vacker dag ska jag skriva en bok.
Sen hur jag ska få den publicerad och hur jag ska kunna leva med det är en annan femma. Jag får skriva boken under annat namn. Vad det nu heter. Så ingen vet att det är jag som skrivit den.
En början är väl att faktiskt börja läsa böcker igen, och återfå inspirationen och hur man bygger meningar och sidor och historier.
För på den tiden läste jag ju typ en bok per dag. Alltså... En bok. 280 sidor. På 24 timmar. Det blev ganska sena kvällar och nätter.
Vad vill jag ha sagt?
Jag vill skriva en bok.
Today.
Idag har allt gått strålande.
Jag har haft ont i huvudet. Men jag fick ingen mitt-på-dagen-kris idag. Så hela dagen har varit ganska toppenbra. Visst var det lite trögstartat imorse. Och huvudvärken har såklart dragit ner humöret.
Dagen får en stark trea i betyg tror jag.
Jag hade ett fint utbyte med en kund idag angående köttfri korv.
Jag har inte känt mig så ensam idag. Inte osynlig.
Och jag har ätit en god middag.(Havsabborre)
Så jo.. jag har haft en pretty bra dag.
Jag har haft ont i huvudet. Men jag fick ingen mitt-på-dagen-kris idag. Så hela dagen har varit ganska toppenbra. Visst var det lite trögstartat imorse. Och huvudvärken har såklart dragit ner humöret.
Dagen får en stark trea i betyg tror jag.
Jag hade ett fint utbyte med en kund idag angående köttfri korv.
Jag har inte känt mig så ensam idag. Inte osynlig.
Och jag har ätit en god middag.(Havsabborre)
Så jo.. jag har haft en pretty bra dag.
Jag har det ju faktiskt ganska bra.
Jag kanske lät lite less på livet i mitt förra inlägg.
Och det var jag också. Alltså inte självmordsbenägen eller dödslängtan eller så, men.. bara trött och less på livet. Sådär som man kan vara ibland. Eller jag brukar då vara det med jämna (eller ojämna) mellanrum. Säg gärna till om det bara är jag, för isåfall kanske jag borde söka hjälp?
Men jag har tagit mig samman nu.
Jag övervägde att se på Jag Ab. Men jag gjorde inte det. Jag läste lite bloggar, och såg Sofia's Änglar. Och insåg att jag har det ju förjävla bra egentligen. Jag har det bra.. ensam.
Just den biten har jag inte direkt kommit över.
Ensamheten. Det är konstigt att man kan känna sig ensam trots att man har så mycket människor omkring sig. Jättekonstigt.
Och det var jag också. Alltså inte självmordsbenägen eller dödslängtan eller så, men.. bara trött och less på livet. Sådär som man kan vara ibland. Eller jag brukar då vara det med jämna (eller ojämna) mellanrum. Säg gärna till om det bara är jag, för isåfall kanske jag borde söka hjälp?
Men jag har tagit mig samman nu.
Jag övervägde att se på Jag Ab. Men jag gjorde inte det. Jag läste lite bloggar, och såg Sofia's Änglar. Och insåg att jag har det ju förjävla bra egentligen. Jag har det bra.. ensam.
Just den biten har jag inte direkt kommit över.
Ensamheten. Det är konstigt att man kan känna sig ensam trots att man har så mycket människor omkring sig. Jättekonstigt.
Det är nog bara en sån dag idag.
Jag har en sån här konstig dag idag.
I början av dagen så kändes allt utomordentligt bra, förutom lite huvudvärk. Men jag tog två alvedon och sen flög jag som en jävla fågel. Det gick så oerhört bra att det nog nästan inte ens var sant. Men jag tror jag flög lite för högt, eller in i en elledning för sen kring lunchtid så kraschlandade jag. Då var det inte lika kul längre.
Typ en liten mitt-på-dagen-kris. Istället för medelålderskris.
Huvudvärken kom tillbaka. Jag känner mig som en pensionär fångad i en 22årings kropp. Och ensam. Och jag tänkte gå ut och gå, för det är typ det enda jag gör om dagarna. Men mina tankar tenderar att vandra iväg till helt galna platser när jag är ute och går, och vars tankarna hamnar beror helt på sinnesstämningen.
Och den är inte på topp just nu. Så risken är lite för stor att tankarna kommer att hamna på ställen jag inte kan kontrollera. Det kanske låter helt sjukt. Och det kanske är det också. Jag kanske är sjuk. Det kanske är nåt fel på mig.
Nä. Jag har nog bara en sån dag idag.
En riktig skitdag.
I början av dagen så kändes allt utomordentligt bra, förutom lite huvudvärk. Men jag tog två alvedon och sen flög jag som en jävla fågel. Det gick så oerhört bra att det nog nästan inte ens var sant. Men jag tror jag flög lite för högt, eller in i en elledning för sen kring lunchtid så kraschlandade jag. Då var det inte lika kul längre.
Typ en liten mitt-på-dagen-kris. Istället för medelålderskris.
Huvudvärken kom tillbaka. Jag känner mig som en pensionär fångad i en 22årings kropp. Och ensam. Och jag tänkte gå ut och gå, för det är typ det enda jag gör om dagarna. Men mina tankar tenderar att vandra iväg till helt galna platser när jag är ute och går, och vars tankarna hamnar beror helt på sinnesstämningen.
Och den är inte på topp just nu. Så risken är lite för stor att tankarna kommer att hamna på ställen jag inte kan kontrollera. Det kanske låter helt sjukt. Och det kanske är det också. Jag kanske är sjuk. Det kanske är nåt fel på mig.
Nä. Jag har nog bara en sån dag idag.
En riktig skitdag.
Vildliv
Igår när jag var ute och gick så hade jag värsta vildlivssafarit. ^^
Första varvet så stod det ett rådjur i snödrivan och tittade på mig. Sen sprang en räv över vägen där jag normalt brukar se rådjuren. Sen tyckte jag att det var så härligt ute, så jag svängde bara förbi hemma och tog en reflexväst eftersom jag glömde det första svängen och gick ett varv till. Och då såg jag ännu ett rådjur, som var lite mindre.
Man får ju se mer wildlife här än när man är hemma hos mamma i buschen.
Idag går jag inget. Jag har ju faktiskt ändå gått ganska långt i veckan ändå. Och jag är ganska trött och sliten. Jag hade faktiskt planer på att dejta kudden snart.
Jag har även fallit för frestelsen. Jag har börjat spela candy crush för att se lite what the fuss is about. Så märkvärdigt är det inte. Frustrerande? Oerhört. Beroende? Bara lite. Så att man betalar för att få liv eller boosts? Nej. Spännande så man ligger sömnlös på nätterna? Nej. Så man inte kan sluta spela? Not really. '
Vi får väl se om man ångrar sig senare.
Första varvet så stod det ett rådjur i snödrivan och tittade på mig. Sen sprang en räv över vägen där jag normalt brukar se rådjuren. Sen tyckte jag att det var så härligt ute, så jag svängde bara förbi hemma och tog en reflexväst eftersom jag glömde det första svängen och gick ett varv till. Och då såg jag ännu ett rådjur, som var lite mindre.
Man får ju se mer wildlife här än när man är hemma hos mamma i buschen.
Idag går jag inget. Jag har ju faktiskt ändå gått ganska långt i veckan ändå. Och jag är ganska trött och sliten. Jag hade faktiskt planer på att dejta kudden snart.
Jag har även fallit för frestelsen. Jag har börjat spela candy crush för att se lite what the fuss is about. Så märkvärdigt är det inte. Frustrerande? Oerhört. Beroende? Bara lite. Så att man betalar för att få liv eller boosts? Nej. Spännande så man ligger sömnlös på nätterna? Nej. Så man inte kan sluta spela? Not really. '
Vi får väl se om man ångrar sig senare.
One year.
För ett år sedan var jag sjuk. Jag hade tappat rösten, men hade inte halsfluss. Jag var hemma hos mamma över helgen och blev sjuk och stannade.. måndag. Tisdag. På onsdagen började det släppa och jag tror även att det var då jag var hos vårdcentralen för att se om det var halsfluss. Vilket det inte var.
När mamma kom hem var hon ledsen. Hon berättade att Edor hade dött. Farfar. Eller inte min riktiga farfar, han dog -86. Men den enda farfar jag haft, känt.
När mamma kom hem var hon ledsen. Hon berättade att Edor hade dött. Farfar. Eller inte min riktiga farfar, han dog -86. Men den enda farfar jag haft, känt.
1 år av saknad. <3
Det är förövrigt helt sjukt att det redan har gått ett år.
I'm craaazy
Jag vet inte vad som flög i mig.
Först jobba i 8½ timme. Storhandla grönsaker, frukt och rotsaker.
Och sen dänger jag iväg och går 8,5 km.
Mina ben känns sådär lagom möra.
Halvvägs ångrade jag mig. Dels var det kallt, och det började bli mörkt. Men det gav ju inget att vända och jag kunde inte gena heller. Det var då jag kom på varför jag alltid går i Sävar. I samhället.
För det finns möjligheter.
Möjlighet att korta ner rundan om jag, t ex skulle få ont i knät.
Möjlighet att förlänga rundan om jag känner mig superhurtig.
Inte bara bestämma att idag ska jag gå ihjäl mig.
Men å andra sidan är det ju bra för mig.
Kanske försvinner det några kilo. Det är det vi hoppas på.
Jag vägde mig nämligen i morse. Gud hjälpe mig.
Först jobba i 8½ timme. Storhandla grönsaker, frukt och rotsaker.
Och sen dänger jag iväg och går 8,5 km.
Mina ben känns sådär lagom möra.
Halvvägs ångrade jag mig. Dels var det kallt, och det började bli mörkt. Men det gav ju inget att vända och jag kunde inte gena heller. Det var då jag kom på varför jag alltid går i Sävar. I samhället.
För det finns möjligheter.
Möjlighet att korta ner rundan om jag, t ex skulle få ont i knät.
Möjlighet att förlänga rundan om jag känner mig superhurtig.
Inte bara bestämma att idag ska jag gå ihjäl mig.
Men å andra sidan är det ju bra för mig.
Kanske försvinner det några kilo. Det är det vi hoppas på.
Jag vägde mig nämligen i morse. Gud hjälpe mig.
Good to know.
Jag och mamma har varit ute på promenad. Som vanligt, vilket är jättebra. Valet av samtalsämne var kanske inte jätteuppiggande, men det kändes ändå givande.
Vi pratade om sjukdomar. Alltså släktrelaterade sjukdomar, och morfar. Och jag fick lära mig endel saker som jag faktiskt inte visste. Till exempel att morfar hade cancer. Jag tycker ändå att någon hade kunnat berätta det för mig när jag var 17, men tydligen gick det mig förbi. Han var ju visserligen död när dom upptäckte det. Förtroendet för sjukvården har inte direkt ökat, på grund av allt som hänt min stackars morfar.
Han sökte hjälp för att han hade ont i ryggen, och det finns en historia med cancer i släkten. Han skickades hem utan tagen sänka - vilket senare visade sig vara 300. Jag vet inte vad en normal sänka är, men inte 300. Hades en röntgen gjorts hade man kanske upptäckt att han hade cancer.
Men det hade tydligen fortgått ganska länge, då han hade cancer i lungorna (det var så man upptäckte det, när det var svårt att dränera ena lungan då den var vätskefylld). Vid obduktion visade det sig att han hade det i lungorna, njurarna, levern...
Men det känns verkligen jättebra, jag är verkligen inte favorittippad av Gud.
Varför?
Jag ligger i riskzoonen för Hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes (pappas sida), cancer, alkoholism, depression (mammas sida) och övervikt(från båda håll, och I'm already there).
Vi pratade om sjukdomar. Alltså släktrelaterade sjukdomar, och morfar. Och jag fick lära mig endel saker som jag faktiskt inte visste. Till exempel att morfar hade cancer. Jag tycker ändå att någon hade kunnat berätta det för mig när jag var 17, men tydligen gick det mig förbi. Han var ju visserligen död när dom upptäckte det. Förtroendet för sjukvården har inte direkt ökat, på grund av allt som hänt min stackars morfar.
Han sökte hjälp för att han hade ont i ryggen, och det finns en historia med cancer i släkten. Han skickades hem utan tagen sänka - vilket senare visade sig vara 300. Jag vet inte vad en normal sänka är, men inte 300. Hades en röntgen gjorts hade man kanske upptäckt att han hade cancer.
Men det hade tydligen fortgått ganska länge, då han hade cancer i lungorna (det var så man upptäckte det, när det var svårt att dränera ena lungan då den var vätskefylld). Vid obduktion visade det sig att han hade det i lungorna, njurarna, levern...
Men det känns verkligen jättebra, jag är verkligen inte favorittippad av Gud.
Varför?
Jag ligger i riskzoonen för Hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes (pappas sida), cancer, alkoholism, depression (mammas sida) och övervikt(från båda håll, och I'm already there).
Jag tror jag skolkade när man tilldelades goda genpooler.
Vad jag kommer dö av? Förmodligen både cancer, orsakat av alla lightläsker jag håller på med för att undvika sockret, och hjärtstopp, till följd av diabetes orsakat av övervikt. Men innan det så blir jag så deppad över att jag är sjuk, så jag tar till flaskan. Och chokladen. Why hålla igen när det redan är kört liksom.
Jag har en ljus framtid framför mig.
Yey!
Robin vann alltså igår.
För engångsskull är jag inte missnöjd. Jag gillar låten, uppenbarligen.
Frågan är ju hur den tas emot av resten av europa. Jag litar nämligen inte på jurygrupperna riktigt, i och med att sean fick flera 12poängare.
Men jag älskar hur chockad Robin blev, när det stod klart att han vunnit trots att Yohio fick folkets röster. Åh vad jag ändå är glad i den internationella juryn. Chocken där han inte kan röra sig, men alla drar i honom från alla håll. Det är så fint att se.
För engångsskull är jag inte missnöjd. Jag gillar låten, uppenbarligen.
Frågan är ju hur den tas emot av resten av europa. Jag litar nämligen inte på jurygrupperna riktigt, i och med att sean fick flera 12poängare.
Men jag älskar hur chockad Robin blev, när det stod klart att han vunnit trots att Yohio fick folkets röster. Åh vad jag ändå är glad i den internationella juryn. Chocken där han inte kan röra sig, men alla drar i honom från alla håll. Det är så fint att se.
Så ödmjuk. Så chockad.
Jag vill se honom vinna den stora finalen. ^
Jag vill se honom vinna den stora finalen. ^
Plingplong lät det. Klart man vaknar.
Känslan när man går in på aftonbladet och läser att en man har dödats i en lavin, när man vet att man har en bror där i helgen som gillar offski. Turligt nog finns facebook så man kan forska lite och se att det inte var ens bror.
Jag vaknade halv åtta i morse. Jag är dock osäker på om det var frivilligt eller om jag väcktes av mail/smset från min kollega/chef. Jag tror att jag var vaken redan innan plinget. Såhär tidigt har jag nog inte varit uppe på väldigt, väldigt länge. Om man inte räknar dom dagar jag jobbar och kliver upp 4.30. Såklart.
Nu ska jag stänga ner datorn och försöka åka till Burträsk och mamma. Roger är ändå ganska förkyld och hade väl planer på något slags alkoholintag ikväll. Så jag tänker att då kan jag åka till Burträsk och mysa framför melodifestivalfinalen tillsammans med mamma. Eller Chrille, beroende på hur läget ser ut.
Jag håller förövrigt tummarna på att Yohio inte vinner. Det är väl en bra låt, men den är lite .. tam. State of drama var ju också bra, men den var också ganska tam. Det händer som inget.
Jag hejar på David, Robin eller Ulrik. Möjligen Sean banan, bara för att få se hur europa skulle reagera på den. Dvs, hur låga eller höga poäng vi skulle få. Det är någon till som jag kan acceptera ifall dom vinner, men jag tror mest på herrtrion som jag nämnde. Tror deras låtar skulle klara sig bättre än övriga. Men man vet ju inte vad europeérna vill ha i år.
Nu ska jag stänga ner datorn och försöka åka till Burträsk och mamma. Roger är ändå ganska förkyld och hade väl planer på något slags alkoholintag ikväll. Så jag tänker att då kan jag åka till Burträsk och mysa framför melodifestivalfinalen tillsammans med mamma. Eller Chrille, beroende på hur läget ser ut.
Jag håller förövrigt tummarna på att Yohio inte vinner. Det är väl en bra låt, men den är lite .. tam. State of drama var ju också bra, men den var också ganska tam. Det händer som inget.
Jag hejar på David, Robin eller Ulrik. Möjligen Sean banan, bara för att få se hur europa skulle reagera på den. Dvs, hur låga eller höga poäng vi skulle få. Det är någon till som jag kan acceptera ifall dom vinner, men jag tror mest på herrtrion som jag nämnde. Tror deras låtar skulle klara sig bättre än övriga. Men man vet ju inte vad europeérna vill ha i år.
Oh, he's angrY!
Jag borde inte läsa tidningen. Jag blir bara upprörd. Över flera olika saker.
Radiotjänst. Att dom ringer och gör hembesök numer även på helger (det gjorde dom innan också, jag "åkte fast" när vi hade personalfest. Dom ringde efter sex på en lördag). Jag tycker att radiotjänst kan skita ner sig. Eller svt, och SR.
Har vi inte kommit längre i tiden än såhär? Ska det inte vara frivilligt? Varför ska jag betala 2000 spänn till ingenting? Enda gången jag ser på Svt är typ när det är melodifestival, nån enstaka gång på doobidoo eller så ska det låta. Annars går det ju mest bara skit på dom kanalerna. Och det finns ju enkla lösningar.
1. Lägg in reklam.
2. Lägg avgiften på skatten.
3. Gör det till en betaltjänst. Dom som har betalat får en kod som man knappar in eller något sånt.
Easy peasy.
Körde bil utan körkort - i 20 år. Fick 14 dagars fängelse + att dom beslagtog bilen. Som var värd ca 10 000. Tänker inte tidningar vad dom skriver? Vad skickar det för signaler? Nu kanske jag underskattar männskighetens intelligens, men kommer inte nån dumfan att köpa en bil och börja köra - trots att det saknas "tillstånd"? Det han gjorde är ju nästan, om man ska se det ekonomiskt och att han var pensionär - billigare än att faktiskt ta ett körkort. Och eftersom han har lyckats köra utan körkort i 20år utan att bli påkommen så måste han ju ha varit rätt duktig förare.
Aftonbladet skriver om att Melodifestivalen redan kan vara uppgjord. Att dom favoriserar Yoko ono. Jag vet förresten att han "heter" YOHIO. Varför det måste vara stora bokstäver vet jag inte. Och jag kan ju även tala om att jag hoppas att det är fel. Även om jag vet att det förmodligen inte är det. Som sagt, svt är ju ena riktiga lurkar. Det borde vara valfritt om man vill stödja skiten eller inte.
Radiotjänst. Att dom ringer och gör hembesök numer även på helger (det gjorde dom innan också, jag "åkte fast" när vi hade personalfest. Dom ringde efter sex på en lördag). Jag tycker att radiotjänst kan skita ner sig. Eller svt, och SR.
Har vi inte kommit längre i tiden än såhär? Ska det inte vara frivilligt? Varför ska jag betala 2000 spänn till ingenting? Enda gången jag ser på Svt är typ när det är melodifestival, nån enstaka gång på doobidoo eller så ska det låta. Annars går det ju mest bara skit på dom kanalerna. Och det finns ju enkla lösningar.
1. Lägg in reklam.
2. Lägg avgiften på skatten.
3. Gör det till en betaltjänst. Dom som har betalat får en kod som man knappar in eller något sånt.
Easy peasy.
Körde bil utan körkort - i 20 år. Fick 14 dagars fängelse + att dom beslagtog bilen. Som var värd ca 10 000. Tänker inte tidningar vad dom skriver? Vad skickar det för signaler? Nu kanske jag underskattar männskighetens intelligens, men kommer inte nån dumfan att köpa en bil och börja köra - trots att det saknas "tillstånd"? Det han gjorde är ju nästan, om man ska se det ekonomiskt och att han var pensionär - billigare än att faktiskt ta ett körkort. Och eftersom han har lyckats köra utan körkort i 20år utan att bli påkommen så måste han ju ha varit rätt duktig förare.
Aftonbladet skriver om att Melodifestivalen redan kan vara uppgjord. Att dom favoriserar Yoko ono. Jag vet förresten att han "heter" YOHIO. Varför det måste vara stora bokstäver vet jag inte. Och jag kan ju även tala om att jag hoppas att det är fel. Även om jag vet att det förmodligen inte är det. Som sagt, svt är ju ena riktiga lurkar. Det borde vara valfritt om man vill stödja skiten eller inte.
Vi börjar med fail och gör ett nytt försök imorgon.
Mitt nya hälsosammare liv började med 3,7 kilometer promenad i världens blåsväder. Drevsnö är inte det som föredras på promenaden, men jag gick iallafall ihop några slantar till kvinnohjärtat.
Sen gjorde jag varma mackor (fail i mitt nya nyttiga liv). Till middag blev det 4 morötter. Och nu dricker/äter jag smoothie gjord på crème fraiche, lätt yoghurt, hallon och floursocker. Gott och minskar sötsuget. Och jag hoppas jag kan hålla det uppe så att jag faktiskt går ner i vikt också.
Babe ringde och ville att vi skulle börja (om) med LCHF. Vi har aldrig kört det så jag vet inte riktigt vad han menade. Dessutom är jag ganska negativ till just LCHF. Däremot kanske vi börjar om med viktväktarna, efter att vi ätit upp allt viktminskningspulver vi har hemma.
Jag vägde mig imorse. Sen jag vägde som mest, när jag insåg att jag inte bara borde utan måste gå ner i vikt, har jag förlorat 9 kilo. Det är väl inte jättebra för 6 månader, men man brukar väl säga att en långsam viktminskning är en bra viktminskning ^
Så nu ska jag försöka håll mig borta från godishyllan och försöka äta nyttigt. Och motionera.
Sen gjorde jag varma mackor (fail i mitt nya nyttiga liv). Till middag blev det 4 morötter. Och nu dricker/äter jag smoothie gjord på crème fraiche, lätt yoghurt, hallon och floursocker. Gott och minskar sötsuget. Och jag hoppas jag kan hålla det uppe så att jag faktiskt går ner i vikt också.
Babe ringde och ville att vi skulle börja (om) med LCHF. Vi har aldrig kört det så jag vet inte riktigt vad han menade. Dessutom är jag ganska negativ till just LCHF. Däremot kanske vi börjar om med viktväktarna, efter att vi ätit upp allt viktminskningspulver vi har hemma.
Jag vägde mig imorse. Sen jag vägde som mest, när jag insåg att jag inte bara borde utan måste gå ner i vikt, har jag förlorat 9 kilo. Det är väl inte jättebra för 6 månader, men man brukar väl säga att en långsam viktminskning är en bra viktminskning ^
Så nu ska jag försöka håll mig borta från godishyllan och försöka äta nyttigt. Och motionera.
Just do it!
Jag kan inte förstå varför det är så jobbigt och svårt att vara nyttig.
Jag vet precis hurjag ska göra. Vad jag ska göra för att faktiskt gå ner i vikt. Och själva den delen är ju inte så svår egentligen. Att jag måste sluta äta godis. Sluta dricka så mycket läsk. Inte äta så stora portioner och framför allt inte äta så onyttig mat. Och börja motionera. Och motionera varje dag.
Hur svårt ska det vara?
Jävligt svårt. Tydligen.
Jag gick inte igår. Vilket jag ångrar för det betyder att jag måste gå idag i det märkliga vädret.
Det är sol. Plusgrader. Men det verkar blåsa oerhört. Och jag gillar inte att gå när det blåser. Men det är bara att suck it up och snöra på sig skorna och gå.
Sen kanske jag ska rulla runt på golvet.
Det är ju en bra start. Nu vet jag vad jag ska göra.
Nu ska jag bara göra det också!.
Jag vet precis hurjag ska göra. Vad jag ska göra för att faktiskt gå ner i vikt. Och själva den delen är ju inte så svår egentligen. Att jag måste sluta äta godis. Sluta dricka så mycket läsk. Inte äta så stora portioner och framför allt inte äta så onyttig mat. Och börja motionera. Och motionera varje dag.
Hur svårt ska det vara?
Jävligt svårt. Tydligen.
Jag gick inte igår. Vilket jag ångrar för det betyder att jag måste gå idag i det märkliga vädret.
Det är sol. Plusgrader. Men det verkar blåsa oerhört. Och jag gillar inte att gå när det blåser. Men det är bara att suck it up och snöra på sig skorna och gå.
Sen kanske jag ska rulla runt på golvet.
Det är ju en bra start. Nu vet jag vad jag ska göra.
Nu ska jag bara göra det också!.
Because of yooooooou
Jag gillar den. (Jag vet att det skulle varit en hemlis, men det är ändå ingen som läser bloggen) :)
Ryggbiff om jag var en ko.
Hur morbid är jag som försöker förklara vars i ryggen jag har ont med "där ytterfilén skulle ha suttit om jag varit en gris", alternativt "jag har ont i ytterfilén.".
Det känns ärligt talat inte helt sunt, men ändå helt självklart för mig. För det gör ju ont där ytterfilén hade suttit. Om jag hade varit en gris. Men sist jag kollade var jag inte en gris, så det är väl lite märkligt ändå.
Det känns ärligt talat inte helt sunt, men ändå helt självklart för mig. För det gör ju ont där ytterfilén hade suttit. Om jag hade varit en gris. Men sist jag kollade var jag inte en gris, så det är väl lite märkligt ändå.
Dålig smak.
Igår satt jag och lyssnade på några låtar på datorn. Och en efter en försvann dom. Helt utan anledning. Min dator bara raderade dom, för att den kände för det.
Jag tar det som ett tecken.
Jag lyssnar helt enkelt på för dålig musik.
Jag tar det som ett tecken.
Jag lyssnar helt enkelt på för dålig musik.
Men hallå va
Läste precis vk. Lika underbart som alltid. Världen alltså, vk rapporterar ju bara dumheterna folk håller på med. Eller folk, Sverige oftast.
En man ska ha sparkat sin dotter ( förnekar inte det, men däremot att det ska vara ett brott att göra det ). Han döms att betala 10 000 till dottern och skyddstillsyn.
Jag menar hallå.. 10 papp är väl en fis i rymden om man har blivit misshandlad av någon som man absolut ska kunna lita på.
Mycket löjligt tycker jag. Lägg till en nolla så kanske det börjar likna nåt.
1-2-3-4-5-6.
Som vanligt, när det är den 2:a mars, så har jag känt mig lite nere idag. På ett sätt är det ju då bra att jag har jobbat, eftersom då håller man sig sysselsatt och tänker inte så mycket på det. Det fåtal som följt min blogg sen den förra vet precis vart det barkar iväg. Vad jag ältar år ut och år in och som jag förmodligen aldrig kommer att släppa. På ett tag iallafall.
Idag är det ju 6 år sedan the abortion.
Och varför det känns lite tyngre i år än förra året är det inte många som vet. 3 personer vet. Kanske. Jag vet inte om alla är kapabla att dra egna slutsatser. Och jag tänker inte ta upp det här heller, men dom som har några vassa knivar i lådan kan säkerligen lura ut det.
Tiden går bra nog fort. 6 år. Håhåjaja.
Idag är det ju 6 år sedan the abortion.
Och varför det känns lite tyngre i år än förra året är det inte många som vet. 3 personer vet. Kanske. Jag vet inte om alla är kapabla att dra egna slutsatser. Och jag tänker inte ta upp det här heller, men dom som har några vassa knivar i lådan kan säkerligen lura ut det.
Tiden går bra nog fort. 6 år. Håhåjaja.
