Nä men. Sista gången vi sågs, träffades - inte direkt umgicks, var första gången jag träffade Roger. Gången innan det så .. Hände det endel märkliga saker, alkohol inblandat. Vi körde snurra flaskan/sanning eller konka och Chrill gick på toa och helt plötsligt hade jag en tunga i käften. Och det var inte min. Eller ja, min var väl i käften också men alltså... Ni fattar. 

Så det hela "ingen kontakt"-grejen är nog ganska bra ändå. För det skulle ju inte vara konstig stämning eller alls sådär.. Han undviker mig till och med på maxi. Det är mycket underhållande att se. 

Jag vet inte vad som hände. Jag tyckte att jag höll en ganska bra stil, var uppe där ett tag bland molnen och svävade. Jag förstår inte hur mina inlägg blev så negativa och deprimerande. Vi ska vara glada! Taggade!

Wihueeuu snart är det fredag liksom!
Jag vet inte vad som hände. Men flyger man högt så kraschar man hårt också. Fast kraschen har inte inträffat än. Mitt stadium kanske kallas fritt fall?

 

Now I'm falling but it's alright
it's gonna look like I'm flying.

 

 

Nä jag vet vad mitt problem är, så det borde vara ganska enkelt att åtgärda. Jag tänker för mycket. Jag måste bara sluta tänka. Easypeasy liksom. Nemas problemas, det fixar väl vi?
Är hemma i Burträsk för tillfället, hos min mama. Självaste moder jord har dock lämnat mig för jobbet. Och moder jords sambo stal min bil och for till samhället. Jag själv ska, efter middagen, åka in till samhället och träffa moder jords moder jord. Hahah, nä nu får jag skärpa mig.

Jag har ändrat om i mitt personliga schema litegrann ikväll. Eller litegrann. Ganska mycket.

Jag hade egentligen tänkt fara till Burträsk på fredag och vinka adjö till min mor med sambo som åker bort två veckor. Ni vet flyg och exotiskt land, och en paranoid Elin. Klart jag måste träffa dom innan dom åker, och dessutom så ska dom låna min resväska. Så jag tänkte fara dit på fredag.

Men då krockar det. För det är fiest på fredag. Avdelningsfest i mexicansk anda. Jag har ingen aning om vad det innebär. Men våra avdelningsfester brukar vara i en klass för sig.
Så det krockade. Så jag ringde min moder ikväll efter jobbet och sa att jag kommer imorgon. Man får ju kompromissa litegrann. Jag vill kunna förtära lite alkohol på fredag, och det hade inte gått om jag ska köra på lördag - eller fredag.

Och Roger när jag berättar det här för honom "Och vem har du tänkt ska skjutsa/hämta dig då?". Duh! Du såklart. Hahaha. Får väl se om jag får ta en taxi hem eller. .


Så jag offrar min lediga dag för att åka hem imorgon för att kunna festa på fredag. Ja jävlar. Jag kliver upp, senast, sju imorgon. Tror vi på det? Jag hoppas att jag orkar pallra mig upp. Jag får väl sova på lördag/söndag istället.

Avslutar med ett citat ur en väldigt bra låt med Bad Religion. Ett citat som beskriver väldigt väl hur jag känner många gånger. Minst en gång dagligen typ  ^

 

Min kära mormor ska virka en duk åt oss, en dubbelvirkad till köksbordet. Jag kan ju ingenting om sånt, så jag hade två trådstumpar och ett färgexemplar av vår soffa. Och mått. Och hon i garnaffären var så sjukt hjälpsam och jag tänkte att "shit det här blir dyrt". 146kr betalade jag. Det är överkomligt för 1 härva och 3 nystan. Eh. 

Jag har kollat på Jordan, rättsläkare. Ett minne från barndomen typ. Jag såg det titt som tätt, vi hade bara utbudet med ettan, tvåan och fyran. Fram tills dom la ner det analoga, så det är ju inte så länge sen  ^0 

Jag funderar på att gå och lägga mig. Jag kände mig inte direkt utsövd i morse. Dels blev jag väckt några gånger, först för att påminnas om att packa och frysa köttfärsen, sen snarkade jag tydligen. Och sen kunde inte jag sova för att någon annan snarkade... Jhmm undrar vem.  

Sen drömde jag en mardröm om att jag kom hem från jobbet och båda ytterdörrarna stod på vid gavel (dock var dom inte på rätt plats. Eller groven var rätt, sen var den andra dörren på andra kortsidan så jag kunde se rätt igenom huset.) 

Soffan var flyttad och stod mitt i rummet men inga teknikprylar var borta. Det enda som fattades, som alltså var stulet, var mina tavlor. 

Ve och fasa, vad jag blev upprörd !

Igår somnade jag vid köksbordet när jag försökte se på lite ståuppkomik på youtube. Så intressant kan det ju inte ha varit om man skallar bordsskivan. 

Sen är det så jävla mörkt också. Man blir ju deprimerad. Också är man halvkrasslig fortfarande och hela världen känns som en lång jävla uppförsbacke. En sån där man inte ser att det är uppför, men man känner det. En lönnbacke som vi brukar kalla det. 

Alltså... Vi fick en timme inatt. Men jag är så sjukt trött så jag tror fan jag ska gå och lägga mig. Hah, jag som egentligen inte ens skulle ha slutat än ! Awesome. 

Jag är sugen på att veta vilka låtar jag använde på det andra. Dom jag ser att läsa vet jag, mestadels vilka det är. 

Jag ska fan ta mig tiden att göra det. Nån dag. Tänk förr hade man all tid i världen, man hade tid att tänka på vad dom sjöng i låtarna. 

Äh, vem försöker jag lura. Jag kan låttexter ganska bra idag också. I vissa låtar. Främst låtar som jag missbrukade under högstadiet. Och gymnasiet. Och såna jag missbrukar nu. Mest låtar från förr. Och mest millencolin. 

Kanske nån dag framöver. Jag jobbar ju imorgon. 

Om man omformulerar sig kanske man skulle kunna säga att jag inte har så många nära kompisar. 

Och att jag fortfarande inte har några gemensamma intressen med någon. ^0 

Idag har jag haft en konstig dag. Jag har som varit varken eller. Först kunde jag som inte vakna men när jag väl steg upp - när det 5:e alarmet ringde och jag var tvungen att kliva upp för att stoppa oljudet - så var jag inte supertrött. Inte som jag brukar. 

Jag la mig ju ändå nio igår. Och drog tydligen timmer när Roger gick och la sig. Jobbade som fan tydligen. Kanske därför jag var så trött ^^ . 

Sen var jag på bra humör, men stressad men avslappnad och samtidigt lite lätt retlig. Jag kan kanske ha upplevts som ignorant och/eller otrevlig idag. Eller kort. Lite märklig. Inte sprudlande iallafall, men jag vet inte om jag någonsin är sprudlande glad? Sådär att blotta åsynen av mig gör andra glad. Jag tror inte jag har den ... Förmågan. 

Hah. Jag har sett för mycket the 4400.  

Sen fick jag ont i ryggen. Eller ryggen... Bäckenetish... Typ. När jag går eller står eller vrider på mig på vissa sätt så hugger det bara, ungefär som jag kan tänka mig att det känns att bli knivhuggen. 

Som typ till vänster om svanskotan. Eller.. Ja typ. Jag och den mänskliga anatomin är inte besties. Och det har gjort mer ont än vanligt, idag har jag till och med varit tvungen att säga aj när det har gjort ont . . För att ett aj lindrar så sjukt mycket. 

Håhåjaja, hade jag kunnat hade jag krupit till kojs nu, men det är ju idol ikväll. Jag ska testa att trycks mute när juryn bedömer. Yey. 

Också ska jag tvätta. Och vika tvätt. Och hänga tvätt. Skulle haft städat också, ser ut halvt som en krigszon här. Det blir lätt så när man är två och båda är sjuk/orkeslösa. 

Wrap it up. Avslutar med en bild på min framsida till ett projekt som hette "min lägenhet" som vi fick göra i hemkunskapen i högstadiet. Jag upptäckte igår när jag tittade på den att det är felstavningar och skit. Min värld raserades. 

 

För åtta år sedan var jag alltså 15 år. Jag tycker inte att det är länge sen, samtidigt som jag tycker det är evigheter. Jag var en lite allt i allo, ni vet hur det är på landsbygden. Jag fick göra saker som man nog normalt inte får göra när man bara är 15. Eller ärligt så hade jag inte ens fyllt 15. 

Första veckan fick jag spola silos. Ni vet... Rännorna där man förvarar bajs/ensilage under vintern/våren. Spola med högtrycken, flög skit överallt. Men jag var nöjd, för jag fick ju 50kr/h för det, och jag hade dessutom fått låna ett par hörselkåpor med radio. Jädrar vad nöjd jag var, tänkte på strålarna. Den sensommaren fastnade jag för en låt med Lasse Lindh. Svenska hjärtan. 

Det är lite av en smygfavorit än idag. Jag hörde på den för någon dag sedan och den levererar. "Jag ger dig inte min morgon och inte min dag, du får nåt så mycket bättre du får hela jävla jag. Hela underbara unika jag och inte nåt så futtigt som en morgon och en dag". 

Dom två nästkommande åren var jag fabriksarbetare på sommaren, tjänade hela 2000 på en månad, yeah! Fick lära mig en hel del, bland annat att vuxna karlar kan vara som tonårspojkar och att det gör ont att få en glasruta över sig.

Sen började jag jobba i ladugård. Som avbytare som det kallas i folkmun. Djurskötare, så att ägarna kunde fokusera på resten av verksamheten. Det var mest kul, ganska slitsamt. Trevligt att se få uppleva djurens personligheter, upptäcka deras egenheter. Mindre kul när det inte gick så bra, när man möttes av dödfödda kalvar, när man blev sparkad för att man helt enkelt var på fel plats vid fel tidpunkt. För tidigt födda kalvar, så man fick hämta kalvarna på diverse ställen, rymlingar, argsinta nyblivna mödrar(kor). Avhorningen. Eller när vi var tvungen att nödslakta en ko typ en vecka efter att jag börjat. Jag tänker inte dra det här, men det var jobbigt. 

När jag tog studenten 2009 så fick jag vara ledig 2 dagar(helg) innan jag började jobba i ladugården igen. Till oktober. Arbetslös 5 månader innan jag behövdes i ladugården igen 

. (Jag jobbade var tredje helg eller när jag behövdes). Sökte jobb, lämnade in 4 ansökningar till maxi det året. Tre via internet och sedan gick jag dit personligen. Ja. Vi vet väl alla hur det slutade men jag fick kämpa bra nog för att komma dit. 

Det har hänt så sjukt mycket under dom 8åren. Dom senare 8åren. Den senare tredjedelen av mitt liv. Jag slutade spela fotboll. Jag slutade äta kött. Jag valde att gå gymnasium i en annan kommun. Jag valde att utbilda mig i styckning, och börja äta kött igen (efter 3år). Jag träffade min första pojkvän. Blev gravid, gjorde abort. Han bedrog mig. Jag gjorde slut. Blev deprimerad.  Gav upp hoppet och fann karln jag numer lever med. Äger ett hus med. 

Och jag tänker ofta att jag blir övercreddad, att jag får för mycket beröm för det jag gör och det jag kan. 

Men vet ni vad. Det kanske är jag som undercreddar mig själv för ofta.

Jag kan mycket. Jag kan alltialloa, jag kan sätta ihop ett fönster och jag kan praktiskt taget sköta en ladugård. Jag kan stycka en 600kg's ko själv, och jag är fasen ganska duktig på att jobba i butik också. 

Om jag någon dag skulle bli arbetslös kanske jag borde starta ett lantbruk, eller bli delägare, och öppna en gårdsbutik. Med ostar( jag gillar ju ost), styckdetaljer och charkuterier. 

Ja. Det är bra med en backup. Utifall att.

I onsdags kväll så kände jag att någonting inte riktigt stod rätt till i halsen. Den kändes torr, kliade och var allmänt dryg. Och det blev väl inte direkt bättre. Jag försökte allt, vitlök, chili, te med honung, varm svartvinbärssaft, alvedon och kanjang, hostmedicin både mot rethosta och slemhosta men det blev inte bättre.

Men det var bara halsen. Jag kände mig relativt pigg på torsdagmorgon, även om jag lät som att jag hade satt 93 argsinta katter i halsen. Hur nu det låter. Jag for till jobbet iallafall, gjorde det jag skulle fram till klockan 8 och sen gav jag upp. Det är den kortaste arbetsdagen jag har gjort. Men det kändes som att jag hade sprungit ett marathon.

Så jag åkte hem. Drack lite te med honung, åt lite glass, gick och la mig. Sov fram till två eller så, såg några avsnitt av "The 4400". Sov lite till. Tog några alvedon. Sov lite mer. Tyckte synd om mig själv och sov ännu lite till. Jag köpte två paket med alvedon förra veckan. När jag hade så ont i huvudet. Dom två förpackningarna är slut, och vi har köpt hem ett tredje. Nu är visserligen både jag och Roger mästare på att ta med oss varsin karta lite överallt, men den här gången tror jag faktiskt att vi har ätit upp allt. Typ alvedonmissbrukare deluxe?

Jag sa till Roger igår att min lever förmodligen inte mådde så bra av det här, eftersom jag inte minns när jag tog senaste alvedonkuren utan mest gick efter smärta och på ett ungefär "tog jag en nyss? nä. Nä då kan jag ta en till". Han tyckte att jag skulle ta en innan jag gick och la mig och sen skulle den fan vara bra.

Idag har jag inte haft så ont. Igår kändes det lite som att min hjärna höll på att smälta. Så det kanske håller på att bli bättre nu. Det var ju en sån här förkylning som bara smög sig på och attackerade, så den kanske försvinner lika snabbt som den kom. Jag kanske är symptomfri på måndag? *hoppashoppashoppas*

Annars är ju jag en sån som inte blir av med förkylningar. Jag får dras med dom i minst en månad. Kanske slipper det den här gången.

I bilen har jag t ex bad religion vecka i veckan. Förra veckan var det millencolin och dessförinnan Nicola sarcevic. 

Men det är fantastiskt hur vissa låtar framkallar minnen man inte visste att man direkt hade. Nä inte riktigt kanske. Lyssnade nyss på midtown - become what you hate. Och nu för tiden relaterar jag den låten mest till den gången då jag körde av vägen. Den enda gången jag varit av vägen faktiskt. Peppar peppar. 

Det är faktiskt en ganska kul historia. Eller kul och kul. Det var där kring jul/nyår 2009, jag hade haft körkortet i 3 månader och var påväg hem från Sävar. I Sävar hade vi diskuterat hur många gånger respektive person varit ner i diket och jag var den enda som inte varit det (haha) och såklart så kör jag då i diket typ samma kväll.

Det var i T-korsningen åkullsjön - Robertsfors - bygdsiljum och jag kom från åkullsjönshållet och höll väl för hög hastighet i förhållande till väglag osv så jag kanar bara när jag bromsar, höger framhjul far utanför den fasta vägbanan och då var det ju kört. Det spelade ingen roll hur mycket jag vred på ratten för att komma upp på vägen igen. 

Som tur var så var det en tjej som var ute och gick just då som såg vad som hände och som hjälpte mig. Hon ringde någon somnade en traktor som kom och drog upp mig och jag tänker på dom varje gång jag passerar där. Och varje gång jag hör låten. 

Sen tänker jag också på spelkvällarna jag och Chrille brukade ha, då vi spelade atv på Xbox. Det är därifrån låten kommer. Det var tider det. 

Före sju. Lite pensionärsvarning. 

Men jag sover inte och jag har inte släckt lampan och gjort ett försök än heller. Jag fick en idé som jag var tvungen att skriva ner först. Jag blev så taggad. Jag fick en vision. 

Såklart jobbrelaterat. Vad annars? 

Jag tror det här kan bli bra om det bara fungerar som vi planerat. Mohoho. Men vi är ju så jäkla bra, så varför skulle det inte göra det.

Somnade om. 6.30. Mitt första alarm. 7.00 mitt andra alarm. Här någonstans hade jag gett upp hoppet om att bli piggare överhuvudtaget och var inställd på en dag i sängen. Vilket ju inte varit fy skam det heller. 

8.30 steg jag upp, efter att ha fått förfrågan om att jobba lite extra. Då jag insåg att jag inte skulle kunna spendera hela dagen i sängen oavsett. Jag låg ju faktiskt till strax efter 12 igår.... 

Så jag klev upp, och tvättade. Hängde tvätt. Städade tvättstugan, och trappen. Och dammsög övervåningen. Städade köket. Och filosoferade lite. 

Och for till jobbet. Och briljerade som vanligt. (Nä, jag vet inte). "Du är aldrig stressad du Elin". Mhm, jo. Men inte så mycket på senare tid, för jag har insett att det inte går så mycket snabbare. Det går nog faktiskt bara långsammare. 

Djupa andetag och en plan. Det tror jag på. 

Men det är klart. Det funkar inte alltid. 

Awesome. Not. 

Och ilskan när personen i fråga gasar upp till 110 när det blir dubbelfil. Såna personer ska inte få ha körkort. 

Men däremot, kriminal, mysterie... Slit mig från teven snälla! Är inne på tredje säsongen nu av the 4400. Gud nåde, och den börjar bli lite sådär twisted. It's war! 

Dexter kunde jag inte fortsätta se. Jag pallade det i te. Det kändes som man sett allt efter 2 säsonger. Fattar inte hur dom kunnat bygga 8(?) säsonger på det....   

The river önskar jag det kom en fortsättning på. såg första säsongen på teve. i liked it. 

Och att dom typ kunde köra lite mer awkward och bones. Har ju sett alla avsnitt som ligger ute av dom. 

Nä man ska inte hamna för djupt i serieträsket... I slutändan blir det inte så bra ^^ och Roger tjatar på mig att jag ska börja se breaking bad. Hmm

Vi brukar ju aldrig vara utan men ikväll, precis när kah får headache from Hell, så finns det inte. Inte i skåpet, inte i neccesären, inte i väska 1-5. Hittade dock tillslut, 6 tabletter. 

Men det har ännu inte blivit bättre. Åh, jag får inte bli sjuk nu.

I helgen har jag inte gjort mycket men ändå ganska mycket. Åkte hem i fredags, 364an. Förmodligen den väg i hela Sverige som kan rubba mitt humör något så ofantligt. Ena gången går det bra, andra gånger så går det mindre bra. Ofta blir jag mest arg, förbannad. Kan möjligtvis känna mig lite kränkt också. Haha. 

Kom "hem", såg idol med mamma. Eller doobidoo och sen idol. Lördag for vi till Skellefteå, shoppade loss även fast vi inte var shoppingsugna. Jag spenderade säkert 1200kr. Usch. 

Trerätters på bryggargatan på kvällen, helt underbart. 

Förrätt, chevré chaud. Toast med getost på en bädd av bladspenat, rödbetor, valnötter och typ nåt annat gött. 

Huvudrätt, grillad reninnerfilé med potatisgratäng, haricot verts och enbärssås. 

Efterrätt, vit chokladmousse med hjortronsorbet. 

Sen hem, filmkväll med världens bästa chrill. Smart val, skräckis mitt ute i skogen i bäcksvartaste jävla höstnatten. The Conjuring såg vi. 

Den var bra. Skrämmande och bra. När man mår dåligt av en skräckis så är den bra ^^

Och idag blev jag bjuden på pulles pork hos svärmor. Ja man har det då för bra. 

När jag stod och vek tvätt tidigare idag så kom en tanke till mig. En idé till en möjlig början i en bok. Sen började jag vrida på den där idén, granska den från andra vinklar och nu har jag totalförstört den. Och jag minns inte riktigt den där grundidén jag hade heller, till en början på en bok.

Och jag vet inte ens hur man skriver en bok. Risken är ju att man bara ordbajsar massa skit och då blir ju boken ganska dålig. Eh. Det räcker inte bara med att vilja skriva en bok. Det känns som att man måste känna något för det man skriver också. Att man har någon slags koll. Känsla. Att man vill förmedla något.

För jag har väl berättat att jag drömmer om att skriva en bok? Eller två. Får man bara bollen i rullning så blir det kanske lättare. Ska man ha storyn klar för sig i förtid, eller räcker det med att komma på saker som ska hända medan man skriver? Om man vet hur man börjar boken, kan det som sköta sig själv sedan?

Gud, tänk om man fått lära sig sånt här crap i skolan.
Men då hade väl alla gått runt och skrivit böcker istället för att ägna sig åt riktiga jobb ^ ^ Man kanske borde veta hur man ska börja boken, ha någon slags idé om hur boken ska formas och kanske ha slutet klart för sig. Man borde veta hur det slutar redan innan man börjar.

Det är väl det som är mitt problem. Jag ser inte slutet. Jag har aldrig sett slutet. Så därför maler det bara on and on and on. I mellanstadiet skulle vi skriva ett kapitel per lektion om en man som strandat på en ö. Ett kapitel skulle väl vara ungefär en a4. Gud vad jag malde. Jag tror jag skrev 10 a4. Ett kapitel. Om ett färdigt ämne.

Jag kunde inte sluta.

Det kan jag fortfarande inte.

Idag har jag haft en ganska bra dag. Jag har inte varit särskilt produktiv, men det behöver man ju inte alltid vara. Först låg jag kvar i sängen tills klockan var ungefär tolv, och som jag skrev på facebook "sometimes it's not a crime to spend the day in bed.". Från Bad Religion's låt Bootstamping on a humanface forever. Eh.

Sen samlade jag ihop allt skrot vi hade hemma och åkte och källsorterade, och pantade, och handlade. Jag fick till och med tillbaka pengar, tjoho! Hade en liten olycka vid vår källsorteringsgarderob också. Vi har 7 plastbackar från Ikea staplade på varandra och jag höll på att tömma kartong och sånt till papperskassar, för att underlätta för mig själv. Tror ni inte att stapeln tippar då? Jo.

Jag hann rädda upp det mesta, men den översta ramlade ner över mig. Och vad har vi i den översta? Smart nog glas och aluminium. Inga skador på mig, med det blev lite glaskross och städning för min del. Wunderbar.
Pantade 108 burkar/flaskor och på listan som sitter bredvid kunde jag läsa mig till att jag sparat världen tillräckligt med energi för att kunna gå på bio. Tjoho!

Efter det har det inte hänt så mycket mer. Jag har tvättat två maskiner, varav jag har hängt upp en. Jag måste lära mig att hänga upp före jag startar en ny, för jag upptäckte att det blev ganska fullt av den första. Jag kanske får köpa mig ett till torkställ.

Har glott på en film på netflix. Unknown, med Liam Neeson. Jag gillar ju praktiskt taget allt som Liam Neeson gör, så jo, jag tyckte att filmen var bra. Lagomt twistad film.

Också har jag gjort en gryta också, på högrev och massa lök.

Mh.. Ja så jag har väl varit ganska produktiv idag, även fast jag tycker att jag mest har legat och svarvat navelludd i soffan. Vilket är det jag har gjort mest. Men ibland måste man få ägna tid åt meningslösa saker också.

Jag läste förresten det mest fantastiska citatet idag.

"Det största beviset för att det finns intelligenta livsformer i rymden är att ingen av dom har försökt kontakta oss"

Förstår ni hur skönt det är när man äntligen får sova, och som man då sover! I lördags somnade jag ungefär halv sju på soffan framför teven och sov som en stock tills jag vaknade halv elva av oljud i teven. Transformers 2 var det tydligen som gick då. Eller 1. Jag kände igen skiten, men samtidigt inte. Jag är osäker på att jag har sett alla, men Roger säger att vi har det ... så jag vet inte. Han har sett alla, det vet jag. Jag kanske får se dom igen.

Iallafall så gick jag och la mig i sängen efter det, halv elva. Och sov till halv elva på söndagen. Och det var så underbart fantastiskt.


Igår, måndag, var vi på k-rauta och spankulerade. Vi köpte en badrumsmöbel, kommod, handfat. . Allt det där. Beställde blandare, till både handfatet och till duschen. Eller ja, han skulle återkomma om duschmunstycket, för det var tydligen slut hos leverantör. Skönt att det händer andra också ^^  (Får man säga så?).

Två timmar spatserade vi omkring där på badavdelningen och besvärade vad som tydligen blev vår personlige expedit. Jimmy, hette han. Helt fantastisk trots att det mesta inte gick helt smidigt.
När vi for dit så var det dessutom i tron att vi inte skulle få ta med något hem, eftersom det vi skulle ha var en beställningsvara. Men vi fick tre paket med oss hem, hela kommodpaketet. Och det var lite pyssel att få in det i Saaben, särskilt när den enda bakdörren är låst och inte går att låsa upp. Såvida ingen trollar och får centrallåset att fungera.

Så man kan väl säga att vi har allt i möblemang färdigt till badrumet. Nu är det bara alla ytskikt, takarmatur och rördragning kvar då. Och ja, veta var man ska sätta allt så att det fungerar. För ärligt talat... så ofta vill man inte bygga om badrumet.

Nu ska jag gå och göra något så att jag är färdig att fara sen. Jag skulle tydligen få göra några ärenden åt Lube-tools innan jobbet.