Jag sa till Roger att jag skulle vara såå duktig idag. För att jag hade så mycket energi när jag kom hem från jobbet. Mycket är väl kanske att ta i, men allting är ju relativt. Så mycket energi om man jämför med för några veckor sedan då jag praktiskt taget dog när jag kom in genom dörren.

Men lite har jag ju faktiskt hunnit. Jag plockade ur diskmaskinen, och plockade sedan i den igen sedan middagen igår. (Som förövrigt var så sjukt god, åt den förra veckan med chrillos också och det var så sjukt gott att jag var tvungen att göra den igen). Hemmagjord klyftpotatis med kycklingfilé, rubbad med Smoke Chipotle-rub från... ååh. Vad heter märket? Det var ett beiget kuvert, jag rekommenderar starkt!

Till det en sallad gjord på blomkål, purjolök, västerbottensost, lite olivolja och flingsalt. Fissalladen kallar jag den. Dels för att den inte luktar hallontårta, och för att den innehåller blomkål som ju är känd för att ha vissa egenskaper. If you know what I mean. Men det är en god sallad.

Sist åt vi Whiskeysås från jensens, men jag blev inte så impad, så den här gången blev det inte någon sås alls. I den bemärkelsen. Jag tog bbq sås. Som jag glömt namnet på också. Brown sugar nåntingnånting eller omvänd ordning.

Idag slog vi på extra stort, fredagsmiddag och allt. Pilsnerkörven i bröd. Snabbt och enkelt. Imorgon ska jag göra korvstroganoff, och sen kanske det blir pizza till middag. Det är dags att börja rensa kylen känner jag. Vi har alldeles för mycket skrot där i.

Men, som sagt, som jag började inlägget med, så skulle jag orka vara så duktig idag! Och jag plockade i och ur diskmaskinen, torkade ytorna i köket (wow vilken bedrift va?), startade en maskin med tvätt, vek tvätten som var ren och sen startade jag en till tvätt. Som borde vara klar snart förövrigt.

Men Roger sa att jag inte skulle orka mer. Och han har så rätt. Jag sitter och degar i soffan och väntar på bättre tider. Klockan är visserligen halv åtta, så det bör vara helt okej för en gravid kvinna som varit vaken sen 4.20 att krypa till kojs nu. .
Ingen kan neka mig. Mohahahah!

Jag borde dock kanske prova byxorna jag beställde, som har kommit. För om dom inte passar så måste jag skicka tillbaka dom, och då borde jag kanske göra det imorgon... Ska man tro dom flesta sidor så får man inte vara fattzo och preggo. Finns nästan inga bra storlekar på "mammabyxor". Eller så söker jag dåligt.
Än så länge behöver jag dom inte, men jag kanske vill variera mellan mer än två par byxor som jag gör nu ^

När illamåendet som går över, svullnader går ner något och man blir piggare. 

Antagligen för att kroppen efter 15 veckor börjat förstå att den här hormonnivån ska vara normalläge ett tag framöver. 

Det är vanligt, men man kan ju inte hjälpas att oroa sig. Man tänker lite "har jag inbillat mig?". 

Jag längtar tills jag kan känna barnet. 

Och jag läser så mycket nu. Att man kan känna det röra sig redan nu. Vissa redan i v12. Också känner man efter.

Oh var det där den? Tänker man förtjusat. Nä. Det var en fis. Typiskt.

Sitter och tittar på Tunnelbanan på femman. Det är ju faktiskt ganska intressant och spännande, Och frustrerande typ. Dom visar ju inte ansiktena på dom som blir avvisade eller gripna, vilket man förstår, och förvränger rösten. Men dom har gjort ett dåligt jobb för ibland blir ordningsvakternas röster förvrängda också.

Det stör mig oerhört.

Och alla fyllon.
Varför måste alla vara så jävla fulla? Blir folk sådär när dom är fulla? Har folk inget hov, vett eller .. ? "Jag har rånat minst 30 banker! Jag skulle kunna mula ner dig men jag låter bli för min sons skull".

Hmm.

Vad jobbigt att sitta i på själva trygghetscentralen och se folk bli misshandlade,och bara kunna säga åt sina kollegor att skynda sig dit. Dom måste ju ha bra lön. Fy fasen vilket jobb.

Alltså.. jag har fastnat för något så märkligt som VH1. Det känns som att jag berättat det här vid något tillfälle, att jag kan sitta i timmar och bara titta på diverse musikvideos som bara raddas upp efter varandra utan några större reklampauser. Inga reklamer alls för att vara petig, förutom för kanalen jag sitter och ser.

Och den ena musikvideon är ju märkligare än den andra. Och låtarna är av varierande kvalité. Och från olika årtionden. Det är ganska intressant. Har hittat några nya favoriter faktiskt. Vissa låtar är kanske sånt som inte borde vara favoriter. (Lou Cee Green - Forget You). Och vissa låtar är jag spyless på. (Katy Perry - Roar).

Märkligast är ändå topplistorna som pågår i flera timmar. Just nu håller dom på att beta sig igenom Best of the 90's. Topp 100. Igen. Och vi är inne på topp 20 nu. Och låtarna blir fan bara sämre och sämre. Jag antar att dom går efter hur populär låtarna var vid en viss tidpunkt, men att dom senaste 4 låtarna klassas som bättre än "Love actually", eller Bryan Adams ... det är ett under.

Jag undrar vilken ettan är... Jag kanske måste sitta uppe tills den spelas iallafall, bara för att få veta om det vänder snart och blir "bra" låtar igen.

Anledningen till att jag inte bloggat så mycket är ju faktiskt egentligen något helt annat. Också. Jag har inte kunnat skriva om det jag mest av allt har velat skriva om. Det enda spännande som händer i mitt liv just nu. Visserligen så har jag ju varit dålig på att blogga innan också, men det här är väl verkligen en sak man vill skrika ut så fort man får veta i princip.

Jag vet inte om jag kommer skriva så mycket om det ändå. Jag vill, men samtidigt inte. Jag kommer nog snarare att föra en privat dagbok för att det kommer vara kul att se tillbaka. Kanske. Det känns egentligen inte som något man vill kabla ut på internet. Även fast jag som mest bara har 6 läsare.

Vi får väl se.
Jag gick public på instagram för två dagar sedan. Läsarstatistiken steg från 0 till 6. Wonder why...? Haha. Ungefär samma sak hände när jag och Roger blev tillsammans och offentliggjorde det på Apberget (En lokal community i stil med lunarstorm som numer är nedlagd). Min besöksstatistik sköt i höjden dagen då Roger ändrade från singel till att vara tillsammans med .. vad jag nu hette på den där communityn.

Dom som läser min blogg vet redan om det här, eftersom jag har berättat eller för att dom följer mig på instagram. Jag har alltså en liten människa som växer inom mig.

Frekvensen mellan mina inlägg är ju ganska jämn här ändå. 1 gång i månaden ^^ Finns mycket man kan skylla på, har inte tid, inspiration, ork, fel utrustning (orkar inte dra igång laptopen och det är jobbigt att skriva inlägg på plattan och/eller mobilen). 

 

Den främsta anledningen är väl att det inte händer så mycket i mitt liv just nu. Jag jobbar, äter och sover i princip. Väldigt ointressant. Handeln under julen är ju bara underbar och vidrig på samma gång, och man har inte direkt lusten att återuppleva dagarna i skrift när man kommer hem. 

 

Jag häckar mycket framför teven, framförallt kör jag mycket vh1 och återupptäcker både gamla och nya låtar. Och halvslumrar i soffan. Ibland helslumrar jag, bara för att jag kan. 

Paniksåg på Netflix i mellandagarna eftersom serien jag följde skulle plockas bort 1:a januari. Jag hann se allt. Klockan 17 på nyårsafton såg jag, och grät, till sista avsnittet. Lättnaden. Och saknaden som i finner sig när man avslutat ett marathon på 6 säsonger. Vad ska jag se nu liksom ? 

 

Har börjat se Extrem överlevnad men det är som inte riktigt samma sak. Men jag vet hur jag ska överleva infakl jag blir strandad i öknen/alperna/regnskogen. Jag ska göta som Bear Grylls och ta den mest snåriga jävla vägen man kan, och gärna i björntäta områden. M. Det är så man gör ;P 

 

Roger har börjat demolera toaletten. Eller han är snart klar med att demolera den. Och jag orkar inte ens plocka bort tomtarna. Hur tragiskt är det förresten inte att vi fortfarande, i januari, inte fått någon snö som stannar? Jag gråter nästan. 

 

 

Nåväl.