Disco
Lyssnade på radion när jag åkte hem häromdagen, där radioprataren frågade efter låtar som var klassiska på ens skoldiscon.
...
Det första som poppade upp i min skalle var Ronan Keating.
Och hur fruktansvärda discona var, men att man ändå gick eftersom alla var där och man praktiskt taget var tvungen. Haha. Usch.
Eller i efterhand är det så jag minns det. Med förfäran. Men just där och då var det säkert roligt på något sätt. Märkligt nog.
...
Det första som poppade upp i min skalle var Ronan Keating.
Och hur fruktansvärda discona var, men att man ändå gick eftersom alla var där och man praktiskt taget var tvungen. Haha. Usch.
Eller i efterhand är det så jag minns det. Med förfäran. Men just där och då var det säkert roligt på något sätt. Märkligt nog.
-___-
Idag har jag bara varit på ganska kasst humör.
Av flera anledningar.
Mest för att andra är kass.
Och missförstår.
Och inte anstränger sig.
Det är typ det värsta som finns. Folk som inte ens försöker förstå, som typ verkligen anstränger sig för att förvränga det mesta i livet till det värsta tänkbara.
Och folk som bara ser saker från sin synpunkt.
Men så finns det ju personer som sprider en liten glimma hopp om mänskligheten trots allt. Jag somnade ganska vresig. Vaknade upp efter 5 timmars inte så underbar sömn och var fortfarande lite vrång. Kände att jag hade lite uppförsbacke och motvind på jobbet men det löste sig nog ganska bra iallafall.
Sen åkte jag hem. Hämtade Svante från förskolan. Och fantastiskt nog så ville han följa med, klä på sig utan protest, hålla handen när vi gick till bilen, åka i bilbarnstolen. Han åt maten. Han la sig utan krussiduller. Helt amazing!
Funderar på att göra kväll. Satsa på mer än 5 timmar sömn för engångsskull ^^
Av flera anledningar.
Mest för att andra är kass.
Och missförstår.
Och inte anstränger sig.
Det är typ det värsta som finns. Folk som inte ens försöker förstå, som typ verkligen anstränger sig för att förvränga det mesta i livet till det värsta tänkbara.
Och folk som bara ser saker från sin synpunkt.
Men så finns det ju personer som sprider en liten glimma hopp om mänskligheten trots allt. Jag somnade ganska vresig. Vaknade upp efter 5 timmars inte så underbar sömn och var fortfarande lite vrång. Kände att jag hade lite uppförsbacke och motvind på jobbet men det löste sig nog ganska bra iallafall.
Sen åkte jag hem. Hämtade Svante från förskolan. Och fantastiskt nog så ville han följa med, klä på sig utan protest, hålla handen när vi gick till bilen, åka i bilbarnstolen. Han åt maten. Han la sig utan krussiduller. Helt amazing!
Funderar på att göra kväll. Satsa på mer än 5 timmar sömn för engångsskull ^^
Om nu.
Ja. Flitigt uppdaterad blogg, eller inte.
Svante har vuxit. Svante har fått två nya kusiner. Jag har blivit faster!
Svante har hamnat i trotsen, så otroligt mycket "vill inte" och "Neeeej" och göra totalt tvärtemot vad man säger att han ska göra. Middagarna består ofta i att han tar två-tre tuggor och sen skjuter han ifrån tallriken och utropar "äti klart!".
Men det hela uppvägs såklart med att han är världens sötaste. När han vill att man ska följa med så tar han en i handen (fingret) och drar i en och säger mycket bestämt "HOM!". Man får kramen och pussen (putten). "natt".
Han började rymma ur spjälsängen så vi har köpt en ny växasäng. Och vissa nätter kommer han tassandes, alltid till mig, och kryper in under täcket och somnar på min arm. Oerhört mysigt och hjärtvärmande. Lite svårt och lite krångligare på morgonen när mina fyra larm ringer att stänga av och smyga upp osedd 4.15 ^^
Idag när jag hämtade på förskola (vi kallar det fortfarande dagis men försöker lära om mig för att det är tydligen stötande för vissa att man kallar det dagis) så kom han först springandes och mötte mig i dörren jätteglad. "Mamma!!". Sen sprang han in igen och murade in sig med stolar och "vill inte!". Sen slog det om till "Jaaa! Åka bilen!" Sen kunde han inte öppna dörren själv ut till hallen och då blev det ju otroligt ledsamt att vara 2år och heta Svante, och då vill man inte åka bil längre.
Det är ju något man kan kalla för humörsvängningar de luxe.
Svante har vuxit. Svante har fått två nya kusiner. Jag har blivit faster!
Svante har hamnat i trotsen, så otroligt mycket "vill inte" och "Neeeej" och göra totalt tvärtemot vad man säger att han ska göra. Middagarna består ofta i att han tar två-tre tuggor och sen skjuter han ifrån tallriken och utropar "äti klart!".
Men det hela uppvägs såklart med att han är världens sötaste. När han vill att man ska följa med så tar han en i handen (fingret) och drar i en och säger mycket bestämt "HOM!". Man får kramen och pussen (putten). "natt".
Han började rymma ur spjälsängen så vi har köpt en ny växasäng. Och vissa nätter kommer han tassandes, alltid till mig, och kryper in under täcket och somnar på min arm. Oerhört mysigt och hjärtvärmande. Lite svårt och lite krångligare på morgonen när mina fyra larm ringer att stänga av och smyga upp osedd 4.15 ^^
Idag när jag hämtade på förskola (vi kallar det fortfarande dagis men försöker lära om mig för att det är tydligen stötande för vissa att man kallar det dagis) så kom han först springandes och mötte mig i dörren jätteglad. "Mamma!!". Sen sprang han in igen och murade in sig med stolar och "vill inte!". Sen slog det om till "Jaaa! Åka bilen!" Sen kunde han inte öppna dörren själv ut till hallen och då blev det ju otroligt ledsamt att vara 2år och heta Svante, och då vill man inte åka bil längre.
Det är ju något man kan kalla för humörsvängningar de luxe.
På jobbet just nu börjar julen rulla in. Jag är redan, REDAN!, less på julskinka. Dom är otymplig och luktar skinkspad och det känns som att hela jag luktar julskinka när jag går hem. Vågar inte ens tänka på julveckan, jag kommer att svettas skinkspad!
Känner mig helt mör i kropp och själ, sover ca max 5 timmar per natt och vissa nätter blir jag väckt. Vissa nätter vaknar jag av mig själv, kollar på klockan och somnar om. Pigg och utvilad på morgonen då ju, när man ska tassa upp i evigt mörker, låsa in sig själv på toan och väsnas så lite som möjligt.
Dessutom har jag så sjukligt ont under fötterna, mest under höger. Och när man googlar (oh no) symptomen så lutar min självdiagnos åt hälsporre. Och jag vet inte vad man ska göra åt det. "Undvik att belasta". Jo det funkar ju bra när man har ett jobb som består i princip enbart av att stå och gå på betonggolv i skor med kassa sulor.
Min käre kollega som även är utbildad sjukgymnast (I think?) sa att jag skulle köpa en golfboll och rulla med under foten, typ när man ser teve. "Det kommer först att bli mycket sämre, men sen blir det bra".
Jag har typ redan så ont att jag inte kan gå som normalt folk. Gör jag då det där, för att bli bättre, men först blir sämre, så kommer jag inte att kunna jobba. Så då måste jag ju göra det när jag vet att jag kommer vara ledig mer. Och kanske när det är mindre att göra på jobbet. Så min slutsats blir alltså att efter nyår kanske... när ingen ändå har pengar eller råd att äta. Härda ut!
Ja det var lite om min nuvarande situation. Nu ska jag googla lite mer om hälsporre och se om det finns något lindrigare jag kan göra för att återfå mina fötter.
Känner mig helt mör i kropp och själ, sover ca max 5 timmar per natt och vissa nätter blir jag väckt. Vissa nätter vaknar jag av mig själv, kollar på klockan och somnar om. Pigg och utvilad på morgonen då ju, när man ska tassa upp i evigt mörker, låsa in sig själv på toan och väsnas så lite som möjligt.
Dessutom har jag så sjukligt ont under fötterna, mest under höger. Och när man googlar (oh no) symptomen så lutar min självdiagnos åt hälsporre. Och jag vet inte vad man ska göra åt det. "Undvik att belasta". Jo det funkar ju bra när man har ett jobb som består i princip enbart av att stå och gå på betonggolv i skor med kassa sulor.
Min käre kollega som även är utbildad sjukgymnast (I think?) sa att jag skulle köpa en golfboll och rulla med under foten, typ när man ser teve. "Det kommer först att bli mycket sämre, men sen blir det bra".
Jag har typ redan så ont att jag inte kan gå som normalt folk. Gör jag då det där, för att bli bättre, men först blir sämre, så kommer jag inte att kunna jobba. Så då måste jag ju göra det när jag vet att jag kommer vara ledig mer. Och kanske när det är mindre att göra på jobbet. Så min slutsats blir alltså att efter nyår kanske... när ingen ändå har pengar eller råd att äta. Härda ut!
Ja det var lite om min nuvarande situation. Nu ska jag googla lite mer om hälsporre och se om det finns något lindrigare jag kan göra för att återfå mina fötter.
