Hmhmhmh ja jag kanske ska uppdatera den här också, nångång emellanåt. Har inte hänt så mycket sedan sist, höll jag på att skriva! Det vore väl att fara med osanningen om något. 

Jag har deklarerat. Säger jag. Nu när jag säger det så blir jag ta mig tusan osäker på om jag faktiskt har det. *loggar in på skatteverket*. Puh, jo det har jag. Även fast jag får tillbaka (preliminärt) 3550kr så är jag lite besviken ändå. På att det är så lite. // Bortskämd tjej 26. 

Sen så vart det ju påsk också, och jag åkte till Stockholm med morsis för att hälsa på bror med familj. En übertrevlig helg. Vi åkte ner på torsdagen och landade ungefär vid lunchtid. Tog taxi till Solna under den typ pinsammaste taxifärden i världshistorien. (Trodde jag då). Taxichauffören påstod att norrlänningar var så trevliga och har ett rykte om sig att inte säga så mycket men vi var ju sociala och så - följt av en tystnad som varade ca 5 minuter. Japp, jättesociala. Mamma kämpade verkligen för att hitta något att säga, och jag satt i baksätet och störde mig på att ryggstödet på den andra stolen verkade vara löst. Eller så körde taxichauffören bara snabbare än bilen egentligen tålde, typ som med yettan (när man närmar sig 100 så skakar typ inredningen lös)(den är inte så aerodynamisk). Chauffören körde nämligen 140 stundvis. Ibland över. . Bara på motorvägen dock, bör tilläggas, som om att det är en ursäkt. 

När vi kom fram så fick vi lunch och efter det så snörde vi på oss skorna igen och spatserade iväg till Solna centrum och kikade runt lite. Det blev dock ingen shopping där för mig den här gången. Jag vet inte om det berodde på att jag visste att vi skulle på Mall of Scandinavia dagen därpå? 
Vi införskaffade det vi behövde på glasbanken (systemet) och kikade runt litegrann utan att egentligen leta efter något särskilt. Sen gick vi hem igen och lagade middag och bara slappade i soffan. 

På fredagen åkte vi som sagt till Mallen. Vi började med att kika runt på en inredningsbutik, där vi hittade jättefina gosedjur förra gången. Jättefina grejer har dom, men när man reser sådär måste man ju ta hänsyn till att det ska rymmas i resväskan också. Och resväskan var ganska full redan när jag åkte ner. 
På H&M hittade jag däremot 5 tröjor som jag gladeligen betalade för. 1400kr. Jag som annars mest handlar på rea ^^ Den ena invigde jag i helgen, och jag vill typ bo i den för den är så skön. 
Vi sprang runt där men gick typ in i 5-6 butiker innan vi slutligen uppsökte restaurang Egon och kirrade kvällens mat. Vilken fantastisk restaurang förresten. Om någon nån gång har möjlighet att äta där så rekommenderar jag det. Jag tog baconlindand oxfilé med pommesfrittes med bbq-sås och bea och stekta grönsaker. Till efterrätt, klart man måste ha efterrätt, chokolate peanut brownie serverad med vaniljglass. Nu blir jag osäker på stavningen, men äsch!. Den var vansinnigt god. 

På lördagen så tog vi en lugn dag. Vi åt frukost i godan ro, gick ner till hemköpet och spelade på stryktipset (enkelt för en som inte kan någonting)(jag fick 10 eller 11 rätt men det var 0 utdelning) sen gick vi på en promenad längs strandpromenaden. Vi gick till en 4H-gård (mitt i Stockholm, what?!) och tittade på lamm som var 3 veckor och smågetter och får och klappade hästarna. Jag kikade på fågellivet eftersom jag blivit skadad av att ha sett på Det stora fågeläventyret och sen gick vi och satte oss på Båtcaféet. Det var typ ett båthus omgjort till café, jättemysigt. Vi satt ute på bryggan och fikade. Det blåste lite kallt, men vad gör man inte för att få låtsas att det är vår iallafall. 
Sen gick vi hem igen och kollade på sport och försökte att inte mogga ur på resultatet. 

På söndagen var det dags för hemresa, så då blev det inte alls mycket gjort. Vi packade och fick ner allt i väskorna och käkade brunch typ. En sen frukost. Flyget hem var inte ens halvfullt. Räknade till ungefär 35 skallar på 132-ish nånting stolar. Som att flyga privatjet nästan. 
Försökte lista ur var vi var någonstans när vi började närma oss och det jag trodde var Sundsvall var förmodligen Umeå, också fick jag förmodligen en skymt av åbyn och tjärnbacka. Jag sa till mamma att det såg identiskt ut, och när vi landade så sa Egon att vi hade flugit över honom vid långviken så att det var mycket möjligt att det var så. Vi beställde pizza, jag tog en paradis med pizzasallad och alltså säga vad man vill om Burträsk, men pizzerian gör oslagbara calzones. Och deras pizzasallad är out of this world. 

Sen fick jag skjuts hem till Sävar. Och på måndagen var det jobb igen, för att vara ledig tisdag. Då jag åkte till Skellefteå för att umgås med los Chrillos. Vi shoppade lite, och det bästa köpet var förmodligen några glasflaskor jag hittade på M&M. Var in till Umeå igår för att köpa fler men dom hade inte. Sorgen alltså! Vi skulle vilja ha 10. Så det fattas 6. Det fanns 5 olika logos på flaskorna, och vi skulle vilja ha två av varje. Roger tyckte dom var häftiga också. Så det är väl bara att be till shoppinggudarna att dom finns kvar nästa gång jag åker till Skellefteå, alternativt att dom kommer till Umeå så småningom. 

Vilken jäkla uppsats det här blir. Jag tror jag avrundar här iallafall. Jag hade tänkt poppa popcorn som jag kan smaska i mig medan jag ser på Vem bor här?. Betalar man TVlicens så ska man väl nyttja kanalerna, haha! 

Det känns som att alla mina "to-do" hopar sig just nu. Och allt ska hinnas på så kort tid också. Jag skulle behöva gå till en optiker och kolla synen, eller kontrollera synen snarare. Jag upplever att jag börjat se lite halvdassigt igen. Och förr var det ju så behändigt att jag kunde gå till optikern som låg bredvid jobbet. Då kunde man ju snipa iväg bara efter jobbet. 

Men vad fan gör jag nu då. När dom har flyttat. Jag minns inte ens vilken kedja det var. Synsam? Se och synas? Det var inte Specsavers iallafall. 

Också börjar det väl nästan bli dags för en liten klippning. Men det är inte panik. Ögonen är mer panik. Jag använder just nu dom sista paren linser eftersom dom andra gick av. Hur nu det är möjligt. Och det är ju något år sedan jag var till optikern, kanske två. Eller var det innan jag fick Svante? Hur som, det är med än dom rekommenderade 6 månaderna iallafall. Men det är behändigt att beställa nya linser via internet när man inte har tid att uppsöka en optiker. 

Men nu är det ju nästan så att jag måste gå till en optiker, och kolla så jag inte fått ännu sämre syn och behöver en annan styrka. Dels upplever jag att jag har lite småont i huvudet ofta. Och jag upplever att jag förlorar synen stundvis. Främst när jag är trött, så det kanske man inte kommer ifrån. 

Sen har jag en hel del tvätt att ta itu med. Det här vanliga. Sen skulle jag behöva renovera färdigt, typ måla lite fler väggar. Jag skulle behöva röja lite i källaren. Och jag skulle behöva bara ha en lugn helg hemma. Motsägelsefullt ändå, för hemma är det typ omöjligt att känna lugnet pga kaos.

På jobbet igår respekterade vi, eller försökte iallafall, regeringens utlysta tysta minut klockan 12. Vi dämpade belysningen, ropade ut i högtalarsystemet att "med anledning av fredagens dåd har en tyst minut utlyst klockan 12. Klockan är nu 12". Och det var så påtagligt. Och då stod jag bara på lagret. Det var (nästan) helt tyst, förrutom surret från kylarna. Det var ingen som sprang omkring, det var ingen som pratade. Bara en oerhört spänd tyst minut som petade på känslorna där. 

Nu var ju ingen av mina människor där, men dom hade kunnat vara där. Och den där ovissheten innan man vet att ens nära och bekanta inte var i närheten ens blir så långdragen. Jag hade inte ens hört att det hade hänt förrän typ 30-40 minuter senare, och då var det via facebook för att någon skrev "Är alla i Stockholm okej?" och "Är i Stockholm och jag är okej". Då var jag ju tvungen att gå in på Aftonbladet/Expressen och se vad det kunde handla om. 

Sen har jag läst typ alla artiklar jag har ramlat över, och jag har gråtit över bilder, historier & filmer. Ibland är jag väldigt lätt berörd, och det här är väl en sån sak som nästan är oundvikligt att bli berörd över. När man läser om krossade barnvagnar, skadade småbarn, avlidna 11-åringar och barn som tvingats bevittna sina föräldrar / farföräldrar dö eller skadas på det sättet. 
När folk flyr i panik från en rusande lastbil (jag har förövrigt alltid varit rädd/skeptisk till stora fordon), och tror man springer mot säkerhet men istället tvingas se döda, lemlästade människor. Barn. Traumatiserande. Kaoset. 

Jag får ju typ ångest och mardrömmar av att bara tänka på det. 
Och här sitter jag och tänker på det likafullt, även fast jag har andra saker att göra. Som t ex packa färdigt. En annan sak som ger mig ångest. En annan slags ångest, men ångest likafullt. För tänk, TÄNK, om jag skulle komma till Stockholm och ångra att jag inte tog med mig en viss tröja. Tänk så fasligt. Eller tänk om jag skulle ha glömt något. För i Stockholm finns det inte att köpa. Nope. Packningen är mycket viktig. 

I söndags inträffade ju den här katastrofala olyckan i Sveg. Där en dubbeldäckare tippade ner i ett dike utan stenar, stubbar eller liknande. Väglaget var inte halt. Det var på en raksträcka. Sikten var bra. Chauffören var en van förare som enligt VD'n tagit alla sina pauser precis som han skulle. (Vilket ju borde vara relativt lätt att kolla, samt om han har kört lagigt. Dom vet var han startade. Dom vet vilken hastighetsbegränsning det är. Kom han fram till olycksplatsen 1 timme innan han borde gjort det så har han ju antingen gasat järnet eller skippat minst en rast). 
Chauffören har även uppgett att det var stora hål i vägen, eller tjälskott som gjorde att han tappade kontrollen. Vilket ju i sin tur bör innebära att han körde för snabbt för väglaget. 

Att folk överhuvudtaget dog lär ju förstås innebära att det inte användes bälten. "De flesta i bussen sov" har jag läst. Det är ju en bidragande orsak. Då är man inte beredd och kan inte ta emot sig. 

Hela olyckan får en ju att minnas tillbaka på tiden då man pendlade - med buss - mellan Umeå och Burträsk. Varje fredag eftermiddag och varje söndagkväll/måndagmorgon. Precis när skolan började och innan man fick tillgång till lägenhet en vecka här och där och när skolan avslutades för sommaren men man sagt upp lägenheterna till månadsskiftet maj/juni. 
Varenda gång jag åkte buss så tänkte jag på hur jag skulle göra om bussen tippade. Jag satt alltid på höger sida, den sida som är närmast diket. Jag satt alltid helst i mitten på bussen, för krockar man är man rätt säker. Blir man påkörd bakifrån är man rätt säker. Tappar någon mötande kontrollen så kör den in i vänstra sidan på bussen. Tippar man så ser man det på en gång och kan förbereda sig att spjärna emot. 
Såklart var jag alltid bältad också. Även om det var "ocoolt". 

Det var väl först tredje året jag började tänka på glaskross, eventuella stenar i diket osv som gör att det kan vara riskabelt att sitta på höger sida. Man fick väga riskerna mot varandra. 

Jag upplever ofta att bussarna kör för fort, eller upplevde. Nu åker jag ju inte buss längre. När det var halt, när det regnade. Det spelade ju ingen roll för bussen måste ju komma fram i tid. I dagsläget hade jag nog inte pallat åka buss. Jag kan nästan knappt åka med när någon annan kör. Efter att jag tog körkortet har jag blivit oerhört åkrädd. Särskilt när jag åker med Roger eftersom han inte lyssnar på vad jag säger om jag säger att han kör för fort eller för nära kanten. Vilket ju kom tillbaka och bet han i arslet en gång, då han körde ner i diket ^^

Han kanske har tröttnat på min "baksäteskörning". Det är nästan alltid jag som kör nuförtiden.