It's final!

Jag ber om ursäkt för att jag låtit er vänta i hela fyra dagar på en uppdatering. Jag lever, jag lever, ni kan vara lugna. Andas ut! Jag lever!

Har helt enkelt bara haft andra, kanske lite mer prioriterade, saker att göra. Till exempel så har jag jobbat 9 dagar i sträck. Igen. Eller åtta, jag har inte börjat idag än. Sen har jag packat, och packat, och packat, och planerat, och fixat grejer, och ändrat, och ätit och blivit halvt galen över saker som jag inte hade behövt bli galen över.

Idag har jag varit vuxen, om man bortser från alla svordomar och ..andra ord.
Vi har varit på banken och skrivit kontrakt, teknat lån och sånt. Vi äger alltså ett hus. Det är vårat på papperet. Det är inte vårat hos myndigheterna än, eftersom det tar ett tag att processa såna här ... papper. Det är vårt. Vi äger ett hus på 240 kvm. Alla problem är därmed våra. Även dom. Så nu måste vi gå igenom huset och typ skriva en plan. Så att vi har en plan. Tajmad och klar in i minsta detalj.
Men det bra överväger det dåliga och det är ju bara helt fucking underbart! Vi äger en villa. Men vi har inte ännu fått nycklarna, dom var där och städade idag. Den blev tydligen underkänd av bossen, så den städas igen. Så vi får en grymt städad villa, som vi dessutom kommer att vilja städa på vårt sätt. (dvs inte alls om man ska kolla på hur det ser ut här i lägenheten, hahaha)

Sen har jag räknat och deklarerat och dampat och blivit arg. Och deklarerat. Och jag kommer nog få tillbaka pengar. Inte jättemycket pengar, men några tusen om dom har räknat rätt. Och det är ju awesome, att få pengar när man behöver pengar alltså.

Och sen så har jag inte gjort så mycket mer. Men jag känner mig sjukt vuxen. Jag äger ett hus.
Vem blir först att hälsa på av mina kamrater?

Och vi får leva på vatten och bröd resten av året.

Jag hade lite ångest igår.
Jag satte över min del av "handpenningen". Den del jag ska gå in med av det vi ska gå in med.

Så nu känner jag mig jättefattig, trots att jag har närmare 30 000 kvar. Sick.
Det är så jobbigt när man inte längre kan se "pengarna". När summan på kontot sjunkit så otroligt och jag själv inte kan se var dom tog vägen.

Jag är rätt säker på att dom hamnade på vårt nya Nordeakonto. Men jag kan ju inte gå in och kontrollera det, så jag hade ganska ont i magen igår. För det rör sig om ganska mycket pengar.

Så mycket pengar att banken ringde strax efter för att fråga om jag nyligt satt över en större summa pengar till ett konto på Nordea.

Känns ju tryggt att dom ringer och kollar iallafall, men dom ringde inte till Roger. Betyder det att dom gillar mig mer?


Not my day today

Idag har det inte riktigt varit min dag kan man väl säga.

Först så sov jag lite för länge. Jag vaknade ungefär när jag normalt brukar åka till jobbet, vilket innebar att det fick bli en banan till frukost och jäkt och stress. Men att jag inte åt någon frukost kanske var lika bra, då jag passerade två ganska nyliga roadkills. Köttfärs av hare coming up.

Sen så var det grejer överallt. Fullt överallt. Jag höll på bli tokig. Jag blev tvungen att rensa utanför kylen för att ta mig in i kylen. Och sen så klämde jag fläsket på armen på något sätt. Mellan två backar med kött (10 kg?) och en bur. Så jag har ett stort, fint blåmärke på armen som gör lite ont. Det svider mest. Och gör ont om man trycker på det, men det är ju bara att låta bli att göra det då.
 
 
Sen så hade jag bråttom. Hade möte först i Sävar för att skriva köpebrev, eller kontraktet, nåt av det och sedan till banken för att lägga upp lånen så det är klart på tisdag när vi ska göra allt färdigt. Men såklart, eftersom jag hade bråttom, så hamnade jag efter traktorer och fanskap som inte kan läsa hastighetsskyltar.

Och sen, när vi var påväg hem från banken så började bilen beté sig konstigt. Det klonkade som under förarsidan och bilen skallrade och det kändes ungefär som jag kan tänka mig att det känns när man får punkapys. Men däcket var helt.

Däremot var det inte fastskruvat.

Min dag idag, not so much.

Bad luck

Fort var det gjort.
Dom som var här och kikade var här och kikade å hennes mammas vägnar. Som skulle flytta hit från Finland. Vilket förmodligen skulle innebära att vi får stå med lägenheten ett tag. Dom berättade att dom låg på sjunde plats, alltså sjua i bostadskön. Så det krävs ju att sex stycken ska tacka nej innan.

Då beror det ju... när dessa sex filurer behagar att komma och kika på lägenheten?
Ju tidigare desto bättre, för snart kanske det inte ser ut som en lägenhet här längre. Det kanske blir kaos när vi börjar packa mer grejer. Och vad ska vi packa i? Jag måste nog köpa mig några banankartonger på jobbet. Men jag är så nojjig att det ska följa med en sån där åttabent otäcking. Vilket också är min stora rädsla i huset i och med att det för nuvarande är vedeldat. Ved brukar innebära otäckingar.

Och jag har inte så flyt.
Förra veckan så råkade jag "slänga" ena datorn i golvet så att halva skrämen är .. svart.
Nu har laddningen på den här slutat fungera av någon outgrundlig anledning. .

Också sitter jag och kollar på Äntingen hemma och Martin Timell. Och han snackar verkligen mycket skit.

Halvstädat kaos

I afton har vi kört en halvsnabb halvstor städning.
Strax före tre ringde en kille till Roger och berättade att han ville komma och titta på lägenheten ikväll. Igår när vi kollade på bostadens hemsida var det 30 stycken som var intresserade av lägenheten. Så det är ju bara att hålla tummarna att det är sånt folk som vill flytta in omgående så vi slipper dubbla hyror.

Så det är ganska välstädat här nu. Städat kaos typ.
Jag har kastat två av mina fem blommor. Dom har lidit länge, så nu tänkte jag att det passade bra att göra slut på deras lidande. Så nu har jag två orkidéer och en kaktus kvar, som jag hoppas at jag kan hålla vid liv.

Jag fick förresten lönebeskedet för Mars idag.
Man kan väl säga att jag är nöjd.
Och om jag är nöjd med mars månads lön...
Då lär jag ju gråta av lycka när jag får den för april!

Du är en bra soffa

Sitter och tittar på Morgan & Ola-Conny på femman.

Jag mår dåligt över hur dålig engelska dom pratar, och att dom fortsätter prata trots att dom inte kan. Och jag tycker så synd om amerikanarna som måste försöka förstå dom. Och dom förstår ju inte engelska heller, så det är ju bara helt makabert att se.

Jag ska väl inte säga att jag är jättebra på engelska heller, men jag har i varje fall förståndet att inte prata så mycket om det jag inte kan. Får jag väl hoppas.


Hopefully

Jag inser såhär i efterhand att det inte finns så mycket tid över till att packa innan den första maj. Men sen tycker jag å andra sidan att vi inte har så mycket grejer att packa.

Sen... om man är under lite tidspress... så går det mesta ganska snabbt.
Jag tror det blir att packa lite pö om pö.
Jag har, till exempel, redan packat böcker och filmer.

Det är fan i mig jobbigt att flytta.
Tur att det inte blir så många fler gånger.

Nervös

Jag har varit ganska nervös sedan besiktningen.
Bergvärmen har vi ju redan räknat in i lånen, det har vi alltid varit inställda på. Att installera bergvärme typ det första vi gör alltså. Men att det sen tillkom badrummet, taket och lite annat småfix som bör åtgärdas ganska snabbt var ju inte inräknade.

Men jag har insett en sak. Att det ordnar sig. Det löser sig. Även om vi lånar så mycket som vi nu gör så kommer vi att ha över ganska mycket pengar så vi kan fixa lite här och där.
Sen skadar det ju inte att man har en och annan rörmockare i familjen, och nån som kan kitta om fönstrena. Och lite byggerfarenhet finns det på annat håll.

Det löser sig. Det är lugnt. Ingen fara.
Men det skadar ju inte att ha pengar. Så jag jobbar som ett psyk den här månaden.
 
Sen, i Maj, tänker jag inte jobba lika mycket.
Tror jag. Ingenting är ju garanterat när det gäller mig och jobb.
Men 25 av 30 dagar känns ganska saftigt. Men det kommer att kännas bra när man får lönen, som alltid.

Två självinsikter

Igår upptäckte jag en sak. Eller två.

Jag har sparat fruktansvärt mycket skit under mina 23 levnadsår. Igår gjorde jag en större utrensning (har tidigare gjort flera mindre) och fick ihop en hel sopsäck. Med skit. Jag ska fortsätta min rensning idag, för jag har på känn att jag kanske har sparat onödigt mycket iallafall. Behöver kanske inte ha kvar dagböckerna sen jag var 7, tex. Tror inte jag kommer lägga nån större vikt på det sen när jag är gammal. Det enda som står i dom första böckerna (har 13 st om jag inte minns fel) är "idag har det inte hänt så mycket. Jag har varit i skolan och lekt med Kristina". (Jag kunde inte stava min bästa kompis namn på den tiden. Bra Elin!). Tror inte det är något som jag kommer att finna intressant att läsa senare. Eller... så skriver jag av det på datorn. Eller... så slänger jag skiten. Svårt.

Det andra jag upptäckte är att jag på äldre dar har blivit känslig. Vi såg en skräckfilm igår, Chrill och jag. Sinister. Jag satt mest och höll mig för öga för att jag tyckte att det var så otäckt. Jag mådde psykiskt illa. Och det är ju bara löjligt, jag är 22 (23 till hösten) och vet ju att det bara är film. Men det var oerhört jobbigt att se den där jäkla filmen.

Men vilken underbar befrielse när filmen var över!

Länsväg 364

Det blev 364:an hem i fredags. Typ a trip down memory lane, kan man väl säga. Dock inte bara fina minnen.

Många låtar man börjar tänka på iallafall. Vilket är ganska naturligt, då man spenderat ganska stor tid på bussen där, mellan Burträsk och Umeå. Länsväg 364. 3 år. 2 gånger varje vecka, med undantag från sista veckan varje årskurs då jag pendlade.. 20 mil tur och retur till skolan varje dag. Många timmars musik.
I fredags började jag tänka på Captain Jack - Only you. Ett rent misstag att vi upptäckte låten, då det egentligen var Yazoo - Only you vi var ute efter. Men den fastnade, av nån anledning. Halvsvängig men ganska dålig. Men den gick ganska mycket på repeat ett tag där, på bussen till Umeå på söndagskvällarna.

När jag passerar Flurkmark kommer många minnen fram. Naturligtvis. Jag ska inte säga att jag bara har dåliga minnen därifrån, men det är väl oftast det negativa man minns?
Det som kom över mig den här gången, var den gången då vi (jag och Chrill) hittade en konversation hos min dåvarande där det stod... ganska otrevliga saker som jag kanske inte behöver gå in på i närmare detalj. I korta drag kan man väl säga att det stod att jag var rätt lättlurad, att jag trodde att jag var den enda och att han älskade den här andra tjejen. Ganska mycket sånt som man inte vill läsa 6 månader in i ett förhållande.

Jag blev givetvis upprörd. Ledsen. Arg. Förbannad. Och ville inte vara kvar. (Killen i fråga var inte hemma just då, han var och handlade och hans föräldrar var inte hemma). Så vi tog våra saker, och stack. Ut i skogen gick vi, följde någon gammal skogsväg och ... det kom nog en hel del svordomar ur oss. Vi funderade på vad vi skulle göra. Vi kunde ju inte gå till Umeå. Det gick inga fler bussar. Vi kunde inte gå tillbaka, eller ville snarare inte gå tillbaka. Vi smsade alla vi kände som var från Umeå och förklarade situationen och inte en jävel svarade.
Vi hade tre alternativ i den stunden. Sova i ett älgtorn. Gå de 2 milen in till Umeå, eller lifta. Eller ringa Chrilles föräldrar. Det blev det senare, och de hoppade in i bilen körde raka vägen från Burträsk till Flurkmark för att hämta två frusna, ledsna och arga 16åringar.

Och man tycker ju att det där borde satt punkt för den eran eller vad man ska säga. Man tycker ju att vi aldrig någonsin mer borde åkt till Flurkmark, än mindre umgåtts med honom. Men nä. Vi var ju satan dum i huvudet på den tiden ^^ 

Senast jag var i Flurkmark var.. förmodligen.. revyn. Januari 2008. När jag blev "hon som började gråta till 'Sonja Aldén' på revyn" med hela männskligheten. Kan tilläggas att det var inte på grund av låten jag grät. Om det förändrar något. Jag grät för att mitt ex på riktigt var ett jävla svin.

12 i rad

Alltså... När jag läser igenom min inlägg på mobilen så upptäcker jag ganska många fel. Igår så skrev jag till exempel att "när bilen går sönder är det skroten som går sönder". Ewhatz? Klart man kan kalla bilen för skroten, men det jag tänkte skriva var ju att när bilen går sönder så är det skroten som gäller.

Jag tänker inte laga den om det krävs mer än 1000kr och/eller 3h. Typ. Preliminärt.

Jag fick VG i svenska i skolan. Jag har ingen aning om var det kom ifrån. Nu ska jag gå ner och jobba min sista timme denna 12:e dag i rad.

Och fundera på vilken väg jag kör hem. 364:an kanske för omväxlingens skull?


Det har fortfarande inte riktigt sjunkit in

Mmmh. Jag tänkte ju som så att jag skulle börja packa idag. Och packa väskan jag ska ha med mig i helgen, när jag flyr hem till Burträsk en sista gång på ett tag. Jag lär ha fullt upp med hus (!) sen. (!!!) Jag har fortfarande inte riktigt fattat det här. Jag blir husägare!.

Men så for vi och bytte däck på saaben. Och oljefilter. Och kollade hur lagningen blev. Och upptäckte att den läker från annat håll också. Jäkla bajsbil. Åhja, vi har sagt att när den väl går sönder så är det skroten som går sönder. Håller den till nästa besiktning så besiktar jag den, går den igenom kanske jag fortsätter köra med den, annars kanske man säljer den som reservdelsbil. Eller nåt sånt.

Nåväl. Klockan sju var middagen klar. Och nu har jag bara degat i någon timme, Och jag skulle hu göra en tidigkväll ikväll, för att det blev så sent igår. Men klockan är halv nio så det går si sådär med mina planer. Och det blir ju inte direkt bättre att jag sitter här och gnäller om det. Kanske.

Nä. Nu ska jag försöka göra något produktivt. Även om jag förmodligen fryser ihjäl på köpet.

Lätt döende

Jag känner mig lite lätt döende idag. Jag borde ha lagt mig tidigare igår. Det blev ändå 23 igår. Och upp 4.30, pigga och glada. Mmhm eller inte.

Men nu är det inte mycket kvar av den här dagen. Och ikväll blir det ta mig tusan en tidigkväll.

Förresten. Vi sa upp lägenheten igår. Nästa vecka skriver vi papper. 30:e är allt klart. 1:a maj kan vi flytta in i vårt nya hus. Två olidligt långa veckor.


Vik hädan

Åååh, varför går alla bra program så sent på tv? Återupptäckte Body of proof och det handlar om rabiessmitta som troligen har spridits via organtransplantationer från en "underleverantör". Organen visar sig tillhöra en student som blev anmäld försvunnen några veckor tidigare. *dunndunnduuuu*

Men jag börjar 6 imorgon, och måste duscha. Så jag måste nog ge efter.

Stirred, not shaken.

Antingen så älskar jag mitt jobb och mina kollegor lite för mycket. Eller så behöver jag bara pengarna lite väl mycket. Nä. Det är en kombination av båda.

Jag kände av läget lite igår. Och kände väl lite så att jag inte ville plocka på mig tiden igår kväll. Däremot skrev jag ett litet meddelande till herrskapet idag att om det behövdes nån som kunde jobba så hade jag inget planerat idag. Vilket ju är både sant och osant. Jag hade inget planerat, men jag har saker jag kan göra. Som jag kan skjuta upp ytterligare.

Så jag vaknade klockan 6 imorse, som om att kroppen visste what was going on. Strax efter det fick jag ett mail/sms om att tiden fortfarande var ledig om jag ville ha den. Så nu blir det så. Nu blir det 12 dagar i rad, men jag känner mig fasen on top of the world just nu så det kommer gå bara fint. Och det blir en fin lön i maj.

Jag klev upp sju. Var påväg att fara till jobbet 8.20 för då kände jag mig klar. Jag har hunnit städa köket, toan och tv-rummet. Städat som i plockat undan allt skit som inte ska vara framme, som ändå av någon anledning alltid kommer fram och stannar framme. Helt otroligt.
Jag var påväg att ta på mig skorna när jag insåg att klockan bara var 8.20. En timme för tidigt med andra ord. Jag hinner ju till och med dammsuga innan jag far till jobbet. Och sen har jag ju typ gjort allt som jag egentligen tänkte göra om jag var ledig idag. Så det är ju en win-win situation här för mig. Och mig. Jag hinner det jag ska och hinner även tjäna pengar så att vi har råd att köpa huset och fixa till det som måste fixas (!).

Men jag känner mig lite lätt störd. Fan 12 dagar i rad. Är det hälsosamt?

Appropå mitt nya nyttiga liv

Ja...

Jag vägde mig i morse.
Vi har ju nu kört på vår diet i 6 veckor. Och 1 dag, om vi ska vara jätteexakt.
Och dom första två veckorna var det väl mest bara vatten som försvann, då jag gick ner 9,2 kg. Vilket är galet mycket om man tänker efter litegrann. Sen har det gått trögare efter det, men det är ju för att nu är det faktisk vikt som försvinner. Fett förbränns och muskler bildas (det är det jag hoppas på iallafall). Och om muskler bildas så förbränns ännu mer fett. Om jag inte missuppfattat något.

Jag har inte varit jätte sötsugen. Såklart har man sina dagar då man absolut vill ha godis, men jag ger inte efter. Jag vet att jag bara är hungrig, eller behöver något sött. Inte just godis kanske, jag brukar ta en banan. 
Men jag har ätit godis, det tänker jag inte förneka. 1-2 bitar åt gången, högst 1 gång i veckan. Och det måste man ju få unna sig. Man är ju lite rädd att kroppen ska få spel, komma ihåg hur det var, och att man ska bli supergodissugen, men det har inte hänt.

Nåväl. Jag vägde mig i morse.
Jag har gått ner 16,3 kg.

Jag mätte förra veckan också. Eller var det veckan innan det.
Har tappat 4 cm överallt utom runt armarna.

Jag är sjukt nöjd.

Ingen sovmorgon idag heller

Jag hade sovmorgon i morse. Skulle ha haft. Men klockan ringde 6.20 och en timme senare rullade jag ur sängen. Man är ju lätt efterklok och inser att man kanske borde ha sovit den där sista timmen istället för att snooza.

Vi hade besiktning av huset idag. Besiktningsmannen verkade ganska imponerad över att huset var i så bra skick som det var för att vara så gammalt. Det var endel saker som vi inte hade räknat med, som vi inte sett innan. Ganska många saker som måste fixas omedelbart, och andra saker som kan bero i nåt år, men som sen måste fixas. Till exempel så måste taket åtgärdas. Och en vattenledning i källaren. Och stora badrummet. Det var där jag började se pengar flaxa iväg. Det kan också bero, ifall vi köper en duschkabin så att vi är säker på att vattnet hamnar i avloppet. Tätskicktet är nämligen inte i toppskick. Så om vi inte åtgärdar det så kommer det utan tvekan att leda till en vattenskada som kommer bli ännu dyrare att åtgärda.
 
Vattenledningen i källaren måste åtgärdas direkt. Den har läckt litegrann och rostat och så, och om den springer läck så blir hela källaren vattenfylld. Och då är det bara att säga grattis och packa ihop.
Men det är något som inte kommer att dra iväg jättemycket i kostnad heller. Några tusen. Men.. många bäckar små. Vi får leva snålt i några år typ. . Hahaha! Fast nu äter vi ju nyttigare, och dricker inte lika mycket läsk som innan, så vi sparar ju några hundra där i månaden. Tragiskt nog.
Jag räknade lite på det... genom att inte äta godis sparar jag ungefär 500-600 kronor i månaden. Hur sjukt är inte det?!

Nä... Men det kändes ganska bra ändå. Och nu har vi bestämt oss för en bank också, så nu borde det bara flyta på och sen bli en jäkla massa hårt arbete. Han vi köper av är ju så jäkla schysst också så det är ju verkligen rena drömmen.
Så det blir en intensiv vår här nu framöver, åtgärda huset på utsidan. Det var en massa småsaker som kanske eventuellt behövde göras. Kolla lutningen på marken runt huset. Se över taket så att det inte läker in eftersom att pappen under är helslut. Och det fanns en hundgård på baksidan som vi också ska göra oss av med. Också var det något med fönstrena... det var något foderbläcknånting som ruttnat som behöver bytas och själva fönstrena behöver lite omtanke i form av kitt och färg/olja.

Som sagt... vi kommer ha det vi gör.
Jag gick in på bemanningssidan där man kan se sitt schema och om det finns lediga tider. . . Det finns en tid ute imorgon som jag är lite halvsugen på att ta... vilket är helt stört i huvudet, eftersom jag redan har jobbat 9 dagar i sträck. Tar jag den, så blir det 12 dagar. Och det är ju nästan bara sinnessjukt. Jag ska känna av det litegrann.

Byta bank?

Idag har vi varit på bank nr2 för att se om dom kunde erbjuda bättre. Rent spontant känns det bättre eftersom vi får låna mer. Och dom var lite mer positiva och förstående. Men det är klart, ju mer vi lånar desto mer tjänar dom ju på oss i ränta.

Roger är inställd mest åt att gå med Nordea. Jag har inte hunnit se över papperen riktigt. Är jag inne på samma linje så blir det till att byta bank.

Nu sitter jag och väntar på personalmöte. Jag känner såhär när det inte är så länge kvar att jag kunde varit lite mer produktiv under min väntan. Typ... recept. Förslag. Planering. Nånting. Fast jag har visserligen bläddrat i en bok om ost. Det får räcka, och nu ska jag se åtta hos stjärnorna. Kanske får jag nån inspiration där..


Saaben på liften igen

Idag har vi åter igen kollat över Saaben. Man hinner ju som bara åtgärda ett fel innan det dyker upp ett nytt.Den läcker olja någonstans ifrån, så vi har försökt att lokalisera vad och var det är som läcker.

När vi var påväg till banken förra fredagen så kläckte Roger ur sig att jag borde köpa en ny bil. Mhm, för det är sånt man vill höra när man är påväg till banken för att höra hur djupt man kan skuldsätta sig. Den läcker ju som sagt olja, och babe har sagt som så att jag inte får stå på uppfarten till huset innan oljeläckaget är fixat. Ska inge söllas ner på uppfarten direkt.

Så vi har kollat över det, och jag har hela tiden sagt att jag tror att det är från oljepluggen det läcker eftersom jag inte tyckte att den har läkt innan vi bytte plugg. Så babe gjorde en motortvätt, och passade även på att spola av bilen som snabbast. Ifall ni undrar varför det fortfarande är skit kvar på framrutan och taket så är det för att just dom sidorna på bilen inte var viktigt. Tydligen. Jag skrev hej i smutsen på taket. Bara så att ni vet.

Vi körde den på tomgång, väntade och väntade och väntade och väntade och kikade och väntade lite till. Sen hissade vi bilen. Och ni ska tro min förvåning, ja Rogers också, för jag hade rätt! Och det kändes så bra!

Sist vi bytte oljeplugg så var ju karln tvungen att såga lite med rondellen och jobba hårt för att få lös min runddragna oljeplugg. Det visade sig att han tydligen lyckats såga lite i själva tråget också, så pluggen höll ju inte helt tätt då.
Och det kändes så bra, dels att det var ett sånt enkelåtgärdat fel och dels att jag hade rätt och det var inte mitt fel! Awesome, det gjorde hela min dag. Så han gjorde nåt med nån tätningspackningspastatjosan och pluggen och sen verkade det som att det blev tätt. Vi ska kolla igen imorgon, för vi hade inget filter.

Vi var ju tvungen att tappa ur all olja, och varje gång man byter olja måste man byta filter. Så imorgon ska jag komma ihåg att köpa ett filter, så att vi kan hissa bilen och byta det. Så det inte blir tätt.

Det känns ju även otroligt skönt att veta att det inte verkar vara topplockspackningen som håller på att fara. Jag vet för övrigt inte exakt vad en topplockspackning är, men jag vet att det är dyrt som fan att åtgärda och att min första bil, fårrden, gick topplockspackningsdöden till mötes. Och det är ju en annan rolig historia som jag kan berätta en annan gång när jag har tid. Det involverar en ladugård, en ledsen elin, en mjölkbil och en vänlig mjölkbilschaufför och ett rep som fick agera bogseringslina med mindre framgång. Visst låter det spännande?

Märkligt.

Idag upptäckte jag en märklig sak.

När jag inte har fått eller kunnat äta på länge, så blir jag liksom de flesta andra, grinig. Och det är väl inget konstigt, man blir lite grinig när energinivån inte är på topp.

Men nu till det märkliga.
Jag gick på lunch och åt min lunchlåda trots att jag inte var direkt hungrig. Och innan jag gick på rast var jag på rätt bra humör. Men efter rasten så blev jag så jäkla grinig. Det blev alltså omvänd effekt.

Jag blir grinig om jag är hungrig.
Och jag blir grinig om jag äter när jag inte är hungig.
Jag är alltså aldrig nöjd.

When I sleep

När Roger kom hem från jobbet frågade han om jag var vaken när han kom hem från bion igår kväll, eftersom jag tydligen hade verkat vaken. Jag hade sagt något och rullat över på min sida - för jag låg tydligen lite tvärsöver som vanligt.

Men jag är relativt stensäker på att jag inte varit vaken en enda sekund sedan jag somnade igår. Vilket var typ så fort jag lagt huvudet på kudden. Det är nästan så att man skulle vilja filma sig själv en natt, och se vad man egentligen håller på med eller säger.

Jag vet att jag, när jag var liten och delade rum med min bror, pratade i sömnen. När jag sov väldigt lätt, eftersom jag svarade på det min bror frågade mig. Vilket i princip var "Va?". Jag vet en gång så hade jag drömt att jag träffade en klasskamrat ute och det hade gått förbi någon kille och kompisen jag träffat frågade vem det var. "Ja' tro' han het' Nicklas" sa jag då, för det var ju det jag trodde. Då sa min bror -Va? Och jag sa igen "Ja' tro' han het' Nicklas!" innan jag vaknade och insåg att jag precis hade konverserat med min bror i sömnen. Och ja, det var så jag sa det. På Norrlänska/bonnska. Ja' tro han het Nicklas. Men jag minns inte vem det var jag drömde passerade, men jag är rätt säker på att han inte hette Nicklas.
 

Ibland, typ varannan morgon, vaknade jag med huvudet där jag på kvällen haft fötterna. Så frågan är ju ifall jag bara gjorde en 180 i sängen under natten - eller om jag varit uppe på promenad och lagt mig åt fel håll. Sömngång är nämligen vanligt i min släkt. Mamma har berättat att hon gick i sömnen när hon var liten. Och råkade låsa sig ute på farstubron, mitt i natten, mitt i vintern, med bara täcke. Som tur var vaknade morfar av att det lät ute på bron.

Min bror har också varit lite av en sömngångare. Mamma vaknade av att han stod och slet i ett element i hallen (kan tillägga att det här var när min bror kanske var... 6-7 år eller yngre, så det är typ 18-19 år sedan.) Mamma frågade såklart vad han egentligen höll på med och det visade sig att han behövde gå på toa, men dörren satt fast... För ja, "dörren" var ju fastskruvad i väggen.

När jag blev äldre, typ bara för några år sedan, väckte jag ibland mig själv för att jag gav ett speciellt ljud ifrån mig precis när jag somnade. Och det är ju jättelyckat, att väcka sig själv genom att somna.

Jag vet inte vad poängen med det här inlägget är. Att jag gör märkliga saker i sömnen och att jag förmodligen har ärvt det? Vi gör nog alla märkliga saker när vi sover.

En fika ska väl ge energi, inte ta den ifrån mig

Min tidiga kväll igår gjorde nytta i morse. Jag var relativt klarvaken redan vid första alarmet och hade inte superstora problem att ta mig upp. Men sängen var ju så skön och mysig..

Jag var fortfarande rätt pigg när jag kom till jobbet. Men nu, när jag har fikat lite och ska gå ner och jobba lite mer så har all energi försvunnit.

Jag vill lägga ansiktet mot bordet och bara sova en stund. Men vi vet alla att det inte går. Dels för att min rast är slut, och dels för att jag inte har nån aning om vad jag gör i sömnen.


A golden star.

Jag fick förövrigt svar på mitt mail till bostaden. Det gick undan, mindre än 24 timmars väntetid!

Det är självklart att jag ska ha samma uppsägningstid som på lägenheten. Det enda jag behöver göra är att maila tillbaka när vi har sagt upp lägenheten så skulle hon fixa tiden på parkeringsplatsen.

Guldstjärna till Bostaden.
Men jag är fortfarande jäkligt taggat på eget hus. Jag blir min egen hyresvärd!

För att jag är bra

Jag har en bra dag idag. Men den är samtidigt dålig. Jag har en helbra dålig dag. Eh. Eller?

Det började i morse, när jag verkligen fick anstränga mig hårt för att ta mig ur sängen. Jag borde få bragdmedalj. Jag stängde av ena alarmet efter det andra (jag har som sagt fem) och efter femte så tänkte jag "åh men jag ska bara vila ögonen en stund". Mhm. Gud vad jag fick kämpa emot begäret och hitta styrkan inom mig för att rulla över kanten och stiga upp.

Men sen när jag väl stigit upp så gick det ganska bra. Jag tog mig iväg till jobbet. Stämplade till och med in fem minuter i sex, ombytt och klar! Sen har det bara rullat på, det har gått förträffligt bra att arbeta. Fick beröm för min viktminskning, det syntes tydligen väldigt väl på hur löst mina jobbarkläder satt. Sånt är ju kul att höra, för jag märker inte sånt själv. Jag ser ju mig själv varje dag, så jag märker inte skillnaderna.
Det är väl klart att jag märkt att kläderna sitter lite lösare, men jag trodde inte det syntes så mycket. Men det gör det visst. Och det känns så jäkla bra!

Efter ett kom huvudvärken smygandes och nu är den över mig som en jäkla... jag vet inte vad. Det känns som att min hjärna smälter ungefär. Eller ja... jag vet ju inte hur det känns när hjärnan smälter, men jag kan föreställa mig att det är såhär det känns. Jag misstänker att det är någon mildare form av migrän. För alvedon hjälper inte, och jag har lite ljusa prickar som snurrar runt i synfältet. That can't be good är ju den spontana känslan.

Så jag tänker göra en tidigkväll. Babe och hans bror ska liks på bio ikväll. Dom frågade om jag inte skulle följa med. Hmmm... Svaret var väl ganska enkelt då jag inte direkt har arbetstider den här veckan som tillåter att man sitter i en mörk salong med mjuka stolar tills klockan är alldeles för sen. Jag skulle somna helt enkelt. Och vara helt död imorgon.

Så jag tänkte göra som så... att jag ska gå och duscha. Och sen sova. Och utfärda en till tantvarning, då jag kommer vara i säng före åtta. Men Roger tyckte att jag förtjänade det, då jag varit uppe före halv fem varje morgon hela veckan, och har två till framför mig. Och jag har fem arbetsdagar kvar innan jag får vara ledig. Och då tänkte jag vara så ledig jag bara kan.

På tal om bio så fick jag en biobiljett på jobbet. För att jag är bra.
Jag är bra. Och nu ska jag duscha och pallra mig isäng.


Ett litet mail

Jag har skrivit ett mail idag. Till bostaden.

Jag ville involvera svordomar, men Roger tyckte inte det var en bra idé, så jag avstod.

Vad jag skrev till Bostaden för?
Jo, jag sa ju upp min parkering häromdagen.
Och den har blivit godkänd. Uppsägningen alltså. Men dom vill att jag ska betala för parkeringsplatsen i 6 månader till. Deras urbota dumma regler säger att man har 1 chans per år att säga upp sitt avtal. Och det är 1 månad innan avtalet löper ut, annars förnyas det i ett år.

Säger man upp lägenheten och parkeringen samtidigt, vilket ju då förutsätter att man har ett lägenhetskontrakt, så gäller uppsägningstiden 3 månader. Alltså lika länge som lägenheten. Säger man bara upp parkeringen, som jag bara kan göra eftersom det är babe som står på lägenheten, så blir det längre. I mitt fall 6 månader.

Det bli alltså en summa på 1200 kronor. Till något jag inte nyttjar.

Så jag skrev ett litet mail och frågade om det går att lösa. Typ att jag får samma slutdatum som när vi väl säger upp lägenheten. Så nu får vi se om jag får svar. Och vad jag får till svar.
Jag hoppas dom är tillmötesgående.

Det är ju helt idiotiskt att man bara kan säga upp sin parkering en gång om år. Vad händer om min bil går sönder och jag inte köper en ny? Men... bostaden är ju bostaden, så vad kan man förvänta sig.

Tur att jag snart är husägare. (yey!)
Jag kan ju förövrigt tillägga att det är så jag uppfattat det iallafall. Att man kan avsluta sitt avtal 1 gång om år. Och det är när avtalstiden löper ut. Nu har jag reserverat mig för eventuella felaktigheter, nu kan jag sova gott ;(

Massa nuffror

Jag fick mitt Skattebesked idag. Det var inte så mycket och hurra för, men jag slipper ju åtminstone betala tillbaka pengar. Men det vore fett najs att få en "skattechock" som när jag jobbade i ladugården. Dom betalade waaay för mycket skatt så jag fick igen 14000 första året. 7000 andra. Sånt är najs.


Så jag har suttit och räknat lite här, på reseavdrag. Och kom fram till att jag borde få typ 1700 för resor till och från jobbet.
Man får ju, som jag uppfattat det, göra avdrag på 30% av summan som överstiger 10 000.


Sen skulle jag kolla vad jag skrev förra året, eftersom jag tyckte att jag fick lite tillbaka men då var jag även under intrycket att man fick tillbaka allt som översteg ... Vad nu gränsen var förra året.

Men jag kan inte hitta papperen. Jag vet inte var dom är. Helt stört, då jag är väldigt organiserad med pärmar och flikar. Ett pappet kan ju inte bara förvinna?


Om nån av oss dör

Jag har suttit här och blivit halvt galen på försäkringar.

Jag har var tredje månad i typ tre år betalat 228 kronor till Folksam. Trots att hemförsäkring (som går via Folksam) ska ingå i Medlemsavgiften som jag betalar till Handels. Jag har inte tänkt så mycket på det, men det är någon tilläggsförsäkring visar det sig, jag betalar.

Typ Sjuk- och Efterlevande försäkring, samt utökad olycksfallförsäkring. Tydligen är det så att man får dessa automatiskt om man inte tackar nej till dom. Vilket jag tycker är jättekonstigt, vill man ha nåt så borde man väl snarare behöva be om det, men det är klart. Då tjänar ju inte Folksam några pengar.

Men jag kan inte minnas nu ifall jag faktiskt med flit valde att inte tacka nej - för att det var något bra. Men jag minns som sagt inte, och nu kan jag inte komma på exakt varför dom skulle vara bra. Visst, 228 spänn på tre månader... det är väl inte så att man blir mörkrädd. Men det handlar ju om närmare 900kr om år.

Och om det dessutom går till något man inte direkt behöver..... ja då känns det ju onödigt.
Men jag vet inte helt säkert att det faktiskt är onödigt. Så please help me. Den ena biten vet jag redan är onödigt, jag behöver väl ingen utökad olycksfallsförsäkring som gör att jag eventuellt, mest troligt inte, kan få ut en halv miljon mer. I don't need that.

Men den här sjuk- och efterlevandetjosan då. Vad är den bra för? Behöver jag den? Om jag dör så får mina efterlevande (dvs Roger) 150 000 kr. Eventuellt. Efter det jag har läst så har jag inte så stort förtoende för att faktiskt få någon ersättning från Folksam ifall något skulle hända. Kanske ska man dra tillbaka dom tillägg man betalar för, och bara köra på den man får automatiskt får via Handels.

Dessutom vill banken att vi ska teckna en livförsäkring, nu när vi köper hus så att ifall en av oss dör så kan vi lösa ut våra efterlevande. För där, enligt banken, så är det mina föräldrar som ärver mig såvida jag och Roger inte gifter oss.

Åh jag blir bara förvirrad.
Det enda som är glasklart är att vi inte behöver ha två Hemförsäkringar, som vi har nu.
Det är jobbigt att bli vuxen.


I quit!

Igår sa jag upp min parkeringsplats.

Så nu känns det lite mer verkligt. Lite mer på riktigt. Det händer faktiskt, om allt går som det ska. Vi flyttar. På riktigt. Till hus. Hur jävla awesome är inte det?!

Vi har dock inte sagt upp det som faktiskt kostar på riktigt. Lägenheten. Men vi har ju inte skrivit något avtal än. När vi har skrivit på papperen säger vi upp lägenheten, så inte han vi köper av backar också står vi här utan boende.
 
Nu har jag lite andra grejer på min att-göra-lista. (Den är förövrigt ganska lång). Till exempel ska jag se över möjligheten - eller snarare hur man gör - när man flyttar telefoni och bredband. Och kanske se över min hemförsäkring. Och kolla Husförsäkring. Och spana in elavtal.

Roliga grejer. Or not.
Så kanske jag ska planera lite måltider.

Och drömma mig bort. Eventuellt sova också.
Det är jobbigt att flytta. Men det här blir, förhoppningsvis, sista gången. Yey!

En bit av himlen

I helgen har jag alltså varit hemma hos mamma i Burträsk och bara mådde gott. Men jag vet inte riktigt vars helgen tog vägen. Det känns som att varje minut var planerad, men jag hade ju ändå ganska gott om tid.... Komplicerat, eller hur?

När jag kom fram på fredagen så blev det till att äta direkt, köttsoppa, och sedan åkte vi till Innansjöns gamla skola/byastuga och såg hockey. Skellefteå vann och gick vidare till SM-final mot Luleå. Slaget om Norrland som det kallas. Jag vet inte vem jag ska heja på. Men i slutändan blir det förmodligen Skellefteå. Men jag gråter inte om dom förlorar ^

På lördagen åkte jag och moder till Skellefteå och lallade runt på Solbacken. Jag är så stolt över att jag faktiskt inte spenderade några större pengar. Jag köpte ett par knallrosa stövlar för 50 kronor på Rusta. Det kändes som ett bra köp, och det var väl i princip allt det överflödiga som jag köpte.

När vi kom hem gjorde vi plankstek. När jag kom hem på fredagen så fick mamma sitt första paket (hon fyllde år igår, söndag). Jag hade slagit in massa kylvaror, så det var antingent att lägga hela paketet i kylen, eller låta henne öppna det. Rostas från Norrbottensgården, matlagningsgrädde, såsreduktion för rödvinssås, sparris, päronkompott från italien och gräddglass. Och någon timme efter att jag gett henne råvarorna till middagen så kom vi på att det kanske var lika bra att ge henne den andra delen i paketserien. Alltså plankorna som middagen skulle serveras på.

Så, som sagt, när vi kom hem från Skellefteå gjorde vi plankstek och det blev så otroligt fantastiskt gott att jag funderar på att köpa egna plankor. Dock bara två, för det går ändå bara köra två i ugnen åt gången.
 
 
Och till efterrätt, typ två timmar efter middagen, så åt vi gräddglass och päronkompott.

Och det kanske inte ser mycket ut för världen, men den där päronkompotten är typ guds gåva till mäskligheten. Det är som att äta en bit av himlen. Seriöst, får ni någon gång chansen att testa den.. Just do it!
Den är absolut, helt klart, värd varenda öre av dom 55 kronor jag betalade.
 
På söndagen så åkte jag ner till Burträsk och hade ltie kvalitetstid med miin fader. Vi gick runt Västomsundet, en sträcka på ungefär 7,2 km. Sen tog jag med mig mormor hem till mamma också fikade vi gott. Mamma fyllde ju, som sagt, år igår. 45år. Och då fick hon den tredje delen i paketserien. En vinflaska.

I julas fick hon ett vi av Kizz. Så nu fick hon AC/DC. Så vi åt tårta och fikade och jag förbrukade hela min poängbuffert nästan. Och sen gick vi runt Brännbergsliden, jag och min mor. En sträcka på 7 km. Så jag gick 1,4 mil igår. Och det känns idag. Jag känner mig som värsta pensionären, jag har ont överallt.

Dels har jag ont för att jag fick ett skavsår för att det var en flärp lös i skon jag lånade av min mor, eftersom mina egna gått sönder och typ inte ens går att kalla skor. Det är bara en sula kvar typ. Också har jag ont i ovansidan av foten, och i låret, och i knät. Och i höften. Men det är bara i det västra benet.
 
Jag har bara åtta arbetsdagar kvar.
Jag hoppas det har släppt innan dess.
 
 

En av livets stora frågor

Om en schizofren person hotar ta livet av sig själv... Räknas det då som en gisslansituation?


En liten middag kanske.

Appropå slå in paket.

Mamma fyller år på söndag. Jag har, efter tips, köpt henne planksteksplankor. Så nu funderar jag på att köpa något att server på plankorna. Typ lite sparris, och en bit rostas. Eller oxfilé.

Hinta lite grann om en liten middag kanske.
Men det innebär att jag måste ge presenten kanske redan imorgon. En av dom iallafall. Muhahahaha. Men inget är ju hugget i sten.

Värsta styrkepasset

Jag har haft värsta ångesten över allt jag måste göra ikväll.

Allt.

Alla fruktansvärt jobbiga saker.

Slå in paket. Packa väskan.
Hitta papper som finns i en av pärmarna.
Googla lite.


Usch. Vad jobbigt.

Jag är helt utslagen nu.
Och jag har inte ens googlat än. Inte på rätt saker iallafall. Eller jag har väl inte googlat fel saker, men .. det var inte dom sakerna jag egentligen skulle googla.
Jag har inte packat väskan heller. Men paketen är inslagna.


Snart saknas bara barn och hund så kan vi byta namn till Svensson?

Idag har jag varit inne i Umeå och träffat världens bästa Maria.

Vi åkte ut till Mariedal och bowlade en runda, och det gick väl inte toppenbra för mig. Eller vad sägs om rännan 5 gånger i rad? High score, not so much! Sen besökte vi systemet där jag storhandlade. Hela en flaska vin! Som jag ska ge bort.

Efter det studiebesökade vi inne på Coop. Kollade på fräna skyltar i den manuella fiskdisken och lämnade butiken utan att ha handlat något. Där kan man ju snacka om high score, det har nog aldrig hänt förr.
Sen gick vi på Frasses och åt, helt i enlighet med mitt nya liv. Jag tog en burgare med kyckling, och sallad istället för pommes frites. Mmhm, sug på den ni! Absolut inte värt 71 spänn.

Åkte hem. Pratade med mamma i handsfree och skalade rotsaker. Gjorde en rotsaksgratäng och Roger stekte älgkötte. Perfekt och hur mumsigt som helst. Och helt i enlighet med vårat nyttiga liv. (Sådetså). Sen har vi suttit i våran soffa och sett på Projekt X. Filmen som handlar om hur en hemmafest totalt spårar ur. Totalt vrickat och jag ville ärligt talat inte se den. Fram tills i slutet då allt hade gått så fruktansvärt mycket åt skogen att det liksom inte fanns någon återvändo. Roger säger att han vill ha en sån inflyttningsfest. Jag säger "vi får se". (Nej).

Appropå inflyttningsfest så kanske alla vi stackars 5 som följer den här tragikomiska bloggen har förstått vid det här laget att det handlar om att vi ska flytta. Allt är inte påskrivet och klart än, men det kommer väl att bli det inom en snar framtid.

Jag och Roger ska alltså bli husägare. Villaägare kanske är den korrekta termen? Jag kommer att gå helt bananas.

Pratar gör jag då också.

Det har fortfarande inte varit någon här och bytt våran brandvarnare. Inte vad jag har märkt iallafall. Brandvarnaren ser precis likadan ut. Men dom kan ju i och för sig byta till en som ser precis likadan ut. Men jag har inte märkt att det har varit någon främmande karl här. Men jag märker i och för sig inte så mycket när jag sover.
 
Jag sover ganska hårt. Så hårt att jag inte ens vet att jag drömmer. Jag tänkte på det igår när jag jobbade. När vi bodde på Rönnstigen så "vaknade" jag en natt av att det var en orm i sängen (det var det såklart inte, jag drömde ju) och jag väckte Roger i rena paniken och skrek att det var en orm i sängen. Roger sa att det var det inte alls och jag "somnade" om.

Och igår tänkte jag att "ja, jag har ju slutat med såna tokigheter iallafall".

Också kommer jag hem, och Roger frågar om jag var vaken nått inatt (natten till tisdag). Jag hade tydligen sträckt benet rakt upp. Bara sådär. Och legat så ett bra tag. Jag har ingen aning om varför. Jag kan inte ens komma på i vilken jäkla dröm man börjar sträcka benen rakt upp i luften. Jag kanske fick senadrag i höften. Vi skyller på det.

Jag vågar ju fan inte sova borta. Det vette fåglarna vad jag pysslar med om nätterna.

Relativt jävla awesome

Nu har jag jobbat färdigt. Dag 9 av 9 fullföljda. Imorgon är jag ledig och då ska jag göra allt jag inte orkat i veckan. Tvätta t ex.

Också kom Maria förbi precis innan jag slutade, så vi bestämde dejt imorgon.

Och när jag kom hem så fick jag relativt strålande nyheter av Roger.

Men dom har inte varit här och bytt brandvarnarhelvetet så jag sover ändå inte gott inatt. Kanske bara lite. Dom får väl skylla sig själva om dom kollar, det är ju dom som blir blind av min bländande vita bakdel. Deras förlust alltså.

Jag kommer nog sova som en stenad räka inatt. Bara det att jag använder den liknelsen säger väl allt...

Opp, nu ser jag dubbelt. Dags att lägg igen öga. Godnatt.


Jag bara undrar

I veckan ska bostaden komma och byta brandvarnare i vår lägenhet.

Man måste ju bara älska hur specifikt det är. "Vecka 14 (2-5/4) kommer vi att besöka din lägenhet. Vi kommer vid behov använda huvudnyckel. "

Ja.. Ha... Typ tidigt? Eller typ... Lunchtid?

Jag brukar alltså sova ganska lättklädd kan man säga. Och behöver 5 alarm för att ta mig upp. Hur fan ska jag kunna sova när jag vet att den kan stå en främmande karl i hallen en morgon? För att jag vaknar inte när dörrklockan ringer. Så dom kliver in. Och här ligger jag och snarkar och täcket är på sniskan och röven hänger ut.

Hur fan ska jag kunna sova?
Kunde dom inte varit mer specifik. Säg en dag för fan!?


Pappersskärsår klingar inte lika bra

Jag fick spö av en kartong idag. Papercut i pannan för att jag skallade en kartong när jag skulle plocka upp en annan.

Jag kan väl inte säga att jag direkt är förvånad, jag har lyckats med konstigare saker. Som t ex att slå upp bildörren i huvudet på mig själv.

Ja. Man kan väl säga att det gör vardagen mer spännande. Man vet aldrig vad som kan hända.


RSS 2.0