9 dagar.

Är det märkligt att man är trött när man jobbar si sådär 13-14 timmar om dagen. . ? Upp 4.15, börja jobba 6. Slutat 13-14, hem och ut och måla. Vi håller ju på att måla runt fönsterna nu, så vi kanske blir klar i år.

Så jag har räknat ut här, att om det är soligt, eller iallafall inte regn, varje dag så kommer det att ta ca 8 dagar innan jag är klar. Jag har hunnit 2 fönster per dag, och vi har 11 fönster. Och dom ska målas två gånger. Och jag har som sagt målat 4 redan. . . . Men då är jag ledig på torsdag... fast får besök... Och på lördag får jag besök, förmodligen, eftersom att jag jobbar kväll på söndag. .

Mm... Kanske blir klar i slutet av nästa vecka.. Om alla dagar är regnfria.

Det känns faktiskt inte helt bra. Det gör det inte. För vädret ska vända nu, nu blir det höst. Får klä in huset i plast, ett sånt här tält man har när man ska sanera från skadedjur. Också ska jag eventuellt hinna baka också.. Jag blev sugen på att göra en favorit i repris sen förra året. Banoffeépaj. Guuuuuu' se gött!

1:a

Pssst...

Om en vecka fyller jag år.

Jag är löjligt förväntansfull. Som ett barn på julafton typ. För första gången på typ 5 år.


The Guru


Han tittar på dig.

I'm alive!

Jag kom ner från berget levande och hel, med nöd och näppe. Nädå, så illa var det väl kanske inte än om jag höll på att trilla utför ett stup.

Fanns som förväntat inte jättemycket blåbär, men såhär i efterhand så känns det som att det var lika bra för det är ett rent djävulskap att rensa. Jag fick ihop till en treliterslåda iallafall, och det hoppas jag ska räcka tillräckligt länge. Sen har jag märkt att det finns blåbär i frysdiskarna på affären också om det skulle krisa ...

Nu ska jag byta kläder, så att jag slipper vara rädd att jag ska blåbära ner allt jag sitter på. För jag satte mig några gånger i blåbärsriset. Men med tanke på den lilla mängd blåbär vi skrapade ihop på 1½ timme på berget så är det nog liten risk att jag fick några på byxorna.

Men iallafall.
Jag ska packa ihop lite grejer också. Tömma mammas hus på min skit och fylla mitt eget med min skit. Nä. Så illa är det faktiskt inte, och jag ska lämna lite skit här också ^  ^ Jag har en byrå som ska hem, som inte ryms i Saapen. Jag vet inte hur vi ska lösa det... Kanske ryms den i audin? Eller är det så jävligt att vi måste ta den på släp?

Det är ett problem för framtiden. Nu ska jag gå och ta mig en till macka för jag håller på att svälta ihjäl, och sen ska jag byta byxor. Eller i omvänd ordning. Vi ser väl.

Jag ska följa dig genom skog och mark

Alldeles, alldeles strax ska vi gå upp på berget och plocka blåbär.
Vi har absolut ingen aning om det finns några blåbär, och jag är lite nervös eftersom att bärplockarna som varit här uppe och plockat begett sig söderut eftersom det inte finns några bär.
Varför är jag nervös? Jo för det är en ganska krävande promenad kan man väl säga.

Först ska vi gå igenom det här. Till skogskanten där på andra sidan. Och sen är det väl ca 1km skogsväg, innan det blir skog, och då är det stigning kanske ... ja vad kan det vara.. 100-200 meter?
 
 
Och om det då inte finns några blåbär så blir jag ju bara ledsen.
För det är ju inte svalt och skönt ute idag heller.
Kan man väl säga.


Vi får väl se om jag kommer ner från berget levande.
 

Have you heard about the bird?

 
En liten bild från semestern.
Typ en svunnen tid.
 
 
Med en kamera och lite tålamod så kan vad som helst hända.
Jag är nöjd.

I'm sorry.

När jag körde bil hit idag (är som sagt i Brännbergsliden på en weekendend) (eller sa jag det förresten?) så tänkte jag en hel del. I normala fall så brukar jag bara skruva upp volymen på stereon och sjunga med utav bara fan. Hela E4an tänkte jag på vad jag skulle ha sagt till ungdomarna som kastade ägg på vårt hus.

Ja. Just det ja.
Det har jag inte berättat.
Igår när jag stod och målade färdigt brädfodringen runt det sista fönstret, fönstret runt garaget, så ser jag två ungdomar komma gåendes på våran garageuppfart. Dom ser ganska skamsna ut, den ena tittar ner i backen. Jag hör inte allt, för jag står kvar vid fönstret och Roger frågar vad dom vill.

Ja. Dom var ju där då för att be om ursäkt och sådär för att dom hade ... inte kastat ägg på vårt hus, men varit inblandade i äggkastningen. Men kunde väl inte riktigt ge svar på varför och sådär. Varför just vårt hus. Men att det möjligtvis kunde vara så att dom först prickat bilen och sen tyckte att det vore kul att pricka huset också (dom var som sagt bara inblandade, men inte den gången och det var inte dom som kasta). Som jag uppfattade det, men jag hörde som sagt inte. Men det var iallafall inget personligt, dom hade inte en aning om vilka vi var, och att dom var hemskt hemskt ledsna och ångerfyllda och det skulle inte ske igen och dom förstod väl såhär i efterhand vidden och allvaret i det hela.

Dom andra två, som förmodligen inte heller kastade några ägg, skulle komma idag. Jag var som sagt bortbjuden - av mig själv kan man säga - så jag missade den dära personliga ursäkten som jag så mycket förtjänar. Och ungefär fram till E4an så tänkte jag på vad jag hade velat säga.

Och tänkte pedagogiskt och var så bestämd och rak och vuxen. Vi vet dock alla att i verkliga livet hade jag nog fegat ur och inte sagt nåt. Mest bara stått och sett besviken ut. Så jag kanske ska skriva ett öppet brev till dom. Dom där som var inblandade men inte kastade ägg på huset, eller bilen. Och ingen vet vem som riktigt gjorde det och det var ingens idé, men alla är verkligen ledsna.


Men jag måste ändå ge pojkarna en eloge för att dom erkänner. Och att dom kommer till oss personligen, ser oss i ögonen och ber om ursäkt utan att kräkas.

Jag hade fan i mig inte klarat det.

Helg.

Alltså... Jag har blivit så fruktansvärt kass på att blogga den senaste tiden att det nästan är pinsamt. Det är tur att jag inte är proffessionell bloggare, haha. Och att det inte är så många som läser, vilket förvisso kan ha med den låga inläggsfrekvensen att göra. Eller vad man ska säga.

Jag har flytt fältet, jag tog mitt pick och pack och körde räser till Burträsk. Förlåt, Brännbergsliden, där jag tänker ägna mig åt inget mindre än... Ingenting.

Nä, vet ni vad. Nu ljög jag. Och det är fult att ljuga. Fy mig.

Just i detta nu håller jag på att överföra bilderna från min Canon så att jag kan kolla vad det är jag har tagit kort på egentligen. Jag vet att jag har några godbitar däri, så jag är excited! Men det tar sån tiiiid! 356 bilder har jag tagit. Vid två tillfällen typ. Så nu är det bara att sortera ut agnarna från vetet, eller vad man ska säga.

Och ikväll väntar vi gäster, eller mamma väntar gäster. Jag är ju numer en gäst i det här huset. En gäst som tar sig friheter. Tydligen, då jag ockuperar datorn såhär. Vi ska äta surströmming.

Och där vände sig magen på majoriteten, om inte alla, av mina läsare. Varav hälften inte ens har smakat, utan bara bestämt att det inte är gott för att det luktar illa och är jäst fisk. Typ. Men jag gillar det. Ibland längtar jag till och med efter att äta det.

Håhå, bilderna har laddats färdigt. Nu ska jag rocka loss här och hitta dom också.

Och just det. Imorgon lät det som att vi ska ut och jaga blåbär. Så helt slöpick är jag inte i helgen.

Osund relation

Alltså... min relation till spindlar måste ju vara typ allt annat än sund.

Jag plockade äpplen här nu ikväll för att frysa in. Det är ju ohult att bara låta det falla ner och blir dåligt. Så jag tog in, och skalade och sådär (med en äppelsvarv, typ världens bästa uppfinning!). Och när jag är ungefär halvvägs genom hinken så dyker det, till min stora förfäran, upp en sån här äcklig Lockespindel. Långbenespindel som jag kallar dom.

Och dom är ju så vidrig. Och det förstörde typ hela min kväll. Jag försökte först dränka fanskapet. Gick inte, för äpplena flöt. Sen slog jag på hinken med en tomflaska, av någon anledning. Tillslut, efter typ 30 minuter av hjärtpanikensnörpen typ, så vågade jag tippa ut hinken i vasken och bara räserspolade vatten och hoppades att spindeln dog..

Mmmh. Jag vågade lyfta på tallrikarna i vasken, med en diskborste, efter att ha avlägsnat äpplena en efter en när jag vara säker att fan inte var på eller när något av dom. Var den inte död där den låg ihopdragen vid ett av hålen så blev den det då jag varvade runt några varv med diskborsten.

Mh. Sund relation till äckelbobbor. Spindlar alltså.

Ägg. Igen. Horungar.

Grrrr. Är det tillåtet att bli förbannad eller, när man blir äggad för andra gången på mindre än två månader.

Ja. Vi har alltså fått ägg kastat på fasaden. Och dom är inte lite fräck heller, kastar medan vi är hemma och vaken.

Och nu är vi stensäker på att det är personligt, eftersom vi återigen är dom enda drabbade. Sen om det är oss eller huset dom inte gillar det vet jag inte.

Kan ju vara kul att kasta på ett mörkt hus. Men varför alltid när vi gör en större förändring? Sist hade vi ju precis målat huset. Och nu ikväll har vi fixat färdigt med fasadbelysningen.

Men vi är lur på att vi kanske såg dom den här gången. Och vi har ett smalare tidsfönster nu.

23 fanns det inte där. 00.30 fanns det där. Och däremellan passerade det, vad jag kunde se, inte så många utanför fönstret. Och dom kom nerifrån ängsvägen, för ägget hade den riktningen. Det är såklart möjligt att dom kastade från ett håll och vände igen... Men jag tror inte det.

Jag tror att det var dom två typerna på tystgående moppar, typ vespa, som nästan körde omkull i korsningen här utanför. Dom blev väl kanske skraj när dom insåg att någon var vaken och att någon kanske såg.



Och visst... Ägg på fasaden är inte hela världen. Det går tvätta bort och eventuellt måla över.

Men det ska fan inte behövas.


Man blir aldrig klar.

Oj. En hel vecka har passerat och det känns som att den bara har swischat förbi. Det känns som att vi inte har hunnit göra någonting, även fast vi har hunnit med en hel massa egentligen.

Till exempel så har vi hunnit måla ett varv av det vita. Nästan allt iallafall. Också har vi satt in fasadbelysning. Och det blev så jääädra bra. Huset ser nästan lyxigt ut nu . . Och vårt kvarter är ju så mörkt.



På måndag börjar jag jobba igen. Det har varit 4 underbara veckor. På ett sätt känns det som att det skulle vara skönt med en vecka till. Få hinna färdigt allt ute. Samtidigt så känns det skönt att få återgå till vardagen. Rutiner och sånt. Och få träffa folk igen. Arbetskamrater.

Det blir bra. Om mindre än en månad har jag en veckas semester igen ^

Troligtvis inte

Varför måste det vara så varmt? Idag måste jag grundmåla solsidan och jag kommer att smälta bort.
Jag kommer att bränna mig, och jag kommer att dö av värmeslag.

Sen måste vi skrapa fönsterna, alltså plocka lös och skrapa. Dom öppnas inåt, skrapar vi dom inte en gång till blir det en ful kant.

Frågan är ju... Hur vi får skiten att torka snabbare så vi kan stänga fönstret... Hmm... Också måste vi på med dammlist, och tätningslist, och torka fönsterna. Och sen ska vi silikona igen burspråket så det inte går att öppna.

Mmhm.
Blir vi klar nästa vecka?


Gruvarbetare

Jag sitter och gruvar mig för att gå ut och skrapa färdigt det här sista på huset.
Det är det där som är precis under taksprånget så man står under och får allt skrap på sig. Överallt.

Innanför tröjan, i ansiktet. I ögonen och munnen om man inte håller den stängd. I håret. Fint vitt damm. Ser ut som att man har mjäll.

För att inte tala om ljudet, och känslan när man skrapar... Huuugha. Men det måste göras, så att vi kan börja grundmåla allt som blev trärent.. Sen är det bara att invänta min fader som ska kitta där det behöver kittas.

Ja... Vi kanske blir klar ute den här semestern. Men särskilt mycket semester blev det ju inte.


För att se bra ut.

Hm. Jag beställde precis linser för ett helt år.

And why? För att få ett par solglasögon på köpet ^.
Det var väl ekonomiskt av mig. Det kostade bara 1653 kronor.

...

...

Haha. Men jag måste ju se. Annars ser jag ju inte. Duh.
Det blir bara lite dyrare på en gång. Fast billigare än att köpa det hos optikern. Fast jag är inte helt säker på vad det kostar hos optikern, men jag är rätt säker på att det är dyrare. Jag vågar inte kolla för jag vill inte ha blivit luhurad!

Äsch.

Ärligt talat...

Är jag typ sämst på att blogga eller vad?  Men har man semester så har man, det första man tänker på är väl inte direkt att sätta sig vid datorn (eller med mobilen som det oftast blir) och skriva något. Och oftast kommer jag inte på nåt att skriva även om jag känner hur det bara kliar i fingrarna. Helst skulle jag bara vilja berätta allt. Vad som helst skulle jag vilja skriva. Dåliga stunder. Bra stunder. Deprimerande stunder. Mina allra innersta tankar utan någon hänsyn till någon, eller något, eller ens mig själv.

Jag anser faktiskt att jag är en ganska öppen människa. Om någon frågar så svara jag så ärligt jag känner att det är möjligt. På jobbet finns det en som vet mer om mig än alla andra. Och det är för att han frågade. Och jag svarade. Och nu ska han tydligen sluta. Om jag ska vara helt ärlig. . . så känns det lite tungt. Eller tungt är väl också fel ord. Det känns helt enkelt riktigt jäkla tråkigt.


Idag låg jag till fyra. Jag sov inte hela tiden, men nästan. Och jag har typ inte ens dåligt samvete över det. Jag kände bara att jag behövde det, jag behövde få bara sova järnet. Men det negativa är väl att jag inte kommer att kunna sova så mycket inatt.
Och mamma frågade om jag inte ska komma "hem" och träffa mina kusiner imorgon. . Dom skulle komma förbi mormodern kring elva. Och jag är ju lockad att göra det, jag träffar inte mina kusiner så ofta. Max 1 gång per år. Samtidigt känns det som att man vill bli klar med huset utvändigt innan semestern är över. Och samtidigt slippa tanka bilen ^ ^

Samtidigt saknar jag katterna. Och jag skulle ju kunna fara bara över dagen, alternativt sova över och köra tillbaka på fredag och skrapa det sista på huset som ett psyk. Idag har det ju som sagt inte hänt så mycket här. . . Själva målningen borde ju gå snabbt. Men det gäller att det är rätt väder för det. .

Nu ska jag se om jag inte hittar nån till intressant film att se här på netflix.  . Eller om jag bara ska mysa ner mig i soffan och läsa en bok och spela fram en egen film i hjärnan... Jag har försöker beta av några filmer på "klassiker"-listan på netflix. Pinsamt nog har jag typ inte sett en enda. Förrän nu. Jag har fortfarande inte sett Terminator, men jag känner mig inte riktigt på humör för en sån film.

1 månad

Vet ni förresten vad det är för dag idag. (Igår för klockan är över 00.

Det är precis en månad till söndag. 1 månad till min födelsedag. Lägg det på minnet ;P


Angry

Jag förstår mig inte riktigt på mig själv ibland. Idag t ex har jag varit så jäkla grinig att jag nästan tror att jag är deprimerad.
Jag är rastlös men jag orkar inte göra nåt. Jag vill göra nåt på huset men jag har inte kunskapen eller ... Ja ni fattar. Kanske.

Det känns inte bra helt enkelt. Och det tar sig uttryck i att jag blir jävligt arg också går det ut över babe. Nu ska vi ut och rädda våra rabarber.


RSS 2.0