Bestämde att jag skulle försöka göra något åt äpplena som totalt tagit över äppelträdet. Mm.

Kakor, saft, mos, gelé. Har bara använt 20 liter. Och jag är less. Och det syns inte ens att jag har plockat något ur trädet. Löjligt. 

Så då har jag först stökat ner i köket och nu har jag städat det. Och Roger och svärfar har byggt klart salningen runt matplatsfönstret, så då blev det lite extra städning där också. 

Men nu kan jag hänga upp gardiner där också! Yey! Bara vardagsrummet kvar! 

Så jag ska egentligen dammsuga nu, och torka golvet. Men jag var så otaggad. 

Imorgon ska jag baka tårtan. Marängtårta. Vi får väl se hur det går. I värsta fall blir det kakor i överflöd - eller köpetårta. 

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva. Jag tänkte undra om supervalåret. Det är supervalår för att det är val till eu och kommun/landsting/riksdag. Korrekt?

Är det inte överflödigt med "super" om alla dessa infaller vart fjärde år. Alltså är det supervalår varje valår... Förstår ni vad jag menar? 

Imorgon är det fredag. 

Som jag har längtat! Eller vänta. Jag är jämt ledig. 

Hade skrivit ett inlägg och kom åt ångraknappen. Vilken jävla skitknapp, så inlägget försvann :( finns det ingen ångra ångra? 

Har varit på babymassage iallafall. Svante var nöjd, för han sov hela tiden så jag fick inte prova. Massera inte sovande eller skrikande barn, det är regeln. Så jag får väl prova sen.. 

Var en del på öppna förskolan. Man kan väl säga att tallstigen var överrepresenterade. Fick mig sällskap hem, och kom på såhär i efterhand att man kanske skulle ha ställt lite frågor själv också. 

Åhja, det är lätt att vara efterklok. Nästa gång kanske. Det är ju så när man är lite socialt efterbliven. Jag vet inte om jag kan skylla det på att jag är uppvuxen i skogen? Hahah. 

Det gäller att ta sats för att ta sig ur den här komfortzoonen. Bara kasta sig ut. Vad är det värsta som kan hända liksom ...? 

I söndags var min kära mor och mormor på besök. Även svärfars, och Svantes kusin Harry. Full rulle, jag var lite orolig över Harry, eftersom han är snabb och vi har en oskyddad trapp. Och alla verkade kolugn "han stannar". Ja, eller nej. Kan man vara så säker? 

Jag fick mig en gammal hushållsassistet, så nu kan jag baka bullar. Jag har massa grejer, men jag använder det alldeles för sällan. En köttkvarn t ex, fick jag förra året. Hade jag önskar mig förra året. Men jag har varit bekväm. Färdig köttfärs är ju mycket enklare ?

Men troligheten är större om man har verktygen. 

I måndags var vi på BVC. 5250g, 57,2cm lång. Växer så det bara knakar !

Och igår hade jag besök av Malin och Therese. Och estelle. Lunchdejt. Mycket trevligt. Lilleman skötte sig exemplariskt. 

Vilken han inte gjort idag. Han har känts varm, men han har inte feber. Men det känns som att han ska självantända när man håller honom hud mot hud. Också har han skrikit, och skrikit och varit otröstlig och inte sovit. 

Också lägger man ifrån sig honom, efter att ha testat allt - inklusive lägga ifrån sig honom - och går och äter. Och han blir så lugn och snäll och sov nog till och med. 

Det är så konstigt. Han var nog bara ledsen. Kanske saknar pappa.

Vilket jag ångrar, för den var tydligen rätt så god. 

Och efterrätterna. Fantastiskt. Lite synd bara att hela min gick åt, jag bade hoppats på att få ta hem och smaska lite banoffeepaj dagen efter... ^^ 

Men det var verkligen jättetrevligt, jag lärde inte direkt känna någon ny granne men man har väl lite mer koll vilka som bor på gatan ändå .. Typ. Knytiset började 16. Klockan halv nio eller så blev det "efterfest" inne - eller i inglasad altan - eftersom det började bli kallt, mycket knott (eller knort). Sviarn ^^ 

Vi avvek en kort stund för att åka upp till svärfars för att visa upp Svanteman för rogers farbror med fru. Klockan tolv blev det sängen. Så man kan väl säga att det blev ett gott betyg för kvällen. Och Svante skötte sig rätt exemplariskt. 

En rolig sak var "tävlingen". Musikquiz. Gissa artist, låt och år. På låtar från 70,  & 90-tal. Baserat på covers av en finskt polkaband. Det som var ännu mer kul var att jag tror att jag sett bandet live. Kanske mer tragiskt än kul ^^ gå in på youtube och sök efter eläkeläiset, det är ganska kul. Men nu när jag lyssnar på dom så var det kanske inte dom vi fick höra i lördags. Samtidigt, hur många finska coverband kan det finnas?

Rullgardin. Mörkläggningsgardin. 

Det här att hålla på hänga ett lakan över gardinstängerna funkar inte riktigt. Och den vi hade köpt (och aldrig använt) till lägenheten är för kort. För lite bred. 

Och det är mycket lättare att få Svante att sova lite till om han inte upptäcker att det är morgon. Jag kliver inte så gärna upp 4-5... Inte om det är möjligt att få ligga till 7-9. Ibland. Oftast somnar han om 9. Då är ju ja relativt pigg efter att ha måsta varit vaken 4-5 timmar.

Och det är så kyligt inne nu också. Jag vill fasen inte kravla mig fram från under täcket. Det är så varmt och infiset och mysigt. 

Eller så har jag varit nyvaken, och inte haft något fika. (Sorry Maria, vi får göra ett nytt försök nu när vi börjar kunna det här med bebbe). 

Men den främsta orsaken till att vi bakat dom sista två veckorna är, dels sötsug tror jag, tömma frysen men framförallt att slippa baka allt i panik sista dagarna. Jag fyller ju nämligen år nästa måndag. Så vi har passat på när antingen den andra kollat efter Svanteman, eller när han sovit. 

Men nu tror jag vi har bunkrat. Om jag har möjlighet ska jag nog göra en sockerkaka med äpple. Och maränger. 

Vi får se hur medgörlig Svante är i dagarna. Roger börjar ju om på jobbet imorgon. 

Och jag har till och med en önskelista. För engångsskull! Första gången på typ 119 år! Fast jag är ju bara 24. 19 om man ska tro rogers bror - för jag har bara fyllt år 1 gång sen vi blev tillsammans. Och det var förra året ^^

Problemet är att det är såna saker man inte direkt kan önska sig, för dom är inte tvärbillig. 

1. En fåtölj att amma i. Högst på önskelistan! Att sitta i sängen eller en alldeles för låg soffa tär på ryggen - som väl inte är bäst till att börja med. Behöver en bekväm fåtölj med högt ryggstöd... Men som sagt, inte tvärbilligt och inget man kanske lämpligen bör önska sig ^^ men det är på min vill ha lista, så pengar till det kanske ?? ;)

2. En fotoskrivare som man kan skriva ut bilder med direkt via mobilen/plattan/kameran (via bluetooth?). Rogers bror har en och det verkar sjukt smidigt, och det blir fina bilder. 

3. Eh. Amningsbh? Amningslinnen? Finemang att önska sig ^^ 

4. Färdigsalade fönster. ;)

Bara 4 kvar!

5. En ommålad panel i matrummet. Okej inte rimligt, det ska vara till mig.

6. Nya ytterdörrar. Nä vänta nu...

Vi har ju gått banans med bakning här hemma dom senaste 4 veckorna. Okej, första veckan efter bb var väl inte så aktivitetsfylld, men sen har vi bakat och sjåat. Och ätit och därmed fått baka nytt.

Vi har bland annat bakat för att tömma frysen på frukt&bär för att istället fylla den med bakverk - med frukt och bär. 

Det är mer troligt att det används om det är färdigbakat när man fryser det, än att frysa och ta fram och baka. 

Äpplen framförallt. 

Och nu är det snart dags för nya. Vi får många äpplen i år igen, så jag vet inte riktigt vad man ska hitta på. 

Men kakorna igår. Wow. 

Smördeg, antar jag för det var mycket smör, kondenserad mjölk och nobless. Mmmm. Mamma brukar göra dumlekakor på så vis, men istället för dumle blev det kondenserad mjölk. Som kan bytas till karamelliserad (samma sak men man slipper koka skiten).

Borde gå göra bärkakor på så vis också. Kanske ska testa framöver. Smördeg - hallon - nobless. Kan ju inte bli så tokigt?? 

Morgondagens besök blev inställt pga feber, minuten efter det andra blev postat. Haha. Jaja, jag får bara längta lite till då, blev ombokat till tisdag. 

Vi håller tummarna. 

Nu ska vi se om inte mina förbannade kakor är klar snart. 

Och inatt är det 4 veckor. Tiden går fort när man inte får sova som man borde ^. 

Grannarna har reagerat på lite olika sätt, den ena var borta på semester och visste att vi skulle få medan dom var borta. Dom åkte på beräknad dag, och skulle vara borta 14 dagar så det var säkert. Och trots att vi inte är vän på Facebook (det är där allt händer) så hade dom fått reda på det... Hmm. Ordet går. Å andra sidan så bar väl ordet spritt sig snabbt i burträsk också, och dit har vi bara varit en gång och ingenting på byn ^. Min bror fick höra grattis från bekanta på kiosken redan samma dag. 

En annan av grannarna sa att vi bara försvunnit och undrade om det blivit för tidigt, medan en tredje tyckte att jag varit otroligt hurtig, smidig och arbetssam ändå ända fram till slutet och att jag måste haft en ganska bra graviditet. 

Och det hade jag väl.jag mådde bara illa i början, som man brukar och sen har jag inte haft några besvär. Inga foglossningssmärtor, ingen halsbränna ( efter att jag slutat jobba), och jag blev inte överdrivet stor. Gick som sagt bara upp 3kg, och fick ingen direkt kalaskulan. Tycker jag. Eller upplevde jag det som då, såhär i efterhand då man kollar på bilder så var den ju ganska rund och go. 

På tal om jobbet. Jag kan inte fatta att jag varit hemma i 11 veckor. Det är 3 månader!! Jag har inte träffat någon av mina kollegor på 3 månader!? Och då har jag ändå varit inne 2 gånger, men aldrig träffat någon jag är tjenis med. Har visserligen varit på konstiga tider, och jag har mest sett sommarjobbare.. 

Jag vet inte om det innebär att jag har för dålig kontakt med mina kära arbetskamrater. Jag är väl dels ganska dålig på att bjuda hem folk. Tycker folk kan bjuda in sig själva ^^ 

Men om någon läser det här, hä ä ba å köm! Roger börjar om och jobbar på fredag, så jag kommer behöva något att göra om dagarna. Och fika är väl ett utmärkt tidsfördriv, som man gör bättre med någon fler än sig själv ! 

Imorgon kommer dock Therese, det ska bli superkul och jag hoppas Svante är på sitt bästa humör :)

Men nu ser jag det, 

Och folk är ju ofattbart dåliga på att ta kritik. Å andra sidan så får dom ju möta en annan jury innan som säkert spär på förhoppningarna. Men bara dom bra eller konstiga går väl vidare till tvjuryn? 

Men varför söker man till idol om man inte är beredd på att höra hårda ord? Det har sänts 10 år och juryn är väl inte känd för att använda silkesvanten. 

Håller på att koka kondenserad mjölk. Trodde jag hade färdig hemma, men det var det inte. Åh besvikelsen. Så jag kokar, beräknas klar om ca 1 h eller så. Sen ska jag baka färdigt kolakakan. 

När fasen ska man hinna ha tid att fundera på vad man ska rösta på? Jag vet inte ens vad partierna vill. Tycker alla verkar vilja samma. Håller man med om en punkt så är det helt åt pipan med nån annan. Och diskutera politik går ju bara inte. Alla har sin egna "sanning". Men det krävs en förändring. På något sätt, för som Sverige håller på nu är inte hållbart. 

Och dom senaste 4 veckorna har det här med sömnen inte varit något större problem. Men i morse, när han bestämde att det var morgon 5, så var jag så trött. Och han gick inte lägga så man själv fick vila ett tag. 

Jag höll på bryta ihop. Klockan 10 blev det liv i Roger. Så jag har fått sova sen dess. Och nu har jag ont i huvudet :(

Mellan 11.55 och 13.15 hann jag duscha, dammsuga, starta en tvättmaskin, baka en kladdkaka och torka golven ( där det behövdes ^^ ). En städning 1.0 alltså. 2.0 så tar man fram skurkäppen. Nu blev det knävarianten för att få bort de uppenbara fläckarna ^. 

Men det här med sömn är ju en lyxvara som småbarnsförälder. Det blir inte mycket gjort. Särskilt inte med en mysesjuk son.

Det är ganska svårt nuförtiden att hitta tid och ork att göra något här hemma. När lillen sover så passar man på att antingen vila eller skynda sig att göra något och hoppas att han inte vaknar. Man kan som inte dra igång något större projekt som inte går att avbryta utifall att någon skulle vakna och vara ledsen.

Jag hann ju som inte måla klart min byrå. Jag tänkte "äsch, det hinner jag imorgon". Och dagen därpå tänkte jag likadant. "Äsch. Det kan jag göra imorgon, det är för varmt idag". Och vips så blev det imorgon, och då tyckte plutt att vi skulle spendera dagen liggandes med värk. Då ville plutt ut.

Så jag har en halvmålad byrå i garaget, den är grundad två varv och skulle behöva ett eller två lager täckfärg också. Det är väl ingen jättepanik egentligen, mamma tog ju med sig min byrå från Burträsk så vi har ju en byrå. Men det skulle vara trevligt att göra det klart.

Men måla är ju som ett sånt projekt då man inte vill bli avbruten, restultatet blir ju som si sådär då. Också ska man ju känna motivationen att göra det också. Och det känner jag väl att jag har nu. Men lillSvante har sovit nu i snart 2 timmar, så börjar jag med det så kommer han garanterat att vakna.
Men han kanske sover mer idag, eftersom han tyckte att 4 var en lämplig tid att vakna och inte somna om. Det tyckte inte hans mor. Hans mor ville gärna sova 1-2 timmar till. Minst.

Men jag har hunnit städa köket. Duscha. Äta frukost. Och betala nästan alla räkningar. Men vi har ju inte fått lön/ersättning än - det är ju bara 12:e idag - så jag kände att vi kanske skulle spara lite pengar till att typ köpa mat för också. Jag har hört att mat är bra.


Andra projekt jag tänkte ge mig in på är att rensa garderoben. Slänga sånt som är trasigt, och typ få någon slags ordning. Och det är väl lite därför jag vill få ordning på den andra byrån också. Det är som smutt att typ kunna ha en byrå att lägga underkläder och sockar i, istället för att ha det på hyllor och hålla på. Men jag är så obeslutsam när det gäller att rensa bort. Särskilt när det gäller kläder. Brukar väl tänka att har jag inte haft det på två år så kommer jag nog inte att ha det. Sen slänger man det och några dagar senare saknar man det.
Jag har ju så sjukt mycket byxor till exempel. Många i för små storlekar, och såhär nära inpå förlossningen är väl kroppen inte helt vad kroppen brukar.

Än om jag inte la på mig just någonting under graviditeten. Jag gick upp 3kg. Och nu har jag gått ner 15kg. Så den här graviditeten var ju en ren vinst i alla bemärkelser. Fick en perfekt son, och tappade 12 kg. Så vi jobbar på att hålla dom borta också. Vi äter inte godis längre, med undantag för igår då vi åt upp godiset vi fick av Rogers bror.
Också har vi, åtminstone försökt, gå broarna runt varje kväll. Det är väl ungefär 3 km.


Nä men om man ska försöka göra något innan Svante vaknar. Typ sätta in dom betalda räkningarna i pärmarna där de hör hemma. Och kanske börja rensa garderoben på det som absolut ska slängas. Dvs det som är trasigt. Vilket är ganska mycket. Men så kommer jag att bli obeslutsam igen, känna att alla mina baslinnen försvinner tex. För det är dom det är nött hål i. Alla bra linnen. Buhu.

I den här takten har han snart vuxit om morsan. 

18 dagar. 

Det känns ju som att det var bara häromdagen jag klämde ut min lilla paltrumpa. 

För 16 dagar sedan kom han, min älskade, med dunder och brak men särskilt bråttom hade han inte förrän han bestämde sig att komma ut. Min lilla älskade son, värd varje smärta i världen! 

På tisdagen skrotade vi ju saapen. Och fick i ordning sovrummet, helt klart. Flyttade över sängen, spjälsängen, bäddade och gjorde fint. Mmsade mamma som senare berättat att hon sagt till mormor att nu torde det väl ske. 

Sov i nya sovrummet, några timmar iallafall. Blev inte mycket sammanhängande sömn då vi hade ett flertal flugor som varvade runt. Huvudet, tån, upp, ner, bzzz. En sån fluga som låter när den flyger. 

Halv åtta klev jag upp (23/7) och hade lite ont i magen. Sen försvann det. Och kom tillbaka. Gick och la mig igen men kunde inte sova. Klev upp, började smått inse att det kanske var allvar och bestämde att jag nog borde betala räkningarna. 

Vid den här tidpunkten så var det 3-4 minuter mellan värkarna. La mig på soffan och grät en skvätt och klockade värkarna. Jo i genomsnitt 3 minuter. Bäst att man ringer då kanske.

"Hur känns det?" 

Ja ungefär som att den har bestämt sig. 

Vi var välkommen in på kontroll. Vi hade ingen brådska, vi trodde att det skulle bli "ja nä ni får åka hem igen och vänta ytterligare". Vi åkte förbi Green zone (Statoil ersboda) och Roger köpte lite käk och godis och dricka, och en korv till mig. Vilket ju var tur, jag hade inte ätit frukost än och senare skulle jag inte ha så mycket tid, ork eller intresse för mat. 

Ett kom vi till förlossningen, jag fick kissa i en kopp och vänta. Hade äggvita (tror jag?) i urinen. Och sen kom en barnmorska och klämde och kände litegrann. 

"Men kära lilla vän, du är ju öppen 8cm! Vilken kämpe du är!". Finlandssvenska, en väldigt trevlig kvinna. Vi blev inskrivna direkt, 13.35 enligt journalen. 

Roger gick och parkerade om bilen, medan barnmorskan spräckte hinnan. Tog fostervattnet eller vad man brukar säga. Och sen hände inte så mycket mer. Mina 8 öppna centimeter krympte, vilket är normalt när vattnet gått, men värkarna blev inte intensivare, inte tätare utan det var samma nivå. 

Kissnödig som aldrig förr, med förbud att resa mig ur sängen. Lilleman låg högt upp fortfarande och hade jag ställt mig hade navelsträngen kanske "ramlat ner" och kommit i kläm eller virats runt eller så. 

Jag kan säga att det är ganska plågsamt att ha värkar och måsta hålla sig. Och ingen förstod väl riktigt hur kissnödig jag var förrän det gjordes ett till ultraljud för att se var bäbis låg. Högt upp. 

Det var väl kring fyra-femtiden tror jag, man kollade bebis läge insåg att jag typ höll på explodera och att eftersom blåsan var så fylld så var den som i vägen så bäbis inte kom mer ner. 

Så, förlåt för informationen, man tömde mig - eftersom jag fortfarande inte fick ställa mig upp, och satte sedan värkstimulerande dropp. Och fram tills nu hade jag klarat mig på att bara vara blåsmongo. Alltså jag tog mig genom värkarna med andning, men nu - när jag insåg att det skulle bli värre - och tätare - så bad jag om lustgas. 

Resten av aftonen var jag alltså hög, och minns väl inte jättemycket. Det gjorde ont, det tog aldrig slut, och jag tror att jag kanske däckade emellanåt för att jag minns faktiskt inte mycket alls. Men jag hade inte klarat det utan Roger. I min lilla lustgasdimma så var det i princip bara han jag hörde. Och han bestämde att jag hade haft nog ont när det fortfarande inte hänt så mycket klockan nio. Då blev det satt epidural, vilket var en fis i rymden motför smärtan jag hade annars. Jag hade ju inte velat ta den, då det lät så sjukt otäckt med nål i ryggen. Det är ju så mycket som kan gå fel om det blir fel.

Sen fortsatte smärtan, jag var nära på att ge upp ett flertal gånger. Men sen, när krustvärkarna väl kom igång så gick det fort. 2.45 började krystvärkarna, 03.04 var han ute. Efter ungefär 20 timmar. 20 långa timmar.

Ganska medtagen, inte särskilt skrikig och pigg. Men han hade fått kämpa på ganska mycket han också. Dessutom bajsade han i vattnet på vägen ut. 3805g och 52 cm lång. 

Sen blev det lite syjunta, innan jag fick vila och duscha och åka vidare till bb. Det kändes som att jag blivit överkörd av ett godståg som sedan backat tillbaka över mig. Jag hade ont på ställen jag inte visste att man kunde ha ont på, och det var ju ett rent äventyr att gå på toa dagarna efter. 

Vi bad om att få åka hem tidigare, eftersom det var hög belastning och Roger inte fick stanna för natten. Så på fredagen fick vi åka hem, för att komma tillbaka på lördagen för det obligatoriska provet.  Pku tror jag det heter, man testar för ovanliga sjukdomar.. Typ. 

3500g vägde han då, och var dessutom lite gul. Så vi fick komma tillbaka igen på måndagen, då han var mindre gul och hade gått upp till 3758g. Vårt lilla matvrak. I måndags på BVCinskrivnignen vägdes han igen, 4070g, så han är ju inte svältfödd för fem öre ^ 

Äter, sover och skiter är det han gör på dagarna. Är vaken när mamma behöver det som minst, och äter och äter och äter. Jag brukar säga till honom att "det är tur du är söt". 

För det är han. Världens sötaste lilla Svante.