Tanken var att vi skulle göra ett ryck idag och hinna städa och bygga och riva och allt möjligt. Eller ja, det som är möjligt att göra samtidigt som man har ett yrväder till ettåring som bara ska vara på alla ställen samtidigt. Gärna där man inte får vara, och riva ut allt man inte får riva ut.
Typ elektronikskåpen. Skitkul, ta speldosorna och fjärrkontroller. I motsvarande skåp på andra änden av "skänken" har vi glas. Där är det också kul tydligen. Skitkul när mamma skriker högt och kommer springande. Såklart.

Annars passar man på att smita in på toaletten när tillfälle ges, och rullar ut allt toapapper. Det är också jättekul, eller skitkul. Annars kan man krypa fullt påklädd in i duschen och leka lite med vattnet. Det brukar också vara populärt .. Hahaha! Ja vi har det fullt upp, även om vi har begränsat huset till stor del för Mr Svante.

Sen slog ju någon slags migrän till. Jag fick ont i huvudet, och sen blev jag illamående på det och det gick inte över med alvedon och det är väl ungefär min definition på migrän. Skitdryg huvudvärk som medför illamående. Men illamåendet kan ha berott på att jag typ försökte överleva 18 timmar på två rostade mackor med ost.
Så jag gick och la mig när Svante gick och la sig, och sen tog Roger honom och lekte och sen for dom och kollade på när nån bänkade en motor. Jag förstår inte riktigt tjusningen, men jag fick ju sova så jag var ju nöjd.

Drömde jättekonstigt också. Inatt drömdes det att Roger, Maria och Jag gjorde inbrott, stal smycken och kläder och sov litegrann i en främlings hus. Sen kom dom hem - fast vi hann komma undan i deras lyxbil. Fast sen så lämnade vi den bara i ett parkeringsgarage och traskade därifrån. Utan något alls. Sen just innan jag vaknade så började jag panikslaget klappa mig på kroppen innan jag insåg att plånboken - med körkort och allt sånt - såklart låg kvar mellan sätena i den stulna bilen. Väldigt, väldigt konstig dröm. Jag fick såklart panik och ville gå tillbaka och hämta den (vad annars liksom) men dom tyckte att jag oroade mig i onödan.
Men som tur var så var det ju bara en dröm (puh!)

Sen när jag sov andra svängen, alltså mitt på dagen, så drömde jag att jag traskade omkring i Danmark (jag börjar tro att min hjärna processar saker långsamt, för att plånboken lämnades mellan säterna kan definitivt komma därifrån också). Iallafall, jag drömde att jag traskade omkring i Danmark, med Svante i barnvagn och det var sådär lagom kuperat - som det ju är i Danmark. Lite upp och lite ner, men inte så stora skiftningar. Iallafall, så hade jag ett till lite större barn också som var ganska jobbigt, och jag var högst upp i en backe när det här andra barnet - som inte var mitt - fick mig att tappa greppet och Svantes barnvagn som bara susade nerför backen, i kruvor och uppför ett krön och kraschade ut på en åker.
Alltså får man aldrig sova i ro?! Jag vaknade ju helt genomsvettig!
Och mina drömmar är ju så verkliga i min hjärna, så det tar ju en stund innan man kan lugna ner sig.
Ja herre jösses.

Får se hur stressigt det blir inatt då, när jag väl pallrar mig isäng.
Jag har lite tvätt att ta hand om, då jag var tvungen att tvätta om allt jag redan hade tvättat och torkat för att det rök in i källaren då vi inte fick tillräckligt med fyr i kaminen. Röken steg och smög sig ner i den andra rökkanalen = det kom ut ur kaminen i källaren istället.
Det var ju lite typiskt. Så jag har tvättat som ett psyko här, mellan varven av huvudvärk och mardrömmar. Så imorgon har jag bara ylletvätten och två expressprogram att köra. Yay.

Nä, jag ska väl gå ner och ta hand om min stackars tvätt, och sedan söka mig till sängen och följa resten av den här familjens exempel. Zzzzzz.

Alltså jag vet att jag har skrivit om det förr, det här med folk i lyxfällan. De allra flesta har ju egentligen inget riktigt problem, utan det är bara det att dom prioriterar konstigt. Så är det väl egentligen för många i olika avseenden.

Det är ju visserligen lätt att sitta och se klart på problemet när man själv inte har samma problem, men är man mitt uppe i det så kanske det är svårt att se hur man ska kunna lösa det. Men jag tycker ändå att det är märkligt att serien har gått sedan 2006, alltså i 9 år och folk fortsätter att försätta sig i situationer där man måste kalla på hjälp från lyxfällan. Eller, försätter sig folk i såna situationer och tänker att "jag kan alltid få hjälp av lyxfällan"?

 

Men alla, oavsett IQ, bör ju förstå att ta ett lån för att lösa ett lån inte är rätt väg att gå.
Alla borde vid det här laget förstått att SMS-lån är ett big-nono. (Såvida man typ inte har löning dagen efter och kommer få en fet en, eftersom SMS-lån typ har 300%ränta).
Alla borde veta vid det här laget att om man inte har råd att köpa något (som inte är typ en bil eller ett hus) och inte livsnödvändigt så borde man inte köpa det.
Har man knappt råd att typ äta månaden ut så kanske man inte ska köpa den nyaste iPhonen.
Har man inte råd att betala barnens dagisavgift kanske man inte ska röka ett paket cigaretter om dagen, per vuxen person. Och snusa däremellan.
Man kanske inte behöver äta den dyraste maten man kan hitta.
Man kanske inte behöver köra bil om det är gångavstånd.
Man kanske inte behöver ha netflix/viaplay/HBO.
Man kanske inte behöver 3 tv-apparater.
Om man renoverar huset kanske man inte behöver göra ALLT på samma gång. (Vilket ju även platsar in i Arga snickaren).
Om vännerna frågar om man ska med ut på krogen kanske man inte alltid behöver tacka ja.
Om man redan börjar få betalningsanmärkningar och inkasso kanske man inte ska låna lite mer pengar "för att man ville åka på en liten semester".
Om man bara är två med körkort kanske man inte behöver ha 3 bilar och motorcyklar och båtar och grejer.
Om man inte ens har ett körkort behöver man inte ha en bil.
Om man har det svårt att få ekonomin att gå runt så kanske man inte behöver varsin dator, varsin platta och varsin senaste telefon. Varsin telefon, ja. Men har man knappt råd att få bo kvar så kanske man kan gå ner i bekvämlighet och ha en "gammal" telefon.



Jag tycker ju att det här är självklarheter.
Om man knappt har råd att äta så köper man inte märkeskläder för 2000kr i månaden.
Jag vet inte vad det är, men folk verkar gå under uppfattningen att man verkligen måste ha allt. Att det är någon slags rättighet att få ha den nyaste telefonen, den största teven. Man ska ha det bästa direkt. Ungefär som med jobben, om man inte får bli VD direkt är det inte värt det. Ingen vill jobba sig upp, man ska börja högst upp på en gång. ... . Nä, så kanske det inte är, men det känns som att det är så. Det är lite den uppfattningen man får.

Och det är ju lite konstigt med lyxfällan också. Dom tycks alltid lyckas hitta ett jobb åt de som är med. Vilket får en att undra om dom som är med ens ansträngt sig så mycket eller varit rätt så kräsen i sitt jobbsökande.

 

Man kan ju fortsätta i evigheter, men jag ska väl runda av nu.
Jag tycker bara att det är så facinerande att folk kan gå back med typ 17 000 - VARJE MÅNAD! - när de har en inkost på typ 35 000. Visst vi har väl dyrare månader också, men ... alltså.. Jag fattar bara inte.