Jag känner mig så vansinnigt sliten i kroppen. Alltså typ träningsvärkaktigt fast jag typ utför minimalaste fysiska aktivitet. Jag undrar vad det beror på. Det känns ju inte som att man borde bli såhär mör av att bära runt på en åtta kilos liten klump. Men man kanske blir det. Jag kanske har förträngt hur det var när Svante var liten. 

Det har jag förvisso gjort med det mesta. Jag minns knappt någonting om hur man gjorde någonting. Övergå till vanlig mat, hurdå? Smakportioner, what? Sluta amma, I do not know? Hur gör man, vad gör man? 

Idag har jag varit och lämnat blodprover på hälsocentralen. I maj förra året fick jag en förvarning om att jag nu i mars skulle bli kallat att lämna prover för kontroll av sköldkörteln då jag hade problem med den under graviditeten. Och nu vill man ju då kontrollera om problemen kvarstår, eller alltså om det var ett problem som uppstod med graviditeten och därmed försvann när graviditeten var över eller om det är ett icke gravidrelaterat problem. Så det ska bli lite spännande och se vad proverna säger. 
Snabbaste besöket på hälsocentralen dock. Lämnade Svante på förskolan och gick till hälsocentralen så jag var där kanske 15 minuter innan min tid. Hann knappt sätta mig i väntrummet så fick jag komma in, ta av mig jackan, sätta mig i stolen och sen var det typ klart. Jag brukar vara svårstucken, men den här sköterskan.. eller vad kallar man en manlig sköterska? Iallafall, han bara drog åt stasen - hårdare än någon annan nånsin gjort - och tog provet och sen var det klart. Typ 30 sekunder. Jag var hemma igen innan min tid ens skulle ha börjat. Då känns det ju som att man har "vunnit" tid. 
Han jobbar väl förvisso med att enbart ta blodprover, men jag var imponerad.

Sen har jag mailat skatteverket för att få veta hur jag ska reda upp det som försäkringskassan ställt till med. Jag har ju fått veta att jag ska skicka in till skatteverket, och vad jag ska skicka in. Men inte direkt hur eller när eller.. sådär. Ska det skickas till en postlåda, vilken adress? Kan man maila och i så fall vilken adress? Påverkar det här hur jag ska deklarera eller kan jag bara skriva under? .. Fortfarande lite lätt irriterad över att det blir mitt problem för att dom har gjort fel. Nå, inte bara lätt irriterad. Det är typ det värsta jag vet, att behöva göra saker för att andra är okapabel/inkompetent eller liknande. Inom 8 dagar kan jag få svar, yay! 

Nä, man kanske ska passa på att gå och sova. 

Här var det livat. Dagarna, veckorna bara rusar fram. Jag kan inte förstå att hela mars snart har passerat. Vad händer? Börjar jag bli gammal? Eller är det det här att man inte riktigt hinner med allt som måste/borde göras som gör att tiden automatiskt går mycket snabbare. Eller känns som att den går. 

Vad har vi hunnit roa oss med sedan sist tro.. vi var på BVC. Omställningen av shunten har gett resultat, huvudomfånget hade ökat den här gången. Tjejen verkade dock ha krympt i tvätten och blivit 5mm kortare. Man får ta längden med en liten nypa salt, då det beror mycket på vem som mäter och sådär och hur mycket man sträcker på henne och om hon verkligen låg mot upptill osv. 

Till helgen kom min kära mor och hälsade på. Med övernattning. Vi gjorde inte jättemycket, mös framför teven på fredagen. Åkte till avion på lördagen och strosade och kollade. Hämtade ut filmerna vi konverterat, hämtade ut mina nya glasögon. Vi hade ingenting vi direkt kände att vi behövde köpa och det är ju väldigt skönt att ha såna gånger också där man bara kan ... se saker. På lördagkvällen sorterade vi gamla foton. Mammas gamla foton, från -95 och framåt som ska in i album. Vi kom oss igenom ca 1½ år innan vi insåg att klockan hade hunnit bli typ midnatt och det var dags att gå och sova. Men nu är det sorterat, så det bara är att sätta in. Jag tycker det är jättekul att se på bilder från förr. Kan även vara lite ledsamt, som t ex när man ser bilder av sig själv i högstadieålder och inse nu hur smal jag var - trots att jag då inte alls insåg eller tyckte det.

Söndagen blev det frukost, kolla igenom filmerna vi hämtat ut och sedan åkte mamma hem för att hinna göra saker hemma. Tanken var ju från början att hon skulle åka hem redan på lördagen. Strax efter att mamma åkt hem så kom Rogers bror med familj förbi för att uppvakta Elise "på namngivelse" eller vad man ska säga, då dom var sjuka då det begav sig i början av februari. .. 

Nu vaknade lilltjejen. Men det var väl ungefär det som har hänt å det senaste. Mycket intressant. 

Som vanligt så kom helgen, och passerade och nu är det åter måndag. Jag fattar inte hur tiden kan gå så snabbt, men ändock så långsamt. Det känns inte direkt som att jag får någonting gjort på dagarna. Det känns inte som att vi direkt kommer framåt, med någonting. 

Det finns oändligt mycket städning att göra. Det finns oändligt med tvätt, verkar det som. Så fort jag känner mig någorlunda klar så är det någon som har varit och fyllt på tvättkorgen igen. Så fort man har dammtorkat så är det dammigt igen. Så fort man har plockat bort allt som inte ligger på sin plats så är det igen någon som motarbetar mig och lägger saker lite där det passar. Eller inte passar. 

Jag önskar bara att jag kunde komma i fas, eller till och med skaffa mig lite försprång. Igår kväll satt jag och skrev ut bilder. . eftersom det visade sig att vi inte skrivit ut bilder och satt in i album sedan Svante fyllde 2år.. Han fyller alltså 5 i sommar, så vi har endel bilder att ta itu med med andra ord. Men så tog fotopappret slut, så då haltade ju som det projektet till också. 

Satt och förde in utgifterna i vår "budgetmall". . . Men så vaknade Elise, så det får jag väl återuppta sen när antingen Roger kommer hem vilket jag inte vet när det blir idag eftersom han är på annan ort och "jobbar" idag. Eller så får jag väl göra det nästa år.  . Skulle behöva uppdatera vilka uppgifter som egentligen ska in i översikten för att få ännu bättre koll. . 

Nognog, nu ska tjejen ha käk. 

Igår var det tisdag. Tisdag innebär dagisjobb för en ung herre i huset. Vi var lite smått försenade, och kom väl dit ca 15 minuter senare än vad vi brukar. Jag såg direkt att något var annorlunda. Unge herr, ännu ovetandes. 
När vi gick in på avdelningen hade han ännu inte sett. Insett. Han hade märkt en ny sak i hallen. Ett nytt ansikte. Antar jag, för han gick igenom alla namn och bilder på skåpen för hans avdelning och slutade med "vem är det för nån där på slutet?". Orelevant för historien. 
Vi gick in på avdelningen, och Svante uppmärksammade pedagogerna först. Han hade ännu inte sett att hans älskade vän var tillbaka. Anton däremot, hade full koll på oss redan när vi kom in genom ytterdörren och hade bara väntat. När Svante inte såg honom direkt han kom innanför dörren (vilket är jättekonstigt för Anton lekte ju precis där blicken faller när man kommer in) så kom han runt "köksön" och hoppade fram framför Svante med orden: Svante! Jag är här nu! 

Största kramen någonsin. Ren lycka. Det var så fint att ögonen tårades, men jag är å andra sidan en blödig person och jag vet ju hur mycket Svante har saknat sin vän. Det var ganska svårt att få med honom hem senare på eftermiddagen....

Hann ju passera några dagar. Helgen kom och helgen gick och plötsligt var det vecka igen och jag känner mig nästan mindre utvilad nu än förrut. Våra barn tenderar att vakna väldigt tidigt. Ja, det finns väl såklart barn som är värre, allting är ju relativt. 

Senast jag skrev var i onsdags, då hade jag varit på BVC och mätt och sådär och trodde att jag hade gjort bort alla veckans vårdbesök. Men efter lite konsultation med specialisterna inom Hydrocefalus på grund av att Elises huvud numer inte växer i omfång istället, så fick vi en tid för ultraljud av hjärnan på torsdagen följt av samtal med neuroläkaren. Ultraljudet gick si sådär, dom var inte helt nöjda då det blir svårare och svårare ju äldre hon blir och ju mer skallbenen växer samman. Det är alltså svårt att få till bra bilder som går att jämföra med tidigare bilder. 
Men, det gick rätt snabbt och smärtfritt trots en livlig Svante. Tur det finns leksaker i ungefär varenda vrå på sjukhuset. Nere på Neuroavdelningen fick vi dock vänta en stund. Vi hade ingen tid utan det var sagt att vi skulle komma förbi efter ultraljudet så skulle jourhavande läkare sökas. Låter ju bra i teorin, men sagda läkare behövde springa på akut operation så vi fick vänta. Svante fick spela radioapan på telefonen och jag läste en tidning .. dom sista fem minutrarna innan en annan läkare fick tid över. 

Beslut togs om att shunten skulle ställas om ytterligare, och vi skulle få komma tillbaka redan på fredagen - dagen efter - för att göra det. På fredagen kom även mamma på besök så det blev toppenbra att få lite hjälp med barnpassning under tiden jag och Elise behövde vara inne på röntgen och ställa om shunten. Så nu får vi väl se, hur många gånger vi behöver göra om det här innan man hittar en bra nivå. Det var även tal om att vi skulle få göra en ny MR, då dom som sagt inte var helt nöjda med ultraljudet. 
Snökaos var det ju också på fredagen. Så det blev inte så mycket mer utflykt än så den dagen, vilket vi ändå inte hade hunnit med. Precis när vi hade lämnat sjukhuset så ringde mammas sambo som var klar med sitt möte. Så perfekt tajming. Droppade av henne och åkte hemåt. 

Var lite i valet och kvalet om jag skulle boka en synundersökning på fredagen (till senare under helgen) men då det snöade så ymnigt och dessutom var sagt att snöfallet skulle fortsätta hela helgen så kände jag att jag inte ville åka ut med bilen i onödan. Jajjamen, Elin har blivit vuxen. 
Men när jag vaknade, eller steg upp, på lördagmorgon så var det ju jättefint väder. Det snöade inte, det var plogat och var till och med sol! Så jag kollade om det fanns några lediga optikertider, bokade en vid lunch och gjorde mig i ordning. 
Blev till och med så att hela familjen åkte iväg. Vi splittade oss med barnen, jag tog lilla i vagnen och herrarna åkte iväg bildelsaffären. Så nu är synen kollad, justerad och jag har dessutom beställt efter ett par nya glasögon. Det sved lite i plånboken, men det var halva priset på bågar när man gjort en synundersökning och senast jag bytte glasögon (bågar) var minst 10 år sedan. Förmodligen lite mer. Och jag är inte helt säker på om jag någonsin har bytt glas i dom under dom 10 åren. I så fall var det mer än 5 år sedan, så jag kände att det var dags. Jag lämnade också in en VHSkassett hos Audiovideo för att få den kopierad till DVD. Både glasögonen och bandet skulle ta ca 14dagar, så det passade ju alldeles utmärkt. 
Efter den turen på gallerian som sved i plånboken något kopiöst men som inte genererade i någonting att bära hem denna gång så åkte vi och storhandlade. Sen var typ den lördagen över. 

Nä, jag såg självklart finalen av melodifestivalen. Alla tycks vara överens i år om att rätt låt vann, förutom artisterna själva som "kommer att ta en paus från melodifestivalen". Vilket är ett sätt att säga att man är lite dålig förlorare. 
Kul för John dock, välförtjänt, och kul också att Burträsk var representerat på scen också i form av LouLou. Dubbelt kul för John som kommer tävla mot sig själv i stora eurovision också då han har skrivit låten som kommer representera Storbritannien. 

Söndag och måndag (idag) har sett ut som såhär. Ingenting. Vaknade. Lider av extrem trötthet. Lovar mig själv att "göra en tidigkväll", trots att det nästan aldrig sker och vaknar upp än mer sliten nästa dag. Svante har börjat kliva upp 5-6 och har för vana att komma och först kolla om Elise är vaken - vilket väcker henne - och sedan annonsera för morsisen att "jag var minsann duktig och sov hela natten i min egen säng". Vad gör man? 

Ja men jag trodde ju att vi hade gjort bort alla veckans vårdbesök idag då. Så blev det ju inte, utan imorgon måste jag besöka det stora sjukhuset. Med båda barnen pga sportlov, annars är det ju en av få gånger jag har fått en tid som passar in med förskoletiderna annars. Jag hoppas innerligt att det är tillåtet att ha igång telefonen så kanske jag slipper att unge herrn river stället. Det är alltid så svettigt att åka ensam med båda barnen. Dels för att om Svante får för sig att dra så går han bara. Och jag känner väl lite att jag vill ha fokus på att förstå vad vårdpersonalen säger och gör. 

Jag har typ inga rena byxor att ha på mig heller pga lathet. Jag tänkte ju liksom att "jag ändå inte ska ut nåt mer, så jag hinner tvätta sen". Tji fick jag. Hade ju tänkt ordna med försäkringskassan och skatteverket imorgon också, men vi får väl se hur det blir med det. Försäkringskassan har gjort fel men jag måste ordna upp det med skatteverket. Det känns jävla reko alltså.

Tror jag bara ska gå och lägga mig. Samla så mycket energi jag bara kan inför morgondagen så kanske jag slipper ett nervsammanbrott imorgon. 

Veckans läkarbesök avklarat. Vikt, längd och huvudomfång på tösen. Hon har precis klivit över 8kg och börjar stagnera i vikt. Vilket brukar vara en följd av att bebisar vid 6 månaders ålder rör på sig mer. Men jag har varit i funderingar om det börjar vara dags att fasa ut amningen och börja gå mer på mat. Eller typ iallafall kanske behålla morgon- och kvällsamning (och natt de gånger hon vaknar) och köra mer "riktiga" måltider på dagarna. 

Det är ju ändå bara en tidsfråga när tänderna börjar kika fram. Och när dom kikar fram då vill man inte längre amma, det är ju ett som är säkert. Men jag kommer fan inte ihåg hur man gör. Hur fasar man ut amingen? Vad äter bebisar när dom slutar amma? Vad åt Svante? Jag minns fasiken inte. Det är "bara" 4 år sedan men jag kommer inte ihåg. 

Just nu känns bara det mesta övermäktigt. Det känns bara tungt och .. inte så jävla kul. Jag vet inte om det beror på hormoner, eller om det är något med årstiden. Jag har märkt att det är fler som känner såhär, som skyller på årstiden / måncykeln / whatnot. Man brukar ju annars i regel bli piggare när det börjar bli vår.. säger jag också är det 14 minusgrader ute. Men det är ju soligt. Fast soligt är ju inte bara trevligt, för jag ser bara hur jävla skitit det är överallt. 

Jag skulle nog bara behöva lite energi. Lite semester. En 4½åring utan trots och eventuell vaxpropp vore ju fantastiskt. Nu vaknade Elise också, så nu ska vi fortsätta träna på mage.

Jahadå, vad har hänt sedan senast? Jo men tackar som frågar. Jag har hunnit avfrosta frysen, passade på under torsdagsförmiddagen då det var minusgrader ute (men inte tillräckligt mycket minus tydligen eftersom gräddglassen ändå tinade. Skumt). Jag städade också ur kylskåpet endel. Har väl insidan av dörren kvar. Hällde ut några cidrar som gick ut i somras. Visserligen i glasflaska, därför dom har blivit sparade lite extra, men nu fick dom åka. Vi dricker inte så ofta, eller .. jag har ju inte fått dricka på 14 månader, men Roger dricker inte heller så ofta och de gånger han gör det så har han valt att dricka något annat än några suspekta cidrar. Eller ja, vi har hällt ut öl också. Vi dricker väldigt sällan. Så, nu har vi konstaterat det. 


På fredagen packade jag in ungar och vagn och väskor och halva bohaget i vanlig ordning när det vankas avfärd med övernattning. Destination Mormor. Eftersom vi bara har en bil numer så fick vi tajma avfärd lagom till Rogers lunch var över, vilket ändå blev ganska bra. Jag valde att köra via Bullmark (dvs inte E4) eftersom jag hade gott om tid och .. det var länge sen. Lite roligare väg ändå, även om den inte är så jäkla kul heller. Chansen att få se ren var dock överhängande och det var väl nästan främst därför jag valde den vägen. 
Och vi hann väl bara köra ca 6km från samhället innan vi stötte på den första renen. Eftersom det passade sig både trafik- och vägmässigt så stannade jag helt så Svante fick se renen ordentligt där den var precis bredvid bilen. På rätt sida om bilen också, annars brukar Svante sällan se något även om den typ står på huven. Det är så kul med Svante nu för tiden för han har börjat fantisera och teorisera och sånt. Så han var ju helt säker på att den där renen ("bebisrenen" som han kallade den trots att det var en vuxen ren) letade efter sina föräldrar och syskon. Så när vi mötte en till liten klunga renar senare så hör man från baksätet: "Ah, men mamma kolla där är dom ju. Mammaren, papparen, lillasysterren... Mormorren, morfarren...." 
Hur fantastisk är han inte ändå. 


När vi hade passerat alla renhopar så somnade Svante. Och var så arg när han vaknade och vi var nedanför min mormor, Svantes gammelmormor. Han skulle absolut inte följa med upp för han skulle vara hos mormor (mamma). Även om mormor(mamma) inte var hemma. 
Tillslut fick jag honom att följa med upp, och ca 30 minuter senare kom hon(momor/mamma) också dit. Vi fick fika, i vanlig ordning, också fick jag leka lite teknisk support. 
Annars har vi haft det ganska lugnt och skönt i helgen. Vi har kollat på lite gamla bilder, vi åkte en snabb sväng in till Skellefteå. Annars har vi bara myst på inne. 

I söndagskväll åkte vi hem igen. Igår gjorde vi ingenting. Roger var hemma förkyld och jag kände mig inte helt på topp heller. Ja, det mest produktiva jag lyckades med var att jag sålde 3 st pussel som jag inte längre kände att jag ville ha kvar. 
Idag har sotaren varit här. Han skulle komma mellan 11 och 13, och precis på typ sekunden när klockan slog 11 så knackade han på dörren. Dom är punktliga på Umeå första sotningsdistrikt. 

Jag har startat tvättmaskinen med en omgång mörk tvätt som ska in i torktumlaren sen, och då är det bara att fortsätta köra en laddning till ... med mörk tvätt. Jag fattar inte att det helt plötsligt blir så mycket tvätt. Mörk tvätt. Om det ändå var så att det var den med vitt / färg som fylldes i rasande takt nuförtiden hade jag förstått, och sett sambandet till en rar liten tös som typ går igenom tre outfits vissa dagar. Nåväl. 

Roligare än så har vi det inte. Jag lallar på hemma och funderar på vad jag ska sälja / slänga härnäst för att bli av med lite grejer. Jag har väldigt många böcker. Som jag inte läst. Vissa som jag inte ens känner mig så jättesugen på att läsa. Men som jag ändå känner lite såhär att... ja men man kanske skulle ha läst dom innan man säljer/ger bort dom. Eftersom jag ändå har som mål att bli lite mer "kulturell". Jag har ju två böcker på önskelistan också, som jag ännu är för snål/fattig för att köpa men som jag har tänkt köpa när ekonomin eventuellt ser lite bättre ut. Den ena är bara "for fun" eftersom den utspelar sig i Burträsk. Den som tappar huvudet, av Margita Tjärnström. Och den andra är såklart Fredrik Backmans bok som kommer i typ v17. Folk med ångest. Jag har lagt båda i varukorgen på adlibris, Backmans bok blev till och med den signerade varianten. Men det blev som sagt lite tufft ekonomiskt den här månaden, så jag får väl vänta en stund till. Det är ju ändå 7 veckor tills Folk med ångest släpps ändå. 

Det här ekonomiska då. Känns som en jäkla lång uppförsbacke just nu, även om jag vet att vi liksom har råd och klarar oss. Men det känns inte som att man ska hålla på med massa okynnesköp. Böckerna kommer ju finnas kvar att beställas sen också. Elräkningen vart förbannat dyr för månaden januari. Närmare 4000kr, vilket är extremt ovanligt, men så var ju Januari ganska kall om jag inte minns totalt galet. Sen kom det ju en liten sjuk-&olycksfallsförsäkring för Roger. Sen kom ju också försäkringskassan på, lägligt nog, att dom hade gjort fel och gett mig för mycket pengar under tiden vi låg inne på sjukhuset. Så dom vill ha tillbaka 4500kr. (Och jag får då ut ca 9000kr, när jag har tagit ersättning för 5dagar - vilket jag eventuellt kommer måsta minska ner så jag har kvar dagar att ta ut om det skulle bli så att jag ska vara hemma till årsskiftet eller hur det nu blir eftersom man MÅSTE ta ut 5 dagar/v då om man ska behålla sin SGI eller hur det nu är. Det är så förvirrande regler ibland att man blir helt yr i bollen). 
Sen gick ju min ena lins sönder, som jag har i ögat alltså, så jag var tvungen att sprätta mitt sista par linser. Så jag måste ju gå till optikern också, vilket brukar innebära att ytterligare några tusen flyger. Vi har ju en buffert, så vi klarar oss ju som sagt, men det känns ju jävligt surt att behöva talla på sparade pengar. 

Jag kan inte minnas att vi hade såna här problem när Svante var bebis. Det är ju himla konstigt.