Det är ju intressant det här hur man fungerar egentligen. Igår natt vaknade Svante och var vaken i nån timma vilket såklart resulterade en inte så pigg mamma. Men tröttheten uteblev under större delen av gårdagen och vi gjorde en tidigkväll och knöt oss redan kring åtta igår. 

 

Men trots en full natts sömn har det känts som att jag inte sovit inatt. Och trots att jag känner mig lätt döende så sitter jag ändå här framför idol trots att jag inte hyser något större intresse för programmet längre. 

Man blir ju rätt irriterad då folk som kan sjunga och föra sig åker ut medan någon som inte ens borde gått vidare till topp 20 är kvar. 

 

Men det är fredag. Då vill man ju hänga uppe en stund iallafall. Men snart kanske jag tar mitt förnuft till fånga och kryper till korset. I det här faller är korset en säng. 

Ja, vad kan man säga. Repris från förra inlägget, en månad går så jävla snabbt. Hela oktober förflöt utan något större väsen. Vi var i stockholm med jobbet, studiebesök på två stora Maxis. Lagade middag på Aveqia - fyra rätter - som ärligt talat inte var så mycket att hurra över. Jag vet inte om jag är värsta bonnlurken som inte uppskattar "fina smaker" eller vad det är för fel på mig. Till förrätt var det någon slags rödingtartar med rökt potatispuré, färsk forellrom och frystorkad soja och fancypancy. Helt okej, men ärligt ingen höjdare. 
Mellanrätten var dessto bättre, havskräfta med fänkålscréme, sjökorall och andra snofsiga ingredienser. Ingenting man tillagar hemma direkt. Och med man menar jag såklart jag. Det är ingenting jag tillreder hemma. 

Huvudrätten var jag med och tillverkade. Och det var den godaste rätten, och det är inte alls på grund av att jag gjorde den. Den var godast, men etiskt tveksam kanske ... 

Knaperstekt blodanka med färska karl-johansvampsfylld tortellini serverat med smörstekta kantareller, dekorerat med friterad jordärtskocka och syrad jordärtskocka.

En rätt svår rätt, att göra på en timme. "Vår" kock var ju nästan i stil med Gordon Ramsey också. Kändes som att han hade lite för höga förväntningar på oss. (De flesta av oss (inte jag) var rätt lulliga redan då vi kom dit, och väl där bjöds vi på champagne, och i skamvrån fanns det mer vin. I skamvrån var ju var de flesta hängde.). 
Kocken hade ju då förberett pastadegen, men vi skulle skära ankan (blodankan)(vad är det för speciellt med en blodanka var då den ständiga frågan denna kväll. Och det är här det oetiska kommer in. Blodanka är en anka som har blivit strypt till döds. Då spills inget blod, utan det stannar kvar i köttet som då blir extra saftigt). Vi skulle skära fettet på ankan i ett fint rutmöster, bryna och sen skulle dom stekas i ugnen och sen rökas. 
Vi skulle kavla ut pastadegen, fylla den med karl-johansvampcréme och vika ihop den så att det liknade något. Skulle väl vilja påstå att det var lite för många kockar till denna soppa. 4 kavlade degen - med en pastagrej. En spritsade fyllning, en kladdade ägg och jag vek ihop dom. En stod och höll i plåten där de skulle förvaras fram till kokning och 1000 pers stod och kollade på och visade ingen hänsyn om utrymme. Tydligen är det inte så svårt att göra egen pasta. Lite jobbigt bara att göra det på ett bord som är för lågt med 500miljoner som glor och under tidspress. Samtidigt lite kul. Dom tyckte mina tortellinis blev fina. Det såg ut ungefär som att nån bajsat på plåten. Men dom blev goda iallafall. 

På lördagen var vi uppe tidigt, vi skulle på green hat challenge. Kul, om man vet vad man håller på med och hör frågorna. Vi kom trea av 7(?) lag. Vårt största bekymmer var att komma på ett lagnamn. Det slutade med Norrlänningar på vift. Mitt förslag. Aptöntigt, haha! 
När vi gjort utmaningen klart, ca 11 så drog jag iväg på äventyr med min bror. Jag fick i uppdrag att hitta till mediamarkt vid kungsträdgåden, lättare sagt än gjort. Jag skulle in i nån galleria och sen var det "längst in" enligt de som vet. Längst in kan vara många olika saker. Men jag hittade tillslut och fick till och med vänta en stund på brorsan. Sen åkte vi tunnelbana, bytte till buss och förirrade mig ända ut till IKEA barkarby. (Stavning på den?). Fick några timmars kvalitetstid med brorsan, frugan och brorsonen. Och mat! Thaibuffé, my god vad god den var!. 
Sen skulle jag hem alone. Men det gick bra, jag dog inte och jag hann göra mig i ordning lagomt tills vi skulle samlas för gemensam promenad till Wallmans. Har ni aldrig varit på wallmans, så rekommenderar jag det. Det var ju något utöver det vanliga. Och vår servitör var bäst. Och .. vilken kväll. Och vilken mat! Herregud! 

På söndagen flög vi hem. 

Och nu har det gått snart 4 veckor. 
Förra helgen (inte den som nyss varit) var vi på maskeradfest. Jag och Roger. Vi gick utklädda till... bröderna Fluff. Lagomt styggt, lagomt mycket jobb. Om man bortser från dom custommadea slipsarna jag sydde i sista minuten. Jag blev askalas, drack mer än jag någonsin druckit - typ. Det blev cider, det blev minttu, det blev några främmande shots för att jag såg uttråkad ut. Jag mådde redigt dåligt dagen efter. Alltså, ruskigt dåligt. Jag har aldrig tidigare i mitt liv, vad jag kan minnas, varit så bakis att jag kräkts. Då vet man att man har haft en hård kväll. 

Nånstans däremellan fick jag min andra guldkornsutmärkelse på jobbet. 

Avslutar inlägget med min absoluta favoritversion som jag inte tycks finna någon annanstans än på tuben. Jag skulle så vilja ha låten som bara låt. . 

Hur fasen kunde September komma och gå så snabbt!? 
Det är ju helt vansinnigt vad snabbt tiden går. Är det så för att man blir äldre eller är det alla måsten som gör det? Tycker tiden borde ha gått snabbare förr när man fick sova hela dagar, dygnet runt om man kände för det. (När då kan man ju fundera? och ja, jag vet inte riktigt själv). 

Sedan sist? Jag fick bevittna två fina vigas, och blev så rund under fötterna på kvällen att jag tippade omkull. Jag hade en fantastisk kväll, och jag hoppas att brudparet hade minst lika kul. Under kvällen fick vi otippat reda på att hälften av personerna i lokalen var besläktade. Lång story kort, de som var besläktade med någon ur brudparet skulle resa sig när de hörde sitt namn. Roger ropades upp. Och jag, ropades upp. Turligt nog så var det på långt håll. Roger var farmorpyttemening. Det mina vänner, är avlägset. Jag å andra sidan var åttamening med brudgummen och niomening med bruden. Eller tvärtom, vilket innebär - inser jag nu - niomeningar. Ellerrrr... Kul. Det glömde jag berätta för pappa dock. Kommer jag på nu. 

Svante har varit på treårskontroll, inga anmärkningar. Bilen har besiktats utan anmärkningar. Svante fick dock en bok för sitt, bilen får bara rulla vidare. Fortsätta plågas. 
Förra veckan blev jag utnämnd till veckans guldkorn (en av två) på jobbet. Det är jag lite stolt över hah! 
I torsdags klippte jag gräset, förhoppningsvis för sista gången i år. Och trots att den är självgående så har jag haft makalöst ont i kroppen efter det, i armarna i synnerhet. Jag vet inte alls vad jag har gjort. 

Till helgen är det högtflygande planer. 
I November så kör jag och mamma en ny mor-dotter-helg, denna gång i Luleå. Vi ska se Creedence tribute och när vi hade bokat insåg jag att det infaller samma helg som Millencolin kommer till Umeå. Faktum är att Millencolin kommer att spela i Luleå, i samma byggnad, samma tid som Creedence tribute. Så kan det vara, jag får ju iallafall underhålling och bo på hotell, vad mer kan man begära? 

Idag efter jobbet så åkte jag till Jula för att köpa en ny strömadapter till min gamla laptop. Den jag brukar köpa hade utgått ur sortimentet, och det fanns en annan som jag tyckte var för dyr. (299kr). Tänkte att, screw this I'm going to NetOnNet, och det slutade med att jag köpte en adapter där för 50kr mer. Förmodligen samma märke, dessutom. Men, nu har jag ström till laptopen och I'm so excited! Den har varit stendöd i ca 2år, och jag levde ju via datorn från 17(18?) års ålder tills ... för två år sen. 8års liv finns på den där godingen. Ett kök jag har designat själv bör finnas där, som jag knåpade med när jag var mammaledig med en liten Svante. Det ska bli spännande. 

Främsta anledningen till att jag vill få igång den är dock för att se om jag har några fina poetiska texter sparade. Jag borde ha det. Just nu är jag bara orolig över inloggningen i datorn. Vad faan var det för lösen?

Dag 1 av 7 av denna tillfälliga ledighet. Jag börjar om att jobba igen på onsdag nästa vecka. But why, kanske ni undrar. Du hade ju fasen nyss semester, kanske ni menar.
Onsdag och Torsdag, alltså idag och imorgon, är mina "naturliga" lediga dagar. Lördag ska vi på bröllop och söndag kommer vi att vara bakis (helst inte kanske). Så jag tänkte såhär: Ska jag vara ledig två dagar (idag&imorgon), jobba en dag (fredag), vara ledig två dagar (lördag&söndag), jobba måndag för att vara "naturligt" ledig igen tisdag. 
Nä, tänkte jag. Jag fyller ju dessutom år på fredag, och jag har en massa föräldradagar att ta ut. Så jag tog föräldraledigt fredag&måndag, med en 2dagars semester där på lördag&söndag.
Resultatet blev alltså 7 dagars ledigt efter 6 arbetsdagar. HA! 

Idag har jag dock inte alls så mycket tempo eller ork eller lust. Jag funderar på vad jag ska äta för frukost, och om jag ska bemöda mig att göra något idag. Jag skulle vilja fortsätta stöka och bli av med lite grejer som känns överflödiga. Jag skulle vilja få upp den där hyllan i Svantes rum, samt de tre hyllorna jag köpte med intention om att förvara Svantes böcker på. 
Jag skulle också behöva åka på Ica, men för tillfället kommer jag banne mig inte ihåg varför. 
Jag skulle även behöva rensa lite bland Svantes leksaker, plocka bort sånt han inte leker med, saker som han har "växt ifrån" och kasta sånt som är trasigt. 
Jag skulle också behöva dammsuga och torka golven. Jag skulle behöva städa i källaren så att våra fantastiska - lånade - träningsmaskiner inte står och trycker längs väggen så man kanske faktiskt kan använda dom igen.

Ja alla intresserade. Vårt lilla farstukvistbygge går ju inte i en rasande takt. Vårt mål var ju att vara färdig med taket på farstun innan semestern. Eller mål, vi hade väl hoppet uppe iallafall. Såhär en vecka efter att semestern är över så är vi fortfarande inte riktigt klar. Roger och en kompis gjorde färdigt grunden till taket för andra gången igår. Idag var Rogers bror förbi och inspekterade och gav oss beskedet att det måste göras om. Igen. 

Och så har det väl ungefär varit hela bygget. Men det blir rejält gjort. Men vi har fått backa några gånger och göra om saker vi gjorde tidigare. Så är det väl när man inte är någon byggare bob. Man lär sig hela tiden. Men det blir nog inget nytt tak i år, och vi funderar på om vi ska lejja för att göra det. Ska vi göra det själva så känns det som att det är något försent för att börja på det nu. 

Sen är det ju enkelt också när man får jobba ungefär 2timmar på kvällarna. Svante somnar ibland närmare 20, och då är det inte så mycket tid kvar. Vi lämnade bort busen en helg och fick upp stolparna och den bärande konstruktionen för takstolarna iallafall. Den helgen fick vi en hel del gjort. Och vi har väl resonerat lite så att man kanske inte kan jobba hela semestern, i synnerhet när man brukar ha det jobbigt att orka med på hösten när det blir mörkt. 

Första arbetsveckan efter semestern gick ju förvånande bra iallafall, om än några motgångar. Men det är ju bara 10 månader kvar tills nästa semester.. Men jag tänkte att jag går ut mjukt, så nu nästa vecka jobbar jag bara måndag och tisdag, sen tog jag ut lite föräldraledighet och semester... 
Och där i början av oktober blir det ju Stockholm med jobbet. Jag ser fram emot det, samtidigt som jag bävar en aning. Jag samlar mycket av min energi när jag är ensam då jag inte är natúrligt social, vilket innebär att den veckans "vila" kommer att gå bort när man ska spendera hela helgen, både dag, kväll och natt med arbetskamrater. Första gruppen åker om bara någon vecka, så man kanske får en insikt i vad som kommer att ske iallafall på resan. Jag vill ju även gärna ha en gnutta koll på vad som ska ske.... :)  

Åh. Jag har tre arbetsdagar kvar till semester. Fredag, Måndag & Tisdag. Det känns både skönt och stressande, eftersom det - logiskt nog - innebär att semestern snart är över. 

Vi hade ju som mål att vara klar med farstukvisten innan vi gick på semester, eftersom vi under semestern tänkte byta tak och eventuellt fasad om det hinns med. Jag börjar vara skeptiskt. Dels så kommer vi oss ut så sent på kvällarna så vi hinner bara jobba på ca 2timmar de kvällar vi tar oss ut. Och man kan ju faktiskt inte jobba hela dagarna varje dag. 
Så det tar sig, sakta men säkert. Vi har lyckats snickra ihop något som ska likna en plattform och fäst den i väggen och gett den stöttor. Ikväll tänkte vi få till själva stolparna. De här som ska bära upp hela konstruktionen i ytterkant. . 
Imorgon åker jag med Svante till Burträsk och sen åker jag hem igen på lördag och lämnar Svante där tills på onsdag. Så då är det väl kanske möjligt att vi hinner jobba på en hel del i helgen. Men så ska det ju bakas också, och städas då det vankas treårskalas inom en snar framtid. Tre år! Kan ni förstå? För det kan nämligen inte jag. 


Jag har svept en Nocco. Men jag känner mig bara tröttare nästan. Effekten kommer väl när jag ska sova, som vanligt. 

Annars då? Inte mycket. Jag försov mig igår. Jag vet att jag vaknade av larmen. Och jag är mycket medveten om att jag somnade om igen. För att sedan vakna en timme senare och inse att FUUUUUUck jag kommer bli sen. Upp som ett skott, i med linserna, på med första bästa kläder (kanske inte bästa för dom skulle eventuellt ha behövt en tvätt) och snygga upp sig lite. Om det ens är möjligt. Och iväg med bilen. Jag är ändå impad över mig själv, då jag ombytt och klar ändå stämplade in 15minuter över. Det går alltså att göra sig klar snabbt om man bara har ivern uppe för det. . 

Här uppdateras det flitigt som vanligt. 

Senast skulle vi som bekant till hälsocentralen (det heter ju inte vårdcentral längre?) och kika vad som möjligen kunde vara fel på vår son. Vi skulle ju se om det fanns en orsak till Svantes märkliga feber i tre dagar - feberfri i två dagar - för att sedan få feber under ett väldigt snabbt förlopp igen - för att dagen efter vara feberfri. 

Dom kollade bara i öronen. Jag vet inte om jag är jättenöjd med "resultatet". Ena örat såg bra ut och det andra örat var "lite irriterat, han har inte öroninflammation men han kan mycket väl ha haft eller vara påväg att få". Så hon skrev ut penicillin "utifallatt" också skulle vi får "känna efter själva" om vi behövde ge honom det eller inte. "Så slipper ni komma tillbaka". 

Alltså. Förlåt mig, men penicillin ska man väl inte ge hejvilt om man inte behöver? Jag hade mycket hellre fått svaret "avvakta i helgen (det var ju onsdagen innan kristihimmelsfärd) också får ni en ny tid nästa vecka så ser vi hur det ser ut då. Tills dess kan ge ipren och nässpray som förebygger/lindrar". Jag hade hellre fått det svaret och att dom tittade i örat igen än att i onödan ge penicillin. 




Annars inte mycket, Svante testar tålamodet. Kan saker själv, har en helt egen vilja och äter knappt något annat än havregrynsgröt och yoghurt med "kuddar". Men han har ju sina ljusa stunder också. 

Till exempel när han en kväll under nattakramen viskade i mitt öra "älskar dig mamma". Då viskade jag såklart tillbaka, att jag älskar honom med. "Nä, mamma - Älskar dig mammafisen". 
Och en morgon när jag skulle åka till jobbet så klev Svante upp med mig och tittade på när jag gjorde mig i ordning, och när jag klätt mig och skulle gå ut och låsa dörren så utbrast Svante glatt : "Hejdå mamma! Ses sen! Ha en bra dag!" 

Va? Var kom det ifrån?



Vi håller på att gräva hål för att plantera plintar för att bygga en ny farstukvist. Så vi grävde två hål, 60x60x75. När vi kom till det tredje och sista hålet så stötte vi på rören för bergvärmen. Så nu måste vi gräva hålen igen, 60cm längre ut. Jag var säker på att rören gick längre bort / längre in mot huset och hade inget minne alls att dom grävdes ner under farstukvisten som satt där. Roger mindes tydligen det, men behagade inte att påminna mig. Så det hela är självklart mitt fel, eftersom jag påstod att det var lugnt "rören går inte där". 

Hade man varit smart hade man ju börjat med hålet som eventuellt kunde innehålla rör. Ahja det är lätt att vara efterklok. 

Sitter och väntar på att klockan ska gå lite till. Om 40 minuter ska jag infinna mig på Sävar Vårdcentral, aka Sävar Nödslakt, då Svante hade feber förra veckan i ca 3 dagar och sen försvann den för att återkomma igår. 

Tycker det känns lite jobbigt, som att man tar upp deras tid lite, om det skulle visa sig vara bra. Vi misstänker lite att det kan vara örat som spökar igen, och att det är därför han har feber av och till. Annars går det ju vattkoppor nu. En sak är ju iallafall säker, det är ju inte hållbart i längden att hålla på såhär. Något är ju helt klart inte okej. 

Så jag googlade litegrann och känner mig lite mindre "slöserinojjig", då det står på 1177 att om barn (vuxna också kanske?) har feber i en längre period ska man söka vård. Även om febern försvunnit under några dagar. Och så är ju fallet för oss nu. 

Han hade feber i ca 3 dagar som sagt. Sen var han feberfri i typ 4 dagar, men ganska slö, och sen fick han tillbaka febern igår på förskolan och idag är det borta igen. Frustrerande. Hoppas dom hittar något fel. Eller alltså egentligen inte. Man vill ju inte att det ska vara något fel på ens barn, men jag vill ju veta vad som orsakar febern. Han har som inga andra symptom heller. Nä nu kanske man ska börja göra sig klar att rulla.

Tänk vad snabbt det går att göra vissa saker som man bävar för. Igår så gick det ju skitsnabbt att iallafall sätta in alla skitpapper i pärmarna jag har. Det blev ingen omstrukturering om man säger så. Dock fick jag lite ångest när jag insåg att jag ju bara sparat fakturorna på vissa av dom större jobb vi gjort, inte "kvittot" på att vi har betalat. En faktura är ju inget "bevis" att man har betalat. Dock så upptäckte jag att bankens register jag kan se sträcker sig tillbaka 3år, så jag kan iallafall skriva ut kvittot på fönsterna. Jag antar att jag måste vända mig till banken för att få ut för längre tillbaka än så.... 

Idag jobbar Roger till 12. Så jag har varit lite, betoning lite, duktig iallafall och kört bort matförpackningarna. Det blir ju ett projekt när man även ska lura med sig en treåring som inte vill. Mutor funkar alltid. Sen har jag plockat ihop all pant, som jag hoppades att vi skulle kunna köra när Roger kommer hem igen. 

Funderar på om jag ska renbädda sängen också. Det är ju som najsast att göra det när båda är lediga dagen efter. För nu jobbar jag dom två helger som kommer och sen är jag ledig två helger *haaaalleelujah*. Det blir dock två veckor efter varandra där jag jobbar 6 av 7 dagar. Varav den ena blir 7 dagar i sträck att börja 6. Det brukar vara lite slitsamt. 

Hade tänkt hinna duscha också innan 12, så jag är lite osäker på exakt hur stort projekt jag hinner dra igång... 

Jag fick ett ryck och bestämde mig för att sätta in alla lösa papper i pärmarna. Som jag egentligen borde göra varje gång det betalas räkningar, men som jag oftast är för lat för att göra. Och nu medan jag satt och försökte sortera in papperen i rätt pärm så slog det mig att jag kanske borde ha ett helt annat system. 

Eller ett system. Punkt. 
I nuläget så är det väl ganska bra indelat. En pärm är enbart för mina lönespecar, för att jag gillar att spara på dom. (Logiskt?) Jag har kvar mitt första lönebesked från mitt första sommarjobb, sommaren 2015. 50kr i timmen tjänade jag då. Vissa saker har då blivit bättre må jag säga. 

Sen har vi en pärm för räkningar för el, telefoni, internet och Barnomsorg. 
En pärm för facket, försäkringskassan, folksam hemförsäkring, VLL, Ica, och mina pensionspapper. 
En pärm för Radiotjänst, Umeva(Vakin)(Vattenavfall), övriga hushållsutgifter som sotning elektriker osv. Och en flik för Forden. 
Sen har vi en pärm som heter pensionsmyndigheten, nordeafond Elin. Vilket inte känns logiskt, för jag har ju en flik med pensionspapper? Och vilken fond? 
Sen finns det en renodlad Nordeapärm med alla lånavtal från dag 1. Flera av dom har blivit omförhandlade, men.. fullkomlig oordning i den pärmen. 
Vi har en pärm som heter Svante, och en Roger och i dom sätter jag bara in papper som rör dom utan någon som helst ordning. 

Den bästa pärmen av alla är den som heter Kvitton. . Där har vi samlat samtliga kvitton från varenda liten pinal vi har renoverat med. Försökte hålla ordning. Gick inte så bra. Så nu är det KAOOS. 

Och nu sitter jag alltså och funderar över hur jag ska sortera. Och eventuellt om jag kan minska papperna på nåt vis. Jag är lite inne på att ge Folksam en egen pärm, eftersom vi har husförsäkring, samtliga bilar, barn och även mig själv där. Det kommer med andra ord endel papper från folksam. 

Åh. Jag vet inte.
Jag kanske gör det onödigt komplicerat.

Här kommer en lista på saker som stör mig för tillfället: 

- Att det är dyrare att leva för vissa. Och nej, jag menar liksom inte matmässigt, boendemässigt eller så utan t ex att män slipper den extra utgiften vad gäller mens. Att folk som inte har dålig syn slipper den här extra kostnaden vad det innebär att köpa linser och/eller glasögon. (Jag tar dom exemplen eftersom jag är blind och kvinna). 

- Att Nestlé barnmat stänger "gåvoshoppen" och ska fylla på den tills dess den stänger men allt är alltid slut och "inkommer snart". Varför inte bara låta alla beställa det dom vill beställa och sedan beställa in så mycket? Jäkla dynga. 

- Andra bilister. I synnerhet folk som inte vet hur man använder pinnen som gör att det blinkar, folk som inte vet hur man kör i en rondell (t ex tror att det är stopplikt påväg in?!) eller folk som helt enkelt bara kör som dårar även om det utsätter andra för fara. Då tänker jag främst på när folk kommer på tvåfilig E4 i 3dm snömodd och ska köra om i 130km/h. Det är inte värt det.
Andra trafikrelaterade grejer som stör är när folk skyndar sig ut ur en korsning när man är den enda bilen så långt ögat kan nå men hade inte mer bråttom än att man kan köra 30km/h under anvisad (max)hastighet. Och även dom som lägger sig så nära röven på bilen att den liten dutt på bromsen skulle leda till en seriekrock.  

- Folk som frågar om saker innan dom ens letat själv på grund av lathet. Som när folk frågar om öppettider på speciella affärer och skriver "jag har googlat men kan inte hitta". Men vad googlade du då för att INTE hitta öppettiderna? För att ta ett exempel. 

- När folk kommer och pratar med en trots att det är tydligt att man pratar i telefon, med en annan person eller helt enkelt ser på en film/serie på tv. Det går att göra sig sedd utan att avbryta och vänta på sin tur. 


Ja. Det var några punkter. Jag skulle kunna fortsätta.

Jag blir alltid på lite dåligt humör när jag känner att jag vaknar "för sent". När jag sover, eller ligger kvar, lite längre i sängen än jag hade tänkt när jag gick och la mig. Idag kom jag mig ändå upp typ kring åtta, halv nio. 

Nu kanske ni funderar på om jag har en son som sover så länge, men jag kan tala om för er att så är inte fallet och att han kommer och lägger sig med oss i vår säng där kring 6:00 senast dom flesta dagar. I morse stängde han av larmet för mig till och med, som jag ställt för att Roger skulle komma i tid till jobbet. Nu hann vi ju vakna ändå, eftersom Svante ju ändå tog lite tid på sig. 

Svante nöjer sig med att ligga kvar i sängen så länge han får pjöllra på med mobilen. Vilket ju inte är jättebra egentligen, men det har varit lite för många morgnar då man bara vill ligga kvar och man har gett honom telefonen. Så han kan ju det där, han vet hur man låser upp, han vet var man hittar apparna och sen är det bara att köra. Som sagt, inte jättebra. Särskilt inte när man tänkte från början att man skulle stiga upp innan Svante ens hittat telefonen. 


Men vi har tagit oss upp, vi har fått i oss frukost. Jag har hunnit stöka litegrann inne. Nu börjar det väl bli dags för en eventuell lunch, men jag sitter mest och funderar på om jag ska fortsätta att stöka (inne) eller om jag ska bota det dåliga samvetet och bara droppa allt och gå ut i solen istället - än om jag vet att det ser härligare ut än det är. Det hade förmodligen varit lite mer rofyllt också ifall studsmattan var monterad så man bara kunde stänga in vilden där. . 

Jag vet att jag har ett uteärende iallafall, och det är ju att jag måste gå på Ica och köpa mjölk och yoghurt. Hur ska vi överleva utan mjölk och yoghurt? Det går ju inte. Så jag måste gå på affären. Annars har jag några vika-tvätt åtaganden, lite tvätta-tvätt åtaganden. Lite städa-undan-mer åtaganden och även rensa-garderoberna-från-skit åtaganden. Det finns ju även sätta-upp-hyllor-och-tavlor åtaganden, som jag har lite mer ångest för eftersom jag inte vet var jag ska sätta upp hyllorna exakt och blir det dåligt så blir det ju fula hål i väggen om man flyttar på dom. Ungefär som när jag gjorde en "tavelvägg" i Svantes sovrum i all hast, tavlorna hänger snett och inte särskilt välkomponerat och jag är ganska missnöjd men jag vågar inte flytta på tavlorna/spikarna eftersom det ju då lämnar hål (!) i väggarna. Våra "ny" tapetserade väggar. (Det är ju TVÅ år sedan?! REDAN?!). 

Jag skulle även behöva städa ur bilen som snabbest, eftersom vi ska lämna in den imorgon för lagning av det som var fel sist vi lämnade in den för hjulinställning. Vilket innebär att jag kommer att få köra Geten (Yettan) till jobbet imorgon. Kul! Ingen radio och den lever om som fan. 

Åh. Hur ska jag hinna allt.

Ikväll gjorde jag något som sker väldigt sällan. Jag bokade en tid hos optikern, vilket väl sker med ungefär lite ojämna mellanrum som jag bokar tid hos frisören. Det har dessutom blivit ännu mer sällan sedan Svante föddes, eftersom det blir ett större projekt. 
Antingen ska man ha med sig Svante, som då river hela stället. Eller så ska man sno ihop det så att det passar med jobb, hämtning, middag, nattning osv. 

Men jag kände att det är dags. Jag har inte varit till optikern på kanske 2 år eller så. Det har blivit knepigare sedan dom flyttade från Strömpilen (där Maxi ligger). Annars kunde man ju springa på lunchen. Egentligen ska man ju kolla synen varje halvår om man har linser, men senast (och gången innan?) så beställde jag från lensway för att jag hade inte tid att gå till optikern. Nu är jag inne på mitt sista linspar och känner lite att om en lins hoppar ur eller går sönder eller what not som kan hända så MÅSTE jag ha glasögonen. Och det vill jag inte. Så det är dags, och jag har kasserat linskartongerna så jag minns inte vilken styrka exakt det var och sen är det ju det här med storlekar hit och dit. Jag tror dom har gjort det krångligare än det är att beställa för att man helst ska se en optiker först. (Haha, se en optiker, kul elin!). 

Det är väl på tiden. Jag är nästan misstänksam på att jag kommer åka på ytterligare en starkare lins. Eller mer .. luftig lins. Usch, jag gillar inte att gå till optikern. 

"Ser du bättre såhär...*kliklick* eller såhär?"
Eeeh...

Jo hörni, nu är jag här igen. 
Sist jag skrev funderade jag på att köpa en cykel. Och jag gjorde slag i saken, vi tog skåpbilen och dammade av in till storstan och inhandlade först en cykel åt mig. Eller förlåt, rättelse, jag köpte en cykel åt mig själv för egna pengar. Jag ska inte få det att låta som att vi bekostade något tillsammans här. Och sen måste man ju ha hjälm och sånt jox, så att det slutade i runda slängar på 5500kr. Och det får man väl säga är helt okej. Den rullar bättre än min gamla cykel, och det var absolut inga problem att cykla 2 mil med den på jungfrufärden. 

Jo. Jag fick ju lite ont i baken, men säg vilken cykel som inte ger en ont. Jag hade ett litet missljud också, när jag växlade upp till högre växlar. Kedjan tycks ta i armen som flyttar växeln, just på högre växlar. Jag antar att det borde vara något som går justera, alternativt leva med. Jag menar, hur ofta cyklar man på dom högsta växlarna? Jag googlade ju lite efter cykelturen. Tydligen så jobbar man onödigt hårt/mycket om man cyklar på dom högre växlarna - man får inte mer kraft. Så här blir det väl lite omskolning då i cykling. 

Det var fantastiskt skönt iallafall, att ta en kvällstur i gott sällskap. 


Efter att vi, förlåt jag, köpt min cykel så åkte vi till Avion, klev in på Toys 'r us och spanade in studsmattan som stod där. Den var maffig som fasen, men det stod inte vilken storlek det var så Roger frågade i kassan (som var precis bredvid) och det där var ju den mindre. "Det finns ju en större som heter 426...."
"Har ni nån sån?"
"Det finns en på lager"
"Vi tar den!"

Det var 25%, så vi kände att det var lika bra att passa på. Så vi äger nu en studsmatta som vars diameter är 426cm. Vi har inte satt upp den ännu, så vi vet inte helt exakt hur stor den är. Men nån dag här framöver kanske vi får lite tid över. Också har vi köpt en cykelvagn. Är det nåt man ska spendera pengarna på är det väl på saker till barnen. Fast den köpte vi vid ett annat tillfälle, på torsdagen innan. 

När vi köpt studsmattan åkte vi på Maxi och storhandlade, för att jag klarar inte av att hålla mig därifrån två dagar i sträck. Så på en härlig söndagsförmiddag lyckades vi totalt, tillsammans, sprätta sådär 13000 eller så. Det känns väl rimligt. Underbart att det inte är så varje söndag. Synd att man inte tjänar igen 13000 genom att arbeta en söndag. 

Hmhm, vad har hänt sedan senast då? Sist skrev jag om resan till Stockholm, så det är ju ca 3-4 veckor sedan då. På måndagen försov jag mig. Jag sov igenom fem larm (!) och tryckte bort första samtalet från jobbet. Alltså.... medarbetare of the year here I come!
På söndagen veckan efter försov jag mig (i söndags alltså). Jag som aldrig försover mig också sker det två gånger på två veckor! What?! 

Valborg kom och passerade. Jag jobbade valborgshelgen (det var själva valborgsmässoafton som jag bara snarkade förbi alla larm). När Svante kom 6.27 och bonkade mig i huvudet med vattenflaskan och krävde mer så blev det bråttom. 7.00 pick stämplade jag in, hur fantastiskt?

Valborgskvällen knallade vi över till Roger och Svantes BFF's och var där i kaoset ett tag. Vad sägs om 8 vuxna och typ 8 barn - i åldersspannen 7-1år. Helt crazy var det en stund. Att två av dom vuxna dessutom hade en tidigare outredd dispyt som liksom dallrade i luften gjorde ju att det blev lite konstig stämning. Men vi hann nog vara där i knappt en timme innan det bestämdes att det skulle kollas på majbrasa. Som dom trodde inte skulle vara tänd, eftersom dom alltid är så sen på det utan det var mest för fiskedammen. Men hör och häpna, brasan brann och vi konstaterade att hade vi gått kring 21 som vi hade tänkt för att se elden så hade vi nog bara sett på askan. 

Svante konstaterade att "det binner!" innan han slocknade. 
Vi var nog vid brasan ca en timme innan vi började traska hemåt igen. Denna gång som 4 vuxna med 4 barn. Vi spelade ruter sju, tryckte kärleksmumstårta och käkade snarra. Jättenyttigt på alla möjliga plan. Där kring halv elva valde jag att avrunda eftersom jag trots allt skulle upp och jobba dagen efter. Roger avvek också, men till en garagefest för att gratta en kompis. 

I torsdags så fick jag smita tidigare från jobbet för att åka och lämna in bilen för att fixa hjulinställningarna. Det skulle ta ca en timme sa dom. Efter 45 minuter så fick jag sms att bilen var klar och redo att hämtas (jag gick iväg och smög runt i en butik bara intill). Men när jag kom dit för att betala så fick jag veta att ingenting hade gjorts, utan jag fick ett prisförslag med mig istället för att mina styrstag var glapp. Antar att det inte löns att göra någon inställning på något som ändå inte är still. Det sög endel. Strax över 2000 kommer det att kosta att fixa, men vi eller jag iallafall visste ju att det var något med styrstagen fram eftersom dom påpekat det på besiktningen men att det skulle påverka hade ju inte slagit mig. Väldigt bilmekaninskt lagd. Nope. 

Roger velade lite hit och dit om hurvida han skulle byta stagen själv, alltså om det skulle bli billigare. Men vi bestämde att tid är också pengar och den här gången så skulle vi kunna lämna in den så dom får göra allt på samma gång. Så så vart det. Den 17:e maj ska den lämnas in igen. 

Den 17:e maj jobbar jag. Vilken tid han bokade? kl 10. 
Var den här verkstaden ligger? På andra sidan stan. 
Så vi får väl se hur vi löser det. Antingen så avviker jag från jobbet en stund. Eller så lämnar jag bilen och cyklar tillbaka till jobbet. Eller så får Rogers pappa lämna in bilen som ändå inte jobbar för tillfället. Eller så får Roger avvika från jobbet en stund. Vi vet ju liksom inte hur lång tid det beräknas ta, om man bara behöver vänta i två timmar eller om det beräknas ta hela dagen. Det löser sig. 


Och idag mina vänner, idag har vi tagit ner lite mer än hälften av altanen. Så nu händer det i små babysteg här hemma. Jag funderar på att köpa en cykel som är lite mer lättcyklad än tantcykeln som står överdammad i garaget. Vi är även inne på att köpa en studsmatta till vår son. Eventuellt att jag kommer att våga ställa mig på den också. Såsmåningom.
 

Hmhmhmh ja jag kanske ska uppdatera den här också, nångång emellanåt. Har inte hänt så mycket sedan sist, höll jag på att skriva! Det vore väl att fara med osanningen om något. 

Jag har deklarerat. Säger jag. Nu när jag säger det så blir jag ta mig tusan osäker på om jag faktiskt har det. *loggar in på skatteverket*. Puh, jo det har jag. Även fast jag får tillbaka (preliminärt) 3550kr så är jag lite besviken ändå. På att det är så lite. // Bortskämd tjej 26. 

Sen så vart det ju påsk också, och jag åkte till Stockholm med morsis för att hälsa på bror med familj. En übertrevlig helg. Vi åkte ner på torsdagen och landade ungefär vid lunchtid. Tog taxi till Solna under den typ pinsammaste taxifärden i världshistorien. (Trodde jag då). Taxichauffören påstod att norrlänningar var så trevliga och har ett rykte om sig att inte säga så mycket men vi var ju sociala och så - följt av en tystnad som varade ca 5 minuter. Japp, jättesociala. Mamma kämpade verkligen för att hitta något att säga, och jag satt i baksätet och störde mig på att ryggstödet på den andra stolen verkade vara löst. Eller så körde taxichauffören bara snabbare än bilen egentligen tålde, typ som med yettan (när man närmar sig 100 så skakar typ inredningen lös)(den är inte så aerodynamisk). Chauffören körde nämligen 140 stundvis. Ibland över. . Bara på motorvägen dock, bör tilläggas, som om att det är en ursäkt. 

När vi kom fram så fick vi lunch och efter det så snörde vi på oss skorna igen och spatserade iväg till Solna centrum och kikade runt lite. Det blev dock ingen shopping där för mig den här gången. Jag vet inte om det berodde på att jag visste att vi skulle på Mall of Scandinavia dagen därpå? 
Vi införskaffade det vi behövde på glasbanken (systemet) och kikade runt litegrann utan att egentligen leta efter något särskilt. Sen gick vi hem igen och lagade middag och bara slappade i soffan. 

På fredagen åkte vi som sagt till Mallen. Vi började med att kika runt på en inredningsbutik, där vi hittade jättefina gosedjur förra gången. Jättefina grejer har dom, men när man reser sådär måste man ju ta hänsyn till att det ska rymmas i resväskan också. Och resväskan var ganska full redan när jag åkte ner. 
På H&M hittade jag däremot 5 tröjor som jag gladeligen betalade för. 1400kr. Jag som annars mest handlar på rea ^^ Den ena invigde jag i helgen, och jag vill typ bo i den för den är så skön. 
Vi sprang runt där men gick typ in i 5-6 butiker innan vi slutligen uppsökte restaurang Egon och kirrade kvällens mat. Vilken fantastisk restaurang förresten. Om någon nån gång har möjlighet att äta där så rekommenderar jag det. Jag tog baconlindand oxfilé med pommesfrittes med bbq-sås och bea och stekta grönsaker. Till efterrätt, klart man måste ha efterrätt, chokolate peanut brownie serverad med vaniljglass. Nu blir jag osäker på stavningen, men äsch!. Den var vansinnigt god. 

På lördagen så tog vi en lugn dag. Vi åt frukost i godan ro, gick ner till hemköpet och spelade på stryktipset (enkelt för en som inte kan någonting)(jag fick 10 eller 11 rätt men det var 0 utdelning) sen gick vi på en promenad längs strandpromenaden. Vi gick till en 4H-gård (mitt i Stockholm, what?!) och tittade på lamm som var 3 veckor och smågetter och får och klappade hästarna. Jag kikade på fågellivet eftersom jag blivit skadad av att ha sett på Det stora fågeläventyret och sen gick vi och satte oss på Båtcaféet. Det var typ ett båthus omgjort till café, jättemysigt. Vi satt ute på bryggan och fikade. Det blåste lite kallt, men vad gör man inte för att få låtsas att det är vår iallafall. 
Sen gick vi hem igen och kollade på sport och försökte att inte mogga ur på resultatet. 

På söndagen var det dags för hemresa, så då blev det inte alls mycket gjort. Vi packade och fick ner allt i väskorna och käkade brunch typ. En sen frukost. Flyget hem var inte ens halvfullt. Räknade till ungefär 35 skallar på 132-ish nånting stolar. Som att flyga privatjet nästan. 
Försökte lista ur var vi var någonstans när vi började närma oss och det jag trodde var Sundsvall var förmodligen Umeå, också fick jag förmodligen en skymt av åbyn och tjärnbacka. Jag sa till mamma att det såg identiskt ut, och när vi landade så sa Egon att vi hade flugit över honom vid långviken så att det var mycket möjligt att det var så. Vi beställde pizza, jag tog en paradis med pizzasallad och alltså säga vad man vill om Burträsk, men pizzerian gör oslagbara calzones. Och deras pizzasallad är out of this world. 

Sen fick jag skjuts hem till Sävar. Och på måndagen var det jobb igen, för att vara ledig tisdag. Då jag åkte till Skellefteå för att umgås med los Chrillos. Vi shoppade lite, och det bästa köpet var förmodligen några glasflaskor jag hittade på M&M. Var in till Umeå igår för att köpa fler men dom hade inte. Sorgen alltså! Vi skulle vilja ha 10. Så det fattas 6. Det fanns 5 olika logos på flaskorna, och vi skulle vilja ha två av varje. Roger tyckte dom var häftiga också. Så det är väl bara att be till shoppinggudarna att dom finns kvar nästa gång jag åker till Skellefteå, alternativt att dom kommer till Umeå så småningom. 

Vilken jäkla uppsats det här blir. Jag tror jag avrundar här iallafall. Jag hade tänkt poppa popcorn som jag kan smaska i mig medan jag ser på Vem bor här?. Betalar man TVlicens så ska man väl nyttja kanalerna, haha! 

Det känns som att alla mina "to-do" hopar sig just nu. Och allt ska hinnas på så kort tid också. Jag skulle behöva gå till en optiker och kolla synen, eller kontrollera synen snarare. Jag upplever att jag börjat se lite halvdassigt igen. Och förr var det ju så behändigt att jag kunde gå till optikern som låg bredvid jobbet. Då kunde man ju snipa iväg bara efter jobbet. 

Men vad fan gör jag nu då. När dom har flyttat. Jag minns inte ens vilken kedja det var. Synsam? Se och synas? Det var inte Specsavers iallafall. 

Också börjar det väl nästan bli dags för en liten klippning. Men det är inte panik. Ögonen är mer panik. Jag använder just nu dom sista paren linser eftersom dom andra gick av. Hur nu det är möjligt. Och det är ju något år sedan jag var till optikern, kanske två. Eller var det innan jag fick Svante? Hur som, det är med än dom rekommenderade 6 månaderna iallafall. Men det är behändigt att beställa nya linser via internet när man inte har tid att uppsöka en optiker. 

Men nu är det ju nästan så att jag måste gå till en optiker, och kolla så jag inte fått ännu sämre syn och behöver en annan styrka. Dels upplever jag att jag har lite småont i huvudet ofta. Och jag upplever att jag förlorar synen stundvis. Främst när jag är trött, så det kanske man inte kommer ifrån. 

Sen har jag en hel del tvätt att ta itu med. Det här vanliga. Sen skulle jag behöva renovera färdigt, typ måla lite fler väggar. Jag skulle behöva röja lite i källaren. Och jag skulle behöva bara ha en lugn helg hemma. Motsägelsefullt ändå, för hemma är det typ omöjligt att känna lugnet pga kaos.

På jobbet igår respekterade vi, eller försökte iallafall, regeringens utlysta tysta minut klockan 12. Vi dämpade belysningen, ropade ut i högtalarsystemet att "med anledning av fredagens dåd har en tyst minut utlyst klockan 12. Klockan är nu 12". Och det var så påtagligt. Och då stod jag bara på lagret. Det var (nästan) helt tyst, förrutom surret från kylarna. Det var ingen som sprang omkring, det var ingen som pratade. Bara en oerhört spänd tyst minut som petade på känslorna där. 

Nu var ju ingen av mina människor där, men dom hade kunnat vara där. Och den där ovissheten innan man vet att ens nära och bekanta inte var i närheten ens blir så långdragen. Jag hade inte ens hört att det hade hänt förrän typ 30-40 minuter senare, och då var det via facebook för att någon skrev "Är alla i Stockholm okej?" och "Är i Stockholm och jag är okej". Då var jag ju tvungen att gå in på Aftonbladet/Expressen och se vad det kunde handla om. 

Sen har jag läst typ alla artiklar jag har ramlat över, och jag har gråtit över bilder, historier & filmer. Ibland är jag väldigt lätt berörd, och det här är väl en sån sak som nästan är oundvikligt att bli berörd över. När man läser om krossade barnvagnar, skadade småbarn, avlidna 11-åringar och barn som tvingats bevittna sina föräldrar / farföräldrar dö eller skadas på det sättet. 
När folk flyr i panik från en rusande lastbil (jag har förövrigt alltid varit rädd/skeptisk till stora fordon), och tror man springer mot säkerhet men istället tvingas se döda, lemlästade människor. Barn. Traumatiserande. Kaoset. 

Jag får ju typ ångest och mardrömmar av att bara tänka på det. 
Och här sitter jag och tänker på det likafullt, även fast jag har andra saker att göra. Som t ex packa färdigt. En annan sak som ger mig ångest. En annan slags ångest, men ångest likafullt. För tänk, TÄNK, om jag skulle komma till Stockholm och ångra att jag inte tog med mig en viss tröja. Tänk så fasligt. Eller tänk om jag skulle ha glömt något. För i Stockholm finns det inte att köpa. Nope. Packningen är mycket viktig. 

I söndags inträffade ju den här katastrofala olyckan i Sveg. Där en dubbeldäckare tippade ner i ett dike utan stenar, stubbar eller liknande. Väglaget var inte halt. Det var på en raksträcka. Sikten var bra. Chauffören var en van förare som enligt VD'n tagit alla sina pauser precis som han skulle. (Vilket ju borde vara relativt lätt att kolla, samt om han har kört lagigt. Dom vet var han startade. Dom vet vilken hastighetsbegränsning det är. Kom han fram till olycksplatsen 1 timme innan han borde gjort det så har han ju antingen gasat järnet eller skippat minst en rast). 
Chauffören har även uppgett att det var stora hål i vägen, eller tjälskott som gjorde att han tappade kontrollen. Vilket ju i sin tur bör innebära att han körde för snabbt för väglaget. 

Att folk överhuvudtaget dog lär ju förstås innebära att det inte användes bälten. "De flesta i bussen sov" har jag läst. Det är ju en bidragande orsak. Då är man inte beredd och kan inte ta emot sig. 

Hela olyckan får en ju att minnas tillbaka på tiden då man pendlade - med buss - mellan Umeå och Burträsk. Varje fredag eftermiddag och varje söndagkväll/måndagmorgon. Precis när skolan började och innan man fick tillgång till lägenhet en vecka här och där och när skolan avslutades för sommaren men man sagt upp lägenheterna till månadsskiftet maj/juni. 
Varenda gång jag åkte buss så tänkte jag på hur jag skulle göra om bussen tippade. Jag satt alltid på höger sida, den sida som är närmast diket. Jag satt alltid helst i mitten på bussen, för krockar man är man rätt säker. Blir man påkörd bakifrån är man rätt säker. Tappar någon mötande kontrollen så kör den in i vänstra sidan på bussen. Tippar man så ser man det på en gång och kan förbereda sig att spjärna emot. 
Såklart var jag alltid bältad också. Även om det var "ocoolt". 

Det var väl först tredje året jag började tänka på glaskross, eventuella stenar i diket osv som gör att det kan vara riskabelt att sitta på höger sida. Man fick väga riskerna mot varandra. 

Jag upplever ofta att bussarna kör för fort, eller upplevde. Nu åker jag ju inte buss längre. När det var halt, när det regnade. Det spelade ju ingen roll för bussen måste ju komma fram i tid. I dagsläget hade jag nog inte pallat åka buss. Jag kan nästan knappt åka med när någon annan kör. Efter att jag tog körkortet har jag blivit oerhört åkrädd. Särskilt när jag åker med Roger eftersom han inte lyssnar på vad jag säger om jag säger att han kör för fort eller för nära kanten. Vilket ju kom tillbaka och bet han i arslet en gång, då han körde ner i diket ^^

Han kanske har tröttnat på min "baksäteskörning". Det är nästan alltid jag som kör nuförtiden.

Produktiviteten har flödat hos mig idag. Ehehehehe. 

Jag vaknade kring sju, klev dock inte upp förrän nio och då endast pågrund av att Svante hade kissat utanför blöjan. Jag fattar verkligen inte hur han lyckas. Så då blev det att kliva upp och snöra igång en tvättmaskin. Sen duschade jag, och åt frukost medans Roger tog med sig Svante och åkte och tittade på någon bil i något garage - och åt mjukglass, tydligen. Jag möblerade om bokhyllan, ett projekt jag fortfarande inte är helt klar med. Roger kom hem, lämnade Svante och tog med sig lite skrot och pant och åkte iväg igen denna gång med en kompis. Tjänster och gentjänster. Roger skulle hjälpa till att köra bort lite skrot/pant och får i gengäld hjälp att resa väggen i källaren - med öl inblandat. Jag är spänd av förväntan. 

Jag tvättade lite mer, tror jag för nuvarande är inne på den fjärde tvättmaskinen för dagen. Först vitt (med påslakan+örngott). Sen Svart. Sen färg, med lakanet. Sen det nya jag köpte på Ica maxi. Med stora gröna blad, I'm in love med vårens "trend". Åhåjaja. Så det har jag tvättat, så nu tumlas det och sen ska här renbäddas! 

Till lunch gräddade jag våfflor, eftersom det är vårfrudagen idag - aka Våffeldagen. Såklart måste man grädda våfflor. Jag föreställde mig dock att det skulle vara typ lika jobbigt som att steka plättar men det gick 100 gånger smidigare och var mindre kladdigt. Det här får jag göra oftare. Våfflor med grädde, jordgubbssylt och nutella var dock inte riktigt vad min mage kände att den behövde så den skar ihop efter det. Vi skulle egentligen fara och åka bob(snowracer) med Rogers bror + barn och nått par till men jag fick så stört ont i magen så jag stannade hemma. 

När dom åkt så gick jag och la mig och sov tills dom kom hem några timmar senare. Japp, så förvaltar man egentiden bäst. Sen har jag gjort middag, stökat i och ur tvättmaskinen och vikt ren & torr tvätt. Sen satte jag mig här vid datorn, och betalade räkningarna. Sen skulle jag gå och göra några mer produktiva saker men haha, det sket sig ju som vanligt.