Här har det varit tyst sedan förra året ja. Men det beror på att jag inte har haft något direkt att skriva om. Nej, det är ju givetvis en lögn. Det beror mest på att jag helst av allt velat skriva om det som jag tänker skriva om nu, men velat vänta med det. Först tills största riskerna är över, och sen tills ultraljudet och ja, sen vart det ju ett till då och då hade vi kommit halvvägs precis på dagen så då tänkte vi att det blir en passande dag att avslöja vår lilla hemlighet, som alltså inte längre är en hemlighet, sedan ca 4 dagar tillbaka.

 Jag och Roger ska bli föräldrar, igen. Svante ska bli storebror! 

Och det har varit en pärs att inte säga något. Vilken lättnad när vi äntligen började berätta för folk. Och med folk var det iallafall i mitt fall uteslutande familj som fick veta... Jag behövde själv ca en vecka på mig att smälta det och "känna in det" innan jag ens berättade för Roger. 

Så det här inlägget kommer att bli en typ halvt lista, halvt novell om första delen av denna andra graviditet. 

När fick du reda på att du var gravid?
När mensen var 3 dagar sen tänkte jag att "ja men.. vi testar väl då.. som så många gånger förut också har mensen kommit dagen efter". Jag hade inte så höga förhoppningar med andra ord, eftersom min mens tenderar att göra lite som den vill och komma lite när den behagar. Den har ofta kommit sent, också har man testat "om utifall att". Därav dröjsmålet också att berätta för min älskade karl. Varför ge honom förhoppningar/oro om det bara skulle bli som alla gånger tidigare. När mensen var 11 dagar sen så kände jag att det nog kanske var på riktigt. 

Första testet, som jag tog första januari för övrigt, visade väldigt svagt. Så svagt att det nästan skulle kunna ha varit inbillning. Så jag testade igen dagen efter och fick ett lite starkare men ändå svagt reslutat. Tredje dagen upprepade jag proceduren och fick ett utläsligt streck iallafall, men testade den fjärde dagen också - för att vara på säkra sidan. 

Då var jag i vecka 6, utifrån senaste mensens sista dag. Vi har ju på senare dagar, efter RUL, räknat ut att jag bara var i vecka 4. Och det är ju något jag inte riktigt kan get my head around. Jag kan inte förstå hur det ens är möjligt. Blir ju spännande då att se när bebbe kommer, om det blir närmare första datumet eller det andra. 

Vilken vecka är du i nu? Enligt Rutinultraljudet, där dom mäter alla bebisens organ och lemmar och mått och hit och dit så är jag nu i vecka 21. 20+2 för att vara exakt. Eller bebisens mage och huvud överrensstämmer med det. Bebisens ben är en vecka längre ... Och det är ju RUL som bestämmer, så min kropp har helt enkelt lurat mig. Så från att varit beräknad 3:e September är vi numer beräknade den 13:e September. Och var så lugna, jag har kollat. Det är inte en fredag. 

Vikt: Ja, jag tänker ju inte gå in på exakta siffror. Men jag har gått ner 4kg sedan graviditeten startade. En bidragande orsak är ju att jag inte har varit så hungrig, eller när jag har varit hungrig har jag blivit mätt / äcklad. En annan sak som inte direkt hjälpte någon viktökning var när jag gjorde glukosbelastning, fick migrän och kräktes upp allt jag åt i 3-4 dagar. Jag åt en måltid, sen gick det 20 minuter och sen vände det upp igen. Om och om igen. Min starkaste teori är att det började som migrän som sedan utvecklade sig i uttorkning. Alternativt att den där görjan man får slå i sig gjorde något med min mage. Det var inte en trevlig upplevelse iallafall. 
Min barnmorska är iallafall nöjd med min icke viktuppgång. Med Svante blev det ju bara +3kg, så jag hoppas på något liknande den här gången. Jag har nyligen upptäckt vattenmelonerna... jag vet ju vad jag lever på om det blir varmt i sommar.  

Graviditetssymtom: Mitt första symptom - illamåendet - kom som ett brev på posten då vi var uppe och höll på att riva taket. Den första dagen tog vi den "lätta" sidan. Så avigt av oss att börja med den lätta... Den andra dagen, då vi skulle börja bära pannor över taknocken så började jag må ruskigt dåligt och var nära på att kräkas emellanåt. Lite tidigt för symptom kände jag, men det höll i sig sedan fram tills vecka 15 ungefär. Jag mådde illa, men kräktes inte så jättemycket. Någon enstaka gång, när jag var hemma och ledig och drabbades av huvudvärk samtidigt. Jag har kräkts en gång på väg hem från jobbet, det var när jag hade plockat på mig ett extrapass och hade stressat så mycket hela den förmiddagen. Som tur var så hade jag garderat mig eftersom jag mindes hur det var när jag väntade Svante, så jag hade en tom glassbytta i bilen. Haha! Så stört. 

Jag har även varit väldigt trött, och har i regel gått och lagt mig samtidigt som Svante. Där mellan 18-19. Och det har jag alltså gjort dom tre första månaderna, och ändå känt mig helt slutkörd. Lagom dock till att vi skulle åka bort för att fira min mors födelsedag så ringer en läkare till mig angående blodprov jag lämnat hos Mödravårdcentralen. Läkaren i andra änden berättar att man har upptäckt att jag har för låg produktion i sköldkörteln av .. nåt hormon. Jag hade för låg ämnesomsättning, bland annat, och att jag skulle få Levaxin utskrivet på recept. Jag väntar svar på om dosen är lagom eller om den ska justeras nu i veckan. Läkaren undrar om jag har känt mig frusen (JA)(dock, vinter, hallå), tröttare än vanligt (JA)(trodde dock att det var ett normalt graviditetstecken) samt om jag hade känt mig förstoppad. . . (ehh...) Hursom, jag fick medicin utskrivet, hämtade det samma dag och började ta det dagen därpå. 

Annars har jag varit relativt förskonad från krämpor, fram tills i måndags då jag får känningar i ländryggen/korsryggen/ryggslutet/förmodligen fogarna... Sigh. Ja, denna graviditet kommer nog inte gå lika smärtfritt förbi som med Svantes. Å andra sidan är jag ju 4 år äldre också. 
Jag har även börjat få känningar av halsbränna. Så.. yey. 

Mat/dryck jag kan frossa hur mycket som helst i: Upplever inte att jag har haft några direkta "detta måste jag äta". Jag har varit sugen på mackor - inte lika dille som med Svante - men rostade eller grillade. Lakrits ett kort tag. Fick sug efter ostkrokar, och suget avtog så snart jag bara köpt hem det. Sura godisar är en hit. Tills man får ännu surare halsbränna. Halloumi är ett begär jag har för tillfället. Har flera dagar ätit endast stekt halloumi till middag. . 

Är du känslig? Ja, det är jag ju i vanliga fall också men jag upplever nog att jag kan vara ännu känsligare nu. Jag har suttit och grinat till artiklar om Avicii, t ex. Vad jag förmodar, lite mer än en normal person. Fick skäll av en kund över telefon för att hen hade köpt en vara som hade kort datum. Då låste jag in mig på toa och grät en skvätt efteråt och det syntes förmodligen på mig och mina kollegor måste ju ha funderat vad tusan ... Jag är annars rätt "hårdhudad" när det gäller sånt, jag tar inte åt mig så mycket om en kund är missnöjd men just den gången så bröt jag nog ihop. . .

När kände du bebisens första sparkar? För några veckor sedan kände jag några små buffar som sedan försvann. Jag vet inte om det var fisar på tvären, eller om det var så buffar från bebbe. Men i veckan så har det varit livat, igår kunde jag knappt sova pga party i magen. Dels är det svårt att sova när man känner att något rör sig i en, men samtidigt vill man väl inte riktigt sova heller.. Man vill ligga och njuta och känna rörelserna, och bara känna in barnet. 

Är du ofta orolig? Ja, och jag är faktiskt förvånad att jag är mer nojjig över att det ska bli något med det här barnet än jag var när jag väntade Svante. Eller det är ju iallafall det som mina minnen säger mig. Jag var så orolig för missfall fram till vecka 12. (Det var först då vi berättade för "utomstående". Jag berättade för mamma först, på en torsdag. På måndagen som följde så berättade jag för min närmaste chef. Och alltså, vilken lättnad det var att slippa låtsas som att man mådde prima skinka, när man ibland bara ville gömma sig i ett hörn i kylen och samla krafterna. För det har märkts av på min arbetsprestation - i min mening iallafall. Jag jobbar inte dåligt, bara lite långsammare. Som en normal arbetare. 
Samma vecka som jag berättade för chefen berättade Roger för sin familj. Och i slutet av den vecka får övriga av mina familjemedlemmar veta. Då hade jag gått in i v13, och de största riskveckorna var förbi. 

Men ja, jag har varit orolig. Min hjärna resonerar som så att "vi har ju redan fått ett friskt barn, risken att det då är något fel på detta /att det blir missfall/att den dör i magen ökar". 
Jag blir lika lättad varje gång jag får se eller höra bebbes hjärta. Eller när jag känner buffarna.

Hur vill du att din förlossning ska se ut? Jag vill att den ska gå lite snabbare än sist, behöver inte ta nästan ett helt dygn. Jag vill att bebbe/moderkaka ska vara lite mer samarbetsvillig, förra gången fick jag inte resa mig upp sedan dom tagit hål på hinnan så vattnet gick. Jag fick ligga, på rygg, i en obekväm säng med smärtor i 14 timmar. Jag fick inte ens resa mig upp för att gå på toaletten, utan skulle säga till när jag behövde "gå".
Jag skulle dock vilja ha samma upplevelse att jag får värkar, åker in och dom konstaterar att "oj det är på gång" och tar vattnet där. Så blir det mindre att städa, tänker jag. Haha! Lugn personal. Odramatisk förlossning. Inga sprickor, inga smärtor. Haha, ja jag vet. Orealistiska fantasier. 

Hur många UL har du gjort? Två har det blivit än så länge. Vi gjorde RUL i dagen innan jag skulle gå in i vecka 20 (19+0) när sköterskan konstaterar att bebbe är "för liten" och backar oss med 10 dagar. "Ni får komma igen om två veckor, när bebbe är större så vi kan se allt vi behöver se". Inte mig emot egentligen, ultraljud är en fantastisk upplevelse. 

Vet du vad det blir för kön? Nja, jag vet ju var ultraljudssköterskan sa. Jag vet ju också att det inte är 100% säkert. Jag vet ju också vad jag tror. Men Roger är 100% säker på det motsatta, på grund av förhoppningar och släktstatistik. Så det ska bli intressant att se.

Mina första mammakläder: Har kvar en del sedan Svante. Beställde från Bonprix här förra veckan. Har bott i samma par leggins sedan några veckor tillbaka (jag tvättar dom givetvis emellanåt). Ska bli skönt att få klä sig i något annat. Ser fram emot sommaren när man kan leka valross i klänning. 
En annan orsak till att se fram emot sommaren är ju att kunna vara ledig. Det blir en hel massa ledighet - med Svante - fram tills förlossningen. Det känns väldigt skönt. Samtidigt är det bästa när det är varmt att kunna gå in och ställa sig i lagerkylen och svalka sig på jobbet. 


Nä, men nu är klockan över 21 och jag borde verkligen ta och gå och sova. Jag behöver all energi jag kan få.