Allt är ju relativt. Vissa saker som får mig att få bättre för stunden får mig att må sämre i det långa loppet. Till exempel så känns allt mycket bättre om man får äta lite choklad. Och med lite så menar jag mycket. Och med mycket menar jag alldeles, alldeles för mycket för mitt eget bästa.

Och det känns ju bra för stunden. Men sen så väger man sig och då känns det inte så bra. Eller när inga kläder passar.

En promenad kan få mig att må bättre. Om jag inte får ont senare. Vilket jag oftast får, eftersom jag går alldeles för lång tid istället för att ta korta promenader, men varje dag.

 

Min familj får mig att må bättre. När min hjärna inte ställer till det för mig och börjar gå igenom allt som skulle kunna hända mina närstående - vilket bara orsakar mig smärta.

 

Sömn kan få mig att må bättre. Men sover man för lite så kunde man lika gärna inte sovit alls, och sover man för mycket så är hela dagen förstörd.

Men om man inte ska vara så pessimistisk.

Saker som får mig att må bättre.
Att jag har ett jobb. Att det dessutom är toppenbra med finfina kollegor är ju bara... helt underbart.

Att jag har en karl som älskar mig för den jag är, som finns där för mig när jag kommer hem.
Att jag har en familj som mer eller mindre älskar mig oavsett.

 

Att jag har ett liv som fungerar helt enkelt. Allt kanske inte alls går som man vill, men kan ju inte få allt man vill på en gång. Huvudsaken är att dom stora bitarna är på plats.