Det är mycket saker jag saknar.

Som jag skrev igår. Ladugården.

Jag saknar Ville. Katten som försvann för oss midsommar 2010.

Jag saknar ibland att gå i skolan. Mest saknar jag lektionerna med Leif i gymnasiet. Men även tiden i Burträsk, när jag faktiskt kunde träffa Chrillos varje dag. Eller Mamma.

 

Jag saknar morfar. Edor. Alla dom som har gått bort.

Fotbollen. Jag saknar att spela fotboll. Glädjen som fanns där en gång i tiden, lyckan över att få spela fotboll. Som på något vis försvann, och var en av orsakerna till att jag slutade.

Jag saknar tiden då det inte fanns några bekymmer i världen. Saker bara var som dom var, man kunde inte påverka dom så mycket. Nu är man helt plötsligt ansvarig för sin egen lycka. Man måste själv se till att maten står på bordet. Man måste själv ta beslutet att det är dags att gå isäng. Och man måste själv kravla sig upp ur sängen, det är ingen som väcker en 4.20.

 

Jag saknar inspirationen jag hade, då jag skrev flera a4 med skit varje kväll. Nu för tiden är jag glad om jag lyckas fantisera en kort händelse precis innan jag somnar.

Det är inte lätt när det är svårt, som någon klok en brukar säga.