I somras bestämde jag mig en dag att jag skulle vara hurtig när jag kom hem från jobbet. Det var soligt, lämpligt varmt och jag var på fotohumör. Tre flugor i en smäll. Och jag cyklade, cyklade och cyklade. Tog död på mig i första backen då jag envisades med att vara på cykeln hela vägen. Backen i Tjälen. Typ 500meter lång, om inte mer. Brant och dryg något så fruktansvärt. Hade blodsmak i munnen och mjölksyra som aldrig förr när jag nådde toppen.

Mitt mål var att cykla ut till havet, "det kan ju inte vara så jobbigt" tänkte jag. Med i ekvationen var ju då inte uppförsbackar, motvind och irriterande insekter.

Men det var värt mödan när jag kommer ut till färjeläget för holmöfärjan och upptäcker till min stora lycka att jag lyckats pricka in precis så att den var påväg in. Slet fram mobilen, knäppte några bilder och återhämtade mig i några minuter, innan jag vände kosan hemåt.