This time it's not a cow

 
Jag trivs förbaskat bra på Ica Maxi. Något annat tänker jag inte säga eller påstå, och något annat är inte heller sant. Men ibland saknar jag faktiskt ladugården och kossorna. Även om man luktade ladugård större delen av dagen.

Kossorna har egna personligheter. Visa är snälla. Vissa är elaka. 7454 gick inte att mjölka till exempel. Man var tvungen att sätta en bräda som höll igen "utgången" till roboten, annars smet hon igenom. 226 visste precis vad som gällde när man kom och gick på morgonen. Dags att mjölkas var det då, och hon var så snäll.

Men det finns framsidor och det finns baksidor av alla mynt. Jag blir inte sparkad, knuffad eller stångad lika ofta nu. Jag får fortfarande blåmärken, men dom är fjuttiga om man ska jämföra.
 
 
Det finns goda minnen, och det finns dåliga och jobbiga minnen. Det är oftast dom sistnämda man minns.
 
Jag saknar ladugården. Men jag skulle aldrig byta tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0