Jag och mamma har varit ute på promenad. Som vanligt, vilket är jättebra. Valet av samtalsämne var kanske inte jätteuppiggande, men det kändes ändå givande.

Vi pratade om sjukdomar. Alltså släktrelaterade sjukdomar, och morfar. Och jag fick lära mig endel saker som jag faktiskt inte visste. Till exempel att morfar hade cancer. Jag tycker ändå att någon hade kunnat berätta det för mig när jag var 17, men tydligen gick det mig förbi. Han var ju visserligen död när dom upptäckte det. Förtroendet för sjukvården har inte direkt ökat, på grund av allt som hänt min stackars morfar.
Han sökte hjälp för att han hade ont i ryggen, och det finns en historia med cancer i släkten. Han skickades hem utan tagen sänka - vilket senare visade sig vara 300. Jag vet inte vad en normal sänka är, men inte 300. Hades en röntgen gjorts hade man kanske upptäckt att han hade cancer.

Men det hade tydligen fortgått ganska länge, då han hade cancer i lungorna (det var så man upptäckte det, när det var svårt att dränera ena lungan då den var vätskefylld). Vid obduktion visade det sig att han hade det i lungorna, njurarna, levern...

Men det känns verkligen jättebra, jag är verkligen inte favorittippad av Gud.
Varför?

Jag ligger i riskzoonen för Hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes (pappas sida), cancer, alkoholism, depression (mammas sida) och övervikt(från båda håll, och I'm already there).

Jag tror jag skolkade när man tilldelades goda genpooler.
Vad jag kommer dö av? Förmodligen både cancer, orsakat av alla lightläsker jag håller på med för att undvika sockret, och hjärtstopp, till följd av diabetes orsakat av övervikt. Men innan det så blir jag så deppad över att jag är sjuk, så jag tar till flaskan. Och chokladen. Why hålla igen när det redan är kört liksom.

 

Jag har en ljus framtid framför mig.