Jag kanske lät lite less på livet i mitt förra inlägg.
Och det var jag också. Alltså inte självmordsbenägen eller dödslängtan eller så, men.. bara trött och less på livet. Sådär som man kan vara ibland. Eller jag brukar då vara det med jämna (eller ojämna) mellanrum. Säg gärna till om det bara är jag, för isåfall kanske jag borde söka hjälp?

Men jag har tagit mig samman nu.
Jag övervägde att se på Jag Ab. Men jag gjorde inte det. Jag läste lite bloggar, och såg Sofia's Änglar. Och insåg att jag har det ju förjävla bra egentligen. Jag har det bra.. ensam.

Just den biten har jag inte direkt kommit över.
Ensamheten. Det är konstigt att man kan känna sig ensam trots att man har så mycket människor omkring sig. Jättekonstigt.