Det var så oerhört grymt härligt med sovmorgon i morse. Men min kropp, eller hjärna, följde inte riktigt med och bestämde att det var dags att vakna 05.30. Blev lite halvskraj först, "shiiiet har jag försovit mig?!". Sen började jag tänka och insåg att det var fredag, och att jag bytt tid. Så jag somnade om, och det är ta mig tusan det bästa som har hänt mig på hela veckan!

Långfredag. Låååååångfredag. Ja. Själva arbetsdagen kändes lång. Eller både lång och inte lång. Jag har aldrig insett hur jobbigt det är att vara kvar på jobbet när nästan alla andra går hem. När man jobbar kväll är det inte samma sak. Men idag var det sjukt trögt sen när alla gick.

Sen har det inte hänt mer. Jag klev upp. Jag for till jobbet. Jag slet som ett djur (vilket djur vet jag dock inte ännu) och var på ganska bra humör. Jag åkte hem. Jag åt middag (ganska god middag. Ryggbiff av älg med klyftpotatis och rödvinssås). Kanske inte supernyttigt och i enlighet med vårt nyttiga liv, men man måste ju få unna sig nån gång, och jag tror dessutom att jag hade sparat så jag hade utrymme för det i min dag. (Vi kör som sagt viktväktarna och räknar poäng. Typ som att räkna kalorier). Och jag tror det fick plats. Annars får jag väl äta som en pippifågel och skita som en elefant imorgon.

Nu ska jag gå och sova, för att imorgon så är det dags för mer arbete. Ingen sovmorgon. Och jag har redan varit uppe alldeles för länge.