1. Jag hade bestämt redan innan att inte bli för långvarig. Halv elva är ändå något slags nykterhetsrekord för mig. (Alltså, ovanligt länge att stanna när Elin inte är full). 

2. Jag är som en pensionär, jag blir trött tidigt och kan inte värja mig mot den. Den smyger sig liksom på som en freakin' ninja. Sen sov jag inte så bra inatt heller. Drömde mardrömmar om huset och pengar... As usual.

3. Det är, på riktigt, psykiskt påfrestande att umgås med 100 onyktra personer när man själv är nykter. Det funkar inte. 

4. Jag mådde inte så bra. Eller mår inte så bra. Både illamående, ont i huvudet och ont i käkarna (!?). Sistnämnda förmodligen en följd av ovanstående (nr3). 

5. Jag hörde inte mina egn tankar. Volymen var så hög på både folk och musik att jag inte hörde något. Jag har ju svårt att höra folk som det är ibland. 

6. Jag behövde gå på toa. Och jag går inte på "offentliga toaletter". Särskilt inte när jag har en jävla rustning på mig. Tar man av sig strumpbyxor osv så får man aldrig på sig dom igen. Någonsin. Det var nog den minst invägande grejen, jag har en rätt stadig blåsa ^. 

7. Jag blir bakis även om jag inte dricker. Jag blir bakis bara jag umgås med fyllon. I synnerhet när Roger har druckit så blir jag bakis. Jag tar liksom över bakfyllan. I don't know why, och jag önskar det inte var så. Ju kortare tid I hang around, desto mindre risk!

Men det var bra där. Bra mat, bra folk, efterrätten sådär - eftersom jag inte gillar kaffe. Musiken superb, dock som sagt lite hög volym. Inte visste jag att grannen var en sån lirare. 

Upptäckte saker om folk, eftersom jag observerar. Bland annat att alla andra har så mycket mer sociala skills än jag. No wonder I'm alone. Vissa är bara sociala, men inte på ett bra sätt. 

Nu ska jag lägga igen öga och se om jag slipper vakna med ågren imorgon. Och får se när karln orkar släpa hem arslet.