När jag stod och vek tvätt tidigare idag så kom en tanke till mig. En idé till en möjlig början i en bok. Sen började jag vrida på den där idén, granska den från andra vinklar och nu har jag totalförstört den. Och jag minns inte riktigt den där grundidén jag hade heller, till en början på en bok.

Och jag vet inte ens hur man skriver en bok. Risken är ju att man bara ordbajsar massa skit och då blir ju boken ganska dålig. Eh. Det räcker inte bara med att vilja skriva en bok. Det känns som att man måste känna något för det man skriver också. Att man har någon slags koll. Känsla. Att man vill förmedla något.

För jag har väl berättat att jag drömmer om att skriva en bok? Eller två. Får man bara bollen i rullning så blir det kanske lättare. Ska man ha storyn klar för sig i förtid, eller räcker det med att komma på saker som ska hända medan man skriver? Om man vet hur man börjar boken, kan det som sköta sig själv sedan?

Gud, tänk om man fått lära sig sånt här crap i skolan.
Men då hade väl alla gått runt och skrivit böcker istället för att ägna sig åt riktiga jobb ^ ^ Man kanske borde veta hur man ska börja boken, ha någon slags idé om hur boken ska formas och kanske ha slutet klart för sig. Man borde veta hur det slutar redan innan man börjar.

Det är väl det som är mitt problem. Jag ser inte slutet. Jag har aldrig sett slutet. Så därför maler det bara on and on and on. I mellanstadiet skulle vi skriva ett kapitel per lektion om en man som strandat på en ö. Ett kapitel skulle väl vara ungefär en a4. Gud vad jag malde. Jag tror jag skrev 10 a4. Ett kapitel. Om ett färdigt ämne.

Jag kunde inte sluta.

Det kan jag fortfarande inte.