För åtta år sedan var jag alltså 15 år. Jag tycker inte att det är länge sen, samtidigt som jag tycker det är evigheter. Jag var en lite allt i allo, ni vet hur det är på landsbygden. Jag fick göra saker som man nog normalt inte får göra när man bara är 15. Eller ärligt så hade jag inte ens fyllt 15. 

Första veckan fick jag spola silos. Ni vet... Rännorna där man förvarar bajs/ensilage under vintern/våren. Spola med högtrycken, flög skit överallt. Men jag var nöjd, för jag fick ju 50kr/h för det, och jag hade dessutom fått låna ett par hörselkåpor med radio. Jädrar vad nöjd jag var, tänkte på strålarna. Den sensommaren fastnade jag för en låt med Lasse Lindh. Svenska hjärtan. 

Det är lite av en smygfavorit än idag. Jag hörde på den för någon dag sedan och den levererar. "Jag ger dig inte min morgon och inte min dag, du får nåt så mycket bättre du får hela jävla jag. Hela underbara unika jag och inte nåt så futtigt som en morgon och en dag". 

Dom två nästkommande åren var jag fabriksarbetare på sommaren, tjänade hela 2000 på en månad, yeah! Fick lära mig en hel del, bland annat att vuxna karlar kan vara som tonårspojkar och att det gör ont att få en glasruta över sig.

Sen började jag jobba i ladugård. Som avbytare som det kallas i folkmun. Djurskötare, så att ägarna kunde fokusera på resten av verksamheten. Det var mest kul, ganska slitsamt. Trevligt att se få uppleva djurens personligheter, upptäcka deras egenheter. Mindre kul när det inte gick så bra, när man möttes av dödfödda kalvar, när man blev sparkad för att man helt enkelt var på fel plats vid fel tidpunkt. För tidigt födda kalvar, så man fick hämta kalvarna på diverse ställen, rymlingar, argsinta nyblivna mödrar(kor). Avhorningen. Eller när vi var tvungen att nödslakta en ko typ en vecka efter att jag börjat. Jag tänker inte dra det här, men det var jobbigt. 

När jag tog studenten 2009 så fick jag vara ledig 2 dagar(helg) innan jag började jobba i ladugården igen. Till oktober. Arbetslös 5 månader innan jag behövdes i ladugården igen 

. (Jag jobbade var tredje helg eller när jag behövdes). Sökte jobb, lämnade in 4 ansökningar till maxi det året. Tre via internet och sedan gick jag dit personligen. Ja. Vi vet väl alla hur det slutade men jag fick kämpa bra nog för att komma dit. 

Det har hänt så sjukt mycket under dom 8åren. Dom senare 8åren. Den senare tredjedelen av mitt liv. Jag slutade spela fotboll. Jag slutade äta kött. Jag valde att gå gymnasium i en annan kommun. Jag valde att utbilda mig i styckning, och börja äta kött igen (efter 3år). Jag träffade min första pojkvän. Blev gravid, gjorde abort. Han bedrog mig. Jag gjorde slut. Blev deprimerad.  Gav upp hoppet och fann karln jag numer lever med. Äger ett hus med. 

Och jag tänker ofta att jag blir övercreddad, att jag får för mycket beröm för det jag gör och det jag kan. 

Men vet ni vad. Det kanske är jag som undercreddar mig själv för ofta.

Jag kan mycket. Jag kan alltialloa, jag kan sätta ihop ett fönster och jag kan praktiskt taget sköta en ladugård. Jag kan stycka en 600kg's ko själv, och jag är fasen ganska duktig på att jobba i butik också. 

Om jag någon dag skulle bli arbetslös kanske jag borde starta ett lantbruk, eller bli delägare, och öppna en gårdsbutik. Med ostar( jag gillar ju ost), styckdetaljer och charkuterier. 

Ja. Det är bra med en backup. Utifall att.