Vi klev upp, åt frukost och åkte sedan till Västerbottens bildemontering och lämnade in saapen. Jag kände att det var dags att säga farväl efter nästan 5 år. 

Det var ju mer fel än rätt på skiten, och den har ju fått jobba hårt. 

39700 mil. På en årsmodell 97. 

Första vintern frös framdörren igen. Jag var sen till ladugården. Jag slet, med våld, och upp gick dörren men fick en fin byngel. Såg ut som nån vikt plåten. 

Tomgångsmotorn är paj. Man måste hålla lite gaspådrag för att den inte ska dö. 

Den läker olja och topplockspackningen är nog påväg att fara. 

Elfel överallt. Höger blinkers funkar lite när den vill. Helljuset funkat om man inte kör i för kraftiga gupp. Har man otur så slocknar det bara. Varningsblinkersen funkar inte. Jag har absolut ingen aning om varför. 

Tändningslåset är kasst. Man måste dra ut nyckeln helt och stoppa in den igen för att starta om den. Och drar man ut nyckeln och hjulen rullar så går rattlåset i. Ingen bra kombo med icke fungerande tomgångsmotor alltså. 

Spolarvätskan läcker. Ingen idé att fylla för det rinner rätt igenom. 

Centrallåset funkar 1 gång av 20. Låset på höger bakdörr är helt paj. 

Lacken har sett sina bästa dar, solblekt så den är mer beigerosa än röd. 

Glaset på blinkersen bak är trasigt. Det är rost lite här och var, och det är en grop i taket som orsakar en mindre sjö när det regnar. 

Hål i avgassystemet. Drivknutarna knackar och mår dåligt varje gång man svänger. Bromsslangen bak måste bytas inom 1år. 

Belysningen i dörrarna existerar inte längre, lamporna har lossnat och glaset är krossat. 

Antennen är böjd, den ska egentligen dras ner när man stänger av bilen men nu surrar bara motorn och inget händer. 

Hmm... 

Nä det var nog bäst för alla att den åker i metallbingen.