Ja alltså den här så kallade bloggen håller ju på att självdö deluxe. Men om alternativet är att blogga från mobilen så får den nästan hellre göra det.. 

Jag kollade som snabbast igenom vad jag skrivit senast. Har inte ens nämnt i förbifarten att jag börjat om och jobbat. För 7 månader sedan. Opsss. Man kommer snabbt in i gängorna igen, även om det var endel som förändrats så var sig det mesta likt. Mest är det väl folket som ändrats. Alltså ny personal. Folk flyttar, börjar plugga osv. Man anpassar sig rätt snabbt. 

I höstas var vi danmark också. Svärfar, Roger och jag. Vi lämnade Svante hos mormor och drog en roadtrip. Utan att ha bokat hotell/rum så kom vi fram till Brande. Fullt på hotellet. Fullt på vandrarhemmet bredvid. Men där hjälpte man iallafall tre förvirrade svenskar att ringa till ett typ motell i närheten, där det fanns två rum. Och det var en liten by, klassisk dansk landsbygd (som det kändes iallafall). Vi hade gått igenom hela byn på 15 minuter. Den bestod i princip bara av en huvudgata med gränder som gick in på var sida av gatan. Små gulliga hus, byggda precis invid trottoaren. 
Man sov i en byggnad på ena sidan av vägen. Inga märkvärdiga rum kan väl tilläggas, lite sådär halvkonstig färgsättning och heltäckningsmatta överallt. Frukosten serverades i bortre änden. Det var alltid bara vi som åt. Konstigt nog, eftersom att det skulle vara fullt. 
Middag köpte vi på krogen som drevs på andra sidan vägen av samma ägare. Ett gammalt danskt par, som knappt förstod svenska. Och vi förstod knappt dom. Och Roger som är laktosintolerant försökte göra sig förstådd. Lyckligtvis fanns det ett gäng danska typ ungdomar som råkade höra våra små försök att förklara att det inte får vara smör, grädde eller mjölk i sås eller dylikt. Så dom ropade till sig ägaren, som då var servitör också, och förklarade på danska.. 
Och portionerna var inte att leka med. Är ni vrålhungriga och passerar där någon gång så stanna. Dessutom var köttet från gården bredvid, och inte alls dyrt.

Och på tractorpullingen åt vi massor med pommes. Och dom gör verkligen dom bästa pommesen där. Dom är tjocka, frasiga och helt underbara. Det är bara synd att det enda man får till är ketchup. Curryketchup. 
Och sista dagen så regnade det, så vi "tväråkte" till tyskland och gränshandlade litegrann. Åkte tillbaka upp till Brande och kom precis i tid för att se första pullet för dagen. Men det blev lite segdraget där på slutet. Det tog oerhört lång tid och det var hela tiden överhängande risk för regn. Och dom man vill se är ju, alltid - spelar ingen roll vad det gäller - sist i tur. Alltid! För att publiken inte ska gå tidigt. 

Sen körde vi hem igen. Hela vägen upp till Norrland. 

Och nu är det 7 månader senare. Det första jag gjorde när jag började om att jobba efter mammaledigheten var att ansöka om semester för danmarksresan. 


Och nu är det påsk. En märklig högtid där man firar att en man led för flera hundra år sedan. Led, och dog, på korset för oss. Och sedan återuppstod för att åka till himlen. Eller? Jag vet inte. Jag hade en strof ur en psalm här på huvet tidigare idag. Men nu minns jag knappt vilken. Jo vänta. Jesus på korset offrat sitt liv, öppnade ögon herre mig giv mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig. Mm jag erkänner jag googlade för att hitta dom rätta orden, men den nynnade jag på tidigare idag. 

Har varit en snabbest i Burträsk, igår åt vi surströmming och hela kvällen rapade man äckel. Såg let´s dance, led, och såg röstningen. Sen gick jag och la mig och sov till 5, då Svante började prassla på med täcket. Då skyndade jag mig, tyst, upp och drog igen persiennerna. Sen somnade jag om. Svante pratade på klockan 7 och tystade som sen, men när mamma stack in huvudet en halvtimme eller mer senare så låg han och filosiferade bara och jag låg som en klubbad säl. Så mamma tog med honom ner, och jag snarkade vidare till klockan 10.