I söndags inträffade ju den här katastrofala olyckan i Sveg. Där en dubbeldäckare tippade ner i ett dike utan stenar, stubbar eller liknande. Väglaget var inte halt. Det var på en raksträcka. Sikten var bra. Chauffören var en van förare som enligt VD'n tagit alla sina pauser precis som han skulle. (Vilket ju borde vara relativt lätt att kolla, samt om han har kört lagigt. Dom vet var han startade. Dom vet vilken hastighetsbegränsning det är. Kom han fram till olycksplatsen 1 timme innan han borde gjort det så har han ju antingen gasat järnet eller skippat minst en rast). 
Chauffören har även uppgett att det var stora hål i vägen, eller tjälskott som gjorde att han tappade kontrollen. Vilket ju i sin tur bör innebära att han körde för snabbt för väglaget. 

Att folk överhuvudtaget dog lär ju förstås innebära att det inte användes bälten. "De flesta i bussen sov" har jag läst. Det är ju en bidragande orsak. Då är man inte beredd och kan inte ta emot sig. 

Hela olyckan får en ju att minnas tillbaka på tiden då man pendlade - med buss - mellan Umeå och Burträsk. Varje fredag eftermiddag och varje söndagkväll/måndagmorgon. Precis när skolan började och innan man fick tillgång till lägenhet en vecka här och där och när skolan avslutades för sommaren men man sagt upp lägenheterna till månadsskiftet maj/juni. 
Varenda gång jag åkte buss så tänkte jag på hur jag skulle göra om bussen tippade. Jag satt alltid på höger sida, den sida som är närmast diket. Jag satt alltid helst i mitten på bussen, för krockar man är man rätt säker. Blir man påkörd bakifrån är man rätt säker. Tappar någon mötande kontrollen så kör den in i vänstra sidan på bussen. Tippar man så ser man det på en gång och kan förbereda sig att spjärna emot. 
Såklart var jag alltid bältad också. Även om det var "ocoolt". 

Det var väl först tredje året jag började tänka på glaskross, eventuella stenar i diket osv som gör att det kan vara riskabelt att sitta på höger sida. Man fick väga riskerna mot varandra. 

Jag upplever ofta att bussarna kör för fort, eller upplevde. Nu åker jag ju inte buss längre. När det var halt, när det regnade. Det spelade ju ingen roll för bussen måste ju komma fram i tid. I dagsläget hade jag nog inte pallat åka buss. Jag kan nästan knappt åka med när någon annan kör. Efter att jag tog körkortet har jag blivit oerhört åkrädd. Särskilt när jag åker med Roger eftersom han inte lyssnar på vad jag säger om jag säger att han kör för fort eller för nära kanten. Vilket ju kom tillbaka och bet han i arslet en gång, då han körde ner i diket ^^

Han kanske har tröttnat på min "baksäteskörning". Det är nästan alltid jag som kör nuförtiden.