Ibland funderar man hur folk uppför sig egentligen. Jag antar att alla kan ha dåliga dagar men...

Det cirkulerade ju en insändare för ett tag sen som var skickad till Handelsnytt men som delades på många andra medier också och fick oerhört stor spridning. Den där insändaren ifrågasätter hur folk beter sig i butik. Att man är otrevlig mot personalen, dumpar oönskade varor (varor man plockat på sig men inte orkar gå tillbaka med) lite varstans i butiken som sedan blir svinn (om det är en kyl eller frysvara som lämnas på fel ställe). Vilket ju också påverkar miljön. Det är så dumt att mat som egentligen hade kunnat ätas, nu måste kastas eftersom att någon inte orkade gå tillbaka - alternativt säga till när man betalar/checkar ut att .. "jo jag ångrade mig...". 
Folk har blivit för bekväma. Hemmastadda. Att man tror att man får göra lite som man känner för. 

Och det kan jag fundera på ibland också. När jag jobbar. 
Om folk tänker på att dom är vår arbetsmiljö. Att hur dom uppför sig i en butik resulterar i hur man som butiksbiträde mår när man går hem. 

Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt jobb. 
Men dom senaste dagarna har jag haft några väldigt speciella kunder. Och inte speciella på ett bra sätt. Jag kommer att minnas dom för alltid. Men inte med värme i hjärtat.. 
Hade en kund som frågade efter en vara som vi inte har längre. Och jag svarade vänligt att den tyvärr har utgått. 

"Nä, men du det vet jag att den inte har gjort". 
- Jo men jag menar att den har utgått ur vårt sortiment.
(För den finns fortfarande att köpa in om man skulle vilja det.)
"Näh. Nä det har den inte men ahja". Också vände han på klacken och rusade vidare. Och liksom sättet han sa det på... Det var lite "men lilla gumman" över det hela. Fruktansvärt frustrerande, och att han dessutom inte stannar kvar för att få ytterligare information utan bara kastar ur sig att ungefär "Näh, du har ingen koll på det här, så du är inte värd tre sekunder att förklara.".  Men jag är ju helt säker på att vi inte längre har just den produkten i sortimentet eftersom jag personligen plockat bort den eftersom den slängdes mer än såldes. . . . Men nä. Jag har ju ingen koll, för att jag är tjej. 


Sen hade jag en annan som jag följde och visade en var en vara fanns och det bara spårade totalt då han tydligen tolkade min service som något helt annat. Det är inte ofta man får en kund (man 50+) som hävdar att han älskar en och vill gifta sig med en. Och liksom inte på ett skämtsamt sätt... Och det är väl tur det, att det inte händer oftare, för jag tycker inte att det var en särskilt behaglig upplevelse. 


En av dom främsta anledningarna till varför jag inte berättar var jag jobbar när jag börjar prata med nya på internet, och numer bara berättar vad jag gör. . Sen är det väl såklart så att det kanske är dom obehagligaste som fastnar i minnet, än om dom är få.  

Som sagt, missförstå mig inte. Skulle inte vilja byta jobb eller arbetsplats för allt i världen. Men ibland önskar man att folk i allmänhet skulle kunna tänka steget längre, och lite mer i banorna "hur påverkar mina beslut och mitt beteende min omgivning". Rent generellt. Överallt.