Igår vaknade jag tio minuter före alarmet av att Svante kräktes i sin säng. Han var ganska chill med det, inte alls så hysterisk som han brukar vara. Bort med sängkläderna och in med dom i tvättmaskinen, in med ungen - och en själv i duschen och sanera. Torka golvet och fixa sig själv i vanlig ordning efter att ha rådfrågat chefen strax innan 6 på morgonen. 
På Rogers jobb är han t ex inte välkommen när Svante har uppvisat tecken på kräksjuka med tanke på smittrisken, så vi tänkte att jag borde ge dom på jobbet en sportslig chans iallafall. Särskilt med tanke på att inventeringen är på intågande. . . 

Jag kom 25 minuter sent och hade tydligen hunnit bli saknad. Men tillslut kom jag ju. Och dagen flöt på bra. Jag mådde lite skumt på förmiddagen. Kan ha berott på chilin jag åt kvällen innan. Kan ha berott på avsaknaden av frukost. Kan även vara psykiskt, man känner ju alltid efter lite mer och tolkar kroppens signaler mer när någon man har närkontakt med varje dag uppvisar symptom. 
Men jag klarade dagen, inga kräkningar. Och Svante kräktes bara den där enda gången och har sedan busat på som den busunge han är. Han äter, han sover, han har samma energi som vanligt. Så han kanske kräktes för att han stoppat nåt i halsen, eller för att han ätit något dåligt. Inte så troligt på grund av att han ätit för mycket, med tanke på tidpunkten. Äter man för mycket brukar ju kräkningarna komma typ direkt efter. . . . 
Anledningen att vi var säker på att det var magsjuka var ju för att Svantes kompis kräktes på dagis i fredags precis när Roger hämtade.. 

Hur som. Bara en kräkning och inga fler symptom efter det innebär att Svante med största sannorlikhet kan vara på dagis imorgon eftersom det kl7 gått mer än 48 timmar. 

Men jag säger bara. Trevligare uppvaknande kan man ju få.