En helg har snart passerat igen och om en timme är det exakt en vecka kvar till julafton. Vad har vi sysselsatt oss med sedan senast kanske en undrar och det ska jag ta och berätta, var så säker. 

Onsdagens äventyr har jag ju redan redogjort för, vi fick åka hem och sova för återkomst till sjukhuset 8.00. Och jag vaknade 5, petade på lilltjejen för matning och hon åt endel.. innan hon somnade om. Så man kan väl säga att hon inte var proppmatad. Dock fick hon ju sova då så länge som hon bara kunde innan vi gatt åka tillbaka till NUS. Sen fick vi vänta. Hon hade ju redan fått en PVK som det kallas på onsdagen så dom kollade så den fortfarande satt bra och fungerade. Och för den som inte är så insatt (varför skulle man vara det?) så kan jag tala om att PVK är en infart. Nålen dom sätter i armvecket (eller ovansidan hand eller var det passar) för att ge mediciner och dylikt för att slippa sticka en flera gånger.
När dom kejsarsnittade mig så hade jag en i vardera hand, t ex, för möjligheten att ge flera mediciner samtidigt - om det skulle krävas. Oftast är det en säkerhet, ibland behöver man inte ens få några mediciner, men blir det trängt läge - AKUT! - så vill man ju inte att dom ska behöva stå och sjabbla och försöka hitta av kärl i stundens stress. 

Nåväl, så dom kollade att den funkade och satt som den skulle innan vi fick återgå till väntan. Vi var ju där 8, som sagt och hennes MR var inte förrän 10.30. Som tur var så lyckades vi med konststycket att hon sov i princip större delen av tiden, så hon slapp känna att hon egentligen var vrålhungrig. 
Den här gången fick vi följa med till röntgenavdelningen, och vara med när dom sövde ner henne. Förvisso så sövde dom inte ner henne förra gången utan då fick hon bara vällingnarkos och lugnande då hon var så pass liten att hon typ ändå bara låg still förjämnan. Men vi fick följa med nu iallafall, se henne kämpa emot narkosen och hjälpa till att lugna henne. Jag har ju aldrig själv fått narkos, så jag vet inte riktigt hur det känns, men tydligen (och det kan man väl förstå) känns det ju lite konstigt. Tillslut så lugnade hon sig, och gav efter och somnade, och vi fick försöka hitta tillbaka till avdelningen. Eftersom det ändå var lunchtid så passade vi på att gå och äta lunch, eftersom MR och röntgen beräknades ta ungefär en timme eller lite mer. Dom skulle ringa när hon var klar. 

Käkade kebabtallrik i restaurangen i centralhallen och vad kan man säga. Rekommenderas. Det var supergott. Först tänkte vi ta någon av dagens rätt, men sen såg jag kebabtallrik och kände bara att det vore rackarns gott ändå. Och jag ångrar det inte det minsta. Så måste man nån gång äta på NUS i centralhallen. . . Tips. 

Hann nästan precis komma tillbaka till rummet på barn3 när dom ringde och sa att hon var färdig och på uppvaket. Dock så hittade vi ju inte till uppvaket själva, utan fick be om lotshjälp från personalen. Hade för mig att jag noterat någon liten skylt någonstans efter vägen, och det stämde mycket riktigt men ... samtidigt så vill man ju inte hålla på och lalla in på avdelningar utan behörighet. 

När hon kvicknat till och ätit lite så blev vi tillbakaskickade till avdelningen och när vi säkerställt att hon vaknat helt okej, ätit helt okej och kommit igång med kisseriet så fick vi åka hem. Då hade vi spenderat lite mer än en arbetsdag på sjukhuset. Så vi svängde förbi subway och tog oss en macka var innan vi åkte hem till Sävar där jag bara duschade och bytte om och åkte vidare hem till mamma. Men den här texten är redan så lång eftersom jag helt och hållet verkar sakna förmåga att stoppa i tid, eller bryta ner text till små relevanta bitar. Så jag tror jag tar fredag-söndag i ett annat inlägg. 

Några saker jag dock kan förtydliga, då det är folk som frågar om det varje gång vi pratar om det. Undersökningen är en rutinundersökning. Det är för att få nya bilder att jämföra med dom som togs tidigare för att se om det blir mindre vätska/hålrum. Dvs för att veta om shunten är rätt inställd eller om man måste öka/minska känsligheten för tryck. Det är alltså ingenting som är fel, utan rutin. Precis som alla besök hos diverse läkare har varit rutin. Hjärtläkare, ögonläkare, barnläkare, täta BVC kontroller. Det är allt enligt en uppföljningsplan pga hydrocefalus'esen. 
Och nej. Vi har inte ännu fått veta vad MRen visade, men jag antar att vi kanske får svar i veckan. Kirurgen vet ju nu vad han tittar på, vad han tittar efter. Han ska jämföra bilderna och ta ställning till om shunten ska ändras i känslighet. 
Slut på förtydligande. Nu ska jag nog gå och sova, det har varit en lång dag idag också då det var någon som tutat i mig att vi skulle på julbord vid lunch men så visade det sig när vi var uppstigna och nästintill helt färdiga att "nej men för fan - det var middag". Japp, en sovmorgon mindre.