Idag har det inte hänt så mycket fast ändå har man inte hunnit nåt alls. Först var vi på BVC och tog vikt och längd och huvudomfång som vanligt. Några veckor till och sen glesas besöken ut. Det känns både skönt, och skrämmande. En gång i veckan är ju liksom standard nu, och man slipper oroa sig för "så mycket hinner inte hända på en vecka". Nåväl, vi var där klockan 9. Lite stressigt blev det ju, men inte för att vi var sena nej. Eller vi var inte sena från början utan det var så att dörren på bilen inte gick att öppna innifrån och jag hann ju få lagomt mycket panik. Jag fick, smidig som jag är, klättra över på passagerarsidan och smita ut den vägen för där gick det minsann. 

Sen efter 11 så styrde vi kosan (bilen) mot Robertsfors där jag mötte upp mamma och överlämnade sonen. Vände efter det hem igen, då hela orsaken till Svantes bortasovning var vårt sjukhusbesök. Så hann bara svänga om hemma och plocka upp karln för att åka till Norrlands Universitetssjukhus. Väl där fick vi beskedet att vi skulle sova kvar. Kanske. Eventuellt. Oklart. "Vi kollar upp det". Skönt iallafall att få se bekanta ansikten, det var samma barnläkare som kikade på henne nu som kikade på henne när vi var inlagda på IVA dom första veckorna. Och hennes utlåtande var samma som alla andras som vi mött hittills. Det ser bra ut. Hon utvecklas precis som en normal bebis. Hon kan allt som en "normal" bebis kan för sin ålder. Stabil, fint hull osv osv. 

Så där efter 16 när vi trodde att inga fler läkare skulle komma och vi förlikat oss med tanken av ännu en natt på sjukhuset bestämde vi oss för att jag skulle åka och köpa mat, Subwaymackor dagen till ära. Sagt och gjort. När jag kom tillbaka så hade dom precis gått rond och sagt att vi fick åka hem för att komma tillbaka imorgon. Skönt ändå att få sova i sin egen säng, och att få något gjort såhär på kvällskvisten. Nu är jag redo att skicka mina stackars julkort. Det har ju bara tagit ca 2 timmar att skriva adresser och fixa och dona. Jag vet inte hur det riktigt har kunnat ta så lång tid dock. Det är ju bara 30 kuvert? Förvisso har jag varit tvungen att kolla upp alla adresser på eniro, med undantag för några få. Typ Mammas kan jag av naturliga skäl utantill. Väck mig mitt i natten och jag kan rabbla den, men det är ju för att jag så länge bodde på samma adress ^ ^ Grannarnas kan jag. Dock kollar man ibland också upp stavningen och sådär för man vill ju liksom inte göra bort sig. Och adresserna man är extra osäker på måste man ju även googla och se så rätt sambo också bor på adressen. Och när jag gjorde så blev jag faktiskt osäker på om jag skickade ett julkort rätt förra året.. 

Nä, men nu ska jag gå och lägga mig. 8.00 ska vi vara tillbaka på NUS. Efter 6 får lillan inte äta mer. Så min väckare kommer ringa där kring 5 så man hinner få i henne något slags sista mål innan dess. Zzzz.