Jag ska erkänna att det är större omställning än jag trodde att gå från ett barn till två. Jag har levt under illusionen att den största omställningen låg i att gå från noll till ett men så var tydligen inte fallet. Det hade kanske varit mindre omställning om man inte hade behövt infinna sig på diverse vårdcentran olika dagar olika tider och sådär, om man liksom kunde lalla på hemma mest hela dagarna hela veckorna lång. 

I veckan skulle jag ju som ha fått till några telefonsamtal. Dels skulle jag behöva ringa till handels för att få minskad avgift på grund av föräldraledighet. Hade jag haft nån slags framförhållning i kroppen så borde jag ju ha ringt redan innan lillatösen kom i dagsljus och bara hade ett barn som lever skithus. Men någon sådan har jag ju alltså inte haft, framförhållning, så nu måste jag försöka ringa det där samtalet antingen medan Svante är på förskolan eller bara träffa av en fin tidpunkt. Det gäller ju att ha minnet och modet också. Det är mest det det sitter i egentligen. 

När jag ringer mina samtal ska det ju helst vara tyst. Och stressfritt. 

Det är det ju sällan nuförtiden. 

Ja. På kvällen är det ju det såklart. Men då har väl ingen kundtjänst öppet. 

Ett annat problem jag har är att jag måste beställa ut journalkopior i pappersformat. Men jag förstår inte riktigt hur, eller var jag ska vända mig. Eller ja, jag frågade barnmorskan idag när jag var på mitt återbesök och hon sa att jag skriftligen ska vända mig till vårdstället (i det här fallet blir det ju specialistmödravårdens uppgifter som är intressanta - och framåt). Men jag hittar ingen information överhuvudtaget om det på det berömda nätet. Så jag måste förmodligen ringa och höra om det också, så jag inte besvärar dom med brev helt i onödan. Och sen om jag ska ha ut journalen för Elise´s första tid i livet, sjukhusvistelsen och diagnos och sånt där så lär jag väl behöva vända mig till ytterligare ett ställe. Herregud vilken ångest för någon som lider av fobi för sånt här.