Kalas
Jag är hemskt ledsen över att tystnaden varit total så länge, men jag har inte direkt prioriterat att skriva dessa dagar, även om jag förmodligen hade hunnit.
I lördags hade vi kombinerat födelsedagsfika och "namngivelse" för Elise, så hela veckan inför det har gått åt till att göra lite varje dag. Jag höll Svante hemma från förskolan för att han inte skulle bli sjuk, eftersom det veckan innan gick rätt så mycket magsjuka vad jag förstått och det dessutom går ganska mycket förkylning och .. vi ville att han skulle vara frisk på helgen helt enkelt.
Jag skriver "namngivelse" eftersom det i princip är/var en fika, kalas, där vi bara berättade vad hennes fullständiga namn blev. Ungefär halva gästlistan föll bort på grund av sjukdom, och även om alla skulle kommit hade vi nog överdrivit fikat något. En stor risk att äta nyttigt och sen bara baka allt man är sugen på. Särskilt när man börjar baka redan 3 veckor i förväg.
Vi hade alltså 10 olika sorters kakor, banoffeepaj, marängtårta (sommartårta, pinocciotårta, kärt barn har många namn) samt även smörgåstårta.. för 20 pers. Så ja, vi stod alltså med en hel del fika kvar när alla åkt hem...
På eftermiddagen hade vi "dukning nr2" då vi hade bjudit hem ett par vänner på tacomiddag först och sen fika efter det. Så lördagen var det full fart framåt från ca kl6 på morgonen då Elise vaknade tills gästerna åkte hem där kring 00snåret.
Vilken brakhelg alltså. Och det känns ju i kroppen om man säger så. Från att knappt ätit något socker eller överdrivet fettigt i fyra-fem veckor till världens brakfest under 2 dagar. Jag har aldrig tidigare kunnat relatera till när folk har klagat över för mycket socker men helt plötsligt förstår jag vad dom har menat. Det KAN bli för mycket. Saker kan vara FÖR söta. Vilken ögonöppnare om vad socker gör med en. Hela gårdagen var man trött, slut och slö (vilket ju förvisso inte är ovanligt) men det var på en helt annan nivå. Först idag har vi lyckats få bort allt vad heter godsaker, så nu blir det till att försöka styra upp den kommande veckan så att balansen kanske är återställd lagom till helgen igen.
I lördags hade vi kombinerat födelsedagsfika och "namngivelse" för Elise, så hela veckan inför det har gått åt till att göra lite varje dag. Jag höll Svante hemma från förskolan för att han inte skulle bli sjuk, eftersom det veckan innan gick rätt så mycket magsjuka vad jag förstått och det dessutom går ganska mycket förkylning och .. vi ville att han skulle vara frisk på helgen helt enkelt.
Jag skriver "namngivelse" eftersom det i princip är/var en fika, kalas, där vi bara berättade vad hennes fullständiga namn blev. Ungefär halva gästlistan föll bort på grund av sjukdom, och även om alla skulle kommit hade vi nog överdrivit fikat något. En stor risk att äta nyttigt och sen bara baka allt man är sugen på. Särskilt när man börjar baka redan 3 veckor i förväg.
Vi hade alltså 10 olika sorters kakor, banoffeepaj, marängtårta (sommartårta, pinocciotårta, kärt barn har många namn) samt även smörgåstårta.. för 20 pers. Så ja, vi stod alltså med en hel del fika kvar när alla åkt hem...
På eftermiddagen hade vi "dukning nr2" då vi hade bjudit hem ett par vänner på tacomiddag först och sen fika efter det. Så lördagen var det full fart framåt från ca kl6 på morgonen då Elise vaknade tills gästerna åkte hem där kring 00snåret.
Vilken brakhelg alltså. Och det känns ju i kroppen om man säger så. Från att knappt ätit något socker eller överdrivet fettigt i fyra-fem veckor till världens brakfest under 2 dagar. Jag har aldrig tidigare kunnat relatera till när folk har klagat över för mycket socker men helt plötsligt förstår jag vad dom har menat. Det KAN bli för mycket. Saker kan vara FÖR söta. Vilken ögonöppnare om vad socker gör med en. Hela gårdagen var man trött, slut och slö (vilket ju förvisso inte är ovanligt) men det var på en helt annan nivå. Först idag har vi lyckats få bort allt vad heter godsaker, så nu blir det till att försöka styra upp den kommande veckan så att balansen kanske är återställd lagom till helgen igen.
Kommentarer
Trackback
