Idag är en sån dag när jag bara känner mig frusen ända in i själen. Och då är det ju inte ens särskilt kallt ute, om man ska jämföra med hur det varit dom senaste dagarna. Jag kanske håller på bli sjuk, på riktigt, den här gången. Är lite snuvig för att vara ärlig, men det brukar ju vara standard den här tiden på året. 

Efter att ha lämnat Svante på förskolan så gick jag en längre promenad. Det gick ju kanske inte i rasande fart, men det gör det sällan då det är snö ute. Man blir ju inte snabbare heller av att rulla barnvagnen. Det värsta är ju att jag typ tog vägen med absolut flest uppförsbackar, branta sådana. Till råga på allt har jag ont i en höft och i ett knä, lyckligtvis (?) samma ben dock. 

 

Menmen all motion är bättre än ingen. Även om min kropp och själ i dagsläget skulle må absolut bäst av ett stort stycke sömn just nu. Men då är det ju det här att jag inte längre själv kan bestämma när jag ska sova, när jag kan ta en powernap. Tidigare veckor har Elise sovit lagomt till lunch, så då har man ju kunnat knipa till sig några minuter. Men de senaste två veckorna har hon typ inte somnat förrän Svante kommit hem från förskolan, och då får jag ju ändå inte sova när hon sover. 

Annars har det inte hänt så mycket mer idag. Jag skottade bort plogvallen då jag kom hem efter promenaden. Ringde till vårdcentralen och lämnade återbud för föräldragruppen då det olyckligtvis blev så att vi har möte med neurokirurgen samtidigt. Vi hade egentligen tid i början av januari men då var kirurgen borta(sjuk sa dom, men nu vet jag inte längre) och vi hade inte fått någon ny tid så jag ringde förra måndagen bara för att höra om vi blivit bortglömda eller sådär. Annars kan man ju tänka att man automatiskt borde tilldelas en ny tid när ny tid finnes. Det funkar tydligen inte så. 
I måndags ringde dom och bokade in oss med kort varsel, och då blev det så att det krockade med föräldragruppen och då får det väl vara så. Man får ju faktiskt ha sina prioriteringar rätt. Förhoppningsvis kan vi vara med på nästa möte, lära känna lite föräldrar med barn i samma ålder som Elise. Annars kanske dom hittar till öppna förskolan samtidigt som mig en vacker dag också. 

Men alltså... kan klockan vara -båda barnen sover- så jag kan få gå och lägga mig. Det här är ju löjligt. Det känns lite i stil med första sommaren i huset när vi bara körde på och jag somnade lite här och var. När man liksom är så trött att det nästan gör lite ont i själen.