Jag går runt med en olustig känsla idag. 

 

Uttråkad, men utan direkt inspiration till att göra något särskilt. En känsla av att vara så jävla ensam, men samtidigt med känslan av att jag aldrig får vara ensam. Det är hela tiden någon som ska ha något av mig. Som hela tiden ska ha av min energi. En energi jag kanske egentligen känner att jag inte har att dela med mig av. Överstimulerad och utmattad på samma gång.

 

Det är förmodligen hormoner, och för lång tid hemma i och med först sjuk och sen föräldraledig. Men jag känner mig så ensam. Så oviktig.