Synd om liten

Förvånansvärt nog känner jag mig inte så himla trött som jag borde göra. Elise var vaken större delen av natten som var på grund av trasslig mage. Det är den här omställningen från helammande till mat som spökar. 
Och det insåg vi inte riktigt förrän mot morgonkvisten då hon kaskadkräktes två gånger relativt tätt. 

Jag hoppas att denna natten blir bättre, att den innehåller mer sömn. Men nu vet jag ju vad jag ska göra om set blir likadant.. innan det blir kaskadspya. 

Nu har vi iallafall köpt hem katrinplommonpuré som vi kan ge som komplement till maten för att förhindra att det fortsätter såhär. 

Och Svante har jag hållit hemma, han hade feber när vi kom hem från Burträsk i lördags och sen fortsatte det söndag och måndag. Igår något lägre. Idag har han varit feberfri men ändå rätt kek. Siktar på att ha honom på förskolan imorgon iallafall. Han har bara onsdag-torsdag denna vecka sen är det påsklov följt av en ledigvecka pga Elises inläggning. 

Nånå, nu ska jag försöka sova, om denna natt skulle balla ur också. 

En vecka ungefär

Jag tenderar tydligen att uppdatera en gång i veckan nuförtiden. Kanske är lagom så då det inte direkt händer så mycket spännande saker i vardagen. Det har ju förvisso inte hindrat mig förr, alltid hittar man väl något man kan filosifera om. 

Det är ju lite synd att jag funkar så i det normala livet också. Att jag typ fegar i det sociala när det sker IRL. Eller när man är fler än en person, trots att jag känner samtliga personer sedan innan eller att samtliga personer är relativt harmlösa. Jag får typ en spärr. 
Ungefär som att min hjärna resonerar som så att om folk har någon annan att konversera med så konverserar dom hellre med den. Medan om man bara är två, dvs jag och någon annan så är jag inte lika återhållen. Kan det verkligen funka så? 
Sen har jag ju andra sociala problem också, som att jag inte ställer "mot"frågor eller för samtal särskilt väl när det är kallprat. Får jag ett ämne att tycka till om så brukar jag väl kunna förmedla åsikter iallafall, och erfarenheter. 

I slutet av förra veckan hände väl inte jättemycket, onsdag var ju senast jag uppdaterade. Torsdagen och fredagen fortflöt. På lördagen åkte vi in till Umeå på ett swapmeet, bara bildelar. Roger hittade ingenting han blev sugen på och jag fick mest hålla efter ungarna. Sjukt mycket folk dock. Såhär i efterhand så tänker jag att jag borde tagit tillfället i akt och låtit Roger gå ensam på "loppisen" och själv (med barnen såklart) smitit iväg på MM överskott. Mest för att jag insåg att vår basilikakrydda är slut igen och på vanliga livsmedelsaffärer säljs inte basilika i något större än en vanlig kryddburk. 
Efter att vi varit klart i det underjordiska garaget åkte vi vidare till ett annat garage och hängde där en stund så herrn fick lufta bilsnacket med andra kunniga och intresserade. Efter det åkte vi dock hem, vi hade passerat lunchtid och fram till middag fes vi mest bara på i soffan och gjorde oss i ordning. På lördagskvällen var vi nämligen bortbjudna på middag. Roger kände dom (eller han?) litegrann sen tidigare pga gemensamma intressen. Så en anings nervös innan var jag, för vad exakt vet jag ju inte men ... 

Kvällen flöt iallafall på, supergod mat och supertrevligt sällskap. Jag hoppas att jag inte skämde ut mig. Eller gjorde ett dåligt intryck. Skapat osämja för alla framtid typ, lite jobbigt när man bor på samma kvarter. 

På söndagen vaknade jag upp med huvudvärk, som vanligt efter att Roger tagit sig en öl eller två. Nä, jag tror faktiskt det beror på att jag spänner mig omedvetet i nya sociala sammanhang. På grund av att jag gärna vill bli omtyckt men också är medveten om mina sociala icke skills. Mina sociala tillkortakommanden. Ungefär. Det låter jättelöjligt, men samtidigt, vem vill inte bli omtyckt? 
Jag tror väl inte att jag någonsin (med undantag såklart) blivit direkt ogillad.. jag har bara varit den där konstiga som inte säger så mycket. Bra beskrivning. 

Igår försökte jag städa en aning för att inte behöva känna att det är kaos överallt. 
Och idag har jag lämnat Svante på dagisjobb, varit på BVC och hämtat Svante från dagisjobb. Sen åkte vi ut mot Skeppsvik och hade lite playdate med mina jobbarkompisar + barn. Svante somnade utan bråk redan efter bolibompa så jag tror att han fått busa av sig rejält idag. Funderar på om jag ska följa hans exempel och gå och sova snart. En vacker dag kanske man vaknar utvilad.

RSS 2.0