Hallå! Jag kommer inte ens ihåg när jag skrev senast, men jag vet att jag har avhandlat mitt besök på medicinmottagningen. Jag väntade på att få receptet på medicinen i ca en vecka tror jag, innan jag loggade in på 1177 och frågade om en receptförnyelse. När jag väl gjort det så gick det ju snabbt, inom en timme hade jag svar och innan dagen var över hade jag recept. Sjukt smidigt. Ännu smidigare såklart om det bara flyter på och läkaren skrev ut på en gång. 

Förra torsdagen (den trettonde) så gick Svante på sommarlov. Så nu ska han vara hemma med mig i 10 veckor ungefär. Vi blir rejält osams ungefär minst en gång om dagen, men totalt så har han blivit betydligt mer skötsam om än vild emellanåt. 
Den helgen var vi bortbjudna på middag, en gammal klasskompis till Roger och en ny bekantskap till mig. Det skiljer 5 dagar mellan Elise och deras son, så vi går i samma föräldragrupp. Och bor dessutom så gott som grannar. Supertrevlig kväll och maten var helt makalös. Jag var dock tvungen att avvika där kring 22, då Svante inte kände att han hade ro nog att lägga igen ögonen där. Så vi gick hem, fick hjälp av Roger att få hem barn, vagn, cykel och stol och sen gick han tillbaka. Smidig, när det bara är 3 hus bort. 
Svante somnade i princip direkt, men vaknade senare på kvällen skrikandes att han ville gå hem. Så trött var han alltså, att han inte ens var medveten om att vi gått hem trots att han gick själv. 


I onsdags spenderade vi ungefär störredelen av dagen på Norrlands universitetssjukhus då vi på morgonen hade tid hos barndoktorn med Elise för Neurologisk bedömning eller sådär. Hon fick OK, än om han tyckte att hon var lite sen med dom "grovmotoriska rörelserna". I hennes ålder så borde dom ha börjat krypa, medan hon just och pass har börjat åla sig framåt. Dock så tappade hon 3 veckor av magträning när hon blev dålig och vissa dagar hinner vi inte ha henne så mycket på golvet om det är andra ärenden. Hon kanske till och med blir ett sånt här barn som hoppar över krypningen och börjar gå på en gång. 
När vi liks var hos barnläkaren så frågade vi om han kunde ta en snabb titt i Svantes öra, då han tenderar att prata väldigt högt eller till och med skrika när han ska prata. Och vi har ju sett att han har mycket vax, men ville liksom ha en bedöming och det fick vi vänligt nog. 
Så igår ringde jag till Sävar Hälsocentral och bokade tid för att få hjälp att plocka bort det där. Väldigt skönt när man kan ta stöd av att "barnläkaren sa", för dom är annars väldigt duktiga på att vifta bort det och "testa med vaxol".

Så efter barnmottagningen åkte vi hem, åt lunch - släppte tillbaka pappa Roger till jobbet och efter lunch var det dags för mig att packa in ungarna igen i bilen och åka tillbaka till NUS för nästa besök. Ögonmottagningen för Svantes del. Och dom är ju helt underbara måste jag ju säga, både på barnmottagningen och på ögonmottagningen för barn. Dom vet verkligen hur man hanterar barn, och gör undersökningen kul. 
Svante ser sämre på ena ögat, dom vet inte varför och det är ingenting som går korrigera eller som han behöver/kan använda glasögon för. Så återbesök igen efter sommaren, både med lillan och lillen. Jag börjar kunna det här med vårdbesök. 

Två timmar tog det hos ögonläkaren, då dom droppar något i ögonen för att kunna kolla mer. Men då tar det  45 minuter för dropparna att verka. 

När vi var klara åkte vi hem, snörde in potatisbullar i ugnen för en snabb middag och sen begav jag mig in till stan en tredje gång. Utan barn. Åkte till Ikea/Avion för att hitta en gå-bort-present åt mamma. Inte till mamma, men för mammas räkning? Det är alltså mamma som ska ge bort, men hade inte möjlighet att själv handla något. 

Sen gick jag på Ikea och köpte en byrå, då det var 20%rabatt. 

Igår ringde jag som sagt Sävar HC och fick en tid nästa veckan för Svante. En annan sak vi gjorde igår var att vi bytte Svantes rum. Så nu sover mr Svonko i det som förr var hans lekrum. Vi är inte helt på det klara med möbleringen, men jag har fått en idé som kanske är bättre än hur vi har ställt det nu. Jag ska fundera på den en stund till. 
Så igår kväll svettades och slet jag med att montera ihop byrån jag köpte på onsdagen. 




Och idag är det midsommarafton. Jag borde egentligen inte ens sitta här, för jag har massor att göra. Jag har alltid massor att göra, men jag gör aldrig det jag måste så därför när det blir kris så är det Så mycket att göra. 
Nä, nu ska jag fortsätta städningen. 

I måndags så blev Elise 9 månader. Men jag hade även ett efterlängtat besök hos läkaren på medicinmottagningen på NUS. Mamma hade tagit semester och tog hand om barnen så jag skulle få åka själv. Hela besöket kändes lite halvmärkligt dock, jag kände mig typ ... ivägen. Besvärlig. 

Först när jag kom till sjukhuset så parkerade jag bilen, det är fortfarande sjukt svårt att hitta parkering trots att det liksom blivit varmt igen och man kan cykla. Men jag vet ju var jag ska leta så jag hittade en rätt snabbt. Var där femtio minuter innan min tid, så jag hade gott om tid att gå till centralhallen och betala avgiften och sen tillbaka till dit jag skulle. Jag börjar ju kunna vägarna runt på sjukhuset. Sen var det ju bara att vänta. 

När jag väl fick komma in så ställde hon massa frågor, som sig bör, det hör ju liksom till en undersökning att ta reda på lite bakgrund. Men det var liksom lite.. ja jag vet inte. Jag kände mig lite anklagad för att jag inte tog medicinen som blev utskriven under graviditeten, trots att det blev sagt att jag liksom skulle sluta med den efter födsel. Det kändes som att det var lite konstig stäming helt enkelt. 

Som sagt hon undrade hur mycket jag åt av medicinen - som jag blivit tillsagd att inte äta efter födsel. Hon undrade hur min kontakt med sjukvården sett ut, eftersom remissen varit rätt så knapp. Men jag var ju ärlig och min kontakt med vården har ju varit minimal. Jag blev tillsagd att jag skulle sluta med medicinen efter förlossning, jag skulle bli kallad till nya prover i mars - vilket skedde, jag fick svar i april på nivåerna och fick remiss till medicin. Jag har ju aldrig fått träffa någon på sävar hälsocentral för att diskutera nivåerna där eller så utan blev ju remitterad direkt. Inte ens första gången, alltså under graviditeten, fick jag ju träffa någon. Jag pratade med någon på telefon, fick svara på några frågor och sen hade jag ett recept på Levaxin. 

Tydligen så stod det där läkaren kan läsa att jag hade blivit kallad till ett möte men inte dykt upp men jag har minsann inte fått någon kallelse. Jag vet att han ringde (läkaren på Sävar VC) men att jag inte hann svara (jag har läst journalen på 1177) men aldrig har jag blivit kallad fysiskt. Så blev ju lite irri på den punkten iallafall. 

Annars tog hon blodtryck, lyssnade på hjärta och lungor. Pratade ärftlighet. Och hon liksom konstaterade att baserat på blodproven som jag lämnat, och med tanke på ärftlighet, så är det Hypotyreos jag har. Så hon skulle skriva ett nytt recept, jag ska börja medicinera och efter semestrarna så ska jag lämna nya blodprover för att se om dosen ska justeras. Men just nu ska jag äta samma mängd som under graviditeten. 


Problemet är ju bara att jag inte har fått något nytt recept. Hon har inte skrivit något nytt fast hon sa att "jag fixar det". Än så länge har jag ju kvar från förra omgången, men jag kommer ju måsta ringa och efterlysa mitt recept om det inte börjar dyka upp något nu till veckan ... Men till läkarens försvar så sa hon ju aldrig NÄR hon skulle fixa ett nytt recept...  

Förra söndagen vaknade vi upp och bestämde oss för att göra något annat. Vi packade in oss i bilen, åkte förbi jula och köpte campingstolar också åkte vi vidare till ett ställe strax utanför umeå och kollade på rallycross. Ganska intressant, än om jag inte hängde med så himla mycket i vad eller hur eller varför saker skedde. Det blir lätt så när man har ett busfrö eller två som också kräver sin beskärda del av uppmärksamhet. 

Förra söndagen kom även mamma på besök, framåt middagstid, för att sedan stanna över natten. I måndags hade jag nämligen min läkartid på medicinmottagningen på NUS, och mamma tog semester för att ta hand om barnen så jag skulle få fokusera helt. Det kändes oerhört lyxigt. Hela läkarbesöket kändes lite halvmärkligt och jag hade lite problem att känna av läkaren. Det kändes litegrann som att hon mest tyckte att jag var till besvär men jag har ju bara gjort som jag blivit tillsagd. Men mer om det kan jag ta i ett inlägg helt dedikerat till bara det. 

Efter läkarbesöket så åkte jag hem, också bestämde vi oss för att ta en tur till stan. Igen. Först gjorde vi dock ett besök hos Sävar blommor, då mamma fick ett presentkort där av mig i födelsedagspresent. Hon hittade massa fint, och jag såg både ett och annat jag skulle kunna tänka mig att äga också men just nu känns det väl inte riktigt rätt ekonomiskt då försäkringskassan inte varit snabbast med att besluta om den tillfälliga föräldrapenningen vi fick när Elise fick göra om operationen. 

Efter Sävar blommor åkte vi in på Rusta och Childrenshouse, och vi hittade väl några saker att spendera pengar på. När vi shoppat färdigt åkte vi hem till Sävar, packade om och sa hejdå. Sen var det dags för oss att gå på sommarfest på förskolan. Lite synd att det regnade så vi var tvungen vara inomhus. 

Annars har veckan gått ganska fort, på onsdagen gick jag på öppna förskolan och var där några timmar. I onsdags firade vi också att vi varit tillsammans i 11 år. Eller fira är väl att ta i, vi konstaterade. Vi åt lite godare middag än normalt en onsdag kanske. Men inget restaurangbesök eller sådär. 
Torsdag försökte vi göra ett ryck och städa ute men det var alldeles för varmt. Jag ville lägga mig ner och smälta. Vi gick och köpte mjukglass. Fredagen var väl något bättre, men vi gjorde ändå ingenting. Eller blandar jag ihop dagar nu... Mycket möjligt. 

Däremot igår, då jämarns. Då klev jag upp, duschade och donade och tog sedan bilen och brummade all the way to Skellefteå. En timme efter planerat tidsschema, men så är det ju när samtliga "väckarklockor" falerar. Svante struntade plötsligt i att komma och riva om i vår säng, han gick direkt och byggde pussel. Elise vaknade 5 och somnade om isället för att vaknar där kring 6 som hon gjort i typ 2 veckors tid. Och det faktiska larmet jag ställt på mobilen ringde av oklar anlening inte heller. Kanske hade jag på ljudlös. Kanske reagerade min kropp före min hjärna och bara stängde av det. Jag kan iche veta. 
Men bara ca en timme försenade kom vi oss iväg. Mellan Bureå och Skellefteå var det dock omdirigerat pga vägarbete så då fick man köra en liten kringelkrokig omväg som kändes betydligt längre. När jag sen kom in i Skellefteå så var det ombygge på ombygge, och det är ju ett klart sommartecken. 
Plockade upp en av mina favoritmänniskor på jorden och så begav vi oss till Solbackens handelsområde där jag akut behövde besöka toaletten innan någonting annat. Sen beställde vi mat på Max innan vi utforskade butikernas utbud. Blev ingen storhandling direkt utan mer strosande. 

Sen lämnade vi handelsområdet och åkte in till city, parkerade bilen och begav oss en tvärtis hem för att sen bege oss ut på stan. Stan stan. Och jag slogs av hur länge sen det var jag faktiskt gick på Skellefteåstan. Åhléns ville jag spana in, då dom tenderar att bara finnas beläget centralt och jag är aldrig in i självaste umeåkärnan heller. Hittade några fina kläder till barnen - på rea! Sen smet vi över på indiska innan dom stängde där jag till slut slog till på en fin gul klänning. Nu försvinner ju dock värmen, men när det kommer tillbaka är jag redo att lysa lika starkt som solen. 

Vi beställde mat, jag kan ha tagit i från tårna som beställde två huvudrätter och en "förrätt", men då fick jag ju å andra sidan en matlåda som jag åt till lunch idag. Thaimat är ju väldigt mättande. Efter det hängde vi bara, catchade up endel då det är ca 11 månader sedan vi sågs senast. Förstår inte riktigt hur livet bara rusar på. 
Kring 19 var det dags för mig att börja rulla hemmåt, då Roger skulle på en bilträff och helst inte ville ha med sig unge herr. Dels pga efter läggdags, dels pga ingen bältesstol, dels pga tålamodet hos unge herr och lite sånt. 
Som sagt, mellan Skellefteå och Bureå var det ju omläggning av asfalt så norrgående var omlett till en annan väg och södergående - som jag skulle köra hem - var omdirigerad till norrgående riktning. Och det kändes vansinning märkligt att köra i fel fil i typ 2 mil. Jag förväntade mig hela tiden att få mötande trafik, och att jag plötsligt skulle bli den här dumfan som körde mot trafiken. En upplevelse rikare, och jag fick aldrig något mötande och jag följde anvisningarna helt riktigt. Paranoid much. 


Och denna söndag har bara flutit förbi. Vi gick över till grannkvarteret och hälsade på, Svante ville dock inte leka så han satt med min telefon och deras barn satt med en telefon. När vi kom hem så tog jag dock tempen på honom och fick en förklaring på varför han kanske inte velat leka. Han hade feber. Inte jättehög, men fortfarande feber. Sen om det beror på att han bränt sig i solen lite eller om det är något annat återstår ju att se. Jag hoppas ju bara att han ska hinna vara på förskolan i veckan då det är den sista veckan han får vara där innan han är ledig och hemma med mig.... i 10 veckor eller vad jag nu kom fram till. 

Igår gick jag och la mig .. tror klockan var närmare midnatt. I morse bestämde barnen att det var dags för morgon 6.15 ungefär. Och Elise krävde välling, 2.45 inatt. Pigg och utvilad, not so much. Hur som helst, vi klev upp. Gjorde välling till Elise, frukost till Svante. Vi duschade båda barnen. Roger körde det jag rensat ut som skrot till återvinningen. Sen när han kom hem igen packade vi in oss i bilen, tog en sväng förbi kläd- & textilinsamlingen och dumpade två säckar med kläder och övriga textilier som inte längre får bo hemma hos oss och åkte sedan vidare mot Robertsfors kommun, närmare bestämt Överklinten och det årliga evenemanget "Grunkor och mojänger".

Förra året var första gången vi var där, på grund av att förra året var första året Roger inte hade ÅVC. Dock var det färre utställande bilar i år, vet inte om det berodde på det ostadiga vädret eller om det krockade med för många andra evenemang. 
Vad är "Grunkor och Mojänger" då? Jaaa... Jag skulle väl säga att det främst är en bilutställning, bilträff, med inslag av andra märkliga saker. Från början var väl tanken helt enkelt att man skulle leta fram märkliga grunkor (och mojänger) ur sina lador och uthus och visa upp, sälja, byta. Fantastiskt evenemang måste jag ändå säga, även om jag inte är jätteintresserad av bilar och såntdärt. Det är väl kul att titta på fina bilar. Såg några med jättefin färg. 

Vi var inte där jättelänge, Svante hann hoppa lite hoppborg, Roger hann surra lite med några han var bekant med, och ingen av oss hann nog bli less egentligen. Sen åkte vi vidare mot Bygdeträsk, när vi ändå var "så nära" och hälsade på hos pappa och hans små kattungar. Tror dom blev lite stressade av Svantes, aka vilddjurets, närvaro. Vi blev dock inte så himla långvariga, vi var tvungen att åka hem och klippa gräset bland annat innan eventuell nederbörd. Svante tyckte hemskt mycket om kattungarna, och han var ganska deppad i bilen på väg hem för att han saknade katterna. 

När vi kom hem så började jag klippa gräset för att ha hunnit så långt som möjligt innan sagda eventuella nederbörd skulle dyka upp, för det var ganska mörka moln runtom på himlen. Lagom till Roger hade middagen klar dog gräsklipparen pga soppatorsk. Snabb middag, tanka upp åbäket också på´t igen. Men det kom aldrig något regn. Så jag stressade i onödan. Så typiskt, men ändå skönt. Såhär i efterhand så kommer man ju på att man kanske skulle ha passat på att städa bilen också. . .  Den är ju till bredden fylld med grus.