Mm, vad jag har hållit er på halster här.

Glukosbelastningen gick bra, jag hade 4,5 innan jag drack sockeräckelvattnet och ett värde på 6 två timmar senare. Precis normalt alltså, exakt samma värden som vid första glukosbelastningen. Det var förmodligen oboyen som spökade på torsdagen, då jag hade ett blodsockervärde på 8,5... Man ska alltså inte dricka / äta oboy innan man ska gå till barnmorskan och lämna blodprov ^ Förmodligen inte om man ska lämna blod heller.

Och med äta oboy, menar jag äta oboy. Jag har ju en löjlig specialare. Cornflakes med oboy och mjölk. Väldigt sockrig tydligen.


Och alla däck satt kvar till besiktningen. Jag for två timmar i förväg för att vara på den säkra sidan, det stod nämligen i färdskrivaren att vägen jag tog skulle ta 80 minuter ungefär. Jag antar att jag kanske körde lite snabbare än tänkt, eller så ljuger appen för mig. Den gör ofta det. Så jag var på bilprovningen 1 timme för tidigt och fick snällt vänta. Jag litar lite mer på saaben nu, så jag kanske törs köra den dom sista dagarna här.

Jag fick ombesiktning, på jätteonödiga saker egentligen. Särskilt en punkt som jag inte ens förstår hur den kunde bli en tvåa. Jag har fel färg på lamporna på färdriktningsvisarna bak. Mina blinkers blinkar för vitt helt enkelt, och ändå är det samma lampor som har suttit dom senaste 4 åren. Konstigt.

Jag fick 4 tvåor. Jag visste redan att jag skulle få ombesiktning, jag ville bara veta hur mycket fel det är på skrället om det är värt att fixa. Och det känner vi väl inte direkt att det är, särskilt med en bäbä på gång. Saaben känns inte helt barnvänlig helt enkelt.

Det är hål i avgassystemet, vilket jag redan visste. Vi har försökt laga, men det spricker bara upp. Det är för mycket rost. Och att byta ut skiten kostar 1000kr kanske.
Och sen är det glappt i elsystemet, jag har stundvis inget helljus, blinkersen funkar inte alla gånger när jag ska åt höger och varningsblinkersen den har sitt egna lilla liv. Men det sa han inget om, besiktningsmannen.
Sen är det fel på halvljuslampan vänster fram, lyser för lite eller vad han snackade om. Kanske bara är att byta, eller så är det spänningsfel.

Och det är väl dom fel det var på bilen. Avgassystemet, blinkers bak, diffus halvlampa och inget helljus. Och utöver det så måste vi byta bromsslang bak innan nästa år, för den kommer nog bara klara vintern. Den går inte igenom nästa besiktning om den är sådär nästa år, sa herrn. Dessutom vet vi att den läker olja, vi tvättar ju motorn varje år innan besiktningen för att dom inte ska märka det (sneaky jag vet) så vi vet att topplockspackningen har farit. Och dessutom läker den spolarvätska som ett såll.

Så nej. Vi ska nog inte fixa upp den.
Vi är inne på att köpa en ny bil.
Så nu funderar vi mest på, har vi råd att ta ett lån. Eller hur stort lån snarare, har vi råd att ta. Vi har hittat några fina bilar, som vi kan tänkas köpa.. men då måste vi bestämma oss för vad vi har råd med.

Ska gå och måla taket ett varv till. Sist höll jag på brinna upp, och i slutet blev jag lite yr och hade svårt att hålla mig kvar på stolen jag stod på för att göra finliret..  

Men jag vet att om jag bara börjar så kommer det gå ganska bra. Och blir det inte bra så får jag väl göra det igen. Det är väl mer den biten jag gruvar över. Att få det bra. 

Första varvet blev ju ganska perfekt, så gör jag bara på samma sätt igen så.... 

En annan sak jag gruvar för är besiktningen imorgon. Jag har först glukosbelastningen och sen besiktning av saapen. Själva besiktningen är jag väl inte så orolig över.. Jag är inställd på att få en ombesiktning. Som jag inte kommer genomföra då. Det är mest för att veta vad jag har. Om det bara är att skrota skiten eller om den kanske går sälja till en olycklig jävel. 

Men själva besiktningen är jag inte så orolig över. Det är själva den här biten köra saapen till besiktningen som oroar mig. Jag kan inte undvika e4an såvida jag inte kör en omväg på ... Nån timme och några mil. Men en halvmil E4 eller sådär kanske jag överlever. Det är ju ändå bara 90 på den sträckan .... Om jag drar åt däcken innan jag hivar mig ut kanske ^^ fast däcken sitter ju varje gång jag känner efter. Den är bara lite obalanserad när jag kommer över 80... 

Det är bilder på midsommarstänger, tårtor, sill, grillar, kransar och alkohol. 

Själv lyxar man till det med grytan från i onsdags, innan man ska ta tummen ur och måla istället för att skjuta på det till sen. 

Mest för att palten har rejvpartyn till mitt i natten. 

Anledningen till att jag drog mig upp redan 6 i morse var först ett toabesök. Sen skulle jag till barnmorskan 9, så det var liksom ingen mening att somna om efter det. 

Hade väl på känn redan innan att det inte skulle gå lika fint som alla andra gånger, då jag varit så sjukt trött och haft svårt att göra saker längre stunder stående utan att bli lite yr. 

Högt blodtryck, och högt blodsocker var domen. Tillsammans med en explosionsartad kring i magmått. Tydligen inte jättebra, men jag skulle ju ändå på Tillväxtultraljud idag så bm verkade inte så orolig. Jag ska få göra om glukosbelastningen bara, på måndag, för att vara på den säkra sidan. Mitt höga blodsocker kan bero på att jag smällde i mig flingor med oboy 40 minuter innan jag gick dit. Och min höga puls kan bero på att jag, som sagt, gick dit. 

Magmåttet vet jag inte... Kan ha ökat mycket för att jag inte fått skita på 3 dar? Sorry för den informationen ;) 

På TUL tyckte dom att det såg bra ut. Bäbä var nalta stor kanske, vilket kan bero på att både jag och Roger är ganska stor. Kan även hänga ihop med mitt blodsocker, det får vi se på måndag. Vad kul jag ska ha! Ultraljudsmannen uppskattade vikten på Bäbä nu till 3100 ungefär.... Vilket är lite över kurvan då jag har 5veckor kvar. Eller lite över.. 22% över tror jag han sa, och räknade lite på hur stor Bäbä borde vara vid bf. 4700. Åh. Pax intrklämma ut den. 

Men ingen av läkarna där verkade heller särskilt oroliga, dom menade att det var inom det normala. På gränsen. På den normala stora skalan. Ingenting att oroa sig för. 

Men det är väl klart man oroar sig. Särskilt när man hela dagen mått illa dessutom. Googlat (inte bra) graviddiabetes och havandeskapsförgiftning och blir väl inte mindre nojjig. 

Samtidigt så känner jag att jag måste lita på mina läkare och barnmorskor. Om inte dom är oroliga så är det nog inget. Jag ska bara klara den här helgen, med minimerat intag av socker och sen få veta på måndag om det är något fel. 

På mig. 

Bäbä mår uppenbarligen förträffligt där inne. Bra hjärtljud, gott om fostervatten och den rör sig. Kliade sig lite på näsan när vi var på besök, men ville fortfarande inte berätta vad den är. Jag tror på tjej. Eller trodde. Jag är osäker sedan jag drömde en dröm om att det var en pojke. 

Nu ska jag sova. Eller lägga mig, och känna partyt dra igång. 

Jag blir mer orolig när det inte är party och bara duttar. Bäbä är duktig på att skrämma mamsen. Och så kommer det väl fortsätta i all evighet.. 

En annan orsak till mitt förhöjda blodsocker, utöver oboyen, kan vara att jag äter väldigt oregelbundet. Och knappt rör mig. Jag kanske borde få in typ samma rutiner som på jobbet. Fast andra tider, jag vill inte kliva upp 6 och äta frukost. Och röra mig, typ gå runt kvarteret en gång per dag ^^ 

Jag har förresten tappat i vikt också. Vilket enligt alla läkare och bm och alla är suuuuuperbra. Man tar åt sig äran även fast man inte direkt gjort något aktivt val i det. 

Men ska man räkna att jag har gått upp 3kg, och sen räkna att bäbis väger 3lg + moderkakan och fostervatten och ökad blodmängd, så har jag gått ner i vikt. Jag kommer alltså väga mindre när ungen ploppar ut, än vad jag gjorde när jag blev gravid. Hur awesome är inte det? ;) 

Jag börjar förresten bli less på att vara preggo. För ett tag sedan kände jag att det kan få fortsätta ett tag till. Men nu, när den knövlar ihop alla mina inre organ känner jag mest... "Ploppa ut 3v för tidigt". Inte före marknaden, men sen kan du komma när du vill. 

Jag kanske borde börja tvätta kläder. Och måla klart sovrummet. Och packa bbväska, om den känner att den vill kika ut i förtid. 

Igår lekte jag rörmokare och monterade avloppet till handfatet på nya toan. Sågade mig i fingret på köpet, men lite svinn får man räkna med. .. 

Jag är nervös över att måsta ta Saaben imorgon. Jag skulle vilja testa den i högre hastigheter innan jag slänger mig ut på E4an. Än har jag inte vågat köra snabbare än 80. Vilket väl ändå är ganska snabbt när man inte vet om däcket tänker stanna eller inte.. ;> 

Jag funderar på alternativa vägar, typ via täfteå. Men det blir en jädra omväg om man ska till happy homes. Då måste jag köra genom centrum också. Vilket jag helst slipper också.... 

Också måste jag tanka också. Men ska nog inte fylla fullt. Ifall den inte håller. Nä man ska tänka positivt va?? .. 

Heaven on earth för blivande föräldrar eller? Sen for vi till gimo och därefter maxi. 

Vi kunde kanske ha klämt in mer i bilen. Eller? 

Det var väl en jädra tur att jag målade färdigt första dagen för sem har det inte blivit mycket gjort. Visserligen har det varit 40+ inne så jag har knappt kunnat röra mig utan att förvandlas till en blöt fläck. 

Tänkte försöka orka göra något idag iallafall. Tvätta och dammsuga. It's time. 

I söndags var vi ute vid havet och målade lite på svärföräldrarnas stuga. Den ska säljas, och då snyggas det till lite. 

Nä här kan jag ju inte sitta om jag ska få saker gjorda innan klockan fyra. Då ska vi åka in till stora staden och köpa listspik och lite mer saker till bebis. Jag börjar ha smått panik över att vi ännu inte har köpt allt som man borde ha när ungen bestämmer sig för att komma. 

Typ kudde och täcke. Täcke kanske är onödigt då vi inte får ner tempen under 20 på sommaren, men en kudde iallafall. Och ett täcke. När vi liks handlar. I vinter kommer det behövas. Filtar. Lite såna här apotekssaker.. 

På ett sätt är det väl bra att få barnet på sommaren, för vi kommer inte behöva någon overall och sådär... Blir lite billigare på klädfronten ;) 

Inte sitta här var det. Skärpning!

Jag har sovit så dåligt i helgen för att livet är så fruktansvärt orättvist. Fruktansvärt orättvist.

Påväg till avdelningsfest i lördags, då jag var in på maxi för att handla det jag skulle äta under nämnda fest, fick jag veta något som jag helst hade velat gå ovetandes om. Samtidigt är det skönt att fått höra det öga mot öga från kollegor, istället för att behöva läsa om i ett mail eller på annat sätt nås av nyheten via internet.

Vi förlorade en kollega i fredags. En medarbetare.

Och jag ska väl inte sitta här och påstå att jag direkt kände honom särskilt väl. Även fast det på ett sätt känns som jag gjorde det. Han påminde väldigt mycket om någon jag känner, och de fåtal gånger vi jobbade nära varandra så var han en av de bästa. En logisk person. Och jag tycker fantastiskt mycket om logiska personer.

Han blev bara 21 år.
Livet tog slut alldeles för tidigt i en tragisk, fruktansvärd och otroligt onödig trafikolycka.
Det är så overkligt att läsa en artikel och känna "åh nej". Och senare få veta att man känner personen. Eller vet vem det är. Och sen läsa artikeln igen. En helt annan nivå av "åh nej!" infinner sig då.

Och om jag reagerar som jag gör, som knappt fått lära känna personen. Då vill jag inte ens tänka på hur fruktansvärt det ska kännas för familj och vänner som faktiskt gjort det.
Mina varmaste tankar går till dom. 

Nu är det kanske ingen big deal egentligen, men... "Tracy Morgan fick livshotande skador i en sexbilskrock". 

Masskollision. Bilolycka. Seriekrock. En krock med sex bilar inblandade. Nä, en sexbilskrock.

Det låter inte så jättebra.

Jag kommer inte dö av värme i sommar.

Idag firar vi 6 år tillsammans, och Roger flydde söderut. Så det blir precis som förra året, att vi får fira senare. 

Och som alltid när Roger åker bort så känner jag mig så himla ensam. Även fast han vissa dagar ändå är borta till sent. Det är något med vetskapen om att han inte kommer att komma hem på ett par dagar ... 

Jag ska försöka vara duktig och göra något. Men jag orkar knappt röra mig medan det är varmt.. 

Jag målade som sagt klart. Och påbörjade projektet ta bort tejpen. Vilket gick oförskämt bra på vissa fönster, jag behövde bara hällskrapan till spisen och Ajax fönsterputs. Och gnugga lite. 

Jag har 5 rutor kvar att avtejpa. Jag gav upp efter att ha varit ute i 8 timmar. Också pajade jag en ruta. Och då gav jag upp. Som tur är så är min fader glasmästare, så jag ringde och gav han mer jobb. Men det sög ändå. 

Så idag är planen att först dricka mycket vatten, göra mig klar och traska iväg till barnmorskan. Men inte dricka så mycket vatten att det blir plågsamt att hålla sig ... Som på ultraljudet. 

Sen ska jag avtejpa dom sista två fönsterna, 4 rutor, utan att ha sönder dom. Sen ska jag försöka avtejpa rutan som inte går öppna. Sen kanske, om jag ids och har nerver för det, så ska jag börja peta bort gräs mellan plattorna. 

I skugga. 

Jag brände mig lite igår. ^ 

Vad jag har googlat så verkar det som att jag får införskaffa rakblad och t-röd. Alternativt ren bensin. Vilket känns hälsosamt. 

Roger hade nåt medel på jobbet som kanske skulle funka. Jag hoppas för jag orkar inte bråka jättemycket med fönsterna. Inte idag. 

Det är förresten förmodligen bara bra att jag redan gjort typ det enda jag måste göra under dessa 7veckor. Jag kommer bli förslappad och ju längre man väntar desto jobbigare kommer det kännas. 

Dessutom blir jag ju inte mindre och smidigare heller. 

Men det blir rogers uppgift att stänga fönsterna igen. Jag hade svårt nog med nerverna att öppna dom. Och det sista gick inte öppna. Det målade jag visst fast förra året. Så det kan gå.