Produktiviteten har flödat hos mig idag. Ehehehehe. 

Jag vaknade kring sju, klev dock inte upp förrän nio och då endast pågrund av att Svante hade kissat utanför blöjan. Jag fattar verkligen inte hur han lyckas. Så då blev det att kliva upp och snöra igång en tvättmaskin. Sen duschade jag, och åt frukost medans Roger tog med sig Svante och åkte och tittade på någon bil i något garage - och åt mjukglass, tydligen. Jag möblerade om bokhyllan, ett projekt jag fortfarande inte är helt klar med. Roger kom hem, lämnade Svante och tog med sig lite skrot och pant och åkte iväg igen denna gång med en kompis. Tjänster och gentjänster. Roger skulle hjälpa till att köra bort lite skrot/pant och får i gengäld hjälp att resa väggen i källaren - med öl inblandat. Jag är spänd av förväntan. 

Jag tvättade lite mer, tror jag för nuvarande är inne på den fjärde tvättmaskinen för dagen. Först vitt (med påslakan+örngott). Sen Svart. Sen färg, med lakanet. Sen det nya jag köpte på Ica maxi. Med stora gröna blad, I'm in love med vårens "trend". Åhåjaja. Så det har jag tvättat, så nu tumlas det och sen ska här renbäddas! 

Till lunch gräddade jag våfflor, eftersom det är vårfrudagen idag - aka Våffeldagen. Såklart måste man grädda våfflor. Jag föreställde mig dock att det skulle vara typ lika jobbigt som att steka plättar men det gick 100 gånger smidigare och var mindre kladdigt. Det här får jag göra oftare. Våfflor med grädde, jordgubbssylt och nutella var dock inte riktigt vad min mage kände att den behövde så den skar ihop efter det. Vi skulle egentligen fara och åka bob(snowracer) med Rogers bror + barn och nått par till men jag fick så stört ont i magen så jag stannade hemma. 

När dom åkt så gick jag och la mig och sov tills dom kom hem några timmar senare. Japp, så förvaltar man egentiden bäst. Sen har jag gjort middag, stökat i och ur tvättmaskinen och vikt ren & torr tvätt. Sen satte jag mig här vid datorn, och betalade räkningarna. Sen skulle jag gå och göra några mer produktiva saker men haha, det sket sig ju som vanligt. 

I tisdags, när jag var ledig, hände ju det jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva igen. Det var nästan lite obehagligt. Jag vaknade klockan 6.15, utan att ha blivit väckt. Utan barn i sängen. Jag blev rentutav chockad och nästan lite rädd och orolig. En timme senare kom han tassandes och ville mysa. 

Helt underbart med sovmorgon, även om det i mitt fall är sovmorgon att kliva upp/vakna när normalt folk kliver upp för att åka och jobba. 

Dessutom gick jag och la mig tidigare på måndagskvällen, så jag fick några timmars + på sovkontot. Vilket behövs, eftersom han(Svante) andra nätter kommer över redan halv ett på nätterna och klämmer sedan ihop mig mellan sig och Roger. Han är liten, men han vet hur man tar plats i sängen. Också ska han absolut ligga på min arm. Något annat fungerar inte, och försöker jag ta tillbaka min arm så blir han jättearg/ledsen och eftersom jag värnar om min partners sömn - för det mesta - så lider ju jag istället och låter Svante få som han vill. 

Blev lite halft upprörd när jag körde till jobbet häromdagen och fick höra reprisen (?) från morronZoo dagen innan. Oftast bläddrar jag ju bara mellan Mix, Rix och NRJ för att hitta bästa låten, men jag fastnade. Tydligen har dom ju en fråga varje morgon som lyssnarna ska besvara eller skicka in sina knasigaste historier. Dom har också "relationsakuten" där programledarna liksom ger sina råd. Jag tror att det kan ha varit därifrån frågan liksom växte fram. 

Hur som haver så hade en snubbe skickat in - om jag uppfatttat det rätt - till relationsakuten om att han hade ett problem. "Problem". Eller kanske kan man säga att HAN hade problem. Hans problem låg nämligen i att han och hans sambo blivit föräldrar för ca ett år sedan, men att sambon hade liksom stannat kvar i bekväma byxor och mammatröjor och hans problem låg då i att han inte kände sig attraherad av henne då hon klädde sig så. 

...

Do I need to say more? 
Problemet ligger ju inte i att hans sambos ovilja att ha på sig obekväma kläder. Problemet ligger ju i att han känner behovet att ändra på henne. Jag kände att jag blev lite, ganska mycket, störd. Uppenbart, eftersom jag skriver ett helt inlägg om det. 
Och råden han får på det är då är att uppmuntra tjejen till att träna, slänga kläderna han stör sig på "i smyg". Ett förslag var att rensa varandras garderober på sånt respektive ogillar. . 
Alltså. Va? Är klädstilen verkligen ett sånt stort problem? Är det inte viktigare med personlighet och kanske ens egna utseende framför vilka kläder man har på sig? Personligen tror jag ju att problemet ligger ännu längre ner men han vågar inte erkänna det. . . 
Vadfan ska man inte få ha på sig det man känner sig bekväm i utan att någon ska lägga sig i. Och deprimerande om man inte får ha på sig det man vill utan att ens sambo ska gnälla om det också. Som om att utseendehetsen inte var illa nog. 

Sen ställer dom ju frågan som lyssnarna ska svara på sen då. Vilket plagg skulle du vilja förbjuda? Och massor med förslag kommer in. Ballerinaskor på folk som är över 8 år. Crocs utanför tomtgränsen. Jeans med hög midja. Jeans med låg midja. Hängselbyxor. Harembyxor. Jeans som har hål i sig från nytt. Manchesterbyxor. Magtröjor. Nätstrumpbyxor under jeans. Leggins som används som byxor (dvs med en kort tröja istället för typ tunika som täcker röva). Tröjor med hål för axlarna. 

Alltså kan inte folk bara få ha på sig det folk vill ha på sig? Också skiter du i att klä dig i det du tycker är fult? Du behöver ju inte kräkas på internet över att någon annan gillar andra saker än dig. Gäller även annat än kläder. Tänk, TÄNK, så fasansfullt tråkigt om alla såg ut exakt likadant. Om alla hade samma färg på kläderna, om alla hade samma modell på tröjan. 
Jag är så oerhört glad att jag inte vet vad folk tänker om mig kan jag känna. Hahaha! Jag går ofta till jobbet i mjukisbyxor och en större stickad tröja. (Typ alla mina tröjor är förvisso stickade...).. 

Nu har jag avreagerat mig en aning. Nu känns det bättre ^^ 

Idag vid middagstid var Svante lite störig. Han har kommit till den där åldern då man ska testa gränserna på ALLT! Så ena sekunden är han världens pain in the ass, och i andra stunden är han hur snäll och go som helst. Det kanske är överlevnadsinstinkten som kickar in ^. .^  Skämt åsido. 

Han har för vana att kasta ner alla kuddar ur soffan och bygga berg. Trots att han inte får. Så ikväll snörde han ner en kudde, och var påväg att slänga ner fler när vi var där och sa ifrån. Då skriker han bara, rätt ut. Han skrik/väser en rätt upp i ansiktet som för att visa att "jag bestämmer". (Det är så det uppfattas iallafall). Då kickade det här good parenting in här då, med en gnutta hot och en gnutta mutor. Okej ikväll var det inga mutor. Men lite lurendrejeri kanske var inblandat också. Eventuellt att det klassas som utpressning. Som sagt, good parenting. 

"men Svante... plockar du inte upp kuddarna på en gång så försvinner bilarna. Då åker ALLA bilar i soptunnan och då är dom borta sen för alltid". Jag vet, inte vårt starkaste moment som föräldrar kanske, men det fungerade. Svante plockade upp kuddarna och la tillbaka dom i soffan och gjorde inte om det igen. Ikväll. Vi får väl se imorgon. 

Sen hade han hittat en liten plastboll, tänk bollhavsboll av sämre kvalitet. Den är inte så hård med andra ord, ganska mjuk plast. Hur som så skulle han kasta med den där, och han kastade den rakt på teven - och turligt nog för alla inblandade så är ju bollen typ lätt som en fjäder, Svante är inte så kaststark ännu och bollen som sagt inte särskilt skadlig. Men han får ju inte lära sig några dumheter, det ska vara tydligt från start att man inte kastar saker i vardagsrummet överhuvudtaget men i synnerhet inte vid teven eller mot teven. 
Så jag tillrättavisade honom, tog honom i armen och sa ifrån på skarpen. Men Svante har ju inte någon respekt för mig, eftersom jag är för blödig. När jag släppte iväg honom igen så hämtade han bollen och kastade den på mig - som satt på golvet framför teven. Då fick jag nog, tog bollen och stampade på den så att den blev platt. 

Japp. Morsan of the year. 

Svante blev paff, förvånad och lite ledsen över att bollen var "trasig" och ville att pappa skulle laga bollen. 
"Så Svante, så går det om man inte lyssnar på mamma. Man får inte kasta saker på och/eller vid teven och man får inte kasta saker på mamma heller. Då går det såhär.". Momzilla takes over. Vad ska man göra? 

Idag har jag arbetat. Som vanligt kan man väl säga. Men ett lite annorlunda pass, då jag jobbade 1h längre än normalt inför en arbetshelg. Så jag var hemma där strax efter 20, eftersom jag ofta lallar runt i butiken efter jag slutat. Mest för att köpa något. Och såklart lallas det inte så mycket när jag har en tid att passa - t ex hämta från förskolan. 

Men idag jobbade jag till 19 istället för 18 och dessutom var det bortfall och sen leverans. Men jag tycker nog ändå att jag har hållit uppe avdelningen hyffsat bra, men det vet jag väl inte förrän vi kommer tillbaka imorgonbitti och står som fågelholkar och undrar "va hänne?". (Jag älskar när Svante undrar det). 


Nä men om man ska gå och ta sig en liten lur då, om man ska vara ombytt och klar 06.00. Jag har typ inte kommit i tid en enda dag den senaste månaden. Det är alltid 1-2 minuter över. Visserligen stämplar jag väl aldrig ut exakt prick när jag ska heller, utan det blir ofta 5-10 över. Så i slutändan går det nog jämnt ut ändå. 
Vad krävs då för att jag ska kunna stämpla in exakt precis klockan 06.00 då? 

Till att börja med så får jag inte stänga av alla fem larm och snooza vidare. Jag måste kliva upp innan jag stängt av det sista - som är på klockradion. Men nuförtiden så kommer ju Svante till sängen ofta innan klockan ens ringt, så det brukar inte bli några problem själva det. Då är det vakenheten som sätter käppar i hjulen istället. 

När man väl har kravlat sig ur sängen och släpat sig in på toa så gäller det ju att man håller sig vaken när man brukar sagda toa. Det är inte så lätt alla gånger. Och lyckas man hålla sig vaken så ska man också vara pigg nog att kunna hålla uppe ögonen nog mycket för att kunna peta i linserna. Och för att det ska funka så får inte ögonfransarna spreta åt alla håll heller. Det är faktiskt lättare sagt än gjort. 
Sen ska man klä på sig. Tvätta ansiktet. Smorsla. Pudra. Måla. Hålla sig vaken. Måla lite till. På med smycken. Måla lite till. Sitta på toan och kolla facebook. Måla lite till. Tappa livslusten en aning. Ta bort allt man målat utanför. Nöja sig. Fixa håret, vilket faktiskt blir svårare och svårare eftersom det är så vildvuxet nu.
Så försöker man sätta upp det, också får man kramp i armarna för det är inte bara hjärnan och ögonen och allt sånt som inte vaknat ännu. 

Sen inser man att klockan börjar närma sig halv och att man redan borde vara påväg ut till bilen. Fixa det sista. Glömma matlådan men kolla så att spisen är av så att den inte mot förmodan slagit på sig själv under natten. Ta på fel skor, ta på jackan. Känna efter så man har allt. Gå ut, slänga igen dörren. Känna så dörren blev låst. Känna så dörren blev låst. Känna så att dörren blev låst. Känna så att dörren blev låst. Bli förbannad på sig själv för att man fortfarande står och känner om dörren blev låst. Är den inte låst så blir den låst då Roger åker till sitt jobb. Gå till carporten. Känna så att den andra dörren är låst. Känna så att den andra dörren är låst. Låsa upp bilen, snöra in väskan. Sätta sig i bilen, starta bilen. Backa, se till att det inte är någon plogvall. Brassa iväg. 

Är du stressad - hamna bakom alla långsamgående fordon du kan hitta. Och med långsamgående idag menar jag alla bilar som går under tillåsten hastighet, som lastbilar, traktorer eller bilar med släp. Emellanåt bara någon som är livrädd för att köra rakt fram på en väg med bar mark. 
Kör om, gasa på. Var på jobbet i tid. Försök byta om medan alla står i vägen. Stämpla in för sent lik förbannat. 

Nästa morgon - upprepa samma procedur men kliv upp 5 minuter tidigare. Kom ändå försent. Kliv upp ännu tidigare. Kom ändå försent. Ha en riktigt rövig natt så du måste ta en powernap innan du åker. Då vet du att dagen kommer bli perfekt. 

Nä. Nu ska jag gå och duscha och sova eftersom jag nästan somnar här. Så kan vi inte ha det. Jag kommer vara döende imorgon, gå runt som en zombie. Men jag har ju iallafall fått lite lugn "elintid". 

Alltså jag blir lite rädd när jag loggar in och ser att det är antalet besökare idag är mer än dubbelt så många som i vanliga fall. Trippelt, näst intill och jag har ingen aning överhuvudtaget vad som hände. Var kom alla ifrån? I normala fall har jag två trogna läsare och en som trillar in emellanåt. Den där tredje som snubblar in sådär smidigt vet jag faktiskt inte vem det är. Jag vet bara vilka mina trogna läsare är. Alla två. 

Men nu helt plötsligt står det att jag har 7 unika besök. Idag. Va hänne? Det är ju kul att folk är intresserade och så. Men sju på samma gång?.. Det känns lite halvmystiskt, halvläskigt och en gnutta hemlighetsfullt. Jag var ärligt talat gå in och kolla vad jag skrivit om i dom senaste inläggen för att se så jag inte gjort bort mig. 

...


Jag tror jag klarar mig. Men allt är ju relativt.

Alltså min gångstil just nu är ju något alldeles extra. Eller jag vet ju inte hur det ser ut i vanliga fall när jag går, men för nuvarande så vet jag att jag inte går som man ska. Att jag inte går som jag brukar. 

På höger fot har jag en spricka under en av tårna, vilket leder till att jag hemskt gärna undviker att belasta den. Och som om att det inte vore nog, så har jag - briljant som jag är - dragit bort lös hud på hälen under vänster fot. Och det kan vara så att det har blivit för mycket. Av en händelse. Som till exempel går det ens att sluta? 

Så det leder ju till att jag inte vill ha minsta tryck på hälen heller (fast det går ganska bra med jobbarskorna). Så jag vill inte belasta främre delen av höger fot, eller bakre delen av vänster fot. Visst har jag det lätt? Och går man som en korv flera timmar om dagen leder det ju till att man får problem högre upp också... 

Men det hade jag ju redan, så det löser sig! 

I morse kom Svante tassande prick 5.30 och kröp in under täcket för att mysa. 15 minuter senare startade han mobilen på högsta volym på youtube för att se på bilar. 30 minuter senare ringde det första larmet som Svante bara klickade bort. 15 minuter senare hann signalen ringa i 3 sekunder kanske, så jag hann reagera. 

Livsfarligt. 

Jag duschade, vi klädde på oss, åt frukost, skottade bort en del av plogvallen eftersom Roger lovat att dom skulle komma med traktorn sen så jag behövde bara en glipa att kunna köra ut. Så åkte vi på Time, köpte spolarvätska eftersom jag vill se var jag kör när jag kör på E4 också fyllde jag på. Och hällde en skvätt utanför, men det är sånt man får räkna med.

Så körde vi till Burträsk och spenderade förmiddagen och en del av eftermiddagen med momo. Efter lunch kom Egon hem (tv-kändisen!) och busade med Svante. Tog med honom ut, till exempel, vilket resulterade i blöta ytterkläder som dessutom luktar ruttet gräs. Typ. Den där gosiga vårdoften som man föredrar stannade ute och enbart ute och inte indränkta i kläderna. Nåväl, Svante ska ju på förskolan imorgon och behöver kläderna så det är ingen idé att jag tvättar dom nu.

Annars har vi monterat ihop Svantes nya matstol som vi inhandlade i Sundsvall, vi har löst några tekniska problem på mammas laptop och Egons padda. Sen har vi bokat biljetter till Stockholm (!) och kopierat recept. Vi har ätit god lunch, plockat leksaker och inte jättemycket annat. Det känns som att tiden bara sprang iväg.
Klockan tre åkte mamma iväg för att jobba, och efter middagen (varmkorv med bröd) åkte jag och Svante hemåt. När jag kört ca 3km - i nästan fullt dagsljus - så upptäcker jag en älg som står under ett träd och bara filosoferar. Den gick inte över vägen. Den gick inte tillbaka in i skogen. Den bara stod där och typ funderade på livet. Jättemärkligt. Annars är det faktiskt inte jätteofta jag ser älgar när det är (nästan) fullt dagsljus ute.

Vi kom hem säkert, till en fortfarande oplogad uppfart. Jag satsade, fastnade i plogvallen. Backade om, tog ny sats och kom mig med nöd och näppe över. Sen gick jag in och la Svante, innan jag begav mig ut igen för att skotta bort resterande plogvall innan det fryser på och blir helt omöjligt.
Sen bar jag in grejerna från bilen, Svantes ytterkläder osv.


Nu funderar jag mest på att gå och duscha och sova. Tog på mig ett extrapass imorgon, något jag gruvar lite för nu för att det känns som att veckan blev en vecka längre ungefär. Men det blir säkert kul. Jag hoppas dagen flyter på som den ska. Jag jobbar ju bara till 14 imorgon, så det är ju i princip kortdag! Hahah. Fantastiskt att man kan känna så när det bara rör sig om att få gå en timme tidigare. 

Om någon förövrigt undrar vad jag kommer att göra imorgonkväll där kring 20-snåret så kan jag meddela att jag kommer att sitta bänkad i soffan, klistrad framför teven för att fingranska Sofias Änglar. Jag brukar normalt inte se det programmet, dels för att jag alltid bara börjar lipa och dels för att det ofta är mycket samma samma. 

Men! Mitt herrskap! 
Imorgon är programmet inspelat i Bureå, och där och jobbar är ingen mindre än mammas sambo. Då måste jag ju se om man ser någon kändis skymta förbi i bakgrunden. 

I helgen har jag ju, som bekant för dom flesta, varit i Sundsvall på en mor&dotterhelg. Vi åkte fem över åtta från Sävar i fredags, och jag körde hela vägen. Tanken var att jag skulle köra förbi Umeå, sen skulle mor ta över och sen skulle jag hoppa in och köra Sundsvall. Men det blev så att jag körde hela vägen. Både dit och hem. 

Vi stannade på Naturkompaniet i Ö-vik för att mamma skulle ha sig några pirkar. I somras när vi var där fanns det inga framme. Sen åkte vi vidare, efter att ha spenderat 25 minuter där. Jag kollade efter ett par täckbyxor, men dels hittade jag inga men sen kollade jag inte så noga heller eftersom att prislappen låg kring 1999:-. Det kändes lite saftigt. Då är det billigare att sluta äta och banta litegrann så man kommer i Morfars. (Lite lustigt dock att jag fortfarande kallar dom för morfars, trots att morfar varit död sedan... .... sedan... hösten.. 2007? Whaaat? Är det så läne sen?!) 

Iallfall, sen åkte vi vidare, anlände till Birsta ca 12 och började med att äta lunch på Ikea, för att sedan shoppa och sen lämna grejer i bilen. Då hade klockan rusat en aning, och vi bestämde oss för kaffe/fika återigen på Ikea. Och när vi gick runt för att komma till kön upptäckte mor en väska som hon blev intresserad av i den tillfälliga kollektionen, så efter fikat gick vi ner för att spana. Och då hittade jag ju ytterligare några saker. Sen när vi sökte efter innerkuddar till kuddöverdragen jag tänkte köpa så hittade jag en filt som jag bara älskade så då vart det två såna också. 

Så. Sen gick vi in på Birsta och kikade, men var väl inte superengagerade. Vi gick inte in i någon klädbutik tillexempel för att vi resonerade att "det är en dag imorgon också". Sen gick vi runt på området, Rusta, Clas Ohlson, Sportringen och någon lekaffär. Sen körde vi över på andra sidan och gick på Jysk, käkade på Max och handlade på Maxi innan vi rullade mot hotellet. Och att hitta dit var inte det enklaste, men jag lyckades att köra i centrala Sundsvall utan att kvadda någon annan bil, utan att bli stoppad av polisen, utan att köra på någon och den största bedriften av alla - utan att köra mot enkelriktat eller förbud. Vi checkade in, parkerade om bilen i anvisat garage och sen chillade vi framför Let´s dance innan vi la oss. 

Dag 2 i Sundsvall bjöd på liten sovmorgon (vi hade ställt väckaren på 7.30)(i min värld är det typ sovtid +3 timmar). Så vi åt hotellfrukost, gjorde oss i ordning och begav oss ut på stan i jakten på nya halskedjor till mina två älskade halsband. Resten var som bonus. Och som jag hittade grejer! Mest till Svante dock, men även två tröjor till mig själv. Jag hade nog velat hitta ett par skor också, eftersom dom jag nu äger är nergådda av allt shoppande i helgen ^^. Fantastiskt va? 

Så vi siktar in oss på en ny shoppingdag någon helg framöver då jag är ledig och Roger kan ha Svante hemma. Men det har vi inte sagt .. än. 

Efter shoppigturen så gick vi upp på hotellrummet, bytte kläder, hävde någon cider och tog det lugnt innan vi gick till stekhuset och smällde i oss en trerätters. Eller jag smällde i mig tre rätter, mamma tog irish coffee istället för efterrätt. Förrätten var lite av en besvikelse, jag hade nog kunnat ta vitlöksbrödet som mamma tog isälllet för en löjromstoast. Men man lär så länge man lever och nästa gång ska jag hålla mig innanför ramarna av vad jag vet är gott. På huvudrätten var det nästan tvärtom, mamma önskade att hon hade tagit det jag tog - istället för pepparbiff med pepparsås som var .. just det, ganska väldigt pepprig.. "Det brinner i min mun" sa mamma. 

Sen gick vi till hotellet och såg melodifestivalen och åt chips och karameller. (Otroligt att man ändå kan trå i sig nå snarra även om man är så mätt att man vill kräkas). Eller jag såg, mamma somnade nog en stund. När mellon var slut vart det sovning. 

Och i morse blev det upp 7, frukost 7.30 och sedan iväg hemmåt. Och när jag kom hem så har jag sovit lite, packat upp lite grejer och sovit lite till. Ehee. Och tvättat några av Svantes nya kläder. Sen fick vi middagsgäster. Vi bjöd in Svantes bästis med familj på middag så barnen har röjt på som galningar. Dom var helt tokslut strax efter 18 men ändå var det så svårt att få isäng Svante. Vilket ju föll på mitt ansvar, eftersom Roger tagit hela helgen när jag roat mig. . 

Sängen känns oerhört lockande, men jag måste tvätta min arbetsskjorta kommer jag på, och dessutom duscha så man känner sig fräsch imorgon. Väntar på ett paket också. Beställde tisdag morgon och det skulle ta 1-2 arbetsdagar men enligt spårningen sitter det fortfarande fast i Årsta. Lite ledsen över det faktiskt.. 

Ja här sitter jag.  

Även fast jag egentligen borde packa och duscha och sova. Kanske eventuellt att jag lovade att diska pannorna i köket också. . 

Har jobbat idag. Sen åkte jag för att ge blod, med förhoppningen om att det skulle gå lika snabbt som förra gången. Det kan jag ju tala om för er, att det gjorde det inte. Jag stövlade in ungefär halv fyra, besvarade snabbt frågorna på datorn och ställde mig att vänta. Och jag väntade. Och väntade. Och väntade. Och höll på att svettas ihjäl. 

Tillslut blev jag inkallad för att typ konfirmera att jag är jag. Besvarade dom klassiska frågorna som snabbest, fullt frisk inga konstigheter och jadajada. Legitimation, vilken arm vill du stickas i, vilken blodtyp har du (ibland frågar dom, ibland bekräftar dom bara) och "förra gången var dina blodvärden såhär, så det är jättebra". 

Så. Det första stoppet gick ju jättebra, det tog under minuten skulle jag tro. Sen fick jag vänta lite till, innan jag upptäckte att jag hade missat samtal från mamma och medan jag pratade med mamma blev jag inkallad så då fick jag hastigt avbryta. Oh. Snabbare sagt än gjort. La på precis då jag klev in i blodgivarsalen. 

Sen fick man göra det vanliga, berätta sitt namn och sitt personnummer. Klämma på en boll, chillaxa och vänta på att stickas. Det brukar gå bra. Den här gången stack dom fel först. Vilket ju inte alls gör något, jag är härdad och jag vet att jag kan vara svårstucken - i synnerhet när det är kallt ute och jag har jobbat i kyla hela dagen. Det komme ju blod, det gjorde det. Dvs, det kom runt nålen, istället för i nålen. Inte rätt. Så då försökte dom hitta en ny ven i andra armen, men övergav snabbt den tanken och återvände till min vänstra arm och lyckades tillslut hitta ett folkskyggt blodkärl. Så när det väl var gjort gick det ganska snabbt, jag tömdes väl på blod på ca 5 minuter och sen snörde jag i mig en macka, 2 glas juice. Donerade min "belöning" till Hjärtebarnsfonden i Norr. Dels för att jag vill känna mig ännu mer duktig. Och dels för att jag inte har plats med mer glas och skålar i skåpen. Och dels för att det skulle ta så många ÅR att samla ihop ett fullt set. 

Men mest för att jag vill känna mig bra. Ännu duktigare liksom. Jag ger blod OCH donerar till forskning. Dom har en lista med några att välja bland och det är alltid så svårt att välja. Diabetes, cancer, hjärtforskning.... ? 

Sen åkter jag hem. Åt rester. Sov en stund framför teven. Sen satte jag mig här, kollade på några klipp från Malou efter tio. Typ ALLT för att slippa gå och packa - med resonemanget att "äääääsch det går så snabbt att packa det är ju gjort i en svinblink". 

JA?! Men varför göööööööör jag det inte bara då! Nä istället har jag suttit här och fördrivit ytterligare 15 minuter av min kväll, som jag egentligen bara skulle dedikera till packa, duscha och sova. Det gick ju bra.

Jo jag har hållit mig vaken hela dagen. Tackar som frågar. 

Rogers brors fru ringde (vad är den korrekta termen?) precis när jag hade typ 2% kvar batteritid på telefonen så jag inte kunde svara innan telefonen dog, men skrev sedan ett mess på facebook och undrade om vi ville komma över och leka. Dvs om Svante ville komma över och leka med sin kusin. 

Så vi traskade över ån, höll på svettas upp på vägen, och så fick dom leka av sig lite, även om dom inte lekte så mycket med varann som bredvid varann. En bit efter lunchtid så traskade vi hemåt igen, och Svante somnade redan innan vi hunnit ett kvarter. Så jag smet in på Ica och handlade, lite mer tandkräm till Svante och sådär... Yoghurt. Klämgrötar om incidenten inatt körs i repris. 

När jag rullade in Svante i hallen hemma så vaknade han. Missnöjd. Somnade inte om, vilket väl kanske var tur. Jag käkade lunch, Svante fick gröt och banan och softade framför teven och tog det bara chill. Jag städade bort lite i köket. Tvättade lite mer. Sen ringde mammas sambo och funderade om påsk, så jag har väl en liten uppgift imorgon att ta reda på hur omöjligt det är att få ledigt påskhelgen... Jag sätter inga stora förhoppningar, men man kan ju höra sig för ändå. 

 

Svante sover, jag har sett Landet runt på svtplay - mest för att det skulle vara ett inslag med om Burträsk och det lilla luriga loppet som går mellan Sälen och Mora. . . 

Jag tänkte ju göra en tidigkväll, av förklarliga skäl, men sitter fortfarande här och klockan börjar närma sig halv nio. Jag som måste duscha och dona också. Skönt att tvätten är avklarad iallfall. Jag hade tänkt snöra in en till, men ångrade mig när jag insåg att det innebar att jag förmodligen skulle behöva sitta uppe längre än jag hade tänkt eller hade lust med. . 

Igår gick jag och la mig lite tidigare än vanligt, dock inte överdrivet tidigt, med förhoppning om att få någon extra timmes sömn då jag nomalt kliver upp 4.30. Man kan ju tycka att trots att man har småbarn så kan man ju få sova till klockan 6. Bara det är ju en tidsvinst. 

Men. 
Den lilla rackarungen tyckte att det var färdigsovit en timme tidigare än så. Han var alltså uppe och pigg redan klockan 3.40. Jag kan påstå att jag inte var lika lyrisk. 

Svante ville ha gröt. Då. Mitt i natten. Jag sa nej, och gav honom vatten och tänkte att han skulle klara sig iallfall en timme till. Man kan ju inte ge han frukost den tiden. Hade vi haft en klämgröt, jo då hade han nog fått det för den är äten på 3 sekunder. Men nu hade vi ingen hemma, så då fick det bli vatten i nappflaska. 
Också bäddade jag ner honom i sin säng, gick och la mig igen. Då började han leka med taklampan. Och då kan han ju inte sova, när årets strålkastare lyser. Så då fick jag leta rätt på rätt glödlampa att sätta i lampan vi brukar ha igång, men som har varit trasig i två dagar (men det har ändå gått bra - såklart - när det är Roger som är hemma med honom). 
Det slutade med att han gick och la sig i min säng. Jag klädde på mig och gick ut och satte i Rogers kupévärmare, för att jag är en sån omtänksam flickvän att jag tänker på min andra hälft, och dennes välmående, i synnerhet då det är -17 ute (för då kanske inte bilen startar). 

Sen gick jag och la mig. Och Svante skulle ha mobilen. Men nu var jag ju pigg, men för envis för att kliva upp och göra något produktivt istället. Dels för att det förmodligen skulle väcka Roger mer än han redan var väckt.. 5.45 gav vi upp, då klev vi upp. Mest för att Svante kissade i sängen. På min sida, såklart. 
Så vi bytte blöjan under stora protester, och sen fick Svante äta yoghurt och ville sen se på Bilar. Blissenkviin. (I love that name). Men jag fick inte gå från bordet. Svante blockerade vägen och ville bli upplyft, buren till soffan. Det handlar ju om typ 4 meter. 

Så idag blir en intressant dag. Svante kommer att vara jävligt kinkig för att han inte sovit nog - vilket han bevisade redan efter frukosten då, när han ville bli buren och gnällde som en liten hundvalp. Och jag kommer att vara väldigt lättretlig, och en kinkig Svante + lättretlig och grinig Elin är inte den bästa kombon. . .

Men jag ska gå och snöra igång en tvättmaskin, för att tydligen så tvättas inte klädberget av sig själv. Sen ska jag äta frukost, så jag inte blir Hangry också. Sen måste vi, nån gång under dagen, besöka Ica eftersom Svante har ätit upp all yoghurt. 

Imorgon är jag ledig efter en hård och intensiv helg. 
Jag tänkte i morse att det skulle bli så skönt med en tidigkväll ikväll. 

Nu är klockan strax nio och jag har fortfarande inte gjort en ansats till att gå och lägga mig. Än. Det kommer väl. Jag kan ju inte räkna med att få någon större sovmorgon iallafall. Vilket kanske är lika bra, då jag har lite tvättning och grujs att pyssla med medan vilden kan destroya hela huset. 

Idag ville han först inte följa med hem från förskolan. Sen ville han inte åka bilbarnstolen. Han ville inte följa med in, utan klättrade upp i snöhögen vi har framför huset, åkte "jusskana" ner och sen gick han runt till baksidan. Och för den som inte är insatt, så är det alltså snö ute. ca 5 dm, minst, på vår tomt. Som jag då fick plumsa efter honom i, med sneakers. Han "gömde" sig bakom äppelträdet, räkanade till 4 (ett - två - tre - två) och sen ropade han "nu kommä ja!". 

Jag har ingen aning om vem han lekte kurragömma med, men det var inte med mig iallfall. Sen gungade han litegrann, så gott det gick, i djupsnön. Dvs gick inte så bra alls. Sen skulle han in i garaget för att hälsa på "Blissenkviin". 

....

Jag blir fan impad om ni förstår vad han menar.. En hint: Disneyfigur. 

...

Inte? 

..

Det är ju Blixten McQueen från filmen Bilar. Såklart! Blissenkviin!

Här är en bild sedan i somras. Svante var sjukt impad över att ha en alldeles egen bil! 


Ett andra ord som Svante slänger sig med som det tog ett tag innan vi förstod:
Mohässen! (Flodhäst(en)). 

Han är ju bara för söt min lilla gullrumpa.

 

Ja. Avslutet på mitt förra inlägg. Jag skulle ju gå och sova för att jag skulle upp och jobba. Och det gjorde jag också. Eller jag försökte. Jag gick och duschade. Jag gick och la mig. Jag pjöllrade väl kanske på med mobilen en stund, men närmare halv tolv så stängde jag väl ner iallafall.

Fick sova ungefär 20 minuter innan Svante kom och ville ha vatten. Sen la jag honom i hans egen säng, och gick och la mig. Fick sova ungefär 10 minuter till innan Roger kommer hem. Inte så smygandes som han själv vill tro. Svante hade nog inte riktigt hunnit somna, för han kom till mig igen och höll inte på att ta sig upp i sängen. 

Iallafall, så kom ju Svante och "sov" i vår säng. Roger fick besök och hade "efterfest"/Nattamat tills klockan var ungefär halv två. Sen låg ju jag och väntade på att han skulle komma och lägga sig, så att jag skulle kunna sova i lugn och ro. Men nä, då kom han aldrig. Så då var jag ju tvungen att dels gå upp och kolla var fan han tog vägen och dels kolla så att alla spisplattor var avstängda så att jag skulle åtminstone slippa brinna inne. Borde vara alkolås på spisen. 
Roger hade iallafall bestämt sig för att sova på soffan, eftersom han redan - trots fyllan - insett att jag inte skulle vara så jävla nöjd. Och det var jag inte. Jag var fan allt annat än nöjd.  

Jo, jag får ju skylla mig själv lite för att jag inte gick och la mig tidigare, men när jag väl la mig så hade jag ju siktet inställt på att få sova iallfall kanske 4½ timme. Att någon kommer hem och skramlar i köket och sitter och snackar dynga i köket och gör så att jag och Svante inte kan sova kan jag ju inte riktigt rå för. Jag försökte, tro mig, men efter att ändå ha fått sig en powernap på 20 minuter så är man ju inte riktigt fullt så trött. Att man dessutom tvingas oroa sig över att spisen eller dylikt inte är avstängda gör inte saken bättre heller. 
Sen att Svante hela tiden låg och försökte "arrangera" hur jag skulle ligga gjorde väl inte heller saken bättre. Sen la nån igen dörren också, och då blir det snorvarmt i sovrummet. 

Så totalt fick jag mig väl ungefär 2-2½ timmes sömn - och inte sammanhängande. Blir ni förvånade om jag säger att det var bra nog när att jag inte tog mig iväg till jobbet på söndagen heller. Men jag kom till jobbet. I tid. Ja. Jag är fan förvånad själv. 

Men det gick ju lite trögare än vanligt. Och jag var på rätt dåligt humör. 
Och på köpet trött. Och då kan tankarna spåra en hel del i mitt fluffiga huvud. 

Jag la mig halv åtta igår. 
Jag är fortfarande trött.

I morse så snoozade jag. Och snoozade. Och snoozade. Tills jag tillslut bara stängde av klockan och snarkade vidare. Och vaknade - otroligt nog - klockan 5. Precis. Och vid den tiden brukar jag redan ha varit uppe i ca ungefär 30 minuter. Så det blev lite bråttom, men jag kom iallfall i tid till jobbet. 

Jobbade. Bytte avdelning. Kände mig inte alls hjälpfull för fem öre, men någon slags skillnad måste jag ju ha gjort iallafall. Jag vill iallafall intala mig det för att inte känna mig alltför värdelös. Sen att jag tog typ den värsta buren jag kunde hitta spelade väl också in endel. Blandbur med små kartonger. Många olika varor. Sigh.. 

Stämplade ut. Körde hem och kom hem till ett tomt hus. Roger och Svante var på äventyr. Jag hann se ett avsnitt av Skavlan. Med Björn Skifs och .. några fler. Mycket intressant. Den sista gästen var med om en bilolycka och tappade minnet för dom senaste 9 åren. (Det hände alltså 2013, men när hon vaknade på sjukhuset så trodde hon att det var 2004). Hon hade glömt bort sin pojkvän. Sin dotter. Sitt jobb och sin utbildning. Eller, om jag förstod det rätt så fanns kunskapen kvar - men hon hade ingen aning om var hon jobbade, när hon började jobba eller var och hur hon fick kunskapen för att utföra jobbet. 

Så sjukt. Tänk att vakna upp och tro att det är 2008 igen. Så fasansfullt. Jag skulle liksom bara ha kvar typ dom värsta minnena från mitt liv, och dom bästa åren hade varit raderade. Det är ju helt sinnessjukt. Och som tur är, väldigt ovanligt att det händer. 

Sen åt vi ingen lyxmiddag, utan det blev rester sedan igår. Potatisbullar uppvärmda i micro. Yumyum, vilken lördagslyx! Roger gjorde Svante klar för sängen, jag tog läggningen och Roger smet iväg på groggkväll medan jag får sitta hemma framför datorn i min ensamhet och se på melodifestivalen. Igen. 


Börjar klockan 6 imorgon också, så jag måste väl höpp in i duschen och krypa till kojs och hoppas att Roger är smidigare då han kom hem än förra helgen. "Men jag smög ju".

"Ja. Hela vägen hem kanske, för när du väl var hemma så gjorde du det inte." - Missnöjd flickvän som aldrig får sova och när hon väl försöker så blir hon ändå väckt. 
Säger jag, som fortfarande sitter här trots att jag som sagt börjar 6 imorgon, vilket innebär att första larmet borde gå där kring 4.15. 

Mmhm. Det fortsatte att snöa hela dagen så jag fick ju trotsa "ovädret" då och bege mig ut ändå. Först för att skotta. Sen drog jag Svante på boben runt halva Sävar. Ett tag ville han gå själv. Sen tvingade jag honom att åka bob ändå, för att slippa ha honom springades på en av Sävars mest trafikerade vägar. 

Men de bilar som körde där körde snigelfart måste jag säga. Jag tror att dom såg oss i tid och insåg att det åktes bob bakom. Vilket ju oftast innebär att ungrackarn kan snöra sig av om den känner för det. Men han satt snällt och ropade på bilar, vovvar, båtar och allt möjligt han såg. Mest fascinerande var tuppen i kyrktornet. 

Sen komme vi tillslut hem. Puh! Och då ville han leka lite i djupsnön istället. Så vi klättrade i snöhögar (jajjamen, morsan också!), åkte på rumpan ner, plumsade i djupsnön runt huset och intog altanen innan Svante kom på att han ville gå in och leka med polisbilen. 

På förmiddagen så fick svante ett sår på sin ena stortå. Och blödde jättemycket. Det ser ut ungefär som att någon har klippt honom med en sax och vi kan inte förstå hur det har kunnat bli. Han har haft ett litet jack tidigare, men nu är det liksom en skinnflik på typ 1x0,5cm som sitter löst. Och blöder emellanåt. 
Roger kom som tur var hem på lunch just då, och kunde hjälpa mig med första hjälpen. Tvätta och sätta plåster. Men det blödde visst genom efter att vi varit ute på vår strapats, så nu har vi ändå intorkade blodränder i korridoren efter att Svante sprungit fram och tillbaka med den största lastbilen. (Det driver en förövrigt halvt till vansinne).(Ljudet alltså). 

Sen efter middagen (tacos) har jag kört bort vår lilla återvinningscentral, och gått en rask promenad i 41 minuter. Så nu känner jag mig lagom mör efter dagens små gymnastikövningar. 

Häromdagen när jag var ute och spatserade i snön kom jag, av någon outgrundlig anledning, på att det väl var ungefär häromkring för några år sedan som jag gjorde den där aborten som jag ältade ganska länge. Ungefär fram tills vi fick Svante åtminstone. (Fick förresten? Jag tror att vi (iallafall jag) kämpade bra nog hårt och länge för att dels ens tillverka honom och sen att föda ut honom var ju inte heller en barnlek^^). 

Så jag tänkte efter en aning. Och kom fram till att det var idag det skedde, på dagen. 2 Mars 2007.

Det är alltså 10 år sedan! Chrille, kan du förstå! 10 år! Himmel & pannkaka vad gamla vi börjar bli! 

Åh vad det måste snöa hela tiden. Jag tycker att det kan ge sig snart, så att man kan gå ut. 

Ja. Jag är fullt medveten om att man kan gå ut trots att det snöar. Men ska man styra barnvagnen så är det svårt. Det går väldigt, väldigt, väldigt mycket tungt då det har snöat och inte är plogat. I know, därför jag gick en sväng igår med Svante i barnvagnen innan vi skulle på Ica. Hade inte risken varit stor för att Svante skulle somna hade jag kunnat ta boben, men nu var ju klockan efter 18 och jag hade som inget annat val än att ta med mig honom eftersom att Roger jobbade sent. Dessutom är det fantastiskt att kunna lägga varor under vagnen och hänga en kasse över "styret" och därmed bli avlastad en hel del. 

Men det blev tungt. Oerhört mycket tungt. Dels så väger ju vagnen. Sen väger ju Svante närmare 20kg. Också då två kassar som väl kanske vägde iallfall uppemot 10kg. Så hem gick det ju ännu tyngre, dels eftersom det pånytt börjat snöa och dels för att vagnen vägde ännu mer och därmed skar ner i snön. 
Men hem kom jag mig ju tillslut. 

Jag hade hoppats på att det inte skulle snöa idag. (Jag ska aldrig hoppas på saker för det tycks alltid bli tvärtom). Men en är ju inte gjord av socker så det kanske kan gå ändå.