Antingen så älskar jag mitt jobb och mina kollegor lite för mycket. Eller så behöver jag bara pengarna lite väl mycket. Nä. Det är en kombination av båda.

Jag kände av läget lite igår. Och kände väl lite så att jag inte ville plocka på mig tiden igår kväll. Däremot skrev jag ett litet meddelande till herrskapet idag att om det behövdes nån som kunde jobba så hade jag inget planerat idag. Vilket ju är både sant och osant. Jag hade inget planerat, men jag har saker jag kan göra. Som jag kan skjuta upp ytterligare.

Så jag vaknade klockan 6 imorse, som om att kroppen visste what was going on. Strax efter det fick jag ett mail/sms om att tiden fortfarande var ledig om jag ville ha den. Så nu blir det så. Nu blir det 12 dagar i rad, men jag känner mig fasen on top of the world just nu så det kommer gå bara fint. Och det blir en fin lön i maj.

Jag klev upp sju. Var påväg att fara till jobbet 8.20 för då kände jag mig klar. Jag har hunnit städa köket, toan och tv-rummet. Städat som i plockat undan allt skit som inte ska vara framme, som ändå av någon anledning alltid kommer fram och stannar framme. Helt otroligt.
Jag var påväg att ta på mig skorna när jag insåg att klockan bara var 8.20. En timme för tidigt med andra ord. Jag hinner ju till och med dammsuga innan jag far till jobbet. Och sen har jag ju typ gjort allt som jag egentligen tänkte göra om jag var ledig idag. Så det är ju en win-win situation här för mig. Och mig. Jag hinner det jag ska och hinner även tjäna pengar så att vi har råd att köpa huset och fixa till det som måste fixas (!).

Men jag känner mig lite lätt störd. Fan 12 dagar i rad. Är det hälsosamt?