Jag hade en jättekonstig kväll igår. Jag och Roger brottades i sängen (nej jag menar inte sex, vi brottades. Eller jag kittlade honom och var dryg och han försökte hålla bort mig). Och jag skrattade så jag grät, det bara forsade.

Sen kom en märklig känsla över mig och skrattgråtet övergick typ till bara gråt. Det slutade bara inte komma, även fast det inte var roligt längre.

Det var skitjobbigt helt enkelt, men nu kanske jag har det ur systemet. Hoppas jag. Jag har ju varit ovanligt positiv på senaste tiden och det är väl som man säger...

The higher you fly, the harder you're falling down. Eller nåt.