Det börjar kännas i kroppen och huvudet och överallt att man har jobbat i 1år. Och att man inte sovit ordentligt på 2 månader.

Roger sa igår att han inte fattar hur jag klarar att kliva upp 4.30 och ändå vara människa trots att jag sällan går och lägger mig före 23.

Och det är ett under för mig också. Men då sover jag å andra sidan oftast en stund efter jobbet ibland. När jag helt enkelt inte kan hålla ögonen öppna.

Ikväll ska jag måla i pannrummet. Hoppas jag inte somnar i färgen.