Ibland undrar jag om jag inte har något slags fel. Nån störning i systemet som gör att jag inte riktigt kan uppföra mig som folk.

Jag har tex oerhörda problem med att se folk i ögonen. Om jag gör det så är det bara en kort stund. Det känns bäst för mig att få kolla på något annat och prata än att prata och se någon i ögonen.

Jag vet inte varför det är så.
Och om någon ger en komplimang säger man tack och om man vill förbi säger man ursäkta eller nåt sånt.

Nä ibland går inte hissen ända upp hos mig. Hissen går men maskinisten är död. Hjulet snurrar men hamstern jer dö'. Lyse är tänt men ingen är hemma.

Glappt i kontakten. Jag kanske blev tappad som barn.