Lyxfällan. Igen.

Alltså jag vet att jag har skrivit om det förr, det här med folk i lyxfällan. De allra flesta har ju egentligen inget riktigt problem, utan det är bara det att dom prioriterar konstigt. Så är det väl egentligen för många i olika avseenden.

Det är ju visserligen lätt att sitta och se klart på problemet när man själv inte har samma problem, men är man mitt uppe i det så kanske det är svårt att se hur man ska kunna lösa det. Men jag tycker ändå att det är märkligt att serien har gått sedan 2006, alltså i 9 år och folk fortsätter att försätta sig i situationer där man måste kalla på hjälp från lyxfällan. Eller, försätter sig folk i såna situationer och tänker att "jag kan alltid få hjälp av lyxfällan"?
 
Men alla, oavsett IQ, bör ju förstå att ta ett lån för att lösa ett lån inte är rätt väg att gå.
Alla borde vid det här laget förstått att SMS-lån är ett big-nono. (Såvida man typ inte har löning dagen efter och kommer få en fet en, eftersom SMS-lån typ har 300%ränta).
Alla borde veta vid det här laget att om man inte har råd att köpa något (som inte är typ en bil eller ett hus) och inte livsnödvändigt så borde man inte köpa det.
Har man knappt råd att typ äta månaden ut så kanske man inte ska köpa den nyaste iPhonen.
Har man inte råd att betala barnens dagisavgift kanske man inte ska röka ett paket cigaretter om dagen, per vuxen person. Och snusa däremellan.
Man kanske inte behöver äta den dyraste maten man kan hitta.
Man kanske inte behöver köra bil om det är gångavstånd.
Man kanske inte behöver ha netflix/viaplay/HBO.
Man kanske inte behöver 3 tv-apparater.
Om man renoverar huset kanske man inte behöver göra ALLT på samma gång. (Vilket ju även platsar in i Arga snickaren).
Om vännerna frågar om man ska med ut på krogen kanske man inte alltid behöver tacka ja.
Om man redan börjar få betalningsanmärkningar och inkasso kanske man inte ska låna lite mer pengar "för att man ville åka på en liten semester".
Om man bara är två med körkort kanske man inte behöver ha 3 bilar och motorcyklar och båtar och grejer.
Om man inte ens har ett körkort behöver man inte ha en bil.
Om man har det svårt att få ekonomin att gå runt så kanske man inte behöver varsin dator, varsin platta och varsin senaste telefon. Varsin telefon, ja. Men har man knappt råd att få bo kvar så kanske man kan gå ner i bekvämlighet och ha en "gammal" telefon.



Jag tycker ju att det här är självklarheter.
Om man knappt har råd att äta så köper man inte märkeskläder för 2000kr i månaden.
Jag vet inte vad det är, men folk verkar gå under uppfattningen att man verkligen måste ha allt. Att det är någon slags rättighet att få ha den nyaste telefonen, den största teven. Man ska ha det bästa direkt. Ungefär som med jobben, om man inte får bli VD direkt är det inte värt det. Ingen vill jobba sig upp, man ska börja högst upp på en gång. ... . Nä, så kanske det inte är, men det känns som att det är så. Det är lite den uppfattningen man får.

Och det är ju lite konstigt med lyxfällan också. Dom tycks alltid lyckas hitta ett jobb åt de som är med. Vilket får en att undra om dom som är med ens ansträngt sig så mycket eller varit rätt så kräsen i sitt jobbsökande.
 
Man kan ju fortsätta i evigheter, men jag ska väl runda av nu.
Jag tycker bara att det är så facinerande att folk kan gå back med typ 17 000 - VARJE MÅNAD! - när de har en inkost på typ 35 000. Visst vi har väl dyrare månader också, men ... alltså.. Jag fattar bara inte.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0