I helgen har jag varit ledig men det känns sannerligen inte som det. Igår tog vi bilen till "sandgropen" för att åka madrass(som vi sa i Burträsk. Här vid kusten heter det tydligen skrana) & bob (som tydligen ska kallas snowracer så alla bergrip). Ja, vi försökte iallafall. 

Vi åkte till sandgropen (som på sommaren förmodligen är sand?) men nu är det alltså fina sluttningar med snö. Och vi gjorde upp en brasa, grillade lite korv och hade det trevligt. Och vi försökte åka både bob, madrass och pulka. Men Svante ville verkligen inte. 
Han var ganska lugn och avslappnad till en början, när det bara var vi (& vårt sällskap) där, men sen invarderades stället av bullrande skotrar och fler barn och familjer som verkade sakna den sociala radarn. Jag må vara socialt missanpassad, men jag känner iallfall av när jag står ivägen. 
Svante åkte tre åk iallafall. Ena (första) gången övertalades han att åka halva backen och "krascha mamma". (He loves that). Sen gick dom uppför hela backen och skulle åter igen krascha mamma. Eh. Det gick ju sådär kan man väl påstå. Ingenting var optimalt. Svante sitter såklart framför - och vi hade glömt skidglasögonen - vilket såklart innebar att han fick massa småflir i ögonen och ansiktet. Eftersom det gick så fort och skakigt så blev han dels rädd - likaså Roger som åkte bakom - vilket ledde till att han reflexmässigt lutade sig mer framåt = Svante fick inte så mycket plats. Sen var det ett gupp mitt i backen. Efter den åkturen grät Svante. . 
Sen försökte vi med madrass i den andra "mildare" backen. Motvilligt åkte han med - åter för att krascha mamma längst ner i backen. Men då fick han definitivt all snö på sig då Roger satte ner/gled av med fötterna. 

Idag försökte vi igen. Han vägrade. 
Så nu vet vi inte riktigt vad vi ska göra för att få han att sluta vara rädd för att åka utför igen :/ 
Men, helgen är inte helt misslyckad. Svante har fått busa med nya bästisen både lördag och söndag och gått loss totalt hemma hos dom. Värsta radarparet, det är så fantastiskt gulligt att se. 

Idag skulle tydligen "farfar" Edor fyllt 76 år. I mars är det 5 år sedan han gick bort, av ett snöras. Känns så sjukt stört, och jag minns det som igår. Jag var hemma hos mamma och hade tappat rösten och trodde det var halsfluss men det var det inte. Mamma kom hem från sin arbetsplats - som hon bekant delar med min far - och berättade vad som hade hänt. Eller inte vad som hänt, men att Edor hade förolyckats. Fantastiskt bra timeing, eftersom jag precis satt vid laptopen och surfade runt och skulle läsa dom lokala nyheterna. Och jovisst. Där fanns det ju en bild som kändes bekant.. det var ju .. infarten till farmor och Edors hus... ? 
Men jag hade inte hunnit se det än. . Som väl tur är. 

... 


Annars idag då. Svante kom och hoppade på oss kvart i fem i morse. Då pulade vi i han lite klämgröt och försökte få han att sova lite till. Det gick en stund. Vaknade av att han försökte publicera videos från min mobil - Han är livsfarlig! - och då gömde jag bort mobilen. Då ylade han i en kvart ungefär, innan vi fick han att lägga sig och "sova" ett tag till. Nån slags vila fick man väl. 
Halv åtta ungefär klev jag upp och städade köket, snörde igång en till tvättmaskin och fixade frukost innan det bar iväg till Svantes bästis igen. 

En helt förträfflig helg med andra ord, med fantastiskt väder.