Det känns ungefär som att jag inte har sovit på två veckor eller så. Och ändå lyckas jag inte pallra mig till sängen tidigare en enda kväll. I morse tänkte jag att jag minsann skulle gå isäng där kring åtta. Men sen är det som att jag får ny energi efter maten - troligtvis på grund av maten - och så fastnar man vid datorn. Eller den senaste tiden har det varit datorn. Annars brukar det vara teven. 
Såg en väldigt bra meme som beskrev fenomenet mycket bra. Mombie. 

"A mom who is beyond exhausted but stays up late anyhow since it's her only opportunity for kid free time". 

Och allt blir ju så rubbat när man är trött. Dels funkar man inte för att man är trött. På jobbet häromdagen skrev jag under på en leverans. Inga konstigheter. Datumet hade jag koll på, det är ju annars det som man inte har koll på. Men sen blev det blankt. "Vad är det jag ska skriva nu?" susade genom huvudet som en sån marklöpare i en westernfilm. Vad ÄR det jag ska skiva nu. . Namn. JA! Ja just. Mitt namn. Det är bra att det klickar direkt så att säga. 

Jag fungerar inte på många plan när jag inte är så utvilad som jag borde. Dels fryser jag så mycket lättare, och är det då -18, som i morse, när man åker till jobbet så blir man kall och då är det svårt att få upp värmen igen. Och då jobbar jag inte lika effektivt. För att den mesta energin går åt till att försöka hindra en själv från att frysa ihjäl. Förstår ni dilemmat när man jobbar med kylvaror vilket innebär att man måste gå in och ut ur kylen flera gånger per dag. Hur mycket det tar emot i varenda muskel i kroppen när man kämpar mot hypotermi men man vet att man måste gå in i kylen och hämta/lämna/jobba. Och att man dessutom får en liten frysleverans som grädde på moset, det blir ju bara fantastiskt. 

Så kommer man hem. Och kan inte elda i kaminen för att sotaren ska komma. Åh! 

Man är trött. Man börjar frysa och får inte upp värmen. Påverkar på så många plan, likstelheten sätter in. Man känner sig oattraktiv(are är vanligt). Man får dåligt självförtroende, vilket leder till att man tvekar på saker som egentligen är självklara för en själv. Också fattar man dåliga beslut. 

Tydligen.

Eftersom jag sitter här och skriver ett blogginlägg när jag egentligen borde gå och skålla mig i duschen för att sova sen. Imorgon är det ju jobb igen. 4.20 ringer alarmet. Men imorgon, då jävlar, då ska jag ha med mig en underställströja så jag slipper få kramp i överarmarna för att jag spänner mig så hemskt.