När jag satt och klickade runt på youtube för någon vecka sedan - som så många andra gånger - så snubblade jag över ett klipp från nyhetsmorgon som jag bara kände att jag måste se. 
Rubriken var *trumvirvel* "så hanterar du tystlåtna och pratkvarnar". Och jag tänkte bara "ah men det här kan ju vara intressant." 

Sen i klippet kallas det för något annat. "Monologmoster och tystnadsterrorister". Och ja, dom kan väl få kalla det vad dom vill, men jag känner spontant att man kanske inte direkt terroriserar någon om man inte säger något. Medan man kanske gör det om man bara pratar och pratar och pratar men inte får något gensvar. . Kort och gott, jag skulle vilja byta plats på dom. "Monologterrorister och tystnadsmonster". Typ. 
Också står experten och pratar om vad dom olika "står för" och hur man hanterar dom. 

Och jag vet ju att jag är introvert. Det har jag vetat ett tag. Jag fick tips om en bok jag borde läsa/låna/köpa men jag har glömt bort vad den heter. (Chrille?). Men många punkter passar in på mig. Och är självklara för mig. 

Till exempel: Medan ett monologmoster pratar för pratandets skull (som dom säger i videon) så pratar "tystnadsterroristen" för att säga något. Och så är ju jag i mångt och mycket. Om jag inte känner att jag har något att tillföra konversationen eller känner att jag kommer att höras så bemödar jag mig inte att öppna käften. 

Och man känner ju igen mycket i scenariot dom målar upp också, att ett monologmoster kliver in i ett tyst rum (i mitt specifika fall fikarummet) och häver ur sig "Oj! Här var det tyst!" och börjar prata. Tar kontroll över pratandet och förstör ron för samtliga i rummet. (Kanske lite överdrivet) (Men ibland vill man ha det lite tyst och lugnt. Nästa gång ni är i en medelstor buitk (eller ett maxi) när det är måttligt mycket folk så kan ni väl stanna upp och reflektera en sekund över hur många ljud som cirkulerar i ens öra då man jobbar i butik.) 

Det var iallafall en ganska intressant video. Och jag har reflekterat över det tidigare, eftersom varenda person som någonsin "utvärderat" mig tagit upp det faktum att jag inte säger så mycket. Som något negativt, såklart. För att tysta människor gör extroverta människor obekväma.