Veckorna rusar ju bara på, jag förstår inte var tiden tar vägen. Att vara hemma med två (relativt) små barn är verkligen inte att vara ledig kan jag ju erkänna. Ungefär varje kväll när jag går och lägger mig tänker jag att "imorgon ska jag göra det här", också radar jag mentalt upp en lista på saker jag skulle behöva ta itu med. 

Sen kommer morgonen, dagen flyter på och när kvällen kommer så har jag fortfarande inte gjort hälften av det jag tänkte. Och då är det många gånger en eller två saker jag har på min to-do. 

Idag har jag iallafall ett mission, och det är att ta mig till den gula postlådan och snöra ner några kuvert som ska till Försäkringskassan. Sen eftersom det är uppehåll  i nederbörden så kanske jag borde ta med mig unge herr antingen bara ut på gräsmattan så han får hoppa lite studsmatta eller om vi bemödar oss att gå till en lekpark. För att trötta ut honom. 

Åhå jaja.