Nämen nu. Nu har det ju gått TVÅ månader sen jag skrev! Det vittnar väl i och för sig om hur lite som händer i livet. Det händer inte så mycket spännande saker längre, eller det gjorde det väl förvisso inte tidigare heller men nu känner man än mindre ork och/eller lust att förtälja det för resten av världen. 

Vad har hänt sedan sist då, kan man fråga sig. Inte mycket alls. Inte mycket värt att nämna. Elise går fortfarande på månadsvisa kontroller, där den senaste visar på att huvudomfånget åter inte ökar så mycket som det borde enligt norm. Vi avvaktar då hon trots allt mår väldigt bra men fortsätter det att visa på samma trend vid nästa mätning som är om ganska precis tre veckor så kan det bli aktuellt med en omställning igen av shunten. Vilket vi ju är förberedda på, jag har faktiskt för mig att det vid något tillfälle kan ha nämnts att intställningen skulle komma att behöva ändras när hon växer. 

Jag hade förväntat mig en kallelse att träffa barnläkare (för Elise) samt ögonspecialist (för bägge barnen), men jag antar att det är som för kardiologen att det är rätt tjockt och mindre akuta fall trillar efter. Man får väl anta att det kommer att trilla in kallelser titt som tätt nu då bara för att jag kommer att ha börjat om att jobba och därmed inte har all ledig tid i världen. 

Jag har jobbat litegrann. 8 dagar för att vara exakt, under hela 2019. 1 dag hittills i år. Man känner ju verkligen av att man inte har gjort så fruktansvärt mycket fysiskt arbete under de 18 månader jag har varit hemma när man hoppar in och jobbar extra de tre närmsta dagarna före jul. Ojojoj! Jösses vad jag har haft värk i de så kallade musklerna. 

Julen kom. Julen passerade. I år, precis som tidigare år, har vi firat hemma hos mamma i Burträsk. Detta år var hela tjocka släkten med. Vi dukade upp stort, brett långbord och satt och trängdes 20 personer. Nä, så trångt var det kanske inte. 
När det var färdigätet ställde jag mig och diskade. Och diskade. Och diskade. Det kom hela tiden nytt att diska. Mamma har ingen diskmaskin nämligen. Jag tror att jag stod i 45 minuter och diskade. 

Nyår kom också och passerade. Vi gjorde ingenting. Vi var inte bjudna någonstans, men hade ju inte heller bjudit någon så. Varken jag eller Roger kände att det är så himla märkvärdigt egentligen. Vi tvingade oss uppe till tolvslaget iallafall, tog på oss tofflorna och ställde oss på farstukvisten och skålade och pussade in det nya året och såg på några raketer innan vi återvände in och gjorde natt. Jag hade ju faktiskt tagit på mig ett extra pass. Inte för att det egentligen kändes som att min närvaro krävdes när jag väl kom till jobbet, men lyckades ändå göra mycket produktivt. Lite städning och sådär, som inte är så populärt i övrigt. 

Ärligt talat så saknar jag jobbet. Så sent som i höstas hade jag lite ångest över att föräldraledigheten snart skulle vara över och vardagens lunk skulle ta över. Men nu känner jag mig ganska peppad på att komma tillbaka. 


Ikväll har Roger varit till primärvårdsjouren med Svante, då Svante kom i full kareta och sprang och sprang rätt in i tallriken som Roger höll fram som Svante skulle ta till bordet. Rätt över näsan tog det, och han vart ganska blå och svullen rätt omgående. Näsan verkar vara hel iallafall, förmodligen bara mjukdelarna som fick sig en törn. Eventuellt kan det vara någon slags fraktur/spricka "under näsborren", och om näsan blir krokig inom de närmsta två veckorna ska vi återkomma. . . 
Ja, också har vi fått besiktat bilen idag. Det är så konstigt att saker de klagar på som "kan vara bra att ha åtgärdat till nästa år" inte nämns överhuvudtaget på årets besiktning trots att dom inte är ens kikade på för att vi minns inte riktigt exakt vad det var. 
Nåväl, den gick igenom med endast en påpekan om att det kan vara dags att köpa nya vinterdäck, något vi har varit medveten om sedan innan. 


Idag fick jag också brev från hälsocentralen, något sent, att mina senaste prover visar på att jag har för låg dos, samt även ett förslag på höjning samt nya prover i slutet av januari. Så nu ska jag börja käka två olika doser för olika dagar i veckan och jag kommer att bli helförvirrad. Sjukt bra.

Nä, men nu kanske jag ska gå och göra något annat produktivt. Jag har lagt schema för barnen för två veckor trots att jag inte exakt vet riktigt planen för Elises inskolning. Jag hade tänkt göra upp om lite föräldrapenning men när jag loggar in på försäkringskassan står det bara att det är tekniskt fel. Och det är ju lite frustrerande, men inte särksilt oväntat. Vem har någonsin påstått att det ska vara enkelt det här med föräldrapenning och sånt tjafs.