1:a September idag, Onsdag. 31år ung, på papperet iallafall. I kropp och själ känns det som att jag är minst det dubbla vissa dagar. 
Än så länge idag har jag hunnit lämna och hämta Svante på skolan, bokat en plats åt unge herrn på höstens simskola och .. typ plockat ur diskmaskinen. Jag funderade ett kort ögonblick på om jag skulle baxa in bägge barnen i bilen och åka och köpa nya stövlar still mr Svonko. Och en present till Svantes kompis som har kalas på lördag. Men jag kände bara att .. Nej. Inte ensam med båda barnen. Inte idag. Not today, not todayy ... så att säga. 


Förra måndagen var semestern plötsligt slut. Då var det bara att pallra sig upp klockan 4 och göra sig klar för jobbet. Kolungt, fram tills jag kom fram till jobbet och insåg att jag inte kommer ihåg vilken parkeringsplats som är min. Bra start. 
Annars kändes det lite som att jag haft både för lite och för mycket semester. Det är alltid uppskattat (not) när säljarna ringer redan på förmiddagen (eller ens första dagen när man kommit tillbaka). Som om att jag hunnit få koll på allt på så kort tid. Jag var hemma i sju veckor. Det hinner hända ganska mycket på sju veckor ska jag tala om för er. Så den första veckan var jag rätt förvirrad, och försökte få grepp om saker och ting. 


Annars .. inte så mycket. Imorgon är det dags för dos 2 av vaccinet. Med tanke på att man hört att tvåan är värre än första gör det mig lite nervös, då jag har jobbhelg bland annat. Och att jag är nervös gör mig nervös för det är folk som varit oroliga innan som börjar må piss i väntrummet efter sprutan. 

Vi har fått tid för 3års koll med Elise, med språkutveckling som fokus. Så nu observerar jag var och hur hon pratar för att kunna fylla i enkäten. Annars lever man ju som bara på. Men hon är jätteduktig på att prata. Och vi har också fått en tid till sjukgymnasten, och såklart läggs alla tider på dagar då vi jobbar. Och givetvis allt på en och samma gång. Vi klurade lite på om vi båda borde vara med om vi får övningar vi ska göra med henne. I så fall kanske det är bäst att båda får se det "från proffset". Men misstänker att det kanske fortfarande är så att man helst ska komma ensam.

Hmm. Nä nu måste jag kanske återgå till mina husliga sysslor. Och se vad barnen gör, det är oroväckande tyst.