Ett steg på vägen
Det andra försäkringsbolaget (vårt eget) får vi inte söka ersättning hos förrän det andra har nekat ersättning och då vill dom ha utredningsmaterialet eller nåt sånt. Förvirrande, men nu är vi ett steg på väg.
Var inne och klickade på 1177 i vanlig ordning igår, dels för att kolla vad hälsocentralen hade skrivit om Svantes olycka för ca ett år sedan. Sen kollade jag på anteckningen från Svantes ögonläkarmöte vi var på för några veckor sedan. Det var intressant läsning, bland annat stod det att han är en ung frisk pojke med föräldrar som båda är kraftigt närsynta. Japp. Tack för den då, hah! Sen stod det lite annat som vi fick veta redan då, och att vi ska bli kallade igen om ca 4-5 månader. Och Elise ska ju också dit om 5 månader ungefär, så jag hoppas att dom kan lägga tiderna samma dag. Dom kände ju faktiskt igen oss från den tidigare gången vi varit där, men det har jag ju skrivit om.
Iallafallm, det var inte det jag skulle skriva om. Jag var inne och klickade på 1177, som sagt, och fick plötsligt en uppenbarelse om hur jag skulle kunna skriva ut journalen på minst knepiga vis. Jag måste bara skriva ut diagnossidan och anteckningssidan var för sig. Men då hade vi slut toner i skrivaren, så då fick jag drälla in till netonnet och köpa, och då följde det med lite fotopapper då det är 2½ år sedan vi skrev ut något på Svante. 1600kr gick kalaset på, det är banne mig inte billigt med toner och fotopapper.
Sen är det så himla drygt också att dokument tar ur en toner och fotoutskrift ur en annan. Så man kan inte skriva ut svart på dokument även om man har den lilla som är ägnad åt fotoutskrifterna. Det är lite dåligt tycker jag. Oekonomiskt, och omiljövänligt. Där har ni nåt att jobba på, canon. Sen att man inte heller kan skriva ut om nån färg är slut - trots att man inte ska ha den färgen. Tror inte just vår skrivare har den egenheten, men vet att många andra skrivare har det så. Och det suger ju. Dom gamla skrivarna skrev ju liksom ut ändå, också fick man se i efterhand att "oj nu börjar nån färg vara slut". Kanske inte heller så miljövänligt, förvisso.
Så nu försöker jag även hitta fotoalbum som passar för att kunna skriva ut Elises foton, för det är ju klart att hon också ska ha ett album. Men det verkar typ inte finnas i fysisk butik, inte just den varianten jag vill ha. Akademibokhandeln har en liknande, så det kanske blir den jag får sikta på. Kändes jättejobbigt att beställa iallafall, särskilt om man ändå inte vet om det blir rätt.
En vinterpromenad
Annars idag då. Någon la ut några böcker som bortskänkes på den lokala säljsidan på facebook. Känner mig alltid som värsta snåltarmen när man skriver att man vill ha nåt som är gratis, haha! Men plötsligt händer det, jag vet inte riktigt vad som farit i mig men jag känner mig så vuxen helt plötsligt ^^ Som köper saker på facebook och ringer samtal och tar itu med saker (inte det som är viktigast då kanske men..)
Han var ju supernöjd över att vi gick över denna bron två gånger. Och att vi klarade oss från trollet! Han är så inne i bockarna bruse för tillfället, förmodligen kör dom mycket om dom på förskolan just nu. Men han sjunger bockarna bruse, han pratar bockarna bruse. När vi är på lekplatsen och det finns något som kan liknas vid en bro så ska man stå under och vara trollet medans han trippar över tre gånger som bockarna bruse.
Svante ville först att vi skulle ta bilen för han ville sova (BIG NONO!) så jag lockade med bron och äventyr.
Nä men så vi gick över, hämtade böckerna - har inte ens hunnit kolla i dom så jag vet inte exakt vad det är jag har tagit hem - och gick tillbaka hem igen. Sen har dagen bara flugit, jag har inte hunnit så mycket på min göra lista. Det tenderar att komma saker ivägen, som frukost, mellis, lunch, mellis, middag och kvällsfika. Sen är det amning och blöjbyten och mentala sammanbrott. Så det är lite svårt att hinna allt det där som man skulle vilja, och/eller behöva. Till exempel om Svantes ärr......
Jaja. Men det är en dag imorgon också. Ska kika om det står något om hur man gör på deras hemsida. Sen ska jag snöra isäng Svante. Jag är förvånad att han ens är vaken än, tycker han känts varm och sett lite tärd ut ikväll men .. han härdar på. Jag hoppas att vi inte vaknar upp till vattkoppor imorgon, även om det skulle känna skönt att han hade det som barn så ... passar det inte riktigt in i schemat då vi har MR/CT nästa vecka på Elise. Och då får man inte vara sjuk eftersom hon blir inskriven på en avdelning som är infektionskänslig. Eller själva avdelningen är inte infektionskänslig, utan såklart barnen som vistas på den avdelningen.
Nånå, nu har postombudet stängt. Så han har nog inte hämtat ut det idag ändå.. Vad är det för en människa som inte hämtar ut paketet typ samtidigt som man får aviseringen. I synnerhet om man bor i samma hus som ombudet, liksom bara behöver ta hissen ner typ ^^ Han måste vara upptagen.
Spännande att skicka paket
Jag ringde iallafall posten igår om det felstavade efternamnet. Dom skulle fixa det gratis eftersom det var ombudet som tabbat sig och jag antar att jag skulle få en bekräftelse per mail. Men jag har inte fått något, så jag antar att det blev fel .. igen. Just min mail brukar folk ha svårt att förstå, så jag överväger att börja använda den andra mailen - om den ens finns kvar. Den är om inte annat något kortare. Färre bokstäver man kan göra fel på.
Nä men det enda man kan göra nu är väl att vänta och se om det kommer fram något paket. Jag följer mitt paket på postnords hemsida iallafall, och där står det att det är i Veddesta (?) och att beräknad leverans är idag. Det är ju fanken spännande att skicka paket. Kommer det fram? Kommer det fram helt? Osv. Frågorna är oändliga! Nejdå.
Nä nu måste jag avbryta, Elise är vaken. And she´s HANGRY!
Ett postpaket. Du hade ett jobb.
Hade skrivit ner namn och adress för att underlätta, eftersom jag hade på känn att det skulle bli lite knöligt. Det var väl inte bättre heller av att det blev på en måndag, då matkassen ska hämtas ut av ungefär halva byn. Så dom var två som hjälpte mig - till en början. En lämnade ut paketen jag skulle hämta, lärde sig litegrann om hur man gör när man skickar paket och hjälpte sedan nästa medan den andra fixade med adresslapp till paketet.
Det blev varmt. Det blev kö. Det blev stressigt. Jag var den jobbiga kunden som alla fick vänta på. Betalade, fick mina kvitton, köpte en liten pepsi, surrade lite snabbt med hon i kassan om hur vansinnigt jobbig jag var. Gick hem i snömodden.
När jag kollar igenom papperen nu på morgonen, bara för skojs skull, så inser jag att han har skrivit fel. Han har stavat fel på efternamnet, trots min lapp - RÄTTSTAVAD - och trots att vi delar samma efternamn. Han har alltså skrivit rätt på avsändare - som inte är så viktigt - men stavat brorsans efternamn med nd. Trots min lapp. Himmel så irriterande. Jag blir sur på mig själv också för att jag inte kollade redan när jag var kvar hos ombudet. Jag blir sur på mig själv för att jag inte förtydligade, men samtidigt kan man väl inte bli mer tydlig än med en lapp där adressen står. Eller? Man vill ju inte idiotförklara den som står där genom att säga, "visst ser du att det är NN i efternamnet, och inte ND?
När jag nämnde det för Roger igår så sa han att jag inte ska oroa mig, han kommer få ut paketet ändå."Jag har då fått hämta ut felstavade paket". Ja, fast det är väl kanske någon slags skillnad på att bo i en by där alla på ICA känner igen en och att bo i Stockholm. Tänker jag.
När jag googlar så står det att dom är jävligt anala gällande rättstavade namn. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vad gör man? Vad kan man göra? Är det troligt att det finns en chans att han får ut sitt paket - postpaket - utan att ID och namnet på paketet stämmer 100%. Kan jag maila mitt kvitto och lösa det så? Eller ska jag behöva vara den här jobbiga kunden, igen, och ringa till Postnord och eventuellt få det ändrat. Jag vet inte. Men det känns fruktansvärt jobbigt om han ska behöva bråka för att få ut sitt paket, att han ska gå dit i onödan för att han inte får ut sitt paket. Han vet ju faktiskt inte ens att det är ett paket påväg...
Får luska i det där sen, nu måste jag fixa i ordning barnen. Elise ska på BVC för veckans längd och vikt, samt också få sina första vaccinsprutor. Hon blev ju tre månader igår.
Måste och måste, det finns väl bara två måsten i livet
Städningen har hamnat lite på efterkälken. Det är klart vi dammsuger när det behövs, men den här dammtorkningen och sådär har hamnat på efterkälken. Sen känns det lite som att oavsett hur mycket jag plockar undan så kommer det bara fram nya saker, mer saker. Jag fattar inte hur det kan vara så.
Idag hade jag tänkt försöka ta itu med några saker iallafall, vi får väl se hur det går med det. Vissa saker är det ju dessutom en tidsgräns på, och bra om man får gjort så snart som möjligt. Till exempel att skicka in till förskolans försäkringsbolag om Svantes ärr ovanför ögat. Det anmäldes för ett år sedan, och ska man försöka få ut någon ersättning så bör man väl försöka skicka in snart då . . . Jag tror jag skrev om det i ett tidigare inlägg, att jag inte tror att vi kommer att få ut något för det dock då det förmodligen inte kommer att anses som tillräckligt vanprydande - trots att det sitter i ansiktet. Det är väl lite därför - för att jag inte tror vi kommer att få nåt för det - som det känns extra motigt att göra det. Men skickar man inte in något så kommer man ju absolut inte få något. Så jag ska försöka ta tag i det, men det är ju det här också att det är svårt att få vår unge herr att sitta still nog länge för att få en bra bild på det. Sen vet jag inte riktigt heller hur man .. gör. Skickar man på posten? Via mail? Ska man skriva en liten trudelutt också? (Nåja inte en trudelutt kanske).
Jag har dessutom ett mission att packa ihop några julklappar i något slags paket som ska skickas söderut. Och det tar också emot, mest för att jag inte riktigt vet hur man gör när man skickar paket för jag har aldrig gjort det. Det kan ju inte vara alltför svårt, men läser man på postnords hemsida så står det att man ska förpacka väl. Mmhmm... hur väl är väl? Jag har lite bubbelplast hemma som Roger fick i ett paket han beställde. Sen får jag väl fylla det till bredden med tidningspapper, eller så.
Sen väntar jag ju svar på mailen också. Dels från jobbet angående hur man räknar på inkomst, eller kanske snarare vilka datum jag ska ange. Från vilket datum lönen började gälla tror jag att jag har koll på, men jag har ingen aning om när lönen förhandlades fram. Varför nu försäkringskassan behöver veta när den förhandlades, dom borde ju bara behöva veta från när lönen började gälla... kan jag tycka.
Ska försöka slå in julklapparna också, men det måste ju nästan göras när Svante sover.
Har även byggt ett mindre berg av papper bredvid datorn som skulle behöva hitta in i respektive pärm. Har ett mindre berg tvätt också, som ska tvättas. Sen har jag ett berg med tvättad tvätt också som ska vikas.
Jag har inte plockat fram några adventsstakar än heller, och är i valet och kvalet om jag ska idas plocka fram en julgran och pynta. Skulle behöva plocka fram Svantes gamla barnkläder också och sortera ut det jag vill ha kvar / det som ska tvättas och sälja det som ska säljas. Så man ligger i framkant på något område iallafall.
Nåväl. Vi får väl se vad jag hinner och orkar. Jag ska skriva en to-do lista. Det brukar få mig en aning mer motiverad att göra något.
Tidsfördriv, 100 frågor.
1. Hur gammal är du? 28år. Det är jättekonstigt, för nu för tiden är det inte så noga. Men tydligen ska jag föreställa vuxen iallafall, och det kanske jag ändå lyckas ganska bra med. Känner mig dock fortfarande som 20-23 och känner mig alltid apgammal när det börjar någon ny på jobbet som är född i slutet av 90-talet, alltså -98 typ. Min hjärna kan absolut inte förstå att det är 18 (!!) år sedan millenieskiftet och alla trodde att den elektroniska världen som vi precis fått lära känna skulle gå under. HUUUUR skulle dessa apparater hantera att gå från 99 till att börja om på 00. O M G ! Men det gick ju rätt så bra ändå.
2. Hur gammal känner du dig? Som sagt, 20-23 kanske. Vissa dagar betyyydligt äldre. #tantagda
3. Vad har du gjort i dag? Vi plockade ihop ungarna och åkte till Leo´s lekland. Sen när vi ändå var i stora staden så åkte vi förbi Maxi och storhandlade en sväng med typ alla andra.
4. Vilken film såg du senast? Jag minns typ inte ens när jag senast såg en film. Lejonkungen med Svante för någon torsdag sedan då det ändå inte går någon bolibompa.
5. Vem ringde du senast? Till.. Roger tror jag. Om att ifall han skulle komma hem med forden så jag skulle kunna besikta den. Eller till mamma. Det är 50/50 för det är bara dom två jag ringer typ.
6. Är du besatt av någonting? Besatt låter ju väldigt hårt, men nej.. det tror jag inte iallafall.
7. Är du rädd för blod? Nej det är väl lite konstigt och vara tjej och vara rädd för blod, om man så säger. Men nej, rädd skulle jag inte säga. Kan väl tycka att det kanske är lite obehagligt med stora mängder blod - när det kommer ur ett sår eller näsan.
8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Hemma i Sävarhuset, där halva huset är vitt tegel och halva huset är gammal brunoljad träfasad. I det huset finns ett antal rum, i ett av rummen sitter jag. I det så kallade kontoret, där tre av väggarna är grå och en vägg är tapetserad med fond. Svartvitgrårandig tapet från rusta. Samma sort som vi har i hallen, fast där är det turkos. Här sitter jag, bland papper och pärmar och funderar över livet på en ärvd datastol för att sambon ville ha en ny "spelstol".
9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Nej, det är jag rätt säker på att jag inte kan. Jag har bara varit vid liv dom 10 sista åren av 1900-talet. Olof Palme är jag hyfsat säker på. Satt Göran Persson under 90-talet? Carl Bildt? Hur som blir det ju inte fem.
10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Nej, jag googlade för att jag blev nyfiken vilket tid Göran Persson satt, och tydligen tillrädde han -96, så poäng till mig!
11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Svart skulle jag nog säga, mest på grund av byxor, sockar och underkläder. Har knappt en tröja nuförtiden som är svart, vilket är jättekonstigt eftersom jag väldigt länge i mitt liv klädde mig nästan uteslutande i Svart. Jag kanske tar igen den tiden nu.
12. När vaknade du i dag? Vilken av gångerna? Elise skulle ha käk 01.30. Sen igen 4.30ish tror jag. Men vi klev inte upp förrän klockan var 10.. Trots att vi är småbarnsföräldrar med en fyraåring också.
13. Vilken är din favorithögtid? Den enda högtiden som just betyder något för mig är väl Julen. Men det är också den som är mest stressig inombords också. Så det är väl en slags hatkärlek.
14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Det låter väl kanske konstigt, men just idag, just nu, så skulle jag inte vilja befinna mig någon annanstans. Jag är inne. Jag är ensam. Barnen sover. Jag har allt jag behöver just nu, precis här. Pepsi max, lite ensamhet och värme för ute är det pissdåligt väder.
15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Oj. Svår fråga. Jag har ju inte besökt så många platser i världen, eller Sverige för den delen. Men kanske sambons farbrors hem, kanske till och med var hans "flickväns" hem. Man tog inte av sig skorna så att säga, och stod man stilla för länge så fastnade man i golvet.. Riktigt snuskigt lägenhet.
16. Hur vill du tillbringa din pension? Lugnt och stilla. Eller helt fullsmäckat med galna saker. Man vet aldrig, det är ju ändå typ 30-45 år kvar tills dess med tanke på hur som bara flyttar fram gränsen för när man får går i pension.
17. Vad lyssnar du på just nu? Just nu har jag Emil Assergård - Ego i ena örat och lyssnar efter bebisskrik med det andra. Man vet ju aldrig när Elise vaknar.
18. Har du någon gång brutit ett ben? Jag har ju alltid kunnat svara Nej på den här frågan, och det kan jag väl egentligen nu också. Nej, jag har aldrig brutit en arm eller ett ben. Däremot har jag - efter att jag läst min egen journal på internet - förstått att jag fick någon slags fraktur i axeln när jag slog den ur led i början av 2009.
19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Potatis, gul lök, ägg, mjölk, salt. (och peppar). Har man dom sakerna så överlever man. Typ.
20. Vem är din favoritkändis? Vilken knäpp fråga. Favoritkändis. Jag har nog ingen favorit. Jag har nog ingen kändis. Jag vet inte. Linda-Marie Nilsson, Fredrik Backman.. Nej nu vet jag ! Benedict Cumberbatch (stavning?). Japp, han blir det. Jag vet inte varför jag bara gick igenom mitt svenska register först.
23. Snarkar du? Det ska jag absolut inte sticka under stolen med att jag gör. Absolut.
25. Hur går du helst klädd? Gärna mjukisbyxor och en skön tröja. Jag gillar inte att frysa, men inte heller att svettas. Sen ska man visa sig offentligt så vill man ju gärna vara någorlunda "fint" klädd. Nu har jag ju faktiskt hittat lite finare "mjukisbyxor", så det blir sällan jeans nuförtiden.
27. Vilket är ditt favoritgodis? Choklad alla dagar i veckan. Lite för mycket faktiskt.
28. Vad sa du senast? Ehum... -Gå och lägg dig annars raderar jag spelen på telefonen igen!
30. Vad har du på dig just nu? Mjukisbyxor och linne.
34. Vad köpte du senast? Mat, eftersom vi var på ICA Maxi och storhandlade tidigare.
Första gången var väl när pappa flyttade inom Robertsfors. Sen flyttade han till Burträsk, annars har mina föräldrar varit rätt bofasta. Sen var jag inackorderad på fyra olika adresser i Umeå under gymnasietiden, på Mariehem, Haga, Grubbe och sist i Centrum. Och när skolan var över så åkte jag ju hem och bodde igen. Tills jag flyttade ihop med Roger i en etta i Sävar (nåväl, jag bodde hemma hos Rogers föräldrar med Roger i ca 2-3 månader också). Sen flyttade vi till en tvåa, innan vi flyttade till hus. Så, hur många gånger flytt blir det? 9 olika adresser får jag det till iallafall - utan att räkna det kvartal jag fick snylta hos svärfars.
36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? Vad är definitionen på öde ö? Finns det djur på ön och är liksom bara obebodd av människor eller menas det med att det är en öde ö, här finns inget liv överhuvudtaget? Sånt spelar faktiskt roll. Men en kniv, ett jääävla långt rep och sånt där ... heter det tändstål?
38. Senaste filmen du såg på bio? En man som heter Ove borde det väl varit, då den hade premiär senare än både Mig äger ingen och Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
39. Har du blivit sydd någon gång? Ja det får man väl hoppas eftersom jag gjorde kejsarsnitt så sent som i september. Men annars, nej. Det var första gången.
44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Jag vet faktiskt inte. Förlåt.
45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? På nattduksbordet, och varje morgon ligger den inte längre där för då har Svante smygit iväg med den och spärrat den för att han ännu inte har förstått att det bara är mamma som kan låsa upp men han envisas ändå.
46. Vad var det sista du åt? Trugade precis i mig en chokladkaka. Marabou crisp. Vansinnigt gott.
47. Vem är världens vackraste kvinna? Jag tycker faktiskt alla är vacker på sitt sätt och går inte runt och lägger särskilt mycket värde i om kändisar är vackra eller inte. Så jag vet faktiskt inte.
48. Är du blyg? Absolut. Eller. Jo, men det är jag nog. Eller blyg. Folkskygg och gillar inte att ta utrymme i ett rum och sådär. Vad är definitionen på blyg? *Googlegoogle*. Absolut, 100%. Jag lider, LIDER, av blyghet. Utan tvekan.
49. Vilken var den sista konserten du var på? Vet faktiskt inte om det räknas som konsert, men Creedence tribute i Luleå förra året. Annars innan dess var det väl In Flames i Umeå för en herrans massa år sedan.
50. Vad heter du i andra namn? Maria, endast.
51. Har du varit med om en bilolycka? Vi blev påkörda bakifrån en gång. Jag körde ner i diket en gång. Jag tappade ena hjulet en gång på saaben. Men inget som jag direkt skulle kalla för bilolycka som så, även om samtliga uppräknade saker säkert klassas som det.
52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Nja, jag brukar vara relativt öppen med det mesta, men nog finns det väl några saker som jag aldrig luftat.
53. Vilken är den roligaste träningsformen? Roligt vet jag väl inte, cykel kanske? All slags träning är ju skitjobbig tycker jag, vilket väl också syns på mig. Men jag promenerar mycket, och om det inte gjorde så jävla ont baki röva så hade jag nog cyklat mer också. Det är kul när man känner att det liksom händer något. När man kommer någonstans. När man känner att man är duktig.
I skolan så var min favorit på gympan step up. Och dans. Där man liksom inte riktigt kände att man tränade för att det var kul, också fick man lyssna på musik.
54. Har du några husdjur? Nej. Skulle gärna vilja ha en hund, men känner inte riktigt att vi har råd eller tid för den omsorgen.
55. Vill du gifta dig? Jag har föreslagit det flera gånger för herrn i huset men han har aldrig nappat.
56. Vad är du sugen på just nu? Mer choklad. Flygande jacob. Sömn.
57. Vad är klockan? 22.08, jag har hållit på med den här förbaskade listan i snart två timmar. Men jag ville ju ha ett tidsfördriv, och det fick jag ju. Bara 43 frågor kvar nu då.
58. Vad är det konstigaste du ätit? Lera och sand när jag var liten? Åt en färdig flygande jacob från dafgårds som man såklart micrar. Och bananerna, det är nog det märkligaste jag ätit. Dom blev som bara ett slags fluff. Bananskum.
59. Har du någon udda förmåga? Nej.
60. Var växte dina föräldrar upp? Mamma bor kvar i barndomshemmet i Burträsk, medan pappa växte upp i Robertsfors. Så dom har inte flyttat på sig särskilt mycket om man så säger.
61. Vad önskar du dig i julklapp? En åkpåse. Haha! Jag vet inte.
62. Har du någon gång uppträtt inför massa människor? Jag läste nästan all text som skulle läsas när vi konfirmerade oss. Det var väl ca 2 A4, och kyrkan var fullsatt (ca 500 pers?). Jag fattar inte hur jag klarade det. Jag kanske inte gjorde det, klarade det alltså. Ingen kanske hörde vad jag sa. Tänk på den du!
63. Göteborg eller Stockholm? Alltså jag älskar Göteborg, det är en himla fin stad och jag gillar dialekten och västkusten och allt sånt där. Men Stockholm är också najs. Jag har spenderat för lite tid i någon av städerna för att kunna uttala mig helt och hållet.
64. Har du sett någon dö? Tack och lov, nej.
65. Har du någon gång ringt polisen? Jag har mailat polisen angående äggkastning. Sen har vi ringt polisen (ej akut) för att påtala ett fordon som inte såg helt lagligt ut men jag tror inte att det blev något mer med det.
66. Hur många grader är det ute? Jag orkar inte gå och kolla, men det var väl typ 2+ tidigare iallafall, och regn.
67. Vilken färg har ditt hus? Som sagt, hälften vitt och hälften brunsvart i nuläget. Vi hann ju inte riktigt helt klart med vårt fasadbyte.
68. Vad sjöng du senast? Någon barnsång. Är du vaken Lars tror jag.
69. Har du insett vilka som är dina äkta vänner? Ja det är väl dom stackare jag fortfarande har kontakt med.
70. Har du någon gång varit ”medverkande” i en rättegång? Nej.
71. Har du svenskt ursprung? Ja. 100% Norrlänning.
72. Hur mycket väger du? Som sagt, endast min ensak. Och någon eventuell läkare, som kanske ska ge rätt dos medicin. Annars, är det min ensak. Men om man träffar mig så är det väl kanske inte så svårt att räkna ut att jag har några kilo "för mycket".
73. Har du ett turnummer? Nej.
74. Vem kramade du sist? Svante, godnattkramen.
75. Har du någon gång åkt snowboard? Jag försökte lära mig, när jag var typ . . liten. Nångång mellan jag var 8 och 12 år. Men jag fastnade inte riktigt för det, och åker inte heller längre skidor.
76. Kan du åka skateboard? Nej, jag har aldrig ens försökt. Eller jo, jag har legat på mage som på en surfbräda och dragit mig fram med händerna - men det kanske inte räknas. Det var ungefär 18 år sedan.
77. Nämn någon du beundrar och varför? Jag vet inte. Jag är för trött för att tänka. Jag beundrar författare. Jag skulle hemskt gärna vilja skriva en bok, men jag har alldeles för svårt att liksom rikta tankarna och får ihop en historia som flyter bra och är tillräckligt detaljerad. Ska jag bara slänga mig med ett namn så kan vi väl köra på Fredrik Backman. Han är nr1 bland författare för mig. Jag äger alla hans böcker och kommer även köpa den som kommer ut till våren. Jag ser väldigt mycket fram emot filmatiseringen av "Britt-Marie var här" också.
78. Har du gröna fingrar? Gud nej. Jag har ihjäl kaktusar till och med.
79. Har du svimmat någon gång? Jodå, jag fick blodtrycksfall och svimmade in i väggen och toadörren. Höll på skrämma slag på mamma. Har blodtrycksfall med jämna mellanrum, men har lärt mig att hantera dom.
80. När lärde du dig senast någonting nytt? Man säger väl att man lär sig något nytt varje dag. Men det senaste jag lärde mig var väl typ att när det bara står peppar i ett recept så är det vitpeppar som åsyftas. Är det någon annan peppar så brukar det stå svartpeppar, grönpeppar osv. Det hade jag ingen aning om och har alltid kört på svartpeppar. Och då är jag ändå upplärd inom butikskök. Hur kan det vara så att jag lär mig det först nu?? HUR?!
81. Har du, eller har haft, något smeknamn? Nä. Vi försökte väl jobba in "Svampen" i mellanstadiet, men det tog sig väl inte riktigt, haha! Tack och lov!
82. Vad skulle du göra om du fick full lön i ett år utan att behöva jobba? Bara slappa? Göra färdigt huset? Måla det som behöver målas osv osv osv? Jag vet inte.
83. Är du vidskeplig? Nej.
84. Vilka är dina största svagheter? Blyg. Dåligt självförtroende. Kan älta saker fruktansvärt länge.
85. Vad händer till helgen? Ja, är ju lördag idag så inte mycket.
86. Om du skulle få en miljon kronor för att hugga av den hand du inte skriver med, hade du gjort det då? Nej, det hade jag inte. Det är det faktiskt inte värt. Bara för att jag inte skriver med den så är den ju inte så att säga värdelös. Det vet väl vem som helst hur svårt det är att göra vissa saker med bara en hand. Gud nej, en miljon är alldeles för lite.
87. Vad har du gjort idag för att ditt liv ska vara bättre imorgon? Ingenting. Eller jo! Jag har inhandlat ingredienser så att vi ska kunna äta flygande jacob till middag imorgon. Det kommer göra mitt liv sjukt mycket bättre. Så jäkla gott! En egen variant då, eller egen - det var Rogers mamma som började göra den (efter ett recept i tidningen så ska väl inte ge hela credden till svärmor heller). Man kör, istället för typ Heinz ketchupchilisås så tar man sweetchilissås. Inga bananer, men både jordnötter och bacon. Fantastiskt. Jag ser redan fram emot middagen imorgon.
88. Nämn tre saker du absolut inte kan göra? Gå och lägga mig i tid. Sluta oroa mig. Köpa allt jag vill.
89. Vilken är din favoritrestaurang? Jag gillar ju de flesta restaurangen som kan servera en rejäl köttbit. Stekhuset i Sundsvall är en favorit (särskilt fetaosten, oh my!), annars är en klassisk O´learys jävligt god också.
90. Bada eller duscha? Nu har jag ju inget badkar, så duscha. Men när jag hade badkar så var jag inte tillräckligt rofylld för att kunna ligga däri en längre stund. Så en lång, varm dusch. Ja.
91. Är du bra på att laga mat? Om jag lägger manken till så, ja. Jag gillar mat, men det blir väl inte restaurangkvalité varje gång. Det ska jag inte påstå. Relativt bra kan vi väl säga.
92. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb du har haft? Ptja, kläderna vi har på Maxi kan väl klassas som en uniform. Eller?
93. När och varför var du på sjukhus senast? Inlagd eller bara allmänt? Inlagd var vi senast 28/9, då vi blev utskrivna efter Elises operation. Annars har vi ju varit dit efter det, senast för två veckor sedan (tre?) för ultraljud av Elises hjärna och ögonläkare med Svante.
94. Vilket är ditt drömyrke? Ett drömyrke är ju att kunna göra ingenting och bara tjäna massa stålar. Men jag trivs faktiskt väldigt bra med mitt jobb, få styra och ställa lite (planera) men jobba väldigt fysiskt.
95. Har du några piercings? Bara i öronen.
96. Löskokta, hårdkokta eller stekta ägg? Hårdkokta ägg. Vändstekta ägg. Absolut ingenting får vara rinningt med mina ägg.
97. Om du fick resa tillbaka i tiden och återuppleva en händelse, vilken skulle det vara? Jag vet faktiskt inte. Jag skulle nog faktiskt inte vilja resa tillbaka i tiden, även om det såklart finns folk man skulle vilja träffa igen en sista gång.
98. Vad gjorde du 8.00 imorse? Då låg jag och snarkade fortfarande, trots småbarnsförälder. Eller är det på grund av? Svante fick ta min telefon och se på barnteve medan vi knep åt oss lite mer sömn. Ärligt så vart det ju inte så kvalitativ sömn, då jag drömde om väldigt konstiga saker pga barnteve bredvid örat.
99. Har du gråtit idag? Nej, inte ännu. Det kanske kommer.
100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Publicera, kanske gå och hämta mer pepsi i köket. Kanske kolla så att båda barnen lever. Kanske så att jag går och lägger mig, men mest troligt kommer jag att fortsätta uggla vid datorn ett tag till och hittar nåt spännande på youtube eller sådär.
Bildarkivet
Ett evigt mailande
Jag har också varit jobbig med jobbet och efterfrågat lite uppgifter för att kunna uppdatera min inkomst på försäkringskassan. Den är typ inte uppdaterad sedan Svante väntades...
På tal om försäkringskassan så mailade jag också och frågade vad som egentligen gällde när barnet blir inlagt efter förlossning och hur många dagar jag egentligen har rätt att ta ut som vab när jag inte skulle ha jobbat. Jag följde ju bara deras formulär pga behövde pengar och hade inte tid att vänta på svar. Japp, kris. Men jag har visst rätt till 7dagar / vecka - som fött barnet - och skulle enligt den som svara de bara behöva göra en ny ansökan.
Jag mår förresten både fysiskt och psykiskt dåligt varje gång jag ska göra något på deras hemsida. Dom är så luddiga i vad det är för uppgifter man ska lämna och i slutet så har dom en ruta - för den som inte vet - där man ska klicka i att man har "förstått att det är straffbart att lämna felaktiga uppgifter". Just den biten är väldigt påfrestade för psyket, för man vet aldrig hur hård dom är om man har råkat skriva något fel eller att man uppfattat något fel.
Oftast mår jag bara psykiskt dåligt av deras hemsida. Men igår så slog det fysiskt också, jag fick typ hjärtklappning och svårt att andas på riktigt. Jag har flera förslag på hur dom skulle kunna göra sin hemsida bättre. Eller inte hur, men ... vad som saknas.
Om en månad är julen över
Nåväl, nåväl. Jag får väl suga på karamellen ett tag till. Jag sa till Roger att det var en typ sån jag ville ha och han verkade ju inte helt anti iallafall. Men just nu känns det inte prioriterat kanske. Får hoppas att dom fortsätter vara billiga nån gång emellanåt.
Annars i helgen har jag varit en heldag och shoppat med mamma på lördagen. Pengarna flödade, men det känns ändå som att det inte riktigt gjorde det heller. Det blev inte så mycket "onödigt" så att säga. Nästan klar med alla julklappar. Har kvar till kusinerna på Rogers sida och sen måste man väl kanske köpa något till Elise också - nåt litet. Samtidigt känns det ju fruktansvärt onödigt, då hon absolut inte kommer minnas nåt. Och ju kanske inte behöver så mycket heller mer än närhet och kärlek just nu.
ELLER så räknar jag ut hur mycket vi lagt på Svantes julklappar och köper en åkpåse för samma summa. Nä, men vi får väl se. Det enda jag har kvar till Svante är väl typ att köpa nån leksak som han önskar sig (har än så länge bara blivit pedagogiska leksaker). Men det är ju kanske tråkigt att inte få nåt som man uttalat önskat sig ^ Eventuellt att han ska få en film också (disney, såklart), med lite snarra. Vet att en pyjamas kommer från annat håll - så det kanske blir toppen att han får smyga på sig pyjamasen, se en film och käka lite skumtomtar (favoriten) på julaftonskvällen..
Jag väntar på några paket också. Dels har jag beställt från Twistshake när det var 40% rabatt (såklart gick det bara en vecka innan det blev 55%). Det är 2 veckor sedan jag beställde och jag har fortfarande inte fått något... Sen beställde jag två böcker som jag ville ha, men som inte fanns, när vi shoppade i lördags. Var ju inte så konstigt att jag inte hittade boken jag sökte då den bara fanns online tydligen. Slöseri med tid. När ska bokaffärer kategorisera sina böcker i bokstavsordning förresten? Jag visste ju att det var en roman jag sökte, men sen måste man leta igenom alla böcker för dom står bara hullerombuller. Osmidigt. Undrar hur fan personalen hittar.
Sen beställde jag ett suuperfint fia med knuff också, där pjäserna är mammutar och fåglar. Jag vart kär i den, och kände bara att jag måste ha den. Så det blir ju spännande att se vilket av paketen som kommer först, samt hur arg brevbäraren blir när paketet inte går ner i brevlådan...
Fredag
Ja, det var ju skönt. Men black weekend fortsätter ju. Kanske kan man hitta nåt fynd imorgon, för imorgon kommer mamma och då ska vi åka på julklappsjakt. Inne i centrum till och med, ja ni hör ju.
Ikväll har jag sett idol, i vanlig ordning. Så ser mina fredagar ut nu för tiden. Jag hejar på Sebastian, men har fastnat endel för William Segerdahl de senaste programmen. Nåväl, dom påstår att nästa vecka så åker 50% av startfältet. Det tror jag när jag ser det, men så kan det ju vara. Spelar väl egentligen ingen roll, är man nå bra och vill nåt i livet så brukar det ju lösa sig.
Alltså ja, min blogg. Lite spretiga inlägg, men det är så i min skalle nuförtiden. Ingenstans och överallt.
Ni har väl inte missat att det är black week, weekend, friday, hour.
Visst det är bra när det är saker man faktiskt behöver. Men man lockas ju i mångt och mycket att köpa saker man förmodligen inte skulle köpt annars. Från Mio fick jag tex att dom har rabatt på en sån där fjäderflufflampa som jag tyker är jättefin, men .. var ska man hysa in den liksom. Vi har ju taklampor överallt. Så det bör ju klassas som ett onödigt köp, i synnerhet om man inte har lika mycket som man brukar.
En annan sak jag funderat på är en åkpåse. Jag skulle hemskt gärna vilja ha en sån fluffig åkpåse - typ bästitest elodie details. Skitfina. Men jag har ju liksom en åkpåse redan, med lammskinn som vi fick när Svante föddes. Den är dock ganska liten, och kommer förmodligen bara kunna användas denna vinter i liggdelen. Den jag suktar efter är typ 30cm längre, och man kan plocka av locket vilket är praktiskt när man ska gå inomhus i typ affärer.
Sen slår den där förnuftiga sidan i mig till. Svante överlevde ju, med filtar och overaller. Och hur ofta går man länge ute och sen länge inne - aldrig när man bor i Sävar! Åker man till Avion t ex så är man ju så oerhört kort tid ute. Så nä, det blir nog ingen sån. Dom kostar ju dessutom uppemot tusenlappen så atteee...
Nä.
Grejen jag ville gnälla på mest var väl egentligen den här strida strömmen av mail och sms. Lekmer skickar ett per dag - minst - med "dagens deals". Alla egentligen som man nån gång haft något att göra med + några till. Här på datorn står det att jag har 35 olästa. Och då rensade jag ändå mailen typ igår. Sjukt.
Stress, ångest, lite lätt jobbigt
Igår hade jag svårt att somna på grund av alldeles för många tankar som snurrade i huvudet. Det blev som bara överväldigande allting. Alla måsten och borden också vidare.
Jag har fortfarande inte tagit itu med det här om journalerna. Jag tänker dels att jag borde kunna skriva ut dom själv på 1177. Men jag tänker samtidigt att det kanske är smidigare att få det utskrivet av vården, alltså att journalen flyter bättre. På 1177 så får man ju bara upp de olika vårdpunkterna i en lång lista, och sen får man klicka på varje enskild för att se vad allt är eller handlar om. Det kommer ju bli sjuuukt mycket papper.
Samtidigt så om ser likadant ut om vården skriver ut så spelar det ju ingen roll. Men jag tänker att dom kanske har ett annat system som visar upp det bättre.
Så är det ju den här lilla detaljen, det här att det kostar. Om jag ber vården skriva ut mina journaler så kostar det typ ca 200 för dom första 10 kopiorna och därefter 2kr per kopia. Hur vet man hur många kopior det blir? Och det är ju inte bara mina journaler, det är ju lilltjoppans också och hennes journal är ju bra nog mycket fetare än min trots att jag levt 28 år längre. Ja herregud.
Sen måste vi (min käre sambo) fixa forden så den kan besiktas innan månadsskiftet. Det är förvisso bara några lampor som måste bytas, men ändå.
Också är det ju det här med julklappar. Jag brukar aldrig vara ute i tid med julklappar, men eftersom att bror inte kommer hem i jul så känner jag att man iallafall kanske ska skicka ner en julklapp till brorsonen. Och det bör man ju i så fall göra före jul, logiskt nog.
Ja det var många saker som varvade min stackars lilla hjärna igår. Mycket som handlade om pengar, faktiskt. Nä, man ska väl inte påstå att vi har det dåligt ställt. Men vi har det ju betydligt knaggligare än normalt, då man ju faktiskt inte blir särskilt rik av att båda två hade tillfällig föräldrapenning i fyra veckor. Följt av två veckor då båda hade föräldrapenning.
Jag somnade med lite ångest igår kan man kanske säga. Det känns betydligt bättre idag, men nu efter att jag har gått igenom sakerna igen i det här inlägget så börjar stressen smyga sig på igen. Ajaj.
Fredag
Vi överlevde allt vad som hette vårdbesök och det var mycket väl behövligt att vara två föräldrar för annars hade det aldrig gått. Svantes ögonläkarbesök var först, 8.20, så jag börjar känna mig lagomt mosig i huvudet. Somnade väl ungefär någonstans mellan 22.30 och 23 efter att ha kollat att skötväskan var preppad och vagnchassit redo att stuvas i bilen. Elise vaknade 3 gånger inatt typiskt nog och klockan ringde klockan 6. Ska man rodda ihop det med två barn som behöver mat så krävs det att man har lite försprång.
Så jag var uppe 6, väckte Elise som ammade en stund. Kvart i sju ungefär gjorde jag i ordning gröt till mig och Svante, väckte Svante. Åt gröt, fixade till mig (det lilla jag fixar nuförtiden). Väckte upp Roger och Elise 7.05 ungefär, eftersom vi siktat på att åka halv.
7.35 tror jag att klockan var när vi satte oss i bilen och brummade iväg. Bara lite efter schemat. Vi hade sån tur att det precis åkte iväg en bil från den annars överfulla parkeringen så vi fick en plats vid rätt ingång. Annars hade vi ställt oss på långtidsparkeringen - där man såhär års får typ ställa sig lääääängst bort för att det är för kallt för alla universitetsmänniskor och sjukhusmänniskor att cykla. Man märkte det så jättetydligt, eller Roger gjorde - jag var ju mest inne på sjukhuset medan Roger pendlade fram och tillbaka, så fort det blev väderväxling och det här varma gosiga höstvädret byttes mot nollgradigt så svämmade parkeringen över. Och det är ju inte direkt så att dom bygger mer parkeringar runt sjukhuset, nej dom plockar bort parkeringarna en efter en.
Nåväl, vi hade tur och gick in och anmälde oss i receptionen och jadajada. När vi satt i väntrummet började vi fundera på om vi gått rätt. Hon i receptionen hade ju frågat om vi visste var vi skulle, och jag bara antog att det var samma ställe som sist. Men hon hade liksom ändå sagt "ögomottagningen också vänster" för att förtydliga.
Men istället för att förtydliga blev vi förvirrade. Vi satt ju i rätt väntrum, vi frågade en i personalen till slut, och fick bekräftat att vi var rätt. Men vi hade ju gått höger, sen vänster. Till det jag antar är ögonmottagningen - för barn. Det är liksom lite mer inrett åt det hållet så att säga. Så vi fick komma in, Svante fick läsa på en tavla bingostyle. Barn kan ju i regel kanske inte vad alla bokstäver heter, så istället får man hålla en bricka i handen och peka på samma bokstav som är markerad. Sen fick han kolla på lite bilder med diffusa bilder.
Vi fick först träffa en ST-läkare, sen en mer rutinerad... ögonspecialist antar jag. Hon skulle kolla sammarbetet mellan Svantes ögon och lite såna grejer. Skelning och sånt dom kollar. Roger kände igen henne som faaasen och frågade ju rätt upp och ner om han inte hade behandlats av henne en gång i tiden. Och förmodligen, då hon varit på samma ställe i över 30år. Det är ju beundransvärt.
Mig kände hon igen, men kunde inte riktigt placera varifrån. Så hon blev ganska lättad, eller vad man ska kalla känslan, när det kom fram att vi varit där bara förra veckan med det andra barnet. Dom tog fram gåvoleksakerna och Svante tog samma sak som förra gången - en studsboll. Och det var då jag påpekade att "det tog du ju förra gången också, när vi var här med lillasyster". Han har dock lyckats slarva bort både en och två av dom där studsbollarna.
När vi var klar på sjukhuset åkte vi ett ärende innan vi vände tillbaka över hela stan för att äta lunch på Maxi. Jag har mitt tio-kort gratisluncher, varav jag bara nyttjat en. Ja fyra nu då. Och det där kortet upphör att gälla i slutet av december, så jag måste ju passa på att nyttja det då. Särskilt idag när vi ändå var ute i lunchtid och det var riktig fredagslunch med rostas och rotsaker med bearnaise. Vad kan gå fel liksom, det var fantastiskt gott.
Hem, snabbmata Elise och sedan iväg igen till nytt vårdbesök. Hörseltest för Svante, utan anmärkning. Förvånansvärt nog. Vi upplever att han hör väldigt dåligt, men det är väl selektiv hörsel då. Städa, sova. Nej det hör han inte.. Chips, popcorn, karameller. Hur lågt man än viskar det så.. jajjamen, det hör man.
Nånå, ikväll har jag återvunnit och pantat. Nu ska jag se Idol. Jag har ingen klar favorit, men jag har gillat väldigt mycket av det Sebastian gör. Och Kadiatou. Men jag upplever inte att någon är väldigt mycket bättre än alla andra. Det finns ingen "självklar" vinnare, som förra året. Det här kan ju gå hur som helst.
Hemma från dagisjobbet
Så, eftersom jag har möjlighet håller jag han hemma denna vecka. Varför just denna vecka och inte förra veckan redan beror på att vi har inte mindre än tre läkarbesök imorgon. Majoriteten är faktiskt på grund av Svante. Eller på grund av ska man väl inte säga, det är ju bra att saker kollas upp.
På förmiddagen har vi ögonläkaren med Svante, tätt följt av ultraljud av Elises huvud. Sen på eftermiddagen ska Svante kolla hörseln, eftersom han inte var så intresserad av att göra det när vi var där på 4års-kontrollen.
Det är tre vårdbesök vi har väntat ganska länge på att få komma på, så det vore ju rackarns onödigt att behöva boka om för att man haft ungen på dagisjobb pga bekvämlighet.
Men man känner sig som en rackarns dålig förälder när man har honom hemma och inte känner sig helt på topp själv. Man har ju lite ångest över jullovet redan, när han ska vara hemma i typ tre veckor. När vi valde avgiftsfri så tänkte vi ju liksom att det inte är så stor skillnad på att ha honom på dagis och att ha honom hemma över loven.. 15 timmar i veckan gör stor skillnad, särskilt för Svante som får träffa kompisarna.
Extra dålig känner man sig ju då Svante mer än allt annat vill gå till en lekplats och en själv hatar att vara ute. Eller inte rent generellt att vara ute, det är ju jättetrevligt att få ta en kvällspromenad utan vagn och barn i släptåg. Det var jätteskönt (bortsett från extrem hetta) att vara ute och bygga på huset i somras. Men när det börjar bli kallt och jävligt och rått i luften och svårt att klä sig rätt.. Nä då är det inte så mysigt. När regnet liksom bara ligger i luften och vibrerar, det småflirar lite och är allmänt otrevligt. Nä då är det inte så kul.
Och har man då dessutom huvudvärk och känner sig lite lätt risig... då gör man det näst bästa enligt Svante. Då sitter man framför teven. Hela dagen. Som en liten soffpotatis. Jättebra, not. Men alla leksaker är ju "skittråkiga", fram tills man hotar med att kasta bort varenda en. Då håller han alla högt älskade. *verygoodparentingindeed*. Jag kastade förövrigt bort endel av Svantes leksaker för ett tag sedan. Sånt jag aldrig någonsin sett honom leka med och som var i ganska dåligt skick för när det en gång i tiden lektes med så lektes det ganska hårt.
Samma kväll så säger han att "jag har en gubbe på cykel i den där lådan". Mmmmhmm... "not anymore" tänkte jag och skämdes lite lätt. Men han har inte frågat efter den heller så...
Öppen förskola och gräsänka
Samtalet kretsade mycket kring namn. Att barn växer in i sitt namn, att det kanske känns tveksamt till en början men att det blir naturligt efter en stund och slutligen känns som att det inte finns några alternativ. Namn som kan kännas lite halvmärkliga. Namn som kanske passar bra och är lite "roligt" när barnet är litet men som kanske blir helt fel när man kommer upp i ålder. Till exempel kanske heta som en känd förbrytare med ett unikt namn. Förnamn som också kan vara efternamn, att föräldrarna döper barnet till samma som efternamnet. Namn som kommit tillbaka från förr, men framför allt namn som inte kommit tillbaka. Att det nu är vanligt med lite äldre namn, namn som "tanter och gubbar" hade för oss när vi var yngre. Att namn som inte kommit tillbaka är såna namn som var vanliga när vi var små, dvs namn som är vanliga på personer som är i 30årsåldern idag. Med vissa undantag, såklart.
Så himla glad förresten att jag inte gick in på onsdagen. Tydligen hade dom varit uppemot 45 personer i lokalen. Mest för att det var fotografering den dagen, men hade jag knallat in då hade jag kanske aldrig vågat komma tillbaka. När till och med folk som gillar mycket folk tycker att det är för mycket då vet man att det är illa!
När Öppna förskolan stängde för dagen så var vi ett gäng som traskade iväg på kyrkans café och åt lunch. Det var också första gången för mig och supermysigt. Skönt liksom att få hänga någon annanstans än hemma, även om man inte lämnar byn. Spenatsoppa bjöds det på (eller bjöds och bjöds, man fick givetvis betala!) och den var så himla god! Krämig, lagomt kryddig.. Jag är superdålig på att äta soppa annars, men jag har ju införskaffat mig en ny mixer så det finns egentligen inga ursäkter längre. Jag måste bara hitta några smaskiga recept så kanske man kan äta soppa iallafall en gång i veckan.
Jag har för avsikt att försöka styra upp våra måltider lite bättre, dels så att vi äter nyttigare och dels kanske billigare. Äta det vi redan har hemma och sluta småhandla. Men inspirationen till måltider är som bortblåst. Vad äter man? Vad gör man om man har en korvring hemma? Åhja, korvring var kanske dåligt exempel, för korv är en av få saker som jag kan komma på flertalet maträtter av. Dock räknas ju inte korv som något av de nyttigare köttslagen ^ ^
Nu är dock Roger på äventyr i dagarna två, så just dessa två dagar kommer handla mer om överlevnad än något annat. Inte riktigt läge att börja rodda i något annat än att roa och hålla dom små vid liv. Det är synd att det är så superdåligt väder också, annars hade jag gärna gått till en typ lekpark så Svante hade fått busa av sig och lilla fått sova i vagnen. Men, som sagt, det är ju inte så himla kul eller rofyllt när det regnar. Vi är förvisso inte gjord av socker (än om man kan tro det för vi är alla tre, nåväl två iallafall, så himla söta) men .. jag är bekväm. Så jag försöker roa inomhus, för stunden iallafall. Och nu är det ju snart mörkt (hurra för vintertid!), så det får väl kanske bli imorgon isåfall. . .
Lite knöligt system
Efter att vi var klar på BVC knallade vi hem igen, tösen somnade i vagnen ca 200 meter hemifrån och jag hann ringa till handels och ändra inkomstuppgifterna... något jag tydligen hade kunnat göra själv, via nätet.. på mina sidor. Nåväl. Jag överlevde telefonsamtalet.
Nu återstår bara jakten på journaler. Tydligen är det så jäkla knepigt att man måste vända sig till varje enskild mottagning för att få ut journalen. Så om man av någon anledning, till exempel nyfiken, skulle vilja läsa HELA sin journal så får man det ju jävligt tufft alltså. . . Nåväl, nåväl.
När jag var påväg hem från BVC passerar jag Öppna förskolan också. Jag övervägde en mikrosekund att gå in eftersom klockan ändå bara var typ 9.30 men tanken övergav mig hastigt när jag insåg att det stod alldeles för många barnvagnar utanför. Min fobiska sida slog till igen. Jag kände mig inte alls redo. Kanske imorgon. Lämna Svante på dagisjobbet och sen traska vidare och komma dit tidigare. Kanske. Vi får se. Det blir ju mer för min egen sociala bits skull, eftersom Elise ännu bara ligger. Sover, bajsar och äter. Ungefär. Precis som livet ska vara.
Fobisk
I veckan skulle jag ju som ha fått till några telefonsamtal. Dels skulle jag behöva ringa till handels för att få minskad avgift på grund av föräldraledighet. Hade jag haft nån slags framförhållning i kroppen så borde jag ju ha ringt redan innan lillatösen kom i dagsljus och bara hade ett barn som lever skithus. Men någon sådan har jag ju alltså inte haft, framförhållning, så nu måste jag försöka ringa det där samtalet antingen medan Svante är på förskolan eller bara träffa av en fin tidpunkt. Det gäller ju att ha minnet och modet också. Det är mest det det sitter i egentligen.
När jag ringer mina samtal ska det ju helst vara tyst. Och stressfritt.
Det är det ju sällan nuförtiden.
Ja. På kvällen är det ju det såklart. Men då har väl ingen kundtjänst öppet.
Ett annat problem jag har är att jag måste beställa ut journalkopior i pappersformat. Men jag förstår inte riktigt hur, eller var jag ska vända mig. Eller ja, jag frågade barnmorskan idag när jag var på mitt återbesök och hon sa att jag skriftligen ska vända mig till vårdstället (i det här fallet blir det ju specialistmödravårdens uppgifter som är intressanta - och framåt). Men jag hittar ingen information överhuvudtaget om det på det berömda nätet. Så jag måste förmodligen ringa och höra om det också, så jag inte besvärar dom med brev helt i onödan. Och sen om jag ska ha ut journalen för Elise´s första tid i livet, sjukhusvistelsen och diagnos och sånt där så lär jag väl behöva vända mig till ytterligare ett ställe. Herregud vilken ångest för någon som lider av fobi för sånt här.
Ett långt inlägg om vad vi har pysslat med
Var tvungen att läsa vad jag skrev i senaste inlägget, mitt "hej-vi-är-gravida"inlägg. Blev inte många rätt i hur jag trodde det skulle bli. Mammakläderna jag beställde blev -aldrig- använda, för att det var för varmt. Nu har jag skänkt bort dom, någon annan kanske har nytta av dom någonstans där det är sämre ställt. Jag bodde i "samma" leggins hela sommaren, inte samma som i samma, men samma sort. Som inte ens var graviditetsleggins. Jag hade två såna också, men vanliga med stretch funkade också. Så mina mammajeans förblev oanvända, denna gång också. Inte så jättekonstigt, jeans är ju inte direkt det första man tänker att man ska dra på sig när det är 35+ ute. I skuggan dessutom.
På frågan om jag visste vad det var för kön svarade jag lite kryptiskt. Ultraljudssköterskan på rutinultraljudet sa att "det är lite svårt att se då barnet har benet sådär, men .. där det borde ha stuckit upp något sticker det inte upp något". Andra gången fick dom en perfekt bild "underifrån" och då var de nästan helt säkra på att det var en tjej. Så jag trodde ju ganska länge på att det var en tjej, medan Roger körde på "lillebror tills motsatsen är bevisad". Ultraljudssköterskorna hade fel om Svante, och rent statistiskt så får man bara pojkar i Rogers släkt/familj.
Hur många ultraljud vi gjorde.. Två hade det blivit då vi skrev inlägget. Sen blev det ett tillväxtultraljud pga stor mage där innan midsommar, och efter det så blev det ungefär varannan vecka. Totalt... 9 eller 10 ultraljud.
Och hur jag ville att förlossningen skulle se ut. Det gick ju onekligen snabbare. Jag blev förvisso sängbunden i ett halvt dygn.. Men det blev inget städa för oss, personalen var fantastisk trots att man verkligen kan märka att dom har lite för mycket emellanåt.
Och man kan väl påstå att det hugger lite lätt i en när man läser hur jag resonerade under Är du ofta Orolig? För att citera "Men ja, jag har varit orolig. Min hjärna resonerar som så att "vi har ju redan fått ett friskt barn, risken att det då är något fel på detta /att det blir missfall/att den dör i magen ökar"."
I lördags blev vår lilla (stora) tjej 2 månader. Jag hade tänkt hinna skriva ett inlägg då, men livet med två barn är något annorlunda motför hur det var med ett.
Maria Astrid Elise förlöstes måndagen den 3:e September med kejsarsnitt. Planerat kejsarsnitt, för att hon var beräknad att väga 5kg (så fel dom kan ha!) och för att inte påfresta hennes huvud så mycket. Klockan 7 på morgonen skulle vi infinna oss på förlossningen, för att förlösas någon timme senare. Det blev dock uppskjutet några timmar, på grund av att ett akutsnitt som kom emellan. Strax före halv elva, eller strax efter, rullade dom iväg oss på operation. Dom satte infarter på händerna, EKG, pulsmätare och det var slangar och sladdar. Jag fick ryggbedövning (som sig bör när man ska opereras) och det är ju en speciell känsla.
Bara vetskapen om att man ska öppnas med skalpell är en speciell känsla, så hela upplevelsen var ju verkligen... en speciell känsla. Att inte kunna känna sina ben, att veta att dom liksom öppnar upp en för att plocka ut MITT barn. Att veta att nu kommer hon ut, nu är hon här. Jobbigt att inte få hålla eller se henne förrän 30 minuter senare för att man ska sys igen. Känslan när dom liksom trycker ut henne. Jag sa till Roger att det kändes som att brottas med en björn (för det vet jag ju hur det känns?). Det kändes som att någon liksom kröp in i mig för att plocka ut henne. Det var en väldigt olustig, märklig känsla, men det gjorde inte ont. Det gjorde verkligen inte ont. Det var bara.. annorlunda. Och det gick fort. Det som tar längst tid är förberedelserna innan, och sen att sy igen efter. 11.53 plockade dom ut henne.
Vi fick ligga en stund på förlossningen, innan vi fick rulla iväg till Barn4, Neo/IVA där det för det mesta ligger för tidigt födda men där även Elise hamnade för utredning. Hon hade stort huvud, och mer vätska än "normalt". Man gjorde ultraljud på huvudet, men då bilderna blev för otydliga så fick hon göra en MR-scan också. Den fanns det inte tid för förrän på fredagen dock. Sen skulle neurokirurgen titta på bilderna och lämna ett utlåtande om vad det handlade om och hur vi skulle gå vidare efter det.
I tio dagar visste vi inte riktigt, och kunde inte riktigt få några svar. Men på den tionde dagen kom svaret på varför vi inte fått åka hem på en gång. Elise föddes med vattenskalle, hydrocefalus. Om jag tolkat saker rätt så måste det vara en rätt mild variant, då dom sa där att om det inte vore för den här avvikelsen i huvudet så hade vi fått åka hem. Hon har alla reflexer som små barn ska ha, hon äter, bajsar och mår liksom bra.
Nu har ju två månader passerat. Dom första två veckorna bodde Svante med mormor (mamma). En dag bröt jag bara ihop totalt, när det hade gått 8 dagar efter förlossning. Det var en tisdag, och andra dagen vi blivit lovade ett besked. Först sa dom alltså att vi skulle få ett besked om vad det var på måndagen (efter MR), sen sa dom tisdag. När de då kom på tisdagförmiddag och sa att "på torsdag"... Det kändes bara som evigt mörker. Jag saknade Svante så otroligt mycket, och visste inte vad som var "fel" på min nyfödda och fick inte åka iväg någonstans. Eller jag fick ju åka, men hon fick ju inte följa med. Så den dagen grät jag nog hela dagen.
Dagen efter kom mormor med Svante och gammelmormor på besök och det kändes så skönt att få krama om vår stora kille. Och det kändes som han blev så otroligt stor bara över dom två veckor han var hos mormor, mest troligt för att vi spenderade så mycket tid bland alla små bebisar.
På torsdagen fick vi diagnosen. Då släppte dom även på tyglarna och vi fick ta med henne på en barnvagnspromenad utanför sjukhuset. På torsdagen kom även farfar och hälsade på.
På fredagen fick vi träffa neurokirurgen, som vi tyckte tog så vansinnigt lång tid på sig. Jag och Roger skämtade om att han "måste ju vara den enda neurokirurgen dom har". Vi fick information om vad hydrocefalus innebär, vad han sett på bilderna och vad som skulle ske härnäst. Vad operationen innebär, och vad den gör.
Läkarna bestämde efter det att vi skulle få åka på dagspermission. Vi fick åka hem, och vara hemma dagtid men komma tillbaka och sova på sjukhuset på nätterna. (Jag och Elise iallafall). Det första vi gjorde var att åka och hämta hem Svante från mormor.
På lördagen (15/9) hämtade vi hem vår nya soffa.
På onsdagen under tredje veckan beslutades att vi även skulle få sova hemma, då hon var så stabil i syresättning och allt sånt. Och kanske mycket för att vi ändå bor så pass nära. Skulle tro att dom behövde rummet till någon annan. Vi fick låna med oss en våg, och en manick som mätte syresättning och puls. Varje morgon skulle vi ringa in vikt och huvudomfång.
På fredagen den tredje veckan fick vi åka in för mätning och vägning. Då tog dom beslutet att det inte längre krävdes varje dag, hon behövde nog inte mätning av puls/syresättning och vi behövde bara ringa in varannan dag med mått och vikt och sen infinna oss igen på tisdagen, den 25:e - då vi blev inskrivna igen.
Den 26/9. Operationsdagen. Efter 4:00 fick hon inte äta något. Hon fick antibiotika förebyggande - eftersom vi varit lite småsnuviga och för att storebror går på dagis. Tidigt på morgonen sattes sond och dropp för att hon ändå skulle få i sig nån slags näring. 8.15 rullades hon iväg på operation.
11.30 ungefär kom hon tillbaka från operation, och fick ligga på egen vårdsal. När vi kom in låg hon intuberad i kuvös, slangar och sladdar överallt.
Operationen hade gått bra, och vi får ha en sköterska på rummet hela tiden tills hon har vaknat upp helt och hållet. När jag pratar med en av sköterskorna får vi veta att kirurgen är den enda som utför sådan operation.
15:00 andas hon så mycket själv att man extuberar. Får sondmata henne vid 16tiden. Kring 19 har hon vaknat till så pass att hon ammar. Man sätter kateter och tömmer blåsan då kisseriet inte kommit igång. På kvällen kommer första bajset efter OP. 23 äter hon igen. Hon får fler doser antibiotika. Hon får alvedon. 4 på natten plockas katetern bort då hon verkar kunna kissa själv igen. 7:00 följande morgon har hon kvicknat till helt och alla funktioner är återställda. Då flyttas vi till en annan avdelning, upp till barnmottagningen. Barn 3. Avdelningen för barn med hjärtfel, neurosjukdomar och cancer. Där sover vi en natt, med den värdelösaste teven.
28/9 blir vi utskrivna. Helt. Ingen permission. Vi får åka hem, med en lista på signaler vi ska vara obeservanta på. Listan över symptom vid shuntdysfunktion. Där står också några hållpunkter efter vägen. BVC en gång i veckan i tre månader. Ögonläkare inom 4 veckor. Ny träff med barnläkare samt en till MR 3 månader efter OP.
Det strulade redan första veckan. Inte med shunten, men med vården. Remissen till BVC hade skickats till fel person, eller till en person som inte jobbade längre eller hade semester eller hur det nu var. Posten började komma så sent den perioden också, så vi väntade ju in i det längsta. Vi blev ju utskrivna på en fredag - vilket innebar att fredagen därpå skulle vi på BVC. Senast. Så när det inte kom nåt med posten på torsdagen så ringde Roger på fredagmorgon och var lite hård mot dom. Dom skulle kolla upp och återkomma, men vi skulle absolut få komma. Dom skulle bara hitta rätt "vårdare". Men innan tre skulle vi få komma. Vi hade fortfarande inte hört något när klockan var två, men vi gjorde oss ändå i ordning för att åka. Och precis när vi var klar så ringde dom och sa att vi skulle få komma, absolut. Typ "kom när ni vill och kan".
Vi blev kallade till neurokirurgen efter 3 veckor. Han skulle kolla om shunten behövde ställas om och undrade hur ultraljudet gått. Vi blev lite frågande innan det kom fram att det hade missats att skickas en remiss om det, så han kunde inte göra det han skulle göra. Men han kikade på ärren (3st) och klämde och kände lite på hennes huvud och vad han kunde se så såg det bra ut.
Annars måste jag ändå säga att det har funkat bra med vården och allt.. Hon har en shunt men annars är hon som vilken tvåmånaders liten underbaring som helst. Hon har för någon vecka sedan börja le tillbaka och ge ljud ifrån sig och om hjärtat inte smälte redan innan så gör det ju det nu. Det är klart att det kan bli lite körigt vissa dagar när man ska på hälsobesök. För två veckor sedan så hade vi Svantes tandläkare i stan, BVC hemma, sen möte med neurokirurgen följt av föräldramötepå förskolan på kvällen. Turligt nog (!) så ringde tandläkaren och bokade om till dagen efter pga sjukdom. Hade jag inte redan bokat om hans tandläkare flera gånger hade jag gjort det själv, men det löste sig ju fint ändå.
Sen har vi nästa vecka en dag som blir lite hektisk, men då har jag sagt att Roger faktiskt får ta ledigt förmiddagen iallafall. Då ska Svante på ögonmottagningen (för han har lite dålig syn tydligen) och en timme senare ska Elise få skallen ultraljudad. På eftermiddagen ska vi på BVC med Svante, för då ska han kolla hörseln. Välbehövligt, skulle jag vilja säga. .
Idag har vi varit på barnhjärtcentrum och kollat Elises EKG och vikt och längd och även ultraljudat hjärtat. Det gjordes inför operation för att se så att hon skulle kunna sövas och för att kolla vilken slags shunt hon skulle kunna ha. Då kom man fram till att hon hade ett yttepyttehål i hjärtat, inte ovanligt bland för tidigt födda - vilket hon räknas som, man plockade ju ut henne 10 dagar innan bf - men det ville man hålla koll på. Så det gjorde vi idag, höll koll. Det har minskat och är "obetydligt". Men vi blir kallade när hon är ca 1år, och då borde det vara borta helt.
Efter det åkte vi till Maxi, för första gången (typ) sedan födelse. Jag var sugen på salami, och hade ett ärende på apoteket där invid. Också fick jag socialisera med lite vuxna en liten stund. Störa dom i jobbet. Nu har jag rumpnissigt ont i huvudet, och har haft det störredelen av dagen så jag ska gå och se vad barna gör.
(Jag vet redan vad dom gör. Svante spelar spel på min telefon och den lilla sover. På golvet).
Här kommer en bild på den lilla skönheten, tagen i lördags. 2 månader gammal.
Vad vi annars har gjort i sommar? Försökt överleva värmen. Dragit ut en visdomstand. Byggt färdgit farstukvisten (skuggsida fram till 15) för att sen försöka byta fasad. Det gör man ju inte mot en solvägg när det är 30+ direkt. Så vi hann 2 sidor, eller ja. Vi är inte helt klar med gaveln, det fattas några kantstenar. Annars har vi nog bara göttat. Fiskat och åkt på minizoo. Trots att sommaren var lång så var den löjligt snabbt över. Nu blir det liksom mörkt ute redan 16. Vansinne.
Ett sånt där inlägg.. med en halvt lista-ish.
Här har det varit tyst sedan förra året ja. Men det beror på att jag inte har haft något direkt att skriva om. Nej, det är ju givetvis en lögn. Det beror mest på att jag helst av allt velat skriva om det som jag tänker skriva om nu, men velat vänta med det. Först tills största riskerna är över, och sen tills ultraljudet och ja, sen vart det ju ett till då och då hade vi kommit halvvägs precis på dagen så då tänkte vi att det blir en passande dag att avslöja vår lilla hemlighet, som alltså inte längre är en hemlighet, sedan ca 4 dagar tillbaka.
Jag och Roger ska bli föräldrar, igen. Svante ska bli storebror!
Och det har varit en pärs att inte säga något. Vilken lättnad när vi äntligen började berätta för folk. Och med folk var det iallafall i mitt fall uteslutande familj som fick veta... Jag behövde själv ca en vecka på mig att smälta det och "känna in det" innan jag ens berättade för Roger.
Så det här inlägget kommer att bli en typ halvt lista, halvt novell om första delen av denna andra graviditet.
När fick du reda på att du var gravid?
När mensen var 3 dagar sen tänkte jag att "ja men.. vi testar väl då.. som så många gånger förut också har mensen kommit dagen efter". Jag hade inte så höga förhoppningar med andra ord, eftersom min mens tenderar att göra lite som den vill och komma lite när den behagar. Den har ofta kommit sent, också har man testat "om utifall att". Därav dröjsmålet också att berätta för min älskade karl. Varför ge honom förhoppningar/oro om det bara skulle bli som alla gånger tidigare. När mensen var 11 dagar sen så kände jag att det nog kanske var på riktigt.
Första testet, som jag tog första januari för övrigt, visade väldigt svagt. Så svagt att det nästan skulle kunna ha varit inbillning. Så jag testade igen dagen efter och fick ett lite starkare men ändå svagt reslutat. Tredje dagen upprepade jag proceduren och fick ett utläsligt streck iallafall, men testade den fjärde dagen också - för att vara på säkra sidan.
Då var jag i vecka 6, utifrån senaste mensens sista dag. Vi har ju på senare dagar, efter RUL, räknat ut att jag bara var i vecka 4. Och det är ju något jag inte riktigt kan get my head around. Jag kan inte förstå hur det ens är möjligt. Blir ju spännande då att se när bebbe kommer, om det blir närmare första datumet eller det andra.
Vilken vecka är du i nu? Enligt Rutinultraljudet, där dom mäter alla bebisens organ och lemmar och mått och hit och dit så är jag nu i vecka 21. 20+2 för att vara exakt. Eller bebisens mage och huvud överrensstämmer med det. Bebisens ben är en vecka längre ... Och det är ju RUL som bestämmer, så min kropp har helt enkelt lurat mig. Så från att varit beräknad 3:e September är vi numer beräknade den 13:e September. Och var så lugna, jag har kollat. Det är inte en fredag.
Vikt: Ja, jag tänker ju inte gå in på exakta siffror. Men jag har gått ner 4kg sedan graviditeten startade. En bidragande orsak är ju att jag inte har varit så hungrig, eller när jag har varit hungrig har jag blivit mätt / äcklad. En annan sak som inte direkt hjälpte någon viktökning var när jag gjorde glukosbelastning, fick migrän och kräktes upp allt jag åt i 3-4 dagar. Jag åt en måltid, sen gick det 20 minuter och sen vände det upp igen. Om och om igen. Min starkaste teori är att det började som migrän som sedan utvecklade sig i uttorkning. Alternativt att den där görjan man får slå i sig gjorde något med min mage. Det var inte en trevlig upplevelse iallafall.
Min barnmorska är iallafall nöjd med min icke viktuppgång. Med Svante blev det ju bara +3kg, så jag hoppas på något liknande den här gången. Jag har nyligen upptäckt vattenmelonerna... jag vet ju vad jag lever på om det blir varmt i sommar.
Graviditetssymtom: Mitt första symptom - illamåendet - kom som ett brev på posten då vi var uppe och höll på att riva taket. Den första dagen tog vi den "lätta" sidan. Så avigt av oss att börja med den lätta... Den andra dagen, då vi skulle börja bära pannor över taknocken så började jag må ruskigt dåligt och var nära på att kräkas emellanåt. Lite tidigt för symptom kände jag, men det höll i sig sedan fram tills vecka 15 ungefär. Jag mådde illa, men kräktes inte så jättemycket. Någon enstaka gång, när jag var hemma och ledig och drabbades av huvudvärk samtidigt. Jag har kräkts en gång på väg hem från jobbet, det var när jag hade plockat på mig ett extrapass och hade stressat så mycket hela den förmiddagen. Som tur var så hade jag garderat mig eftersom jag mindes hur det var när jag väntade Svante, så jag hade en tom glassbytta i bilen. Haha! Så stört.
Jag har även varit väldigt trött, och har i regel gått och lagt mig samtidigt som Svante. Där mellan 18-19. Och det har jag alltså gjort dom tre första månaderna, och ändå känt mig helt slutkörd. Lagom dock till att vi skulle åka bort för att fira min mors födelsedag så ringer en läkare till mig angående blodprov jag lämnat hos Mödravårdcentralen. Läkaren i andra änden berättar att man har upptäckt att jag har för låg produktion i sköldkörteln av .. nåt hormon. Jag hade för låg ämnesomsättning, bland annat, och att jag skulle få Levaxin utskrivet på recept. Jag väntar svar på om dosen är lagom eller om den ska justeras nu i veckan. Läkaren undrar om jag har känt mig frusen (JA)(dock, vinter, hallå), tröttare än vanligt (JA)(trodde dock att det var ett normalt graviditetstecken) samt om jag hade känt mig förstoppad. . . (ehh...) Hursom, jag fick medicin utskrivet, hämtade det samma dag och började ta det dagen därpå.
Annars har jag varit relativt förskonad från krämpor, fram tills i måndags då jag får känningar i ländryggen/korsryggen/ryggslutet/förmodligen fogarna... Sigh. Ja, denna graviditet kommer nog inte gå lika smärtfritt förbi som med Svantes. Å andra sidan är jag ju 4 år äldre också.
Jag har även börjat få känningar av halsbränna. Så.. yey.
Mat/dryck jag kan frossa hur mycket som helst i: Upplever inte att jag har haft några direkta "detta måste jag äta". Jag har varit sugen på mackor - inte lika dille som med Svante - men rostade eller grillade. Lakrits ett kort tag. Fick sug efter ostkrokar, och suget avtog så snart jag bara köpt hem det. Sura godisar är en hit. Tills man får ännu surare halsbränna. Halloumi är ett begär jag har för tillfället. Har flera dagar ätit endast stekt halloumi till middag. .
Är du känslig? Ja, det är jag ju i vanliga fall också men jag upplever nog att jag kan vara ännu känsligare nu. Jag har suttit och grinat till artiklar om Avicii, t ex. Vad jag förmodar, lite mer än en normal person. Fick skäll av en kund över telefon för att hen hade köpt en vara som hade kort datum. Då låste jag in mig på toa och grät en skvätt efteråt och det syntes förmodligen på mig och mina kollegor måste ju ha funderat vad tusan ... Jag är annars rätt "hårdhudad" när det gäller sånt, jag tar inte åt mig så mycket om en kund är missnöjd men just den gången så bröt jag nog ihop. . .
När kände du bebisens första sparkar? För några veckor sedan kände jag några små buffar som sedan försvann. Jag vet inte om det var fisar på tvären, eller om det var så buffar från bebbe. Men i veckan så har det varit livat, igår kunde jag knappt sova pga party i magen. Dels är det svårt att sova när man känner att något rör sig i en, men samtidigt vill man väl inte riktigt sova heller.. Man vill ligga och njuta och känna rörelserna, och bara känna in barnet.
Är du ofta orolig? Ja, och jag är faktiskt förvånad att jag är mer nojjig över att det ska bli något med det här barnet än jag var när jag väntade Svante. Eller det är ju iallafall det som mina minnen säger mig. Jag var så orolig för missfall fram till vecka 12. (Det var först då vi berättade för "utomstående". Jag berättade för mamma först, på en torsdag. På måndagen som följde så berättade jag för min närmaste chef. Och alltså, vilken lättnad det var att slippa låtsas som att man mådde prima skinka, när man ibland bara ville gömma sig i ett hörn i kylen och samla krafterna. För det har märkts av på min arbetsprestation - i min mening iallafall. Jag jobbar inte dåligt, bara lite långsammare. Som en normal arbetare.
Samma vecka som jag berättade för chefen berättade Roger för sin familj. Och i slutet av den vecka får övriga av mina familjemedlemmar veta. Då hade jag gått in i v13, och de största riskveckorna var förbi.
Men ja, jag har varit orolig. Min hjärna resonerar som så att "vi har ju redan fått ett friskt barn, risken att det då är något fel på detta /att det blir missfall/att den dör i magen ökar".
Jag blir lika lättad varje gång jag får se eller höra bebbes hjärta. Eller när jag känner buffarna.
Hur vill du att din förlossning ska se ut? Jag vill att den ska gå lite snabbare än sist, behöver inte ta nästan ett helt dygn. Jag vill att bebbe/moderkaka ska vara lite mer samarbetsvillig, förra gången fick jag inte resa mig upp sedan dom tagit hål på hinnan så vattnet gick. Jag fick ligga, på rygg, i en obekväm säng med smärtor i 14 timmar. Jag fick inte ens resa mig upp för att gå på toaletten, utan skulle säga till när jag behövde "gå".
Jag skulle dock vilja ha samma upplevelse att jag får värkar, åker in och dom konstaterar att "oj det är på gång" och tar vattnet där. Så blir det mindre att städa, tänker jag. Haha! Lugn personal. Odramatisk förlossning. Inga sprickor, inga smärtor. Haha, ja jag vet. Orealistiska fantasier.
Hur många UL har du gjort? Två har det blivit än så länge. Vi gjorde RUL i dagen innan jag skulle gå in i vecka 20 (19+0) när sköterskan konstaterar att bebbe är "för liten" och backar oss med 10 dagar. "Ni får komma igen om två veckor, när bebbe är större så vi kan se allt vi behöver se". Inte mig emot egentligen, ultraljud är en fantastisk upplevelse.
Vet du vad det blir för kön? Nja, jag vet ju var ultraljudssköterskan sa. Jag vet ju också att det inte är 100% säkert. Jag vet ju också vad jag tror. Men Roger är 100% säker på det motsatta, på grund av förhoppningar och släktstatistik. Så det ska bli intressant att se.
Mina första mammakläder: Har kvar en del sedan Svante. Beställde från Bonprix här förra veckan. Har bott i samma par leggins sedan några veckor tillbaka (jag tvättar dom givetvis emellanåt). Ska bli skönt att få klä sig i något annat. Ser fram emot sommaren när man kan leka valross i klänning.
En annan orsak till att se fram emot sommaren är ju att kunna vara ledig. Det blir en hel massa ledighet - med Svante - fram tills förlossningen. Det känns väldigt skönt. Samtidigt är det bästa när det är varmt att kunna gå in och ställa sig i lagerkylen och svalka sig på jobbet.
Nä, men nu är klockan över 21 och jag borde verkligen ta och gå och sova. Jag behöver all energi jag kan få.
Temperaturen är hög uti kroppen
Förra helgen var jag och kära mor i Luleå och så på Creedence tribute - mycket bra om jag får säga det. Vi hade bokat hotell och sådär och påvägen upp kom vi på att vi kanske borde ha bokat parkering också. Så jag ringde, ja hör ni - JAG ringde, och hörde om hur det såg ut med parkeringar och så. Det var dessvärre fullbokat under fredagsnatten, men vi fick oss en parkering mellan lördag och söndag iallafall. När jag frågade om dom rekommenderade någon annan parkering så blev det lite luddigt och jag fick iallafall svar på var jag inte borde parkera. Det slutade med en parkering i kulturens hus (där vi ju också skulle vara på kvällen) och det blev bara 2 kvarter att gå. Hade det rätt över gatan varit ledigt hade vi bokat där, men det var det hotellet som var fullbokat när vi bokade.
Hur som. Creedence tribute var bra. Han som sjöng lät väldigt lik John Fogerty och de hade dessutom en "berättare" som gick igenom lite Creedence historia. Så det var inte bara cover på cover. Mycket bra, mycket bra. Väl spenderade pengar. Jag är mycket nöjd, än om jag hemskt gärna hade velat se Millencolin som spelade i salen bredvid.
Hotellrummet var fint, utsikt över fjärden/viken/vattnet om det inte hade varit is. Sköna sängar, bra frukost, nära till allt. Enda nackdelen var väl att vi inte riktigt förstod oss på hur det funkade med korten i hissarna ... hah! Men det gick bra, vi tog trapporna istället.
På lördagen åkte vi ut till Storheden och Storshoppade. Eheh! På Dollarstore spenderade vi en dryg timme varav majoriteten av tiden var på julavdelningen. Jag trodde det skulle bli apdyrt, men mitt gick bara på 300 ungefär och jag ångrar lite att jag inte köpte vissa av grejerna jag var och pillade på.
När vi tokhandlat färdigt åkte vi hem till hotellet, parkerade i deras garage och oh my god! Vilket projekt! Jag fick, som alltid när vi kör i städer, köra. Och utrymmet i parkeringshus är ju inte väl tilltagna och när man då dessutom kör en bil som inte är ens egna. Jag fick backa in i rutan - vilket ju innebär köra fram, backa, köra fram, backa, köra fram, backa. Men tillslut stod jag där, finaste parkeringen ever och vi åkte hissen direkt upp, snörde om kläderna och gick ut och åt på Roasters.
Vi beställde in dryck (flädercider för min del á la Wallmans) och varsin Entecôte med pommes och rödvinssås och bea. . Som jag sa till min kära mor där och då på resturangen. "Man vet att maten är bra när man blir lite besviken när den tar slut". Så gott! Toppade den sen med lite choklad i burk, som jag i efterhand hade kunnat skippa. Så spektakulär var den inte tyvärr.
Efter middagen gick vi tillbaka till hotellet, såg Så mycket bättre och sen gick vi och la oss.
Söndagen innebar bara resa hem, och sen när Roger skulle möta upp oss i Robertsfors fick vi vänta lite för att han satt fast i bilkö för att det var några bilar som hade krockat. Tänk den dag folk lär sig att hålla avstånden och inse att vinterväglag innebär att det får ta lite längre tid.
Ca 40 minuter senare så fick jag hoppa in i nästa bil och åka de sista 4 milen hem.
Idag har jag och Svante varit hos tandläkaren, trots att Svante hade över 39graders feber. Jag hade redan bokat om tiden och sen så stod det att det blev avbokningsavgift om man avbokade mindre än 24 timmar innan. Jag vet inte hur det gäller med sjukdom, men jag tänkte att det är väl ändå skönt att ha det bortgjort. Och det är det, men promenaden dit och hem var inte så skön i denna snöstorm. Svante satt ju i cykelvagnen helt skyddad och det är väl huvudsaken att han hade det bra. En annan var ju både kall och genomsvettig när vi kom fram. Sen hade vi medvind hem, så då var det inte lika mycket is i ansiktet iallafall.
Så vab imorgon, och försöka krya på lilleman vars feber bara verkar stiga.
